Puttes Vinspalt

Nyårsviner 2011

2011-12-31T18:11:00.010+01:00

Findukning, en sprakande brasa, festklädda gäster, och febril aktivitet i köket. Nu skall det gamla året firas ut ordentligt. Vi börjar med löjromstoast, och det är äntligen dags att smaka Nobel-champagnen, NV Veuve Fourny & Fils Blanc de Blancs Premier Cru. Det är bara att konstatera att den lyckades leva upp till förväntningarna. Frisk, snustorr, med citrus och gröna äpplen. Helt enkelt en klassisk aperitif-champagne som sitter perfekt som inledning på kvällen.

Varmrätten är en helt fantastiskt hängmörad oxfilé, serverad med både hemlagad bearnaise och portvinssås, samt hasselbackspotatis. Min gode vän C är på plats, han med de dammiga flaskorna, och han har givetvis tagit med sig en dyrgrip. Vi dekanterar med andakt 1993 Hospices de Beaune Mazis-Chambertin Grand Cru, Cuvée Madeleine Collignon. Doften är helt förförande, med initialt lite läder, stall och höstlöv som sedan successivt ersätts av förvånansvärt pigg frukt i form av körsbär och jordgubbar. Väl i munnen så finns den fina frukten och en läskande syra kvar, men åldern har nästan helt trollat bort tanninerna. Det är en märklig upplevelse att dricka ett så komplext och smakrikt vin, utan minsta strävhet, men fortfarande med en härligt lång eftersmak.

Efter C:s bidrag så ville ju inte jag vara sämre, så jag lyckades leta fram 2002 Hospices de Beaune Pommard, Cuvée Billardet. Denna relativa ungdom uppvisade en betydligt mindre komplex doft, för här kommer de röda bären direkt, främst i form av jordgubbar och hallon. I munnen är det en härlig balans av de röda bären, syra och en lite tanniner som ger stadga, längd och fyllighet. Doften kan inte match det mer spännande äldre vinet, men smakupplevelsen är faktiskt bättre. Detta var ett av de bästa Pommard-viner som jag har druckit. Bourgogne när den är som bäst är helt enkelt oslagbar.

Till dessert får vi avnjuta en smäktande len crème brulée. Ledsagande dryck är Moscatel de Setubal, ett starkvin från Portugal, som perfekt matchar den knäckiga smaken från det smälta sockertäcket. Denna smakkombination lärde jag mig att uppskatta vid ett besök på den anrika krogen och ostbutiken 28+ i Göteborg för många år sedan, och den håller än.

GOTT NYTT VINÅR!

Macrostie Chardonnay

2011-12-29T23:23:00.006+01:00

Framåt annandagen är man hjärtligt trött på resterna från julbordet, och längtar efter något annat. Jag upptäckte att en av våra lokala mataffärer hade tjuvstartat med nyårserbjudanden och annonserade ett riktigt bra pris på hummer. Jag åkte dit och fick tag på några fina, färska, nykokta kanadensiska läckerheter. Bort med julmaten och in med konjaksgratinerad hummer alltså.

Till detta dricker vi en gammal favorit från semesterfirandet i Pensacola i somras, nämligen 2008 Macrostie Chardonnay med druvor bördiga från Sonoma Coast. Den är ekfatslagrad, och visst kommer det lite vaniljtoner, men det finns en fin fräschör och krispig syra som balanserar eken fint, och det blir aldrig inställsamt smörigt. Frukten består mest av gröna äpplen, med viss citrus på toppen. Jag gillade detta vin mycket i somras, och det har definitivt inte blivit sämre på ett halvår. Jag önskar att jag hade fler flaskor.

Leverans från xwine

2011-12-22T00:10:00.006+01:00

Idag dök det upp tre halvlådor vin vid ytterdörren. Det är alltid en trevlig upplevelse. Det var leveransen av Fratelli Revellos viner, som jag beställde från xwine under den trevliga provningen på Högberga Gård. Tre veckors leveranstid var utlovat, och det höll de faktiskt ganska bra. Dessutom bra kommunikation hela vägen via e-mail, så detta är en importör som jag gärna handlar av igen.

Det var en fin blandning av Dolcetto, Barbera d'Alba och Barolo i lådorna. Vi beslöt oss för en snabb "pop and pour" av en flaska 2010 Fratelli Revello Barbera d'Alba, och det visade sig vara ett mycket klokt beslut. Härligt friska körsbär i både doft och smak, med en kristallklar syra, men försumbara tanniner. Ungt, oprententiöst, med ack så drickvänligt. Jag vill genast beställa ett par lådor till. Vilket underbart pastavin. Mums!

Riesling och räkor

2011-12-19T00:15:00.004+01:00

I dag var jag hos Melanders Fisk för att köpa julsill. Det var vid stängningsdags, och de färska räkorna var på väg att åka in i frysen, så jag fick en försvarlig skopa till rena vrakpriset. Söndagssupén består därför av räkfrossa med riesling. Vi korkar upp 2007 Rüdesheimer Berg Roseneck Riesling Kabinett Trocken från Weingut Johannishof. Doften är full av härliga päron, men i munnen slår först frisk, krispig grapefrukt till, men sedan kommer pärontonerna tillbaka. Detta är Rheingau riesling helt i min smak. Denna flaska köptes på plats hos producenten för ett drygt år sedan, och kostade under 20 euro.

Champagnetips inför nyår 2011

2011-12-11T21:18:00.009+01:00

Jag börjar märka i besöksstatistiken att alla gamla inlägg som handlar om champagne har ökat markant i popularitet. Kan det vara så att champagnedrickarhögtiden framför alla andra, nyår, står för dörren igen? Det kanske är dags för lite vältajmad konsumentupplysning, dvs årets champagnetips.

Vi börjar med en ny favorit i den lite humanare prisklassen. Det är NV Michel Turgy Brut Blanc de Blancs Grand Cru för 249 kr. Med andra ord 100% chardonnay som ger en frisk, krispig smak med grapefrukt och äpplen. Denna champagne passar perfekt som aperitif. Vi kommer att inleda årets julbord med ett glas Turgy, innan sillen angrips.

Ytterligare en ny bekantskap som jag har fastnat för under året är NV Launois Blanc de Blancs Brut Cuvée Reservée. För 279 kr får man en snustorr kvalitetschampagne med både brödighet och citrus. Lägger man på en tjuga så kan man inhandla Launois årgångschampagne från 2005, även den en Blanc de Blancs. Jag har tyvärr inte själv provat den än, men ryktet säger att även den är mycket god.

Jag vill även slå ett slag för mina gamla favoriter från Palmer & Co. Det finns tre olika champagner i Systembolagets sortiment från detta högkvalitativa kooperativ. Instegsvarianten heter bara NV Palmer & Co. Brut, och är alltid ett säkert kort för 234 kr. Min favorit är dock årgångsvinet, 2005 Palmer Millésime Brut för 274 kr, med härliga äpplen och citrus. För ytterligare 20 kr så får man Palmer Blanc de Blancs, men jag tycker Millésime är bättre.

En annan favorit som jag inte vill missa i denna listning är NV Pierre Peters Cuvée Réserve. För 269 kr får man en frisk, grapefruktig chardonnay-baserad champagne, som aldrig gjort mig besviken.

Sist men inte minst vill jag slå ett slag för den champagne som serverades på Nobelbanketten härom dagen. Vinet heter NV Veuve Fourny Premier Cru. Det finns i beställningssortimentet för rimliga 249 kr. Jag har redan beställt hem två flaskor, som jag planerar att konsumera på nyårsafton. Det är ju lite vanskligt att rekommendera ett vin som jag ännu inte smakat, men duger det till kungen och nobelpristagarna, så skall det nog vara drickbart även för dig och mig. Gott nytt år!

Nobel-viner 2011

2011-12-10T20:38:00.007+01:00

När man nu sitter framför TV:n och tittar på Nobel-banketten, så blir åtminstone jag nyfiken på vad de har i glasen. Som tur är så finns det en rykande färsk pressrelease på Nobel-hemsidan, som bringar klarhet i frågan.

Förrätten som är hummer med picklade vintergrönsaker och jordärtskockspuré, avnjuts med bästa bubbel: Champagne Fourny Blanc de Blancs Premier Cru. Detta vin importeras av Nigab, och finns i beställningssortimentet för fyndpriset 249 kr.

Varmrätten är pärlhöna med Karl Johan-svamp och lingon. Till detta dricker gästerna 2008 Gary Farrell Pinot Noir från Russian River Valley i Kalifornien. Importör är Interbrands, och priset är 369 kr. Jag får tyvärr inte upp vinet i beställningssortimentet, så det kanske bara distribueras till restauranger, eller så är det helt enkelt slutsålt.

Efterrätten är mandarin- och vit chokladmousse. Dessertvinet är alltid populära 2010 Moscato D’Asti, La Caliera, Borgo Maragliano. Även detta vin importeras av Nigab, och kostar bara 99 kr i beställningssortimentet. Alkoholhalten är modesta 5%. Säkert en perfekt avslutning på middagen. När blir jag bjuden?

Goda viner på Grand Hotel

2011-11-27T23:51:00.007+01:00

I fredags var vi bjudna på fin bankett i Spegelsalen på Grand Hotel. Det var bara att dra på sig smokingen, och gå dit och njuta. Middagen inleddes med en fiskpaté. Till detta drack vi 2007 Pinot Gris Beblenheim från producenten Marcel Deiss i Alsace. Ett smakrikt och gott vin, med tropiska frukter, gråpäron och lite restsötma. Även om jag gillade vinet i sig, så hade jag nog önskat mig något torrare och krispigare till patén.

Till varmrätt blev det en rejäl köttbit. Nu hade vi 2008 Malleolus från Bodegas Emilio Moro, Ribera del Duero i glasen. Detta vin är gjort på 100% tempranillo, eller tinto fino som druvan kallas i Ribera del Duero. Det är ett fylligt, kraftigt vin med härliga mörka bär, och lite kaffetoner på toppen. Det passade perfekt till köttet. Vina Espaniola importerar, och det kostar 240 kr i beställningssortimentet. Detta vill jag gärna dricka igen.

Till efterrätten serverades 2006 Chateau Fayau från det bil-klingande distriktet Cadillac i Bordeaux. Här produceras söta viner, snarlika Sauternes, men generellt betydligt billigare. Just Chateau Fayau kostar 82 kr för en halvflaska på Systembolaget. Det är faktiskt prisvärt, för man får fin ädelröta-karaktär och härliga honungstoner för pengarna. Det blev en fin avslutning på middagen. Sedan väntade dansgolvet......

Fratelli Revello på Högberga Gård

2011-11-27T01:03:00.011+01:00

Fredrik, från ostbloggen Who Cut the Cheese, bjöd in till en vinprovarkväll på Högberga gård, och upplägget lät så trevligt att det inte gick att motstå. Italiensk vinmakare från La Morra i Piemonte var på besök, och då sätter man sig ju gärna på buss, tunnelbana och sist spårvagn, för att ta sig ända ut till Lidingö.

När vi kommer in i värmen får vi genast ett glas vin i handen, och jag blir också omedelbart introducerad för ett gäng trevliga vinbloggarkollegor. Ulf från Red Scream & Riesling, Tryggve från VPK2881 och David från Svenssonsmakaren var alla där, och på yppersta vinprovarhumör. Vi avnjöt välkomstvinet framför en sprakande brasa. Det var en riktig trevlig rosé som hette 2009 Venus de Pinchinat, från Var i södra Frankrike, gjord helt på biodynamiskt odlade druvor av grenache, syrah, cinsault, merlot och cabernet sauvignon. Den var lätt och fräsch på alla sätt, men kanske lite somrig i novembermörkret.

Sedan var det dags att sätta sig till bords. Vi möttes av vacker dukning, två vinglas, två italienska ostar, marmelad och rikligt med bröd och olivolja. Fredrik hälsade välkomna och lämnade sedan över ordet till kvällens hedersgäst, Carlo Revello, ägare och vinmakare på Fratelli Revello, som han driver i La Morra tillsammans med sin bror Enzo. Carlo smattrade iväg en fin introduktion på vacker italienska, som nog inte så många i publiken snappade upp. Då kom Carlos svenska fru, Paola, till undsättning, och översatte till flytande stockholmska. Egendomen producerar ca. 70 000 flaskor per år, och inte mindre än fyra olika vingårdsbetecknade Barolo. Detta kommer att bli en spännande kväll.

De första vinerna på bordet var 2009 Dolcetto d'Alba och 2010 Barbera d'Alba. Dolcetto var mycket fruktig med ljusa röda bär, ganska låg syra, och en angenäm eftersmak av bittermandel. Vi konstaterade att detta är ett perfekt vardagsvin till tisdagspastan. Barberan var lite kraftigare, med mörka bär, kanske främst blåbär, och med en högre syra. Intrycket var ändå mjukt och runt, trots att det är ett så ungt vin. Detta blev jag mycket charmad av.

Provningen fortsatte sedan med Fratelli Revellos standard-Barolo utan vingårdsbeteckning, från 2007. Detta har lagrats 24 månader på ekfat, varav 80% gamla, och 20% nya fat. En fin doft av körsbär, men i munnen var vinet ganska kärvt och mycket strävt. Detta är tok-ungt som Tryggve uttryckte det. Det fanns en antydan av menthol, men jag saknade rosendoften. Detta behöver definitivt lagras ordentligt för att rundas av.

Provningen avslutades med två vingårdsbarolo. Först ut var 2006 Barolo Vigna Gattera. Detta vin har lagrats 24 månader på stora botti av slavonsk ek. Det har en härlig rosendoft, med mogna körsbär i bakgrunden. I munnen betydligt mjukare och mer harmonisk än 2007:an, men fortfarande med rejäl strävhet från tanninerna. Jag får tydlig körsbärssmak, men också lite menthol, och en antydan till viol. Gattera var riktigt gott att dricka redan nu, men kommer givetvis att vinna på lagring.

Sist ut för kvällen var 2006 Barolo Vigna Conca. Detta vin kommer från odlingar med sydläge, och 60 år gamla vinstockar. Det har lagrats 24 månader på barrique, med 50% nya och 50% gamla fat. Conca upplevs som betydligt mörkare, kraftigare och dovare än Gattera. Det finns rejäl strävhet, och mörk bigarrå-frukt, men utan sötman. Här finns material för ett enastående vin, men det gäller att glömma flaskorna i källaren i ganska många år, medan Gattera är synnerligen njutbar redan idag.

Ett stort tack till Fredrik för ett utmärkt arrangemang, på alla sätt och vis. Delikatessbutiken Mi Piace hade levererat de delikata ostarna. Köket på Högberga gård bidrog med en mör oxkind med magnifik sås och potatismos. Vill ni få tag på vinerna från Fratelli Revello så kan xwine ordna privatimport till högst rimliga priser. Själv slog jag till på 18 blandade flaskor, som lär dyka upp om ca. tre veckor. Jag ser fram emot detta.

Barcelona igen!

2011-11-13T22:26:00.004+01:00

I veckan har jag varit på konferens i Barcelona, faktiskt för andra gången i år. Det är onekligen en populär destination, av många goda skäl. Hustrun var också med, och medan vi slet i konferensrummen så fick hon bege sig iväg på vingårdsbesök. Det blev en tur till den stora, och i Sverige välkända, cava-producenten Codorniu. Där var det stor guidad tur i vinfabriken, inklusive besökståg som tuffade genom långa källarvalv. Det blev åtminstone en gåva inköpt till mig, en flaska av Codorniu Gran Plus Ultra. Detta är en ny exklusiv cava, som är gjord av chardonnay och och den lokala druvan parellada. Den skall bli spännande att smaka.

Ett annat vin som vi avnjöt flera gånger på uteserveringar i solen var Vina Esmeralda från Torres. Det är gjort på 85% moscatel och 15% gewurztraminer, med en liten restsötma. Det ger ett fruktigt, mjukt vin med doft och smak av päron och melon. Ett perfekt vin för sommarbuffén eller till lite kryddstark asiatisk mat. Det finns i beställningssortimentet, men man behöver tyvärr köpa en hel låda med 12 flaskor för 1056 kr.

Sista spanska inköpet ägde rum på flygplatsen. Jag undvek den vanliga taxfree-butiken, utan botaniserade istället bland flaskorna i den spanska delikatessaffären intill. En man tipsade mig då om 2008 Bodegas Puiggros Sentits Negres. Detta lokala vin från Katalonien är gjort på 100% grenache. Ytterligare en spännande bekantskap att stifta så småningom. Detta var mitt sjätte besök i Barcelona, och det börjar bli en riktig favorit. Jag kommer tillbaka......

Kantareller och bourgogne

2011-11-06T23:04:00.006+01:00

I helgen blev det ytterligare ett lyckat besök i svampskogen. Vi var ju där främst för att skörda trattkantareller, men döm om min förvåning när jag istället ser helt knallgula svampar sticka fram i det vissna höstgräset. Vanliga gula kantareller, i november! Det blev en halv korg gula, och sedan ytterligare 1,5 korg trattisar. Bästa svampturen hittills tror jag faktiskt.

Efter idogt rensande blir det dags för svamptoast. Till denna kantarellfest så krävs ju också ett gott vin. Det blir 2003 Beaune Toussaints Premier Cru från Patriarche, inköpt på plats i Beaune förra sommaren. Vad kan jag säga: "A match made in Heaven" summerar det hela ganska bra. När jag sticker näsan i glaset får jag yppig frukt, men inte de vanliga jordgubbs- och hallontonerna, utan mera körsbär. I munnen först en frisk syra på tungan, som följs upp av körsbären, och en antydan till bränt socker. Vinet smeker gommen, och kompletterar de smörstekta kantarellerna charmant. Voila!

