Barcelona igen!

I veckan har jag varit på konferens i Barcelona, faktiskt för andra gången i år. Det är onekligen en populär destination, av många goda skäl. Hustrun var också med, och medan vi slet i konferensrummen så fick hon bege sig iväg på vingårdsbesök. Det blev en tur till den stora, och i Sverige välkända, cava-producenten Codorniu. Där var det stor guidad tur i vinfabriken, inklusive besökståg som tuffade genom långa källarvalv. Det blev åtminstone en gåva inköpt till mig, en flaska av Codorniu Gran Plus Ultra. Detta är en ny exklusiv cava, som är gjord av chardonnay och och den lokala druvan parellada. Den skall bli spännande att smaka.

Ett annat vin som vi avnjöt flera gånger på uteserveringar i solen var Vina Esmeralda från Torres. Det är gjort på 85% moscatel och 15% gewurztraminer, med en liten restsötma. Det ger ett fruktigt, mjukt vin med doft och smak av päron och melon. Ett perfekt vin för sommarbuffén eller till lite kryddstark asiatisk mat. Det finns i beställningssortimentet, men man behöver tyvärr köpa en hel låda med 12 flaskor för 1056 kr.

Sista spanska inköpet ägde rum på flygplatsen. Jag undvek den vanliga taxfree-butiken, utan botaniserade istället bland flaskorna i den spanska delikatessaffären intill. En man tipsade mig då om 2008 Bodegas Puiggros Sentits Negres. Detta lokala vin från Katalonien är gjort på 100% grenache. Ytterligare en spännande bekantskap att stifta så småningom. Detta var mitt sjätte besök i Barcelona, och det börjar bli en riktig favorit. Jag kommer tillbaka......

Kantareller och bourgogne

I helgen blev det ytterligare ett lyckat besök i svampskogen. Vi var ju där främst för att skörda trattkantareller, men döm om min förvåning när jag istället ser helt knallgula svampar sticka fram i det vissna höstgräset. Vanliga gula kantareller, i november! Det blev en halv korg gula, och sedan ytterligare 1,5 korg trattisar. Bästa svampturen hittills tror jag faktiskt.

Efter idogt rensande blir det dags för svamptoast. Till denna kantarellfest så krävs ju också ett gott vin. Det blir 2003 Beaune Toussaints Premier Cru från Patriarche, inköpt på plats i Beaune förra sommaren. Vad kan jag säga: "A match made in Heaven" summerar det hela ganska bra. När jag sticker näsan i glaset får jag yppig frukt, men inte de vanliga jordgubbs- och hallontonerna, utan mera körsbär. I munnen först en frisk syra på tungan, som följs upp av körsbären, och en antydan till bränt socker. Vinet smeker gommen, och kompletterar de smörstekta kantarellerna charmant. Voila!

Baileyana Chardonnay

Vi försöker hålla liv i de amerikanska Halloween-traditionerna, vilket innebar en ljuvlig pumpasoppa, med lite sting av ingefära, härom kvällen. Till detta ville vi också dricka amerikanskt, och plockade då fram 2008 Baileyana Grand Firepeak Cuvée Chardonnay. Detta är ett inköp från i somras, hos Anna's Wine i Pensacola. Baileyana håller till i Edna Valley i Kalifornien. Vinmakaren är fransman, vid namn Christian Roguenant. Han har gjort en riktigt elegant chardonnay. Doften får mig att främst associera till mogna gråpäron. I munnen en frisk syra, men i god kombination med yppig frukt i form av mera päron, ananas och lite grapefrukt