Baileyana Chardonnay

2011-11-06T19:23:00.007+01:00

Vi försöker hålla liv i de amerikanska Halloween-traditionerna, vilket innebar en ljuvlig pumpasoppa, med lite sting av ingefära, härom kvällen. Till detta ville vi också dricka amerikanskt, och plockade då fram 2008 Baileyana Grand Firepeak Cuvée Chardonnay. Detta är ett inköp från i somras, hos Anna's Wine i Pensacola. Baileyana håller till i Edna Valley i Kalifornien. Vinmakaren är fransman, vid namn Christian Roguenant. Han har gjort en riktigt elegant chardonnay. Doften får mig att främst associera till mogna gråpäron. I munnen en frisk syra, men i god kombination med yppig frukt i form av mera päron, ananas och lite grapefrukt i slutet. Det finns också en behaglig vaniljton från ekfatslagring, som aldrig tillåts bli för dominerande. Det här var riktigt gott! Jag kommer att spana efter fler flaskor nästa gång jag är i USA.

Chateau Palmer och Le Pergole Torte

2011-10-29T13:04:00.011+02:00

Goda vänner i Älvsjö bjuder in till middag, och denna inleds sympatiskt nog med en god ostbricka och vinprovning av två riktiga höjdare. C delar skåp på Grappe med mig, så jag har viss inblick i hans samling, och där finns ett antal äldre dyrgripar, som bör drickas snarast. Det är detta vi nu hjälper till med.

Vi inleder med 1988 Chateau Palmer från Margaux. Detta slott är klassat som 3:e cru, men har ett rykte och prissättning som nog överstiger denna nivå. Köper man en flaska på systembolaget idag så kostar den runt 2000 kr. För mig uppfyller detta vin alla kriterier för klassisk Bordeaux. Druvblandningen är 51% cabernet sauvignon, 39% merlot, 8% cabernet franc och 2% petit verdot. Doften är kraftig och domineras av stall och fuktig källare. I munnen övergår smaken till svarta vinbär och blyertspenna. Eftersmaken är lång, och har en liten mintton. Detta smakar mycket gott, och är ett vin vid full vigör, trots, eller kanske tack vare, 23 års lagring.

Nästa vin är en helt ny bekantskap för mig. Vi dricker 1995 Le Pergole Torte från egendomen Montevertine i Toscana. Det är gjort på 100% Sangiovese som lagrats i 2 år på ekfat. Doften är ganska svag, och ger ett lite parfymerat, blommigt intryck. I munnen är det syrliga körsbär, och höga tanniner. I eftersmaken finns en angenäm kärnbeska. Detta vin vinner mark under hela kvällen. Det öppnar upp sig efter lite luftning, och de kraftiga tanninerna mildras när man njuter det till maten. Jag har helt enkelt fått en ny favorit bland toscanarna.

Ett stort tack till C & C för att ni delade med er av dyrgriparna. Vi uppskattar det mycket.

www.chateau-palmer.com

www.montevertine.it

Trattkantareller och Leon Barral

2011-10-09T22:18:00.007+02:00

Denna ljuvliga höstsöndag har åtminstone delvis tillbringats i svampskogen. Det var en mycket lyckad utflykt, som inte innehöll så mycket svampletning, utan snarare bäst beskrivs som svampskörd. Vi slutade först då svampkorgen var fylld till brädden, och kom alltså hem med ett antal kilo trattkantareller. Det är tur att jag tycker att det är ganska trevligt att rensa svamp.....

Ungefär hälften av skörden lades till torkning, men sedan fyllde vi en stor stekpanna med resten. Där får svamparna först svettas på hög värme för att dra ut vätskan. Sedan tillsätter jag rikligt med smör och några finhackade vitlöksklyftor. Ett par nypor grovt havssalt från Languedoc och några varv med pepparkvarnen gör anrättningen fullkomlig. Sedan är det bara att lassa upp på en rostad brödskiva och njuta.

Till detta dricker vi en gammal favorit från Languedoc, 2007 Domaine Leon Barral Faugères. Detta vin har om möjligt blivit ännu bättre sedan sist. Näsan möter härligt generös mörk frukt, främst björnbär. I munnen en underbart läskande syrlighet, ganska snälla tanniner, och en fantastisk salmiaksmak i den lååånga avslutningen. Varför köpte jag inte ännu fler flaskor?

Äntligen italiensk leverans!

2011-10-02T14:53:00.005+02:00

I maj var jag på resa i Piemonte och köpte vin i byn Boca. Allt fick dock inte plats i resväskan, utan sex flaskor av årgång 2000 skulle skeppas. Hela sommaren gick utan att några flaskor dök upp, så jag hann bli lite orolig, men härom veckan så anlände paketet. På köpet fick jag dessutom ett nytt transporthjälpmedel i form av en utmärkt frigolitlåda för ett 6-pack.

Vi kände oss nödda och tvungna att genast korka upp en flaska 2000 Vigna Chistiana. Vi möts av en ljuvlig doft av rosor och körsbär. I munnen är vinet slankt, lätt och otroligt charmigt. De syrliga körsbären finns kvar, men även lite hallontoner. Detta påminner faktiskt en del om en bra bourgogne. Vilken härlig vinupplevelse, och det finns fem flaskor kvar.

Fireblock Shiraz

2011-10-02T14:34:00.002+02:00

Lördagsmiddagen består av grillad ryggbiff, bearnaisesås och ugnsrostade rotfrukter. Det är busenkelt men jättegott. Både mandelpotatis och palsternacka kommer dessutom direkt från vår eget trädgårdsland, vilket gör att det smakar extra gott.

Jag ger mig ner i källaren på jakt efter ett bra kött-vin, och kommer upp med 2006 Fireblock Old Vine Shiraz från Clare Valley i Australien. Detta är ett inköp från Australian Wine Club, som har fått ligga till sig i ett par år. Doften är mycket fruktig och generös, med mörka bär, främst björnbär. Också i munnen dominerar den mörka frukten, med ganska snälla tanniner i bakgrunden. Alkoholhalten är hela 15,5% och det märks en viss eldighet i eftersmaken även om frukten döljer det mesta. Detta är ett av dessa viner med extra allt. Det är inte så komplext eller sofistikerat, men definitivt lättdrycket, och det passar utmärkt till lördagsbiffen.

Inköp i Wien

2011-10-02T14:16:00.003+02:00

I veckan har jag varit på konferens i Wien, och fick tillfälle att dricka ett par trevliga röda österrikiska viner, både zweigelt och pinot noir. Tyvärr har jag inga anteckningar över huvudtaget att luta mig mot, och jag kan inte ens påminna mig om årgång eller producent. Pinsamt för en vinbloggare, eller hur.

På vägen hem på flygplatsen blev det dock inköp av ett par flaskor vitt. Jag satsade på Domäne Wachau som har ett grundmurat gott rykte. Jag fick med mig 2010 Riesling Smaragd Achleiten och 2010 Grüner Veltliner Smaragd Axpoint. Bägge dessa skall nu få vila i källaren i lugn och ro i några år.

Premiär hos Munskänkarna

2011-09-14T22:43:00.007+02:00

Jag har i två års tid varit en synnerligen passiv medlem i Munskänkarna. Trots lockande provningsinbjudningar och kurser så har jag helt enkelt inte fått tummen ur. Idag gjorde jag dock slag i saken och begav mig till introduktionsprovningen på Näringslivets Hus, mitt på Östermalm. Detta är tänkt som en första aktivitet för "nybörjare", och jag känner väl kanske att jag har passerat det stadiet redan, men jag skall villigt erkänna att det var både trevligt och givande. Kvällens provningsledare, Anders Källberg, var otroligt kunnig, och dessutom en pedagogisk presentatör. Vi fick en komprimerad och synnerligen matnyttig vinlektion på två timmar. Det gav både en bra repetition av kunskaper och en del helt nya perspektiv, framför allt på själva vinmakeriet.

Kvällens övning avslutades med blindprovning av fyra viner, två vita och två röda. Det första föll mig inte alls i smaken. Det var tunnt och mycket syrligt, men med alldeles för lite frukt för att kunna matcha syran. Jag gissade på en Sauvignon Blanc, trots att det fanns vissa petroleumtoner som pekade i en helt annan riktning. Facit var 2008 Tim Adams Reserve Riesling från Australien. Den kostar hela 249 kr i Systembolagets tillfälliga sortiment, och det var den enligt min mening inte värd. Tacka vet jag Rheingau!

Nästa vita var betydligt fylligare, fortfarande syrligt, men nu uppbackat av bra frukt, både citrus och lite tropiska frukter. Här hade jag faktiskt gissat på riesling och fick till min egen förvåning rätt. Detta vin hette 2008 Casa Marin Miramar Vineyard Riesling från Chile. Jag har definitivt aldrig druckit en chilensk riesling förut, men det här var riktigt trevligt. Det kostar 179 kr i det tillfälliga sortimentet.

Det första röda prickade jag in som en klockren pinot noir, med syrlig jordgubbsfrukt och en aning rökighet, samt lite angenäm beska i avslutningen. Detta var kvällens favorit för mig, och vi pratar alltså om 2009 Craggy Range Te Muna Road Pinot Noir från Nya Zeeland. Tyvärr är denna godbit lite dyr, 299 kr i Systemets september-släpp. Det var ju tur att jag åtminstone fick favoritdruvan rätt.

Vi avslutade med ett fylligare vin med doft av rosor, körsbär och tjära. Jag noterade precis detta i mina anteckningar, och då borde ju alla Nebbiolo-klockor börjat ringa. Av någon anledning hade min hjärna programmerats för att vi skulle prova pinot noir och cabernet sauvignon, så gissningen blev helt uppåt väggarna trots de druvtypiska markörerna. Facit var 2008 Perbacco Nebbiolo från firman Vietti. Detta vin finns i beställningssortimentet för 199 kr, och det kan definitivt vara värt att stifta bekantskap med igen.

Kvällens bonus var att jag äntligen fick skaka hand med Torsten, ena hälften av vinduon bakom Finare Vinare. Detta är enligt min mening Sveriges bästa vinblogg. Till min glädje och milda förvåning så hade han faktiskt koll på Puttes Vinspalt också. Nu får jag skärpa till mig och skriva väl, när en sådan förebild ibland kan ha vägarna förbi, här i cyberrymden.

Walter Hansel Chardonnay

2011-09-11T22:35:00.004+02:00

I veckan hade jag nöjet att konferera i Sandhamn, på Seglarhotellet. Det är ju en mycket trevlig skärgårdsmiljö till att börja med, och jag var faktiskt positivt överraskad av såväl mat som service. Vinvalet till kvällens middag föll i vanlig ordning på min lott. Redan vid lunchen bad jag att få botanisera i vinlistan, och sedan tog jag ett snack med sommeliern. På menyn stod tonfisk till förrätt och havskatt till varmrätt, så det fick bli ett lättare rödvin eller något lite fylligare vitt. Till slut föll valet på 2006 Walter Hansel North Slope Chardonnay. Walter Hansel Winery är en liten familjeägd producent i Russian River Valley i norra Sonoma. Vinet är bourgogne-inspirerat, lagrat på franska ekfat, och alltså inte den vaniljbomb som den amerikanska eken ibland kan ge upphov till. Doften är behaglig, med såväl citrus som gul frukt, främst persika och aprikos. I munnen, mycket smakrik, med fin frukt och en liten fin beska i eftersmaken. Möjligen kan man ha synpunkter på att syran är lite låg, vilket får frukten att kännas en aning platt. På det hela taget ett trevligt vin som alla runt bordet verkade uppskatta. Det importeras av Vingruppen, och finns nu tyvärr bara i restaurangsortimentet.

Vigna Christiana, Boca

2011-08-28T22:28:00.005+02:00

Vi lägger marinerad kyckling på grillen, och ugnsrostar rotfrukter till detta, så är fredagsmenyn fixad. Till detta vill jag dricka något riktigt gott. Efter vingårdsbesöket i Boca på försommaren så var jag nyfiken på att prova den 20-åring som jag fick med mig hem. Därför drar vi korken ur 1991 Vigna Christiana. Jag borde egentligen dekanterat, men det får bli lite luftning i stora rymliga kupor istället. Doften drar åt härligt syrliga körsbär, med en antydan till läder. I munnen är syran hög, och frukten en aning uttorkad, men efter lite luft i glaset så blommar faktiskt körsbären fram på ett riktigt trevligt sätt. Jag har inte mindre än fem olika årgångar av detta vin, så det skall bli intressant att jämföra framöver. Denna gamling klarade sig riktigt bra.

Fjäll-vin

2011-08-27T23:34:00.004+02:00

Så var det dags för den numera årliga fjällvandringen igen. Tidsschemat var pressat innan skolstarten, så sonen, svärfar och jag hann bara med tre dagar i Härjedals- och Jämtlandsfjällen. Den korta turen innebar också lättare och mindre skrymmande packning, så det fanns gott om plats för vinflaskor (även om jag höll mig till 37,5-formatet).

Första kvällen på fjället, på en fin tältplats halvvägs mellan Helags och Sylarna, korkade vi upp 2004 Vina Albina Reserva, en fin klassisk Rioja. Den avnjöts till couscous med lammkorv och diverse lättstekta grönsaker. Mjuka tanniner, lite vanilj från eklagringen och riktigt bra balans mellan frukt och syra. Detta satt som en smäck i kåsan. Vi bara suckade och sade unisont: Gud så gott!

Dag två var det dags för det lokala Systembolagets dyraste halvflaska, nämligen 2007 Tommasi Amarone. Smakrikt, fylligt med mogna körsbär, så värmde det gott i tältet, medan regnet smattrade på tältduken. Syran var dock ganska låg, och kombinerat med hög alkoholhalt, så det måste utfärdas en viss syltvarning. Svärfar och jag var överens om att riojan var bäst.

Hemkomst!

2011-08-15T21:57:00.003+02:00

Nu är vi sedan ett tag tillbaka hemma i Sverige igen, och jag lyckades få med mig fjorton flaskor vin över Atlanten. Tolv av dem transporterades i den utmärkta frigolit & kartong-låda som ni ser på bilden. Här har varje flaska ett individuellt fack, och färdas helt tryggt som incheckat bagage. Jag räknade ut att denna låda nu har korsat Atlanten inte mindre än sju gånger. Tyvärr har detta också lämnat vissa spår, med ett mycket slitet kartong-hölje, och en frigolit som börjar smula sönder. Jag undrar om den klarar en resa till?

Treasures from an Atlanta cellar

2011-08-15T21:52:00.005+02:00

The last night we had a chance to enjoy wine during our vacation, Lisa dug up some real treasures from her cellar. We started with a red wine from Washington state. 1998 Foris Klipsun is a blend of 59% Cabernet Sauvignon and 41% Merlot. Klipsun is a winegrower in Benton County, Washington that sells their grapes to a large number of winemakers. Foris is a family owned small winery in southern Oregon that bought grapes from Klipsun throughout the 90's (but not anymore).

When I put my nose in the glass, there was a very strong sense of tobacco, but we are talking about nice, sweet pipe tobacco. Also in the mouth, the tobacco continued, now backed up by blackcurrant fruit. I really liked this wine. It has aged well, and it had some real character and depth. Thanks Lisa, for saving this for us.

For dessert, I got to pick a suitable sweet wine from the shelfs in the basement. I found a German favorite from Rheingau. It was 2002 Rüdesheimer Berg Rottland Riesling Auslese, from Weingut Johannishof. Also this wine was absolutely delicious, with some typical petroleum notes, but then a wonderful balance between sweetness and acidity, backed up by generous apricot fruit. What a nice wine finale for our American vacation.

Pampas Steakhouse

2011-07-25T22:30:00.007+02:00

During our stay in Atlanta, we had an important birthday to celebrate, and this little guy loves steak. Therefore we looked for a really nice steakhouse, and ended up at Pampas in Alpharetta. This is an Argentinian steakhouse, where the meat is grilled over open fire. It looked a bit dark and stuffy when we entered, but the reception from the staff was very welcoming, and the service excellent throughout the whole evening.

The wine list was not extensive, but well put together, with some interesting bottles. To accompany our appetizers, we started out with a nice white wine from Willamette Valley in Oregon. It was called 2009 Illahe Pinot Gris. Illahe is a small family winery in Dallas, Oregon. Only about 500 cases were made of this pinot gris. This is a nice, crisp wine with plenty of acidity, but matched by some nice fruit, including pears, apples and citrus. It was enjoyed by all the wine drinkers around the table.

With the steaks I wanted to try a good Argentinian Malbec, and there were quite a few listed. I asked our waiter for advice, and he strongly recommended 2007 Luigi Bosca Single Vineyard Malbec. This wine comes from the area called Lujan de Cujo, which was created as an exclusive "DOC", similar to the European system, back in 1989. The grapes come from over 70 year old vines on the Vistalba Estate. It has matured in oak barrels for 14 months before release. It is a dense, flavorful wine, dominated by cherries and plums. The finish has some mocha and a hint of sweetness, with well integrated tannins. Obviously it went very well with our steaks. I complemented our waiter on an excellent recommendation. Pampas Steakhouse is definitely a restaurant I want to return to, both for the steaks, the wine and the friendly service.

www.illahevineyards.com

www.luigibosca.com.ar

Frogtown Cellars

2011-07-25T22:26:00.009+02:00

Our last stop on the Dahlonega Wine Trail was Frogtown Cellars. It also sits on top of a ridge, with a great mountain view. It has a nice bar for tasting, and also a great deck where you can grab a hot sandwich for lunch. This is also the place where our tasting got more serious. I had never been here before, but Lisa assured me that these were the best wines, so we opted for their premium tasting, both white and red. In total we got to taste 19 different wines, so I will not bore you with comments on every single one, but just give you the highlights, from my perspective.

We started with the whites, and one of my favorites was the 2008 Frogtown Chardonnay. It is fruity with both citrus and apples, but also nicely rounded with creamy but not overpowering oak. I also liked the 2009 Frogtown Inclination. This is a mix of the grapes Chardonnay, Viognier and Vidal, which has fermented in French oak barrels. It is the type of full-bodied, flavorful white wine that I really like. You get toasted bread, along with fresh citrus, apples and pears. My third favorite was the 2008 Frogtown Viognier. This Rhône grape seem to do well in the Georgia foothills, and delivers a wonderful fruit mix of peach, melon, and a hint of honey.

Now over to the reds. The first one out was 2008 Frogtown Sangiovese, and that provided an excellent start. You get wonderful tart cherries and some raspberries, and you almost think you are in Tuscany. I also liked the 2008 Frogtown Norton. This uniquely American grape, which is called Cynthiana down the hill at Three Sisters, is very generous with big and somewhat sweet berry flavors, and it almost reminds me of an Italian Amarone. Frogtowns version is very good. The best wine of the day though, was hands-down the 2006 Frogtown Family Reserve Merlot. This is a full-bodied, smooth, balanced wine with dark fruit and some hints of chocolate. It was ridiculously expensive too, but I had to have a bottle with me to Sweden. Wines are the only souvenirs I need.

We took a quick break in the tasting to grab lunch on the deck, with the nice mountain view. Then we came back to the bar for dessert, that is dessert wine. The white, called 2006 Frogtown Cachet, is an "icewine" made from Vidal grapes, but it was not up my alley. I liked the 2008 Frogtown Grandeur a lot better. It is a port-style sweet red wine, made from 100% Tannat grapes. I had to buy two bottles.

We also got a chance to taste one wine that was not even on the list. It is called 2008 Frogtown Propaganda, and it is a traditional Bordeaux blend of Cabernet Sauvignon and Merlot. It was really good, so now I am very happy that I already have a 2005 Propaganda in the cellar, a gift from my wife a few years ago, when she was visiting Atlanta on her own.

We were guided through the tasting by Chauna Utterback. She did an excellent job, and the banter across the bar counter was just as entertaining as the wines. You can see from the photo above that she takes her job very seriously. Thank you Chauna! We promise to come back, despite the somewhat long trip from Stockholm.

www.frogtownwine.com

Chardonnay flip-flops?

2011-07-24T06:10:00.008+02:00

For a serious wine tasting tour like this, you definitely need a designated driver, especially since I am horribly bad at spitting. This poor soul gets to taste much less than the rest of us, and therefore needs a little extra encouragement and reward. Today that came in the form of these wonderful flip-flops. We got them at Three Sisters of course, and we had a long argument over whether the grapes are Chardonnay or Vidal. What do you think?

Three Sisters Vineyards

2011-07-24T05:35:00.005+02:00

Three Sisters was the first winery to be established in this area since prohibition. It is a real family affair, owned and operated by the Paul family, and you will meet two generations behind the bar counter in the tasting room. This is simply a fun place to visit. The walls are decorated with funky art, newpaper clippings and local crafts. The wines are also fun. I have been here several times before, and I have always enjoyed it. Since I already have some of Three Sisters' more serious wines at home in the cellar, I focused on the fun and slightly off-dry reds this time. We started with Chestatee Red, a blend of Merlot, Cabernet Franc and Cabernet Sauvignon that has seen some French oak. It is a very fruity and easy-drinking wine, with some residual sugar. Definitely not for the fancy dinner, but something to sip on the porch.

Next in line was Fat Boy Red. This is a mix of the uniquely American grape Cynthiana or Norton, with Merlot, Cabernet Franc and Cabernet Sauvignon. It has been maturing in toasted American oak. In the tasting room they serve it with some dark chocolate, and it is not a bad combination actually. I bought a few bottles and it worked very well to sip while cooking dinner, and it could even match a spicy thai curry. At Three Sisters, they say that it is a good "swine wine", meaning that it goes well with the traditional southern smoked pork BBQ.

We finished the tasting with Blood Mountain Red. This is a rather sweet red wine, that is served chilled along with salty cheetos snacks. A lot of fun for sure, but not really for my palate. This is a very warm and friendly place to visit, and the wines are fun (just look at the label above), if not always seriously good, but I will definitely come back here again.

From Three Sisters, we continued our trail up the hill, only half a mile on a small gravel road, to end up in Frogtown, so more to follow.....

www.threesistersvineyards.com

Dahlonega Wine Trail

2011-07-24T04:56:00.005+02:00

This blog entry, and perhaps a few more to follow, will be in English, so my friends in the US can read them. After all, you only get that far with Google Translate, and it is far more fun to be able to read the original text. I hope Swedish readers can follow along as well.

Our US travels have now taken us from Pensacola to Atlanta, visiting old friends. When we lived in this area, some seven years ago now, there were only a handful of wineries established in Georgia. That number has now grown substantially, and the site http://www.georgiawinecountry.com/ lists no less than 46 wine producing establishments in the state. It has grown to quite a local tourist destination in the North Georgia foothills, and many wineries offer elaborate tasting rooms, lunch and dining facilities and popular Sunday brunches. Several interesting wineries are located around the historical goldrush town of Dahlonega, and the local Chamber of Commerce has even produced a brochure highlighting five wineries on the "Dahlonega Wine Trail". This morning we took off with the ambition to visit at least three of these.

The first stop on the trail was Blackstock Vineyards and Winery. It is beautifully located on a ridge with a fantastic backdrop of the Georgia foothills, where the Appalachian mountains begin. The winery features no less than two separate tasting rooms and it has a pretty commercial feeling to it. I tasted four wines here, a Viognier, a Sangiovese rosé, a Merlot and a Touriga. To sum it up succinctly, I did not care much for any of them. They were not bad, but just uninteresting, and simply not worth the bottle price. The best part of the tasting came at the end, when we were served their port-styled Touriga dessert wine, in a cup made out of dark chocolate. That was pretty yummy. The next stop on the trail, Three Sisters, was better, but that deserves a blog entry of it's own. More to follow.....

http://www.bsvw.com/

Sista besöket hos Anna's Wine

2011-07-19T02:04:00.005+02:00

Idag blev nog sista besöket hos Anna's Wine. På onsdag bär det nämligen av till Atlanta igen. Det är utan tvekan en av de trevligaste vinbutiker som jag har stött på, så det blir tråkigt att inte längre kunna avlägga ett dagligt besök. Gårdagens chardonnay från MacRostie var så god att jag behövde ytterligare en flaska att ta hem till Sverige. Sedan inhandlade jag 2008 Baileyana Firepeak Vineyard Chardonnay från Edna Valley. Jag har tidigare druckit vin från Baileyana då vi bodde i USA, och kom ihåg att jag gillade det, så det är dags att återuppta bekantskapen. Därefter blev det besök framför zinfandel-hyllan igen. På rekommendation plockade jag med mig 2009 Marietta Zinfandel från Sonoma.

Till slut kunde jag inte heller hålla mig ifrån ytterligare en Ridge. Denna gång blev det 2006 Ridge Paso Robles Zinfandel. Detta är en 100% zinfandel, och druvorna kommer från Benito Dusi Ranch alldeles utanför staden Paso Robles, söder om San Fransisco. Ridge har köpt druvor härifrån ända sedan 1967, men vingården etablerades och planterades redan 1923, redan då med 100% zinfandel. Nu får jag en riktig liten Ridge-samling med mig hem.

www.baileyana.com

www.mariettacellars.com

www.ridgewine.com

Hummer och Chardonnay

2011-07-18T07:29:00.007+02:00

Hummerfesten förra helgen gav mersmak, så idag var det dags igen. Jag stegade givetvis också in till Anna's Wine, för att hitta lämplig dryck till skaldjuren. Anna hälsade nu glatt på mig, och deklarerade för alla närvarande att: "He's a regular!" Det kändes bra att vara utnämnd till stamkund redan vid tredje besöket.

Jag stannade vid chardonnay-hyllan, och Anna kom genast till undsättning. Jag berättade att jag behövde något till gratinerad hummer. "Do you like 'em oaky or not?" frågade Anna. "A little oaky is OK", svarade jag. "Then you should try this!" Anna räckte fram 2008 MacRostie Chardonnay från Sonoma Coast. "It's deee-licious!" Gissa vad jag köpte. Det blev även på Annas inrådan en flaska från Russian River Valley, 2007 Gamba Zinfandel. Den får följa med i packningen hem.

Väl tillbaka i huset sattes vinet på kylning, och hummervattnet på värmning. Till min stora glädje blev både hummertillagningen och vinvalet till stor belåtenhet. MacRostie Chardonnay har en fräsch doft med både lite citrus och gröna äpplen. I munnen snarare krispig än smörig, så ekfatsbehandlingen har skett med fin touch, och bara lämnat några delikata vaniljaromer efter sig. Vinmakaren beskriver själv vinet som "key lime pie, both crispy and creamy", och det stämmer faktiskt riktigt bra. Det här var riktigt gott, definitivt ett av de bästa vita viner som jag druckit i år. Även Wine Spectator gillar det. I det senaste numrets genomgång av 2008 års Chardonnay-viner är MacRostie listat som Top Value, med 92 poäng. Inte illa! Jag måste köpa fler flaskor.

www.macrostiewinery.com

www.gambawinery.com

Nya inköp hos Anna

2011-07-17T22:50:00.006+02:00

Strandparadiset Pensacola har drabbats av ett ihållande regn, så för en gång skull gäller det att hitta på lite inomhusaktiviteter. Ett återbesök hos Anna's Wine stod då högst upp på min lista. Det går ju dessutom att kombinera med lite nya hummer-inköp hos Joe Patti's.

Anna's Wine är en liten butik, men hyllor från golv till tak är fyllda av intressanta flaskor, och kvaliteten är hög. Det finns få flaskor under $20, till skillnad från matvaruaffärerna där det finns få flaskor över $20. Jag fastnar först vid Zinfandel-hyllan där det finns mycket att botanisera bland, inklusive flera Ridge-viner som jag inte har sett tidigare. Till slut väljer jag 2007 Ridge Pagani Ranch. Pagani Ranch ligger i Sonoma, och Ridge har producerat ett vin härifrån sedan 1991. Vingården är dock mycket äldre än så. De flesta rankorna har mer än 100 år på nacken, och fjärde generationen av familjen Pagani sköter nu om dem. Vinet är en s.k. field blend som domineras av zinfandel (92%), men också innehåller en liten del Alicante Bouschet och Petite Sirah. Det skall bli spännande att dricka detta vin, men jag sparar nog den upplevelsen till hemmaplan.

Nästa hylla att jag fastnar vid är Cabernet Sauvignon. Här är urvalet nästan överväldigande så jag frågade Anna om råd. Hon sade, utan ett ögonblicks tvekan: "You have to try Turnbull. It's deee-licious." Därmed hamnade också 2007 Turnbull Cabernet Sauvignon från Napa i korgen. Även denna flaska får nog följa med till Sverige. Jag har plats för 12 flaskor, och nu är nog åtminstone halva kvoten fylld.

www.ridgewine.com

www.turnbullwines.com

The Zin

2011-07-17T03:26:00.005+02:00

Vi har tidigare uppskattat CigarZin från Consentino, så när jag såg dess syskonvin, The Zin, på Publix hylla så slog jag till. Flaskan kostade $19. Druvorna till CigarZin kommer från både Sonoma och Lodi, men 2008 The Zin är 100% zinfandel från Lodi. Vi korkar upp redan kvällen efter inköp.

Det skall sägas direkt, detta är ett vin för dem som gillar extra av allt. Frukten är synnerligen generös. Det är som att dricka dåligt utspädd björnbärssaft. Alhoholhalten är hela 15,2%, men hettan döljs effektivt av den yppiga frukten. Det finns lite tanniner i bakgrunden som försöker hålla det hela i schack, men med tvivelaktigt resultat. Vinet är bäst direkt ur flaskan, och blir faktiskt sämre efter lite luftning i glaset, då frukten går från generös till lätt sur. Det finns vissa likheter med en eldig Amarone, men utan dess balans. Detta är inget vin för den fina middagen, men kanske till en hamburgare på grillen, eller vid lägerelden ute i skärgården, då det krävs rejäla doningar, utan finlir. Kära hustrun blev mer förtjust än jag i detta vin, så någon flaska får nog följa med hem ändå.

Cakebread Sauvignon Blanc

2011-07-16T06:20:00.005+02:00

Dagen efter vår hummerfest hade vi fortfarande två stora nykokta djur kvar i kylen. Det fick helt enkelt bli hummer två dagar i rad. Jag hackade upp hummerköttet, och blandade det med scharlottenlök, champinjoner, konjak, lite vitt vin, creme fraiche och kryddor. Sedan lade jag tillbaka hummerröran i skalen, vräkte på rikligt med ost, och in i ugnen för lite snabb gratinering. Resultatet var om möjligt ännu godare än föregående kväll.

Champagnen var dock slut, så vi fick korka upp ett icke mousserande vitt vin. Det blev 2009 Cakebread Cellars Sauvignon Blanc från Napa Valley. Cakebread är ett riktigt prestigemärke, och deras Cabernet Sauvignon går på ca. $85. Detta vita var dock lite humanare prissatt men kostade ändå $30. För det priset måste jag säga att jag blev lite besviken. Vinet kändes helt enkelt platt. Frukten ville aldrig blomma ut, och det fanns ingen spänst i syran. Detta kommer jag inte att köpa igen. Som tur var så smakade hummern så gott att det överskuggade eventuella brister i vinvalet.

www.cakebread.com

Skaldjursfest och Taittinger

2011-07-12T06:31:00.006+02:00

Helgen avslutas med en formidabel skaldjursfest. Vår utflykt till Joe Patti's Fish Market resulterar i en rejäl påse färska Florida pink shrimp, och inte mindre än sju levande humrar. Lisa tillagar sina riktigt kryddstarka cajun shrimp, som är bland det godaste jag ätit. En iskall öl passar bäst till denna hetta. Sedan står vi vid spisen ett bra tag och kokar hummer, då de är så stora att bara två i taget ryms i grytan. Skaldjurens kung avnjutes sedan ljumma "au naturel" med dopp i smält smör. Mums!

Till detta dricker vi NV Taittinger Brut La Francaise. Detta är en champagne som domineras av chardonnay. Doften påminner mig om lätt rostat bröd och lite persikor. I munnen får man små fina bubblor, fortfarande en del persika, men också honungstoner och lite citrus. Detta är en mycket god champagne. Jag satt bara och smackade förnöjt, och undrade varför vi inte hade en till på lut.

www.taittinger.com

Beef Wellington och Beringer

2011-07-12T06:25:00.004+02:00

Dag två tar våra gäster över, både vad gäller matlagning och vinval. Lisa lagar en sagolikt god Beef Wellington som fullkomligt smälter i munnen. Till detta dricker vi en 1997 Beringer Cabernet Sauvignon Private Reserve som medtagits från Atlanta. Detta är prestigevinet från anrika Beringer, med druvor från de bästa lägena i Napa, som sedan fått tillbringa 22 månader i franska ekfat innan den slutliga blandningen sker. Priset på en flaska ligger runt $200, så definitivt långt utanför min normala prisklass.

Doften avslöjar plommon och lite körsbär, men också drag av cigarrlåda och en gnutta mint. I munnen är frukten fortsatt mest plommon, väl integrerad med mjuka tanniner, och betydligt mer nedtonad och sofistikerad än i de andra amerikanska vinerna som vi har provat. Detta är ett riktigt välgjort vin som smakar helt underbart till det möra köttet. Fjorton års lagring har bara gjort det ännu godare. Jag tror Lisa valde helt rätt tillfälle att korka upp det.

Efter middagen njuter vi av några goda ostar på verandan, och då är det dags för nästa flaska. Det blir mitt bidrag för kvällen, en 2006 Rombauer Cabernet Sauvignon. Här är det mycket mindre komplexitet, utan pang på med massor av härlig mörk frukt. Det är perfekt att sippa på efter middagen, och smakar alldeles utmärkt, men Beringer var det klart bättre matvinet. Thank you so much Lisa!

www.beringer.com
www.rombauer.com

Ridge Three Valleys

2011-07-10T22:18:00.005+02:00

2009 Ridge Three Valleys är en Zinfandel-baserad blend, med 70% zin, 10% petite sirah, 15% carignane, 3% grenache och 2% mataro (mourvedre). Druvorna kommer från sju olika vingårdar i Sonoma County. Three Valleys är också en av de mest överkomliga av vinerna från Ridge, och inhandlades för $25. Första kvällen med vännerna från Atlanta avnjöt vi denna till grillade fläskkotletter med barbecue-sås och ungspotatis.

Doften är komplex med inslag av både örter och gräs, sedan kommer frukten, med både björnbär och mörka körsbär. I munnen mycket frukt från dessa mörka bär, med lite pigga tanniner i bakgrunden, och sedan en lätt pepprig avslutning. Trots sin ungdom smakar det gudomligt gott nu. Det går säkert att lagra många år, men varför vänta när det är så här bra redan. Jag kommer att köpa fler flaskor för transport hem till Sverige.

www.ridgewine.com

Vinbutiker i Pensacola

2011-07-10T21:43:00.004+02:00

Hittills under semestern har mina amerikanska vininköp skett från matvaruaffärernas förvisso välfyllda, men inte alltid så inspirerande hyllor. Nu kommer dock vänner från Atlanta på besök, så det var dags att ge sig ut på jakt efter mer stimulerande sortiment. Först hittade jag till Wine World Pensacola, nära Cordova Mall. Det är ganska intressant butik med ett bra sortiment av exklusiva, men ack så dyra Napa Cabs, från producenter som Cakebread, Caymus och Silver Oak. Jag fastnade istället för några viner i lite mer resonabel prisklass. Det blev Rombauer Cabernet Sauvignon, Elyse Zinfandel a.k.a och Ridge Three Valleys. Butiksbiträdet Larry visade sig vara ett riktigt Ridge-fan, som t.o.m. varit på besök i Monte Bello och träffat självaste Paul Draper. Han beklagade djupt att de inte hade någon Lytton Springs i sortimentet, eftersom det var hans egen personliga favorit.

Nästa upptäckt i Pensacola var Anna's Wine at Joe Patti's. Joe Patti's är en lokal institution som har sålt färsk fisk sedan 1935. Nu är det en enorm saluhall precis vid kajen, med ett fantastiskt utbud av fisk i alla de former plus färska räkor och krabbor, samt givetvis ett stort akvarium med levande humrar. Bara Feskekörka i Göteborg kan möjligtvis tävla med detta. Anna heter Patti i efternamn, och Joe var hennes farfar. Nu har hon öppnat en liten men mycket välsorterad vinbutik precis vid utgången till fiskmarknaden. Inslaget av europeiska viner är ganska stort. Jag hittade Taittinger champagne till ett bra pris, och även Moscato d'Asti till desserten. Det blev även en amerikansk flaska i form av Cakebread Sauvignon Blanc. Hit kommer jag att åka igen. Vinrecensioner följer.

J. Lohr i Pensacola

2011-07-03T16:29:00.005+02:00

Vår nästa anhalt på USA-resan är Pensacola, Florida. Här skall vi bo i drygt tre veckor, och njuta av kritvita stränder, salta bad, och trevliga utflykter. Vi lånar ett hus i den gamla historiska delen av staden, kallad North Hill District. Här är otroligt charmigt, med fantastiska gamla sydstatsvillor och lummig grönska.

Första kvällen i Pensacola sitter vi på terrassen och gungar sakta i en "porch swing", en liten gungsoffa som hänger i kedjor från taket. Vi sippar på ett glas 2009 J. Lohr Seven Oaks Cabernet Sauvignon, och lyssnar på syrsorna. Trots att solen har gått ner sedan länge, så är det fortfarande nästan 30 grader varmt. Sämre kan man ha det. J. Lohr är en gammal bekant sedan många år, och är tidigare recenserad här. Även årgång 2009 smakar utmärkt, med yppig fruktighet och bra balans, om än inga fantastiska finesser. Ett riktigt bra vardagsvin här i Amerika, helt enkelt. Det kommer att bli fler flaskor de kommande tre veckorna, det kan jag lova. På Publix Supermarket kostar detta $12,99 på extrapris.

Amerikanska höjdare

2011-06-30T16:40:00.009+02:00

Hela årets sommarsemester tillbringas i USA. Nu har vi fyra härliga veckor framför oss "over here", så det kan nog bli lite nya vinupplevelser att skriva om också. Vi återvänder först till våra gamla hemtrakter norr om Atlanta för att hälsa på goda vänner. Vår värd, Bill, är vinintresserad, och hade plockat fram några riktiga godbitar åt oss. Vi börjar med en pinot noir från Willamette Valley i Oregon. Det är 2008 Scott Paul La Paulée. Scott Paul driver ett litet vinmakeri i den lilla staden Carlton. Han är också en stor Bourgogne-fantast och importerar kvalitetsviner från Frankrike. Hans eget vin skäms inte heller för sig. Syrligt fruktigt i medelfyllig stil, men det påminner mer om solmogna blåbär än jordgubbar och hallon.

Nästa vin är en klassisk cabernet Sauvignon från Napa Valley, nämligen 2006 Vinifera Vineyards Vitis. Mjukt, fylligt och fruktigt, utan att bli det minsta mesigt eller syltigt. Härliga svarta vinbär och mogna körsbär. Detta var kvällen klara favorit, trots den starka inledningen. Nu måste jag försöka få tag på några flaskor att ta med hem, men enligt hemsidan är det tyvärr redan slutsålt.

Kvällen avslutas långt utanför USA:s gränser, nämligen i Bordeaux. Bill plockar fram en ljuvlig Sauternes, 2007 Chateau Doisy-Védrines. Här får vi hela spektrat av honung, persika och en gnutta grapefrukt. Det blev en perfekt avslutning på en fantastisk välkomstmiddag. God bless America (även med lite hjälp från Bordeaux)!

Nytt jobb kräver champagne

2011-06-25T15:51:00.008+02:00

Kära hustrun blev nyligen befordrad på jobbet, och fick sin första riktiga chefstjänst. Detta var synnerligen välförtjänt, och en ny kul utmaning, så då måste man ju fira lite grann. Jag befann mig själv ute på tjänsteresa när beskedet kom, så det fick bli en extra tur till taxfree butiken på Bryssels flygplats, för att kolla in champagneutbudet.

Där hittade jag en ny bekantskap, 2000 Cuvée Renaissance Premier Cru från producenten Cattier. Då det dessutom var ett högst rimligt pris för en årgångschampagne, så slog jag till. Efter hemkomsten åkte flaskan rakt in i kylskåpet, för att sedan avnjutas på fredagkvällen. Denna cuvée består av 40% pinor noir, 40% chardonnay och 20% pinot meunier. Doften ger mycket citrus. I munnen små fina bubblor, och syrlig frukt med både grapefrukt och gröna äpplen. Jag tycker mig mig också känna en hel del mineraltoner. Det är nästan som att dricka en mousserande Chablis, och rent geografiskt så är ju det faktiskt inte så långt ifrån sanningen. Den här champagnen spanar jag gärna efter fler gånger.

Midsommar med Opus One

2011-06-25T15:40:00.006+02:00

Vi firade en behaglig midsommar hemma på Värmdö tillsammans med vännerna C & C. De är också både vinintresserade och kunniga, så det är kul att ta fram något extra när de kommer på besök. Middagen bestod av grillad entrecôte med sommarsallad och färskpotatis. Till detta plockade jag fram 2000 Opus One från Napa Valley. Denna flaska hittade jag till fyndpris i Tyskland för en tid sedan, och nyfiken har varit stor sedan dess.

Direkt ur flaskan får man en rejäl dos svarta vinbär. Det känns som att sticka näsan i en burk med svartvinbärsgelé. Efter ca. en timme i karaffen har doften ändrat karaktär, och svartvinbärsfrukten finns givetvis kvar, men nu kompletterad av lite viol och ett ganska påtagligt inslag av menthol. I munnen är frukt och tanniner väl balanserade, med en härligt lång och fyllig eftersmak. Vinet växer i glaset och är som bäst mot slutet av varmrätten. Detta var ett riktigt intressant och komplext vin, som vann mycket på lyftning. Den initiala mentholen var inte riktigt min grej, men sedan blev det bara bättre och bättre.

Chateau des Jacques - Morgon

2011-06-03T23:01:00.003+02:00

Chateau des Jacques är bourgogne-firman Louis Jadots varumärke för sina Beaujolais-viner. Den 2 maj i år så släpptes såväl deras Morgon som Moulin-a-Vent på Systembolaget i det tillfälliga sortimentet. Jag fick tag på några flaskor, så ikväll så sitter vi på verandan i det ljuvliga sommarvädret och njuter av 2009 Chateau des Jacques Morgon. Det är lätt att tycka om, med härliga toner av hallon och blåbär, lagom syra och nästan obefintliga tanniner. Vill man ha ett lättdrucket rött sommarvin så satsa gärna på detta. Det kostar 139 kr, och tillgången är fortfarande OK på välsorterade Systembolag.

Första båtturen, med vin

2011-06-02T21:32:00.003+02:00

Nu är det efterlängtad långhelg, och äntligen tid för en rejäl båttur ut i skärgården. Jag hade räknat med att få med mig hela familjen, eller åtminstone alla grabbarna, men det är tyvärr bara 7-åringen som visar någon riktig entusiasm. Det slutar med att enbart junior och jag beger oss av med vällastad båt. Efter lite åkande hittar vi en väl skyddad vik intill Nämdöfjärden, och ankrar upp. Sedan slår vi upp tältet, och får igång en härlig lägereld, där det grillas både korv och marshmallows. Efter upptäcksfärd på ön, mycket klättring i träd och lite fiske, så somnar junior som en stock i tältet.

Själv sitter jag ånyo vid lägerelden, och blickar ut över en spegelblank vattenyta, lyssnar på fåglarna, och sippar på min vinare. Idag blev det en halvflaska av 2004 CVNE Imperial Reserva från Rioja. Det smakar riktigt gott, t.o.m. i plastmugg. Det finns rikligt med syrliga körsbär, uppbackat av lite vanilj från ekfaten, och sedan en ganska kärv avslutning med viss beska. Life is good!

Champagne & Meursault

2011-06-02T21:21:00.004+02:00

I veckan har vi haft affärsbesök från Tyskland, och det föll på min lott att sköta middagsunderhållningen en kväll. Jag började faktiskt med att bjuda med dem till Grappe. Där bänkade vi oss i klubbrummet och avnjöt en fördrink i form av en riktigt god champagne. Det var 2000 Roger Pouillon & Fils Extra Brut Millesime Grand Cru, ett inköp från Spruce Ups champagneklubb. Detta är en blanc de blanc, gjord på enbart chardonnay-druvor. Doften för tankarna till rostat bröd. I munnen små delikata bubblor, lite vaniljtoner och frukt från mogna gula äpplen. Detta var den godaste champagnen hittills i år. Riktigt bra faktiskt!

Efter den lyckade fördrinken så var det en kort promenad till Teatergrillen, som brukar vara ett säkert kort för affärsmiddagar. Då sällskapet valde fisk, först Toast Skagen, och sedan sjötunga respektive regnbåge, så fick det bli något gott vitt. Valet föll på 2006 Louis Latour Meursault. Vi fortsätter alltså med chardonnay, men från ett läge lite längre söderut, och denna gången utan bubblor. Här blir det mera syra med friska gröna äpplen och en gnutta citrus. I munnen förnimmer jag också lite smörtoner, med en lång fyllig avslutning. En riktigt bra vit bourgogne helt enkelt. Våra affärsgäster var nöjda, och jag likaså.

Podere ai Valloni i Boca

2011-05-29T23:01:00.006+02:00

Härom veckan var jag på konferensresa i norra Italien. Mellan grupparbeten om försäljningsmål, kundnöjdhet, marknadsföring och andra viktiga saker, så hann vi också med ett vingårdsbesök. Kosan styrdes mot en liten by i Piemonte som heter Boca. Boca är också en egen exklusiv D.O.C., med bara ett fåtal producenter. Vi besöker lilla familjeägda Podere ai Valloni, som ligger gudomligt vackert på en kulle, omgiven av skogarna i naturreservatet Monte Fenera.

Här produceras ca. 6000 flaskor om året, av ett enda vin, nämligen det röda Vigna Cristiana. Det gör på 70% Nebbiolo, 20% Vespolina och 10% Bonarda Novarese. Jordmånen på kullen där druvorna växer består delvis av lavasten, vilket ger en speciell karaktär. Vinet lagras i tre år på stora ekfat, så kallade botti, och sedan ytterligare ett år på flaska, innan det släpps till försäljning.

Vi fick prova tre årgångar av Vigna Cristiana, nämligen 2005, 2004, och 2003. De hade ganska olika karaktär. 2005:an var mycket syrlig, och kändes fortfarande ganska ung. 2003:an hade mindre syra och var betydligt rundare och mer balanserad i smaken. Min klara favorit var dock 2004, med härlig mörk körsbärfrukt och fin balans mellan syra och tanniner. Jag inhandlade några flaskor av denna årgång, men vi fick också botanisera lite djupare i källarvalven, och då slog jag till på några dyrgripar från 1990 och 1991. Lagringspotentialen för Boca-viner sägs vara mycket god, så det skall bli mycket spännande att avnjuta dessa. Slutligen blev det ett antal flaskor från år 2000, en årgång som får generellt höga betyg i Piemonte.

Jag kan varmt rekommendera ett besök på denna egendom. Vi blev utomordentligt väl mottagna av familjen som stolt visade upp både ägor och produktionsanläggning. Sedan var dessutom vinet synnerligen charmigt, och något av en raritet.

Georg Breuer Rauenthal Estate Riesling

2011-05-29T22:08:00.004+02:00

Lördagssupén består av pilgrimsmusslor provencale. Vi fräser ihop champinjoner, scharlottenlök, rikligt med vitlök och givetvis musslorna i olivolja. Detta toppas sedan med persilja och salladslök. Enkelt och ljuvligt gott! Till detta dricker vi Georg Breuers 2007 Rauenthal Estate Riesling. Detta är prisklassen mellan Riesling Sauvage och de betydligt dyrare vingårdsbetecknade "Berg"-vinerna. På plats i Rüdesheim betalade jag ca. 12 euro. Detta är ett härligt lättdrucket vin med både aprikos och persikofrukt. Syrorna är bra, om än inte knivskarpa, och jag förnimmer väldigt lite petroleum. Georg Breuer kan man lita på, och detta matchade pilgrimsmusslorna på ett utmärkt sätt.

En lördagseftermiddag på Grappe

2011-05-17T15:45:00.007+02:00

Trots strålande vårsol, så kröp vi ner i källarvalven på Grappe i lördags, i sällskap med svägerska och svärföräldrar. Det var deras första besök på detta ärevördiga vinetablissemang, så vi inledde med en liten husesyn. Sedan var det dags att bänka sig i klubbrummet, på behagligt avstånd från den utomordentliga ostbuffén. Huvudnumret var dock givetvis vinerna. Jag hade korkat upp tre flaskor rött, från tre olika vinländer. Vi började längst västerut, i Napa Valley, USA, med 2001 Clos de Val Cabernet Sauvignon. Denna egendom har funnits sedan tidigt 70-tal, och en av grundarna är fransman, Bernard Portet. Bland annat detta gör Clos du Val till ett av de amerikanska viner som till stilen mest liknar originalet i "gamla världen", dvs Bordeaux. Ni kan läsa mer om bakgrunden här. Vinet har en tydlig druvtypisk svartvinbärskaraktär, och nog kan man hitta lite blyertspenna här också. Tanniner är väl avrundade och lite dammiga, men det är utmärkt gott att dricka nu, och på intet sätt uttorkat. Denna flaska inhandlades 2005 på en vinprovning i Atlanta med Clos du Vals dåvarande vinmakare, John Clews. Numera finns vinerna i beställningssortimentet. Mondo importerar och en flaska 2007 Cabernet Sauvignon kostar 249 kr. Jag är sugen på att beställa!

Nästa flaska är en gammal favorit från Bordeaux, nämligen 2005 Bad Boy, från Jean-Luc Thunevin, och tidigare recenserat bl.a. här. Sedan dess har varumärket expanderat. Numera finns både Baby Bad Boy och Bad Girl i sortimentet, men jag tycker det räcker gott med originalet. Kolla in den kinesiska reklamfilmen för Bad Boy på Thunevins hemsida. Stor underhållning! I Grappes källarvalv var det dött lopp mellan Clos du Val och Bad Boy, och de var dessutom förvillande lika i stilen, även om det är lite mera körsbär än svarta vinbär hos Bad Boy.

Eftermiddagens sista flaskan kommer från Italien, närmare bestämt Chianti Classico i Toscana. Vinet heter 2001 Badia a Passignano Riserva och produceras av den anrika firman Antinori. Doften är mycket intressant, med ett markant inslag av stall och gammalt läder. Vinet växer i glaset och har betydligt större komplexitet än de föregående två vinerna. Det tillkommer lite piptobak och härlig frukt i form av mogna körsbär, uppbackat av mjuka tanniner. Detta är tveklöst den bästa Chiantin som jag hittills druckit. Att även övriga sällskapet uppskattade den var tydligt, då den karaffen tömdes klart först.

Vinfrakt på Ryan Air

2011-04-24T22:54:00.003+02:00

Nu är vi hemma i Sverige igen efter en härlig vecka i Languedoc. Dessutom fick jag med mig 10 vinflaskor, utan att behöva betala övervikt. Fyra flaskor fördelades nogsamt mellan de olika ordinarie resväskorna, och de sex flaskorna i den fina trälådan från Mas de Daumas Gassac fick resa som ett eget kolli. Den franska damen vid incheckningen i Beziers höjde inte ens ett ögonbryn när jag kom med detta bagage. Jag kan meddela att emballaget höll alldeles utmärkt, och lådan var först ut på bagagebandet i Skavsta.

Chateau de Cazeneuve, Le Roc des Mates

2011-04-24T22:50:00.003+02:00

Det sista vin som konsumerades innan hemresan blev ytterligare en bekantskap från Chateau de Cazeneuve, nämligen 2006 Le Roc des Mates. Redan vid provningen på egendomen häromdagen så blev detta min favorit, och intrycket förstärks när man nu får sniffa och sippa i lugn och ro. Definitivt garrigue i näsan, men också toner av viol och mörka bär. Smaken är fyllig, med björnbär och fortsatt lite viol. I avslutningen kommer en viss sälta, och även en gnutta eldighet då 14,5% alkohol gör sig påmind. Både hustrun och jag tycker det är riktigt gott. Synd att inte Carovin har tagit in även detta vin på den svenska marknaden ännu. Det får nog bli ett snart återbesök hos André på Chateau de Cazeneuve istället.

Middag i Montpellier

2011-04-24T22:48:00.007+02:00

På torsdagkvällen så smet vi in till Montpellier utan barnen, men med utomordentlig guidning av Anne & Fred. Vi hann arbeta upp en ordentlig aptit genom att vandra runt i den historiska och mycket sevärda stadskärnan i några timmar, innan det var dags att slå sig ner på Brasserie du Theatre. Denna klassiska restaurang ligger alldeles vid Place de la Comedie, i centrala Montpellier. Middagen inleddes med skaldjur, där valet antingen föll på ostron eller gratinerade musslor. Till detta drack vi återigen det lokala skaldjursvinet, Picpoul de Pinet. Man får härligt krispig citrus som verkligen fungerar bra till molluskerna.

Till varmrätt blev det lamm med rikligt med vitlök. Efter gårdagens utflykt till Pic Saint Loup så var jag sugen på mer vin från detta område, så det blev en flaska 2006 L'Ainé från producenten Clos des Augustins. Detta är en blandning av Syrah och Grenache, med mycket lågt skördeuttag. Doften är lite rökig, med charkuterier, tänk rökt korv. I munnen får man massor av härligt mörka bär, men också en rejäl knuff av tanninerna. Det är gott men jag hade gärna lagrat det några år till. Middagen avslutades med kaffe och en magnifik citronmarängpaj. Fransmännen kan det här med mat också.

Chateau de Cazeneuve, Les Calcaires

2011-04-24T22:39:00.004+02:00

Redan på kvällen efter vårt besök i Pic Saint Loup börjar vi konsumera inköpen från Chateau de Cazeneuve. Först ut är 2008 Les Calcaires. Doften domineras av mörka bär och lite garrigue. Smaken är friskt fruktig, fyllig och smakrik, med ganska snälla tanniner i bakgrunden. Avslutningen har en lite besk ton, som inte är oangenäm på något sätt, utan ger extra karaktär. På vingården betade vi 13,5 euro för detta vin, vilket känns klart prisvärt. Det finns faktiskt också i Systembolagets beställningssortiment för 194 kr, om ni är nyfikna. Carovin importerar, och tyvärr är detta det enda av Chateau de Cazeneuves viner som de saluför just nu i Sverige.

Utflykt till Pic Saint Loup

2011-04-24T22:22:00.004+02:00

Onsdag är marknadsdag i Vic La Gardiole, så morgonen inleddes med en cykeltur till det lilla torget för inköp av färska grönsaker, bröd och härliga olivblandningar. En flaska Mas Renée, Muscat de Mireval slank också ner i ryggsäcken då den lokala vinhandeln hade slagit upp portarna, dagen till ära.

Efter frukost bar det av norrut, mot Pic Saint Loup. Detta område ligger ca. 30 km rakt norr om Montpellier, vid foten av berget med samma namn. Efter den trevliga upplevelsen hos Fred i söndags, så var siktet i första hand inställt på ett besök hos Chateau de Cazeneuve som ligger alldeles utanför den lilla byn Lauret. Efter att ha kört vilse i Montpelliers norra förorter, och sedan drabbats av avstängda vägar i Prades, så var vi inte framme vid Chateau de Cazeneuve förrän strax före kl. 12. Där mötte vi ägaren och vinmakaren själv, monsieur André Leenhardt, i dörren. Tyvärr var han på väg åt ett helt annat håll med andan i halsen. Normalt har han bara öppet för provningar på lördagar så här års, och jag hade inte ringt i förväg och bokat. Han lovade dock att vara tillbaka runt klockan två för att ta hand om oss ändå.

Vi styrde tillbaka mot huvudorten i Pic Saint Loup, Saint-Mathieu-de-Tréviers, där vi intog en god tre-rätters lunch på en soldränkt terrass bakom huvudgatan. Mätta och belåtna åkte vi sedan tillbaka till Cazeneuve, och anlände ungefär samtidigt som monsieur Leenhardt. Han låste upp provningsrummet, och började korka upp flaskor åt oss, samtidigt som han förhörde sig om varifrån vi kom, och hur vi kände till hans viner. Sedan var det bara att börja prova sig igenom sortimentet. Vi inledde med det vita vinet, 2008 Cazeneuve blanc, som görs på hela fem olika druvsorter (Roussanne, Grenache, Viognier, Rolle & Muscat) och det har dessutom fatlagrats i 8 månader. Detta ger ett mycket smakrikt och fylligt vin som jag verkligen gillade. Vi fortsatte med lite rosé som inte lämnade något djupare intryck, ty jag var redan inprogrammerad på de röda. Här fick vi prova tre olika viner, och vi startade med 2008 Les Calcaires. Detta är ”instegsvinet” utan fatlagring, med hög fruktighet, låga tanniner och gjort för att drickas ungt. Druvorna är Syrah, Mourvèdre och Carignan. Jag tyckte mycket om även detta, och hade vi haft en bil att lasta hem till Sverige så hade garanterat en låda eller två fått åka med.

Det andra röda vinet heter 2006 Le Roc des Mates. Det är gjort på 80% Syrah, 20% Grenache och har fatlagrats i 18 månader, varav 20% på nya fat. Syrah-druvorna kommer dessutom från de äldsta vinstockarna på egendomen. Här får man ett härligt sammansatt vin med rejäla tanniner och intresseväckande komplexitet. Detta är nog min favorit i dagens provning. Avslutningsvis provar vi prestigevinet 2007 Le Sang du Calvaire. Här dominerar Mourvedre med 95%, kompletterat med 5% Syrah. Detta vin har vilat hela 24 månader på ekfat. Här finns mycket härlig mörk frukt, men också ganska dominerande tanniner. Det känns fortfarande mycket ungt, och har inte samma fina balans som den 2006:a som vi drack i söndags. Några år i källaren löser nog det problemet, för grundmaterialet är det inget fel på. Vi köpte med oss så många flaskor som vi tror vi vågar packa ner i det incheckade bagaget, och tog sedan ett varmt farväl av André Leenhardt. www.cazeneuve.net

På återvägen ner mot Montpellier så körde vi den gudomligt vackra vägen mellan Pic Saint Loup och Hortus-berget. Då fick jag syn på skyltningen till två andra egendomar som jag gärna ville besöka, nämligen Mas Bruguière och Domaine de L’Hortus. Jag svängde snabbt av, men högljudda protester från den yngre generationen i baksätet hindrade mig från att stanna. Det var kanske också tur, med tanke på övervikten på planet hem. Nu hittar jag i alla fall dit, när det blir dags för nästa utflykt till Pic Saint Loup.

Hämtning av vin på Mas de Daumas Gassac

2011-04-19T22:33:00.004+02:00

I höstas fick jag ett erbjudande i posten att förbeställa 2009 års årgång av Mas de Daumas Gassac. Priset var dessutom ca. 33% lägre än vad jag tidigare betalat på vingården. Det blev omedelbart en beställning av 6 flaskor, med enkel kreditkortsbetalning via e-mail. Hämtning kunde ske tidigast i april 2011, och där är vi nu. När vi dessutom av en händelse är på plats i Languedoc, så blev det genast en utflykt till Daumas Gassac utanför byn Aniane. Där var kommersen i full gång en måndag eftermiddag. Vi fick snabbt hjälp, och min snygga trälåda med innehåll trollades fram. Vi blev också erbjudna att provsmaka. Vinet var verkligen purungt, och helt dominerat av kraftiga tanniner, så den här lådan skall nog bara glömmas i källaren i ett antal år. Nu gäller det först bara att Ryan Air är villig att frakta hem denna skatt åt mig också.

Söndagslunch i Vic La Gardiole

2011-04-19T22:30:00.004+02:00

Söndagen började för min del med ett gruvligt fyspass. Tillsammans med Fred och hans sex mountainbike-kompisar skulle jag tackla det lokala berget La Gardiole. Detta var endast tredje gången i mitt liv som jag gav mig ut på något som liknade seriös mountainbiking, men cykla kan man ju tänkte jag, så det var bara att haka på med lånad cykel. Sällskapet i övrigt har detta som sin främsta fritidssysselsättning, och ger sig av flera timmar varje söndag förmiddag. Gissa om jag blev frånåkt! Skam den som ger sig dock. Jag hängde med så gott jag kunde, men det blev nog några extra vätskepauser för min skull. Efter två och en halv timme kändes min kropp som en urkramad disktrasa, men jag hade fått uppleva garriguen på riktigt nära håll och dessutom vidunderlig utsikt över Medelhavet.

Mandomsprovet på La Gardiole följdes av en formidabel fransk långlunch hemma hos Anne och Fred. Först serverades en härligt söt lökpaj som aperitif, tillsammans med ett glas rött Pic Saint Loup, närmare bestämt 2006 Chateau de Cazeneuve Le Sang de Calvaire. En kavalkad av mörka bär möter näsan, med främst björnbär och sötmogna bigarråer. I munnen fortsatt härlig frukt, välbalanserade tanniner, och en lååång avslutning som gör att man bara vill ha mer. Riktigt, riktigt gott. Ett besök i Pic Saint Loup hamnade just högst upp på veckans att-göra lista.

Till förrätt följde sedan en bläckfisksallad, där bläckfisken marinerats i olivolja, vitlök, persilja och tomater under två dygn i kylskåpet. Detta var naturligtvis riktigt gott. Vi sköljde ner detta med ett enklare rosévin från Languedoc, med ursprungsbeteckningen Vin de Pays d’Oc. Flaskan var dock synnerligen spektakulär, med ett häftigt paisley-mönster designat av Christian Audigier (se bild).

Måltiden fortsatte med ytterligare en bläckfiskrätt, en specialitet från den närbelägna hamnstaden Sète. Nu hade bläckfiskköttet fått koka i en tomatbaserad sås med saffran, och andra spännande kryddor. Såsen smakades sedan av med en försvarlig mängd aioli. Inte magert, men ack så gott. Freds vinval till denna varmrätt var ett vitt vin från Domaine de l’Arjolle som heter Equinoxe. Det är gjort på den spännande, och nog ganska unika druvblandningen Viognier, Sauvignon Blanc och Muscat. Färgen var djupt gul och doften gav mig associationer till alla möjliga tropiska frukter. I munnen ett fylligt och smakrikt vin som passade perfekt till den mustiga bläckfiskgrytan. Bravo Fred!

Efter tre och en halv timmes oavbrutet ätande, drickande och pratande så avslutade vi med färska jordgubbar och vispgrädde. Vilken underbar lunch, och vilken tur att dagen inleddes med lite motion. Vive la France!

Påsklov i Languedoc

2011-04-19T22:00:00.002+02:00

Efter flera intensiva arbetsveckor, så är det nu äntligen dags för påsklov. Det inleds med att gå upp klockan fyra en lördagsmorgon, för att komma med Ryan Airs flight från Skavsta till Beziers i Languedoc. Den okristligt tidiga morgontimman glömmer jag dock snabbt när vi redan vid lunch sitter på en uteservering i badorten Cap d’Agde och lapar sol och glufsar i oss moules & frites. Det sköljs ner med en alldeles utmärkt Picpoul de Pinet, det krispiga lokala skaldjursvinet.

På väg till lunchrestaurangen så passerade vi lördagsmarknaden, och det gick ju inte att strosa förbi den helt obesedd. Bland ostar, grönsaker, olivoljor orch tvålar så fanns det givetvis också vin. Från bakluckan på en skåpbil sålde Saint Chinian-producenten Chateau Calmette sina varor. Det blev både några flaskor rött och en flaska rosé, så att den omedelbara konsumtionen de närmaste dagarna var säkrad.

2007 Chateau Calmette Saint Chinian Rouge avnjöts redan till kvällen, tillsammans med lite grillad kyckling, sallad och ost. Härlig mörk frukt, lite garrigue i doften och mjuka tanniner satt som en smäck, för den facila summan 6,50 €. Det var en bra början på denna Frankrike-vistelse. Senare under veckan så drack vi även årgång 2008 av samma vin, som dock inte var riktigt lika bra som 2007:an.

Åter i Languedoc!

2011-04-18T21:04:00.001+02:00

Hela familjen firar nu påsklov i Languedoc, närmare bestämt i vår favoritby, Vic la Gardiole. Solen skiner, och det dricks en del intressanta viner. Jag lovar ordentliga uppdateringar vid hemkomsten, men internet-uppkopplingen är ytterst sporadisk här, så det blir dokumentation off-line som jag sedan laddar upp efter påskhelgen. Tills dess, glad påsk!

Vintips: Wishbone Pinot Noir

2011-04-04T23:01:00.006+02:00

Det var ett tag sedan jag gick på Bolaget och bara botaniserade bland hyllorna. Med intressanta leveranser från beställningssortimentet och en hel del inköp under utlandsresor, så har behovet helt enkelt inte funnits på sistone. Nu under helgen blev det dock ett spontanbesök, som resulterade i några flaskor. En av dem korkar vi upp med en gång, nämligen Wishbone Pinot Noir från Marlborough på Nya Zeeland. Det är mycket druvtypiskt, med massor av röda bär, både i doft och smak. Det är mest jordgubbar som gör sig påminda. I avslutningen kommer lite beska toner, som jag tycker förtar helhetintrycket något. För 99 kr är det dock en utmärkt Pinot Noir i den lite enklare skolan.

Söndagsmiddag med St. Joseph

2011-03-27T23:41:00.007+02:00

Vi pustar ut efter ett intensivt 7-årskalas, och lagar en gräddig fläskfilégryta med oliver, kryddiga korvar, paprika, syltlök och lite annat smått och gott. Denna anrättning kräver ett lite mustigare vin, och jag plockar fram 2006 Domaine Cheze Cuvée Ro-Rée från Saint-Joseph i norra Rhône. Detta vin inhandlades i Paris för ett par år sedan. Det är gjort på 100% Syrah, och har fått vila 12 månader på ekfat.

Doften är en härlig blandning av örtkryddor och mörk frukt, främst björnbär. I munnen är det fortsatt mörk frukt, men med lite animaliska toner av köttsaft, och sedan både peppar och salmiak i avslutningen. Detta föll mig verkligen i smaken, och årgång 2006 är synnerligen drickbar nu.

Medan vi sitter och sippar på vinet så kommer en fin räv tassande över tomten utanför köksfönstret. Ibland är det inte så dumt att bo en bit utanför asfaltdjungeln.

Källar-rensning

2011-03-27T21:19:00.005+02:00

Under helgen har jag ägnat mig åt en liten försiktig rensning, genom att söka reda på de udda flaskorna som har blivit bortglömda i källarskrubbens hyllor. Till fredagsmyset hittade jag 2007 Trapiche Finca Las Palmas Cellar Selection från Mendoza i Argentina. Druvblandningen domineras av malbec, men har även ett ganska stort inslag av cabernet sauvignon. När jag sticker näsan i glaset dominerar plommon. Detta går även igen i smaken med lite fat-vanilj på toppen, och ganska väl balanserade tanniner. Ett helt OK fredagsvin till en köttbit, men inte något jag kommer att springa benen av mig för att köpa igen. Denna flaska inhandlades på Systemet hösten 2009, men nu finns årgång 2008 att tillgå i det tillfälliga sortimentet för 125 kr.

Argentinaren följes under lördagen upp med en flaska 2005 Fairview Pinotage från Sydafrika. Jag dricker ganska sällan sydafrikanska viner, men pinotage kan vara trevliga, särskilt om de får vila några år i källaren. Fairview uppvisar vissa likheter med fredagsvinet, då frukten även här domineras av plommon. Dessa frukter känns dock lite saftigare och mognare, med väl avrundade tanniner i bakgrunden. Sydafrika slår Argentina klart denna helg. Fairview Pinotage finns i det ordinarie sortimentet för 109 kr, och nu är det årgång 2008 som erbjuds.

Turkiskt vin

2011-03-21T21:59:00.003+01:00

Den senaste veckan har jag tillbringat på management-kurs i Istanbul. Det var en härlig stad att besöka, och visst fanns det gott om tillfällen att prova det lokala vinet också. Nästan alla restauranger serverar vin, men det är sällan som man får se en vinlista. Istället är det oftast bara frågan om det skall vara rött eller vitt, och sedan dyker ett enklare "husets vin" upp i glaset. Ett vin som hette Angora var ett sådant, som jag ej kan rekommendera. Ett annat hette Yakut, och det var ett litet steg upp i kvalitet, men ändå knappast imponerande. Det bästa vinet som jag stötte på under veckan hette Karma Cabernet Sauvignon. Det var helt OK, fullt i klass med t.ex. chilenska motsvarigheter, men ändå inget som lockade till köp (17 € på flygplatsen). Turkiskt vin är nog lite övervärderat, men visst är den Blå Moskén, med sina sex minareter, vacker!

Vintips: Beaune Premier Cru Aigrots

2011-03-12T20:48:00.006+01:00

Det är ibland bra att prenumera på vinimportörernas nyhetsbrev. Härom dagen dök det upp ett erbjudande från Vinunic i inboxen, som jag inte kunde motstå. Vinunic representerar Bourgogne-producenten Louis Jadot och här fanns chansen att köpa drick-mogen röd bourgogne, 1999 Beaune Premier Cru Aigrots, för ynka 169 kr flaskan. Det krävdes förvisso en beställning av en hel låda, men det kändes ändå som en tämligen säker investering. Efter ett par dagar dock leveransen upp på det lokala systembolaget, och jag kunde inte hålla mig, utan det blev en pop & pour direkt på lördagkvällen.

Doften ger först lite stall och läder, för att sedan övergå till en läcker blandning av rosor och röda bär. I munnen är det härligt balanserat, med fin frukt av hallon och lite syrliga körsbär och sedan väl avrundade tanniner. Detta kan varmt rekommenderas till alla er som gillar välgjord klassisk bourgogne. Bara 11 flaskor kvar.....

Sportlovsviner

2011-03-06T22:40:00.010+01:00

Nu har vi tillbringat en härlig sportlovsvecka i norska Trysil, med skidåkning från morgon till kväll. Någon internet-uppkoppling tog vi inte med oss, men väl ett förråd av intressanta viner. Här kommer en snabb uppsummering av vad vi avnjutit under veckan, i vår egen version av afterski.

Vi inledde veckan med 2007 Mas de Chimères L'Hérétique till en fantastiskt god kycklinggryta. Detta Languedoc-vin är faktiskt gjort på druvorna cabernet sauvignon och merlot, vilket ju är lite av en hädelse i detta område, och därav namnet på vinet. Mörk ung frukt med ganska snälla tanniner. Ett vin som rönte allmän uppskattning. Allt jag druckit från Mas de Chimères är bra!

Till en mustig chili con carne drack vi australiensiskt. 2004 Best Shiraz är en leverans från Australian Wine Club för något år sedan. Jag har gillat de flesta viner från dem, men här blev jag lite besviken. Det var en rejäl fruktbomb utan större finess, och definitivt på den syltiga sidan. Förvisso lättdrucken, och den uppskattades av andra i sällskapet, men jag tror att mina smakpreferenser har utvecklats en del. Jag har nog skämt bort mig själv med mer nyanserade och intressanta viner på sistone, och då faller detta vin ganska platt.

En kväll var vi hela sex vuxna kring middagsbordet, och då lyxade vi även till det med en liten aperitif. Jag serverade en väl kyld Mas Rouge Muscat de Mireval före maten, och detta både söta och en aning syrliga vin föll alla i smaken, efter den initiala förvåningen. Sedan blev det fiskgryta, och till detta drack vi Peter Jakob Kühns 2009 Jacobus, en god riesling från Rheingau, som tidigare recenserats här på bloggen. Den smakade utmärkt även denna gång.

Mot slutet av veckan blev det även en flaska av Bonny Doons 2003 Le Cigar Volant. Detta är en gammal favorit, som efter åtta år på flaska verkligen blommat ut. Det var veckans bästa vin, om än i viss konkurrens med Mas de Chimères. Jag gjorde inga smaknoteringar, men det var helt enkelt ett väl balanserat vin med fin mörk frukt. Jag längtar redan till nästa skidresa.

Bourgogne Grand Crus på Grappe

2011-02-20T22:00:00.007+01:00

Lördagkvällen tillbringades med goda vänner på Berns salonger, i sällskap med Henrik Schyffert och Fredrik Lindström, och deras "lokalrevy" för 08-folket innanför tullarna, med titeln Ljust & fräscht. Det var mycket underhållande, men dagens höjdpunkt inträffade faktiskt redan under eftermiddagen. Med barnvakter redan på plats hade nämligen några av oss beslutat att värma upp lite på vinklubben Grappe.

Det var helt enkelt dags att damma av varsin flaska bourgogne. C, som jag delar vinskåpet med, har en betydligt dammigare samling än jag själv, så han satsade på en 1990 Gevry Chambertin från Louis Max, medan jag plockade fram ett Hospices de Beaune-vin, nämligen 2000 Corton Grand Cru Cuvée Docteur Peste.

Nu föll det sig så olyckligt att flaskan från 1990, som ändå anses vara en utmärkt bourgogne-årgång, redan hade hamnat i en rejäl utförsbacke. Frukten var helt försvunnen, och det återstod bara syra, dvs farligt nära vinäger. Vi dömde unisont ut den som odrickbar, men C:s back-up gick inte av för hackor. Han korkade resolut upp en 1989 Moillard Echézeaux Grand Cru istället, så där satt vi helt plötsligt med två väldoftande karaffer Grand Cru.

Först stack vi näsorna i 2000 Corton. Här var det frågan om tydlig röd frukt, främst riktigt härligt mogna hallon, en gnutta körsbär, och som avslutning lite läder. Detta gick även igen i smaken, med bra syra, och ganska väl avrundade tanniner, med lång eftersmak. Det var helt enkelt riktigt gott.

1989 Echézeaux hade en mer komplex doft. Först fick jag en förnimmelse av lite unken jordkällare, men detta ersattes sedan av multnande löv, och mörk, mörk frukt. Jag associerade främst till björnbär. I munnen fanns bra syra, fint pulvriga tanniner men björnbärsfrukten kändes en liten aning uttorkad. Vinet var bra men inte fantastiskt, och vi var överens om att detta vin nog egentligen skulle ha druckits för 2-3 år sedan. Karaffen med Corton tog slut klart fortast, och det summerar eftermiddagens intryck väl.

På vägen ut hamnade vi i en intressant diskussion med Grappes sommelier, Emil, om vilken av C:s allra dammigaste buteljer som vi bör ta oss an nästa gång. En 1984 Mouton Rothschild ligger bra till....

Mera tjeckiskt vin

2011-02-20T18:43:00.008+01:00

"When it rains, it pours" som engelsmännen säger. För några veckor sedan hade jag aldrig smakat ett vin från Tjeckien, och nu är jag faktiskt inne på min andra flaska. Jag har en kollega som är född och uppvuxen i det forna Tjeckoslovakien. Hon känner till mitt vinintresse, och efter ett beök i sina gamla hemtrakter kom hon tillbaka med två flaskor till mig, en tjeckisk och en slovakisk faktiskt. Det slovakiska är en Cabernet Sauvignon från 2009, så den sparar jag lite. Det tjeckiska vinet har några fler år på nacken, och borde vara redo att dricka, så det får bli sällskapet till fredagkvällens thai.

Vinet heter enligt etiketten 2003 Svatovavrinecke Pozdni sber Barrique. Min kunskap i det tjeckiska språket är tämligen obefintlig, så det krävs en hel del research på nätet för att tolka detta. Svatovavrinecke visar sig vara det tjeckiska namnet för druvan Saint Laurent, pozdni sber betyder sen skörd, och barrique bör ju tyda på viss eklagring. Själva producenten för en mycket undanskymd tillvaro på etiketten men jag lyckas till slut lista ut att Ceske vinarstvi Chramce står för ursprunget. De finns t.o.m. på internet, www.ceske-vinarstvi.cz, och då får man dessutom den engelska översättningen av etiketten med en gång.

Vinet är ganska charmigt med vissa vaniljdofter från fatlagringen, lite höstlöv och mörka bär. I munnen ganska syrligt, men hyggliga tanniner som stagar upp lite i bakgrunden. Det fungerade faktiskt förvånansvärt bra till den asiatiska maten. Tjeckien är på frammarsch.

Alla hjärtans champagne

2011-02-14T22:18:00.006+01:00

Alla hjärtans dag, eller Valentine's Day är definitivt värd att fira. Men istället för en romantisk middag på stan, så blev det köttbullar och potatismos med barnen. Därför fick vi lyxa till det med en liten supé senare på kvällen, när det relativa lugnet lägrat sig. Det blev den gamla favoriten, löjromstoast med champagne. Det brukar alltid gå hem.

Champagnen för kvällen var en halvflaska NV Duval-Leroy Brut (det är ju ändå måndag). Detta är en fyllig bubblare, med toner av rostat bröd och nötter. Druvsammansättningen är pinot noir och chardonnay men jag vet tyvärr inte den exakta fördelningen. Det var helt klart en champagne i min och kära makan smak på Valentine's Day. Just den här halvflaskan inhandlades i Frankrike i somras, men Duval-Leroy Brut finns numera i beställningssortimentet à 299 kr för en helflaska. Jag rekommenderar en tur till e-beställningssidan.

Domaine du Mas Rouge Vin de Pays d'Oc

2011-02-13T20:09:00.006+01:00

Det är skön avkoppling att laga lite god mat under helgen. Söndagsmiddagen bestod av oliv- och citronbrässerad torsk. Det blev en härlig fiskgryta som också innehöll potatis, gul lök, vitlök, tomater och persilja. Hela familjen åt faktiskt med god aptit.

Receptet krävde också en deciliter vitt vin, och då fick vi ju offra oss, och dricka upp resten av flaskan till middagen. Domaine du Mas Rouge Vin de Pays d'Oc är ett enkelt vitt vin som faktiskt saknar årgångsbeteckning. Vi köpte det direkt på egendomen Mas Rouge, alldeles utanför Vic la Gardiole i somras. Vinet är gjort på muscat-druvor som vuxit bara några hundratal meter från Medelhavet. Dessa har sedan fått jäsa ut till ett helt torrt vin. Doften ger mest grapefrukt, och i munnen får man en ganska gles, men ändå frisk smak av citrus, men även lite aprikoser i bakgrunden. Det räcker inte riktigt för att matcha torsken, men som aperitif en het sommardag skulle detta vin fungera utmärkt.

Kunglig bröllops-bourgogne

2011-02-12T19:57:00.009+01:00

Efter segdragna förkylningar, en öroninflammation, och sedan snöstorm med oändlig snöskottning som följd, så kändes det som vi behövde en riktig återställare på lördagskvällen. Jag slog upp min gamla kokbok från den franska kockskolan "Le Cordon Bleu", och hittade där ett favoritrecept, Escalopes de veau vallée d'Auge. Översatt till svenska så är detta kalvfilé i en sås på champinjoner och calvados som serveras med smörstekta äppleskivor. Det smakar alltid lika gott!

Nu krävs det ett vin som kan matcha dessa godsaker, och vi tar hjälp av kungen. Vi korkar nämligen upp Louis Jadots 2002 Pommard Premier Cru Epenots. Detta var det vin som kungen serverade till varmrätten vid Victorias bröllop i somras. Doften är generös, med ett stort inslag av rosor, och sedan röda bär. I munnen får man en härlig blandning av hallon och jordgubbar, med alldeles lagom syrlighet. Det är medelfylligt, smakrikt och utmärkt balanserat. Jag önskar att jag hade ett par lådor av detta i källaren. När man hittar riktigt bra röd bourgogne så är det få viner som kan slå det. Bravo Ers Majestät!

Crozes Hermitage Les Launes

2011-02-06T21:15:00.004+01:00

Under helgen har jag varit drabbad av en riktig dunderförkylning, så vin har egentligen varit ganska bortkastat på mig. Jag fick dock kravla mig upp ur sjuksängen och göra hustrun sällskap vid middagsbordet, och då serverades den ädla drycken ändå. Valet föll på 2007 Crozes Hermitage Les Launes. Trots att smak och framför allt doftförmågan var klart nedsatt så uppfattade jag ändå vinet som smakrikt, lite kryddigt, med mörka bär och väl balanserade tanniner. Det här är definitivt ett vin att ta till när man vill ha något stabilt, pålitligt med mycket smak. Det lever lite undanskymt på systembolagshyllorna för 139 kr, men jag tycker mig ganska ofta se det på restaurangers vinlistor. Det är i bägge sammanhangen värt pengarna.

Tjeckiskt vin

2011-02-05T10:43:00.006+01:00

I veckan hade jag förmånen att få besöka Prag, å tjänstens vägnar. Det är ju en fantastiskt vacker stad, med mycket gott öl dessutom. På vägen hem hittade jag faktiskt också en lämpligt placerad vinbar på Prags flygplats. Förutom italienska standardviner, så hade de dessutom några inhemska producenter på vinlistan. Jag hade aldrig smakat, eller ens sett, ett tjeckiskt vin tidigare, så detta tillfälle fick ju inte förspillas. Visst är det helt underbart att det alltid finns nya spännande saker att upptäcka i vinvärlden.

Jag frågade servitrisen vad hon rekommenderade, och hon tvekade inte en sekund, utan pekade genast på 2007 Habanske sklepy Frankovka. Frankovka är det tjeckiska namnet på druvan Lemberger, eller Blaufränkisch. Vinet doftade lite grönt gräs, och hade en ganska smakrik, kryddig karaktär i munnen, med bra balans mellan syra och tanniner. Det var en trevlig bekantskap, så det blev genast inköp.

I taxfree-butiken hittade jag sedan också 2008 Herbarium Moravicum Tramin Cerveny. Detta är en Gerwurztraminer som jag föll för pga vacker flaska och etikett. Min tjeckiska är inte så bra, så det blir svårt att tolka informationen på etiketterna, vilket gör att man väljer lite i blindo, men vi får hoppas på trevlig överraskning.

Väl hemma igen ville jag veta mera, så jag googlade på tjeckiskt vin. Jag kom då till den utmärkta sidan winesofczechrepublic, där man får reda på det mesta. Det finns två vinregioner, Moravia (Mähren) som är störst, och Bohemia (Böhmen). Moravia ligger söder om staden Brno, mot österrikiska gränsen. Här odlas ca. 95% av det tjeckiska druvorna. I Bohemia ligger vingårdarna lite mer utspridda strax norr om Prag. Produktionen fördelar sig ungefär 25% rött och 75% vitt, också med ett ganska stort inslag av mousserande sekt. Bägge vinerna ovan kommer från Moravia.

Fiskgryta och riesling

2011-01-30T23:25:00.006+01:00

Igår var vi på en mycket trevlig middag hos familjen S i Bromma. Det var lite knytkalas, så vi bistod med vin och efterrätt. Värden bidrog dock också med dryck, för vi fick minsann ett glas NV Taittinger Brut Reserve i handen så fort vi kom innanför dörren. Det kallar jag ett gott välkomnande. Detta är en härligt fyllig champagne, med brödighet i doften och smak av både äpple, citrus och viss nötighet. Helt enkelt en bra start på kvällen.

Väl till bords så serverades en gudomligt mustig fisk- och skaldjursgryta med aioli. Det var underbart gott. Jag hade tagit med mig 2008 Georg Breuer Terra Montosa, och denna Rheingau riesling matchade maten väl. Doften påminde mer om gråpäron än citrus den här gången, och syran i munnen var också lite nedtonad, men gott ändå.

Efterrätten bestod av en riktigt lyckad key lime pie i äkta USA-stil, med ett generöst marängtäcke. Till detta drack vi Mas Renée Muscat de Mireval, från vår favoritby i Languedoc, Vic-la-Gardiole. Se tidigare blogg om detta vin här. Ljuvliga sommarminnen återkom.

Tack för en mycket trevlig kväll i Bromma!

Fernand Engel Pinot Gris

2011-01-16T22:53:00.004+01:00

Veckan avslutas med wokade grönsaker och räkor i en ganska het röd curry-sås. Recept och ingredienser kommer från den utmärkta matservicen, Linas Matkasse. Det blev riktigt gott, och jag lyckades dessutom med konststycket att matcha med ett bra vin. Jag plockade fram 2009 Domaine Fernand Engel Pinot Gris Reserve, som inköptes för inte så länge sedan på Kiel-färjan. Druvorna till detta vin har odlats organiskt sedan 2001, och kommer från den lilla, men svårstavade, byn Rorschwihr.

Alsace-vinernas karaktär med blommighet, exotiska frukter och ibland en gnutta restsötma brukar stå sig väl i kombination med kryddstark asiatisk mat, och det fungerade riktigt bra här också. Engels Pinot Gris levererar ananas, grapefrukt och det där lilla unset restsötma som gör susen när man skall matcha kryddorna. En bra avslutning på veckan helt enkelt!

Mas de Chimères Coteaux du Languedoc

2011-01-16T22:27:00.006+01:00

Vi fortsätter att botanisera bland sommaren vininköp från Languedoc. Igår kom turen till 2007 Mas de Chimères Coteaux du Languedoc. I doften får man ganska mycket garrigue, och jag minns genast det fascinerande landskapet runt Lac Salagou och den lilla byn Octon. I munnen dominerar först ganska syrliga körsbär. Sedan kommer en pepprighet i mittpartiet för att avsluta med en ordentlig salmiak-smäll. Ett riktigt härligt vin, och jag tror att vi betalade 11 euro för det på torget i Octon.

Nu behöver man faktiskt inte bege sig ända dit för att få tag på dessa fina droppar. Vinik importerar, och enligt senaste prislistan så kostar en flaska 160 kr. Ny årgång gäller, dvs 2008, men 2007 finns fortfarande kvar på magnum. Som ni förstår är detta ett vin jag varmt rekommenderar.

Le Loup du Pic

2011-01-15T16:03:00.005+01:00

Pic Saint Loup är en taggig bergssiluett som tornar upp sig ett par mil rakt norr om Montpellier. På bergssluttningarna och fälten runt berget odlas vin, så det är också namnet på ett av Languedocs många utmärkta vindistrikt. Tyvärr kom vi aldrig hit under vår Frankrike-semester, men det står högt på min lista för nästa Languedoc-besök.

Idag dricker vi 2007 Loup de Pic, från just det här distriktet. Mannen bakom vinet heter Gérard Bru. Han var från början en duktig industrialist, som under sent 80-tal sadlade om helt och började ägna sig åt vin. Han har byggt upp egendomen Château Puech-Haut från grunden. Den ligger i byn Saint Drézéry några kilometer söder om Pic Saint Loup. Resurser saknades inte, och självaste Michel Rolland engagerades som rådgivare. Sedan har det också gått mycket bra, och idag produceras ca. 160 000 flaskor årligen. En kul detalj är konstsamlingen på egendomen, som består av målade vintunnor. Gérard Bru har engagerat både unga och etablerade konstnärer, som får fria händer med en vintunna. Betalningen lär bestå av motsvarande mängd vin.

Hur smakade då 2007 Loup de Pic? Jo tack, bara bra? Härliga mogna röda bär, mjuka tanniner och en lite eldig avslutning. Vi drack det till en kryddstark gryta, och vinet stod emot riktigt bra. Jag önskar att jag hade några fler flaskor liggande i källaren.

Champagne på jobbet?

2011-01-15T15:36:00.004+01:00

När vi skall fira något på jobbet så blir det oftast en tårta till kaffet. Är det riktigt festligt så åker kanske några politiskt korrekta ciderflaskor fram. Alkoholkonsumtion på kontoret är dock helt tabu, av goda skäl. Men ibland måste man våga bryta reglerna. Efter ett mycket framgångsrikt 2010, och dessutom passerandet av milstolpen 100 000 kunder, så räckte det liksom inte med bara cider längre. Därför avslutade vi härom morgonen vårt stormöte med att smälla några äkta champagne-korkar. Bara ljudet får ju feststämningen att infinna sig momentant. Valet föll på den gamla favoriten 2005 Palmer Millésime Brut, och det verkade som om medarbetarna uppskattade initiativet. Vi lyckades dock bara knäcka 6 flaskor på ca. 50 personer, så intaget var ganska modest. Men champagne är alltid champagne, och i detta fall dessutom kall, torr och gratis.....

Goda nyårsviner

2011-01-01T13:53:00.005+01:00

Det är väl passande att årets första inlägg handlar om hur vi firade av det gamla året, dvs nyårsmiddagen. Ambitionsnivån var ganska hög, både på mat- och vinfronten. Vi inledde med äkta Kalix-löjrom som var oerhört mild och fin, och de små kornen fullständigt smälte i munnen. Till detta drack vi en champagne, NV Leclaire-Gaspard Grande Réserve Brut, från Grand Cru-byn Avize. Grönäpplig doft, som också innehåller en försvarlig dos rostat bröd. I munnen mycket frisk smak med små fina bubblor. Det blev en perfekt start på middagen och en bra matchning till löjrommen.

Huvudrätten var ugnstekt hjortfilé med potatis- och jordärtkockspuré och en gudomlig sås på grädde, viltfond, svartvinbärsgelé, soja och lite mesost. Sådan mat kräver rejäla doningar. Jag korkade upp 2001 Mas de Daumas Gassac, Languedocs stolthet, gjord på 80% Cabernet Sauvignon. Inledningsvis tyckte jag att doften var lite unken, och jag fruktade för ett ögonblick att flaskan var korkskadad. Efter en liten stund övergick dock doften till en betydligt behagligare stallighet. Smaken var mångfacetterad, men mestadels mörk frukt, främst svarta vinbär. Såväl tanniner och syra var väl integrerade efter 9 års lagring, och det känns som vinet är mitt i ett bra drickfönster. Det var gott, men faktiskt lite för vekt till det kraftiga viltköttet med gräddsås.

R. hade medfört ytterligare vin från Götet, så härnäst korkade vi upp 2006 Sartori Amarone. Detta är en producent som jag inte har stött på tidigare, så nyfikenheten var ganska stor. Doften var mycket intagande, dominerade av söta körsbär. I munnen fortsatte körsbären sin framfart, med god fyllighet, och en lite eldig avslutning, där 15% alkohol lyste igenom. Detta vin fungerade faktiskt ännu bättre till den kraftiga maten.

Måltiden avslutades med en förtjusande key lime pie, som faktiskt avnjöts utan dessertvin. Det fick räcka med kaffe & avec. Gott nytt vinår!

Jacobus Riesling trocken

2010-12-30T23:48:00.004+01:00

Våra nyårsgäster från Göteborg anländer en dag i förtid, så vi hinner köra en uppvärmningsmiddag. Jag upptäcker till min stora glädje en rejäl påse pilgrimsmusslor i frysen, så det får bli huvudingrediens. Vi fastnar för ett recept från Leif Mannerströms Skaldjursbok, Pilgrimsmusslor Provencale. Det går helt enkelt ut på att steka molluskerna i rikligt med olivolja tillsammans med scharlottenlök, champinjoner, salladslök, persilja och kopiöst mycket vitlök. Busenkelt och vansinnigt gott. Varenda droppe av den vitlöksstinna skyn sugs upp med hjälp av en nybakad baguette.

Till detta dricker vi ett av mina fyndviner från senaste Tysklandsvistelsen, nämligen 2009 Jacobus Riesling Trocken från Peter Jacob Kühn i Oestrich, Rheingau. Doften domineras av fräscha gröna äpplen, och i munnen en ren frisk smak med både härligt knivskarp syra och mineraltoner. Detta fungerar riktigt bra till de lena pilgrimsmusslorna.

Champagnetips inför nyår

2010-12-26T23:00:00.004+01:00

Det märks att vi börjar närma oss nyår med stormsteg, för alla tidigare blogg-inlägg om champagne rusar nu i besöksstatistiken. Därför tänkte jag ge er en snabb summering av några av mina nuvarande favoriter i bubbelhyllan. Jag brukar undvika de allra största champagnehusen, där man ofta får betala lite extra för ett välkänt namn. Följande flaskor upplever jag som mer prisvärda, dvs god champagne till förhållandevis rimlig peng.

NV Palmer & Co Brut 219:-

Enligt min mening Systembolagets bästa budgetchampagne från ett stort men mycket kvalitetsmedvetet kooperativ i Reims.

2005 Palmer Millésime 267:-

Från samma tillverkare, men nu har vi hoppat upp ytterligare ett snäpp i kvalitet, och pratar faktiskt om bra årgångschampagne för under tre hundralappar.

NV Pierre Peters Cuvée de Réserve 265:-

En Blanc de Blanc, dvs enbart gjord på chardonnay, som aldrig gör en besviken. Utmärkt som aperitif.

NV Jacquart Brut Mosaique 249:-

En frisk och pålitlig standardchampagne som utnyttjar samtliga tre tillåtna druvor, med en liten övervikt för chardonnay.

NV Michel Turgy 239:-

Detta är en ytterligare en Blanc de Blanc, och dessutom från en Grand Cru-klassad by. Behaglig mineralitet och mycket champagne för pengarna.

Jag vill också gärna slå ett slag för den sympatiske champagne-importören Spruce Up, som via beställningssortimentet säljer sina champagnelådor om tre eller sex flaskor. Där finns ett mycket intressant utbud av högkvalitativa småodlare, som annars hade saknat distribution i Sverige. Nu är det nog lite sent att hinna få leverans innan nyår, men annars en leverantör värd att lägga på minnet.

Till sist råder jag er att satsa på champagne-konsumtion relativt tidigt under nyårskvällen, då man fullt ut kan njuta av denna fantastiska dryck. Vid själva tolv-slaget är tyvärr ofta både smak- och luktsinnet lite mer avtrubbat, så då duger det bra med cava, prosecco eller annat lämpligt mousserande vin, som ger den rätta smällkorka-effekten.

Small Hill

2010-12-25T16:47:00.005+01:00

Dagen före julafton är det österrikiskt tema på Hotel Salzburger Hof. Alla kypare är uppklädda i lederhosen och dukningen går helt i rött och vitt. Givetvis serveras även en rejäl wienerschnitzel till varmrätt. I denna miljö måste man ju också dricka österrikiskt, men husets röda zweigelt känns lite för vek. Istället hittade jag 2008 Small Hill från Leo Hillinger i Burgenland. Detta är en cuvée bestående av 50% Merlot, 25% Pinot Noir och 25% St. Laurent, som inte sett skymten av ek, utan uppfostrats i ståltankar. Man får mörka bär, och en ganska mjuk munkänsla, men ändå lite diskreta tanniner i bakgrunden. Det fungerade faktiskt riktigt bra till kalvköttet. Besök gärna www.leo-hillinger.com, så får ni se ett exempel på en vinentreprenör som är minst lika duktig på varumärkesbyggande, design och marknadsföring, som själva vinproduktionen.

Vin i Bad Gastein

2010-12-20T17:43:00.010+01:00

Tack vare en mycket generös mor tillbringar vi julveckan på lyxiga Salzburger Hof i Bad Gastein. Varje kväll sätter man sig till bords och njuter av en fem-rätters middag. Det vill till att man jobbar ordentligt i skidbacken under dagen för att bränna upp kalori-intaget. Första kvällen satsade vi på husets vin, en österrikisk zweigelt, som kom i rejäla enlitersflaskor. En lätt, fruktigt vin, utan kruisiduller, som faktiskt fungerade utmärkt till majskyckling i koriandersås.

Ikväll var det först en förrättsbuffé med bland annat en rökt forell som fullkomligt smälte i munnen. Jag tog befälet över vinlistan och beställde inledningsvis en 2009 Domäne Wachau Grüner Veltliner Federspiel Loibenberg. Doften var enormt inbjudande, med söt frukt såsom ananas, men också lite mogen grapefrukt. Detta går också igen i smaken, med bra fyllighet, och ett lite kryddigt drag med pepparkvarnen i avslutningen. Detta är tveklöst ett av de bästa vita vinerna jag har druckit i år. Jag satt och snurrade på glaset länge, och bara njöt av doften.

Det var sedan hjortfilé i kantarellsås till huvudrätt, och då var det dags för något kraftigare som kunde matcha viltköttet. Valet föll på 2007 Esser Vineyard Cabernet Sauvignon, från Kalifornien. Manfred Esser, ursprungligen från Tyskland, men utvandrad till USA 1974, grundade vinproducenten 2001. Detta är ett blandvin från flera olika egendomar i Kalifornien. Doften är typisk Cabernet Sauvignon med mestadels svarta vinbär. Smaken har tydlig ekfatskaraktär med vaniljtoner och mjukt avrundade tanniner. Det matchade faktiskt hjortfilén väl, men som vinupplevelse betraktat så vann Domäne Wachau på knock-out i kväll.

Hela kräsna tjocka släkten godkände faktiskt bägge vinvalen med diverse lovord, så det var ju ett trevligt betyg.

Champagne Michel Turgy

2010-12-19T00:52:00.003+01:00

Vårt kompisgäng av göteborgare i förskingring samlas traditionsenligt en helg i december för julbord enligt knytkalasprincipen. Det är lika trevligt varje gång. Vi inleder alltid med en generös löjromstoast, och då vill man ju också ha champagne att skölja strupen med.

I år föll valet på NV Michel Turgy Réserve Selection. Det är en blanc de blanc, gjord på chardonnay-druvor från Grand Cru-byn Le Mesnil. Vår svenske champagne-expert, Richard Juhlin, bedömer detta som en av de absolut bästa standard-champagnerna. Jag blev också klart charmad. Doften har lite honungstoner, men när man får de härliga bubblorna i munnen så är det snustorrt, med lite äpple och mineraltoner. Tveklöst riktigt bra.

Jacques' Wein-Depot

2010-12-05T23:06:00.008+01:00

Nu är jag hemma igen, efter 3,5 veckor i norra Tyskland. Som tur var kände familjen fortfarande igen mig. Jag fick också med mig en del vin hem. Det blev väl till slut ett 40-tal flaskor, mest Rheingau riesling från mitt besök i området. Jag svängde dock också förbi en lokal vinbutik i Braunschweig för inköp av lite prisvärda vardagsviner. Jacques' Wein-Depot är en franchise-kedja med många butiker, men varje lokal innehavare kan sätta lite egen prägel på sitt etablissemang. Sortimentet håller sig främst i mittfåran där volymen finns, dvs viner som kostar mellan 5-15 € flaskan. Det är med andra ord inte så långt från Systembolagets sortiments-tänk. På Systemet får man dock inte provsmaka innan man köper, men det går alldeles utmärkt hos Jacques'.

Då jag redan ansåg mig ha fyllt kvoten av tyska vita viner, sökte jag mig istället bort till hyllan med franska rödviner. Där upptäckte jag ett par Languedoc-viner som fått goda omdömen i Britt Karlssons Languedoc-bok. Det ena var 2009 Domaine Paul Mas Vignes de Nicole. Paul Mas är enligt Britt en ambitiös vinmakare som håller till alldeles utanför Pezenas. Hans Vignes de Nicole är klassat som ett Vin de Pays D'Oc, då det förutom de klassiska Languedoc-druvorna även innehåller Cabernet Sauvignon. Vinet är givetvis mycket ungt, och kräver en del luft för att öppna upp, men sedan får man mycket härlig rödfrukt och lite salmiak i avslutningen.

Nästa vin jag fastnade för var Gerard Bertrands 2007 Chateau L'Hospitalet Réserve, som är en klassisk Coteaux de Languedoc från området La Clape, strax utanför Narbonne. Här får man ännu mer av allt. Björnbär, körsbär och sedan rejält lakrits-bett i avslutningen. Det här är verligen ett vin att gilla. Det blev en låda av vardera vin, och Jacques' Wein-Depot kommer nog att få flera besök i framtiden.

En söndagseftermiddag i Rheingau, del 2

2010-11-22T00:22:00.006+01:00

Lång ifrån alla vinproducenter i Rheingau har öppet en november-söndag. Därför passade jag på att fråga damen bakom disken hos Georg Breuer om hon hade några andra bra vinkollegor att rekommendera, som dessutom ägnade sig åt söndagsöppet. Hon skrev då genast en liten lapp åt mig med vägbeskrivning till byn Johannisberg. Där rekommenderade hon ett besök hos Weingut Johannishof.

Jag lyckades hitta dit utan problem, och steg in i en modern provningslokal med en ung tjej bakom bardisken. Hon serverade glatt ur hela sortimentet, och det fanns en hel del att välja på. I vanlig ordning fastnade jag för de torra Riesling-vinerna, och fick med mig följande flaskor i bagaget hem.

2008 Johannisberger Hölle Riesling Kabinett Trocken

2007 & 2008 Rüdesheimer Berg Roseneck Riesling Kabinett Trocken

2008 Winkeler Hasensprung Hasensprung Riesling Kabinett Trocken

Weingut Johannishof är ett riktigt familjeföretag som ägs och drivs av två generationer Eser, Sabine, Johannes, Hans Hermann och Elfriede. Det var ett riktigt trevligt besök, med många goda viner till mycket humana priser (under 10 €).

När jag ändå var i krokarna fortsatte jag upp för den branta backen i Johannisberg, och uppe på krönet, med en fantastisk vy över Rhen-dalen, hittar man då Schloss Johannisberg. Parkeringsplatsen var full av fina bilar, så detta är uppenbarligen ett populärt utflyktsmål en söndagseftermiddag. Slottet är fortfarande en privat furstlig boning, men i en av flyglarna finns både vinbutik och restaurang. Man säljer vin både från Schloss Johannisberg och Weingut G.H. von Mumm. De förstnämnda vinerna känns inte så spännande, eftersom de finns i varenda taxfree-butik på tyska flygplatser. Jag plockade istället på mig några flaskor från Mumm:

2008 Johannisberger Schwarzenstein Riesling Kabinett Trocken

2008 Berg Rottland Erstes Gewächs

Efter detta besök var det dags att köra norrut igen, efter en mycket lyckad eftermiddag i Rheingau. Tyvärr fastnade jag några timmar extra i en 10 kilometer lång "stau" mellan Kassel och Hannover, men det är smällar man får ta.

En söndagseftermiddag i Rheingau, del 1

2010-11-21T23:55:00.004+01:00

Hur skall man spendera en helt ledig söndag i Tyskland? På vinutflykt givetvis! Direkt efter frukost började jag köra söderut i rena Lützen-dimman. Tack vare bra bil och en Autobahn utan tung trafik var jag ändå framme i Rüdesheim lagom till lunch.

Första anhalten blev favoriten Georg Breuer. Jag har nu druckit upp alla mina Terra Montosa, så huvudsyftet var att fylla på det förrådet. Jag fick provsmaka både 2007 och 2008. 2007:an är ju en redan en favorit, men till min förvåning tyckte jag faktiskt att 2008:an var ännu bättre. Mer mineralton, och en härligt knivskarp syra som nästan fick 2007 att kännas jolmig i jämförelse. Vid tidigare besök hos Breuer i Rüdesheim så har dyrgriparna redan varit slutsålda, men idag fanns faktiskt både Roseneck, Rottland och Nonnenberg på hyllorna. Jag struntade i Nonnenberg men de två R:en fick följa med hem.

Efter Breuer-besöket tog jag en rask promenad upp bland vinplanteringarna bakom byn. Det var en så fantastisk utsikt över hela Rhen-dalen, och en verkligt stimulerande miljö för en vinentusiast, så jag fortsatte vandringen hela vägen upp till toppen av Berg Rottland, av bara farten. Breuers Rottland-rankor hittade jag också. Det enda som saknades var faktiskt solen, men man skall väl inte ha för höga förväntningar på den detaljen en sen novemberdag.

Vinbutik i Berlin

2010-11-21T00:16:00.005+01:00

Lördagen innebar dagsutflykt till Berlin. Det är en av mina favoritstäder, så det var kul att komma dit igen. Efter diverse turistaktiviteter under dagen, bl.a. en mycket intressant guidad visning av Reichstag, så hamnade vi till slut i trakten kring Kurfurstendamm för att hitta en lämplig middagsrestaurang. På vägen dit snubblade jag dock över en mycket trevlig vinbutik. Den heter ViniCulture och ligger på Grolmanstrasse 44-45, två stenkast från Ku'damm.

Jag botaniserade där en stund tillsammans med min tillika vinintresserade spanske kurskamrat Oscar. Han rekommenderade ett "Orange Wine" som heter Duque de Carmona. Det är ett sött, sherry-liknande vin från Sevilla, gjort enligt solera-principen. Dessutom har vinet fått lite smak av solmogna apelsiner. Enligt Oscar fungerar det lika bra till dessert som aperitif. Det lät spännande, och inhandlades givetvis omedelbart.

Jag fastnade också en bra stund framför Rheingau-hyllan. Där hittade jag till min stora glädje Peter Jacob Kühn. En av mina tidigare tyska kollegor rekommenderade hans vingård i Oestrich, för flera år sedan. Ända sedan dess har jag haft en notering med namn och adress i min iPhone, men ännu inte fått tillfälle vare sig till besök eller provning av vinerna. Nu slog jag dock till både på hans standard-Riesling, 2009 Jacobus, och en lite dyrare flaska som rekommenderades varmt av personalen, 2008 Mittelheim St Nikolaus Riesling Trocken Erstes Gewächs.

ViniCulture är en trevlig butik med kunnig personal som jag varmt kan rekommendera om ni befinner er i Berlin.

Opus One till rea-pris

2010-11-19T23:51:00.004+01:00

Nu har jag tillbringat en vecka på Burg Warberg, ett medeltida slott en bit utanför Braunschweig i norra Tyskland. Här är det tysk husmanskost och pilsner som gäller, så de stora vinupplevelserna väntar jag fortfarande på. En kväll hann jag dock smita iväg till Braunschweig för lite shopping, och då hamnade några flaskor i varukorgen.

Jag gick i vanlig ordning ner i källarvåningen på varuhuset Karstadt, och botaniserade i deras vinhörna. Där fångades min uppmärksamhet av en röd rea-lapp i det låsta skåpet med fin-vinerna. Napa Valley-ikonen 2000 Opus One nedsatt från 209 € till 99 €! Även 99 € är normalt på tok för mycket pengar för en flaska vin, men något skall man ju spendera utlandstraktamentet på, så jag slog till ändå. Av bara farten fick jag med mig en spännande bourgogne också, 2002 Hospices de Beaune Pommard Cuvée Billardet, för betydligt mer humana 29 €. Dessa dyrgripar kommer så småningom att transporteras hem till Sverige, men först skall jag tillbringa ytterligare två veckor på detta slotts-internat.

Vininköp på Kiel-färjan

2010-11-11T23:24:00.004+01:00

Taxfree-butiker i allmänhet brukar vara ganska hemska shoppingupplevelser. Där blev jag faktiskt lite positivt överraskad av Stena Lines butik ombord på färjan mellan Göteborg och Kiel. De hade ett litet, men ganska gott utbud av vin, bland allt godis och sprit. Men det bästa var en vinbar mitt i butiken, där man för en ringa peng kunde provsmaka ett 10-tal viner ur sortimentet. Man kunde också prova ett stort antal single malt whiskys, om man nu vore lagd åt det hållet.

Jag höll mig till vinerna, och fastnade för ett Alsacevin, gjort på biologiskt odlade druvor, nämligen 2009 Domaine Fernand Engel Pinot Gris Reserve. Blommig doft, med lite tropiska frukter och viss kärvhet i avslutningen. Vinunic importerar, och man hittar detta vin i beställnings-sortimentet för 129 kr. På färjan var det någon tia billigare.

Jag plockade också med mig några flaskor av 2007 Terreno Chianti Riserva. Den svensk-ägda vingården har ju figurerat i Systembolagets sortiment länge, men Riservan måste man ändå bege sig till beställningssortimentet för att hitta. Där kostar den 139 kr. Nu får vi se om dessa flaskor konsumeras under Tysklandsvistelsen, eller om jag får med mig något hem.

Tyskland nästa!

2010-11-07T23:07:00.005+01:00

I veckan styr jag kosan söderut, till norra Tyskland, där jag skall gå en management-kurs i dryga tre veckor. Jag kommer att köra bilen ner, för att kunna ha viss flexibilitet både vad gäller packning och lokal rörlighet. Tyvärr är jag en bit från de intressanta vinregionerna, men någon helgutflykt kan det ändå alltid bli. Dessutom får man ju tillgång till de tyska vinbutikerna, i kombination med en stor bagagelucka. Det finns nog goda chanser till trevliga vinupplevelser, och en och annan drickbar souvenir med hem. Fortsättning följer.....

En helkväll på Grappe

2010-11-06T20:40:00.010+01:00

I veckan lyckades jag kombinera lite arbetsrelaterad nytta med nöje. Försäljningen har gått bra hela året, och vi ville uppmärksamma alla duktiga försäljningschefer i organisationen. Det blev en trevlig helkväll på vinklubben Grappe. Efter den obligatoriska men svala rundturen bland vinskåpen i de gamla kolkällarna, så slank vi in i det lite varmare klubbrummet. Vi var åtta kring bordet, och jag hade plockat fram några trevliga flaskor från gömmorna. Grappe är ingen restaurang, men man kan förbeställa mat, och servicen är alltid utmärkt. Vi inledde med en fantastisk krämig rotsellerisoppa med krispiga krutonger. Till detta hade jag valt 2007 Georg Breuer Terra Montosa. Det är en tysk riesling gjord på druvor från Breuers bästa vingårdar i Rheingau. Det blev en bra inledning på kvällen, med frisk citrus, men även en del tropisk frukt, i ett mycket välbalanserat vin.

Måltiden fortsatte med en klassisk Boeuf Bourguignon med potatispuré, återigen synnerligen vällagad. Till detta drack vi en gammal favorit, nämligen 2007 Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages. Härlig röd frukt, och tydliga mineraler som ger lite salmiakbett i avslutningen. Mums!

Vi avslutar kvällen med Grappes generösa ostbuffé. Till denna hade jag korkat upp två olika Amarone-viner. Vi börjar med 2006 Domini Veneti Amarone, som omedelbart följs av 2003 Tommasi Amarone. Det första vinet är lite syrligare, med klar körsbärskaraktär, och ganska sträva tanniner. Tommasi är betydligt rundare i stilen, med plommonfrukt och mjuka tanniner. Bägge två är bra, men det lite mognare Tommasi-vinet avgår klart med segern i Amarone-duellen.

Det blev en trevlig helkväll med både god mat och trevliga viner. Det verkade som alla gäster uppskattade tillställningen. Tack till Grappe för en inspirerande miljö, och alltid lika bra service.

Ny favorit till räkorna

2010-11-05T22:25:00.004+01:00

I helgen är jag gräsänkling, med lillgrabben som enda sällskap. Resten av familjen har dragit till Göteborg på höstlov. Då vi bägge två älskar räkor passar vi på att fixa en riktig räkfrossa. Han dricker favoriten julmust, men jag har andra preferenser till skaldjur.

Jag korkar istället upp ytterligare en flaska från sommarens Frankrike-resa. Nu är det 2008 Ormarine Picpoul de Pinet. Druvorna till detta vin odlas alldeles intill Bassin de Thau, vid Medelhavet. Detta är också ett centrum för ostronodling, och picpoul är ofta det lokala ostronvinet. Nu tycker jag dock att det passar minst lika bra till färska västkusträkor. Man får en fräsch krispig citruston, med en gnutta ananas, och sedan lite grapefrukt-bett i avslutningen. Riktigt bra räk-vin helt enkelt!

Porsche-champagne

2010-11-05T21:05:00.004+01:00

Kooperativet Mailly är en av mina favoritproducenter i Champagne. Därför blev jag extra glad då jag fick den här fina Porsche-flaskan i gåva. För att tala i marknadsföringstermer: Mailly Grand Cru champagne & Porsche är verkligen ett värdigt varumärkespar. Den får sparas till ett högtidligt tillfälle.

Vintips: Campredon

2010-10-11T00:03:00.006+02:00

Nu när höstmörkret smyger sig på oss så blir man sugen på att prova några av sommarens soliga inköp från Languedoc. I helgen var det Alain Chabanons 2008 Campredon som korkades upp. Den består av druvblandningen 48% Syrah, 22% Mourvedre, 16% Grenache och 14% Carignan, allt biologiskt odlat utanför den lilla byn Lagamas. Noteringarna från sommarens besök hittar ni här.

När man sticker näsan i glaset får man lite sydfranska örter och härlig mörk frukt. När sedan vinet kommer i munnen så blir man fullkomligt nerbrottad. Här finns frisk körsbärsfrukt, peppar, örter, stadiga tanniner och en smaskig lakritsavslutning. Det är bara att konstatera att detta är ett fantastiskt bra vin. Varför köpte jag inte flera lådor??? Jag måste ner till Languedoc för ett återbesök snarast.

Syrah Le Pousseur

2010-10-08T21:40:00.005+02:00

Med 2006 Syrah Le Pousseur försöker kaliforniska Bonny Doon efterlikna norra Rhônedalens stora Syrah-viner. Detta vin fanns för ett tag sedan i ett av Systembolagets tillfälliga släpp, för 179 kr. Jag hade ganska höga förväntningar, då jag gillat många av Randall Grahms viner tidigare, inte minst Le Cigar Volant. Idag blir jag dock en aning besviken. Man får mörk, men lite tunn frukt, vitpeppar och en aning lakritston i slutet, men jag hittar också en ganska rejäl beska som jag hellre finner i en kall pilsner än i rödvin.

Schuhbecks Wein

2010-10-01T20:48:00.008+02:00

Alfons Schuhbeck är en av Tysklands mer kända TV-kockar. När han inte uppträder i TV-rutan så huserar han i centrala München. På och omkring Münchner Platzl finns hans imperium, som hittills består av restaurang, bar, cateringfirma, kryddbutik, chokladbutik, glasscafé, kockskola, och sedan i februari också en vinbutik.

Det är en ganska liten lokal, men med ett intressant och varierat sortiment. Förutom de obligatoriska tyska viner så fanns det bland annat en hel del intressanta amerikanska produkter på hyllorna. Föreståndaren var mycket kunnig, och det gick dessutom utmärkt att provsmaka många av vinerna. En butik som liknar den här skulle jag gärna vilja öppna i Sverige när ett visst monopol upphör. Kommer ni och handlar då?

Jag bad om en rekommendation på en krispig torr Rheingau, och svaret blev en krispig torr Mosel. Efter provsmakning förstod jag varför. 2009 Weingut Heribert Kerpen Wehlener Sonnenuhr Riesling Kabinett Trocken smakade precis så som en god tysk riesling skall smaka, och dessutom för ynka 9 €. Herr Schuhbeck väljer även ut en del vinproducenter som sedan får förmånen att marknadsföras under den berömde kockens namn. Schuhbecks Riesling Classic kommer från Martin Kerpen i Mosel, medan Schuhbecks Spätburgunder tillverkas av Weingut Neuberger i Franken. Bägge levererar god kvalitet till en högst rimlig peng. Det är bara synd att resväskan fylls så fort när man är ute och flyger.

Om er tyska är bättre än min så kan ni läsa mera om Herr Schuhbeck här: www.schuhbeck.de

Rött & sött

2010-09-27T21:50:00.005+02:00

Härom veckan var jag på konferens på en av Stockholmsregionens otaliga kursgårdar, med fint läge vid vattnet. Maten var också bra, och vi fick pålitliga, men ganska alldagliga Systembolagsviner att dricka, nämligen det vita Couvent des Jacobins samt Saint Clair Pinot Noir. Därför blev jag glatt överraskad när det till efterrätten dök upp en helt ny röd och söt bekantskap. Vinet hette 2006 Josefina Pinol, från Celler Pinol och distriktet Terra Alta i södra Katalonien. Det är gjort på 90% Garnacha och 10% Syrah-druvor, från gamla vinstockar som skördas sent. Vinet får sedan 6 månaders ekfatslagring. Den mellansöta smaken är mycket inbjudande, med riklig mörk frukt, en gnutta choklad, och en härligt lång eftersmak. Dessutom är flaskan synnerligen vacker, och påminner mest om något som borde innehålla svindyr olivolja. Detta vin vill jag få tag på igen, men jag har inte lyckats lista ut om det finns en svensk importör. Någon som vet?

Vintips: Terre de Bussière

2010-09-25T21:25:00.005+02:00

Vinimportören Bristly brukar skicka ut intressanta nyhetsbrev, och härom veckan kom en epistel med tipset att köpa vinet Terre de Bussière, från det i Sydfrankrike utmärkta året 2007. Producent av detta vin är Domaine de la Janasse, som annars är mer kända för sina Chateauneuf-du-Pape. Terre de Bussière är dock ett Vin de Pays de la Principauté d'Orange, med en druvblandning som domineras av Merlot, och kompletteras av Grenache, Syrah och Cabernet Sauvignon.

Det bloggades ganska flitigt om detta vin under sommaren, och lovorden har redan varit rikliga. Jag kan egentligen bara instämma. Man får en härlig mörk frukt, främst plommon, med viss örtighet och mineraler. Tanninerna har bra bett, och eftersmaken är härligt lång. Det är helt enkelt svårslagen kvalitet till det facila priset 109 kr.

Systembolaget e-beställning för beställningssortimentet är ju i detta sammanhang en välsignelse. Några knapptryckningar på datorn, så kommer vinet ett par dagar senare till närmaste bolag. Förhoppningsvis gör detta också livet lättare, och omsättningen högre, för alla ambitiösa vinimportörer som vill erbjuda ett sortiment utöver vad som får plats på systembolagshyllorna.

René Muré Signature Gentil

2010-09-25T20:59:00.007+02:00

I Räknetrissens pålitliga sammanställningar av Systembolagets nyhetsflöde, hos bloggkollegan Billigt Vin, dök ett Alsace-vin upp överst på september-listan. När det dessutom kostade under hundralappen så var det inte mycket att tveka om. Detta måste provas!

2009 René Muré Signature Gentil är ett blandvin. Jag har nu fått lära mig att beteckningen Gentil eller Gentile i Alsace helt enkelt betyder att vinet är gjort på två eller flera druvsorter, och här har vi en riktig cocktail. Blandningen består av 25% Sylvaner, 25% Gewürztraminer, 24% Pinot Blanc, 16% Riesling och 10% Pinot Gris.

Doften är lovande, med lite päron och grapefrukt. Jag blir dock besviken efter första klunken. Fruktkaraktären är lite dämpad, och det är nästan som om alla de olika druvorna har neutraliserat varandra. Inget sticker ut, utan detta blir ganska slätstruket, om än fullt drickbart. Kul att ha provat, men vill jag dricka Alsace-vin så kommer jag nog att fortsätta att hålla mig till en druva i taget.

Joseph Drouhin Bonnes Mares Grand Cru

2010-09-22T20:59:00.005+02:00

Det är bra att ha vänner med dammiga buteljer! C, som jag delar hyllorna på Grappe med, har en fin samling, men många av flaskorna är nu mycket drickfärdiga, så han behöver lite assistans. Jag ställer villigt upp, och inställer mig i klubbrummet på Grappe en tisdagkväll. Bordet är redan dukat med glas och en uppkorkad 1991 Joseph Drouhin Bonnes Mares Grand Cru. Här väntar en högtidsstund!

Bonnes Mares är en av två Grand Cru-lägen i Bourgogne-kommunen Chambolle-Musigny. Joseph Drouhin är en av de mindre producenterna här, och äger bara 0,23 hektar. Annars är det ju en stor och välkänd producent med 73 hektar vinegendomar över hela Bourgogne, inte minst i Chablis. Man har odlat biodynamiskt och helt organiskt sedan 1990.

Vinet är fortfarande lite kylslaget, så vi slår upp i glasen och låter det värma upp sig, medan vi gör en första attack mot ostbuffén. Sedan är det dags att börja sniffa. Vi får en ganska försynt doft av mogna hallon och körsbär, uppbackat av lite piptobak och läder i bakgrunden. I munnen är smaken mycket frisk med härligt fräsch syra, mjuka tanniner och bra röd frukt. Hela paketet är väl balanserat, i en ganska lätt stil. Det är helt omöjligt att ens ana att detta vin har 19 år på nacken. Tack C, för en synnerligen trevlig tisdagkväll. Vi måste unna oss flera sådana!

Mas de Daumas Gassac igen

2010-09-17T21:11:00.005+02:00

Efter inköpen i somras på egendomen i Languedoc, så var det i veckan dags att korka upp en flaska 2007 Mas de Daumas Gassac Rouge på hemmaplan. Det skedde på Grappe, där hustrun och jag avnjöt den goda ostbuffén innan det var dags att se Moliéres Den Girige på närbelägna Dramaten. En helt perfekt uppvärmning inför teatern helt enkelt.

Daumas Gassac innehåller ca. 80% Cabernet Sauvignon-druvor, och svartvinbärsdoften är ganska framträdande. I munnen, frisk mörk frukt, medelfyllighet, med bra balans mellan syra och tanniner. Detta är mycket njutbart att dricka redan nu, men det lär även gå utmärkt att lagra i 10-15 år till.

Härom dagen fick jag en ordersedel från vingården för att beställa årgång 2009, och jag kommer definitivt att slå till. 114€ för 6 flaskor känns ganska överkomligt. Dessutom ger det ju mig en mycket god anledning att besöka Languedoc igen, för att plocka hem flaskorna.

PS. Den Girige var mycket sevärd, med en magnifik Johan Rabeus i huvudrollen.

September-nyheter

2010-09-12T15:45:00.003+02:00

Eftersom källarskrubben fortfarande är ganska välfylld efter sommarens inköpsresa så hade jag tänkt att helt avstå från septembernyheterna. Men under veckan hade jag ett möte i centrala Stockholm, och befann mig då bara något kvarter från vinkällarbutiken på Regeringsgatan, och frestelsen blev för stor. Jag var tvungen att slinka förbi och se om det fanns några spännande flaskor kvar. Jag kom ut med följande tre flaskor, alla spännande Pinot Noir från "Nya Världen":

2008 Craggy Range Zebra Vineyard Pinot Noir, 279 kr, från Central Otago på Nya Zeeland

2008 Cloudy Bay Pinot Noir, 239 kr, från Marlborough på Nya Zeeland

2008 Ojai Santa Barbara County Pinot Noir, 289 kr, från Kalifornien

På det lokala systembolaget lockades jag också av följande flaskor i det ordinarie höst-släppet:

2009 Réné Muré Signature Gentile, 92 kr, vitt vin på blandade druvsorter från Alsace

2005 Feudi di San Gregorio Taurasi, 160 kr, maffigt rött vin från trakterna öster om Neapel

2007 Lucas & Lewellen Petite Sirah, 119 kr, amerikansk fruktbomb från Santa Barbara

2007 Lucas & Lewellen Syrah, 99 kr, mera amerikanskt till vettigt pris

Provsmakningsnoteringar följer vad det lider.

Dagens vincitat

2010-09-10T23:06:00.004+02:00

"En måltid utan vin är som en dag utan solsken."

Louis Vaudable

Vinprovning i Ö-vik

2010-08-29T23:35:00.004+02:00

I vintras var jag på en liten Norrlandsturné, och besökte då en av våra duktiga återförsäljare. Vi kom att prata om vin, och mitt passionerade intresse avslöjades. Jag lovade då att återkomma och ordna en trevlig vinprovning för säljteamet om de uppnådde de ambitiösa mål som vi gemensamt hade satt upp. I veckan var det glädjande nog dags att infria löftet.

Det var första erfarenheten av vinprovning för några av deltagarna, så jag försökte hålla det så okomplicerat som möjligt. Eftersom källarskrubben hemma mest innehåller franska flaskor så fick temat bli "En vinresa genom Frankrike". Vi provade sex viner halvblint, men i par om två, för att göra det hela enkelt och tydligt. Resan började i norr, där två vita kombattanter ställdes mot varandra. 2008 Henny Reserve Gewurztraminer fick möta 2008 Brocard Beauroy Chablis Premier Cru. Det var många i sällskapet som föll för Alsace-vinets smakrikedom i jämförelsen med Chablis:ns krispiga mineralitet.

Sedan for vi hela vägen rakt söderut och hamnade då i Chateauneuf-du-Pape och respektive Languedoc. Nu var det givetvis rött i glasen, och 2004 Chateau Mont Redon ställdes mot 2007 Virgile Joly Saturne. Här avgick den mer mogna Chateauneuf-du-Pape med en klar seger. Mont Redon ansågs faktiskt av många som det absolut godaste vinet under kvällen med en härlig mörk frukt uppbackad av lite avslipade tanniner. Saturne var också gott, men lite vassare i kanterna med en kraftig, nästan metallisk mineralitet. Det får blir några år till i källaren för de flaskor som jag har kvar.

Provningen skulle avslutas med en klassisk drabbning mellan Bordeaux och Bourgogne, där 2007 Chateau Chasse Spleen ställdes mot 2000 Domaine Delagrange Volnay Clos de Village. Tyvärr var flaskan från Volnay korkskadad och knappt drickbar. Jag valde att ändå hälla upp, om inte annat för att illustrera hur en korkskadat vin kan smaka. Som tur var så levererade Chasse Spleen desto bättre. Jag var orolig att 2007:an skulle upplevas som för ung, men vi fick ett härligt kraftpaket av svartvinbärsfrukt, cigarrlåda och bra tanniner. Detta kommer givetvis att vinna på lagring, men det var klart njutbart redan nu.

I all sin enkelhet så var det en väldigt rolig provning at planera och leda, och gensvaret var också enormt, med massor av engagerade och nyfikna frågor. Det gav verkligen mersmak. Det kanske är fler återförsäljare som nappar på denna innovativa typ av säljincitament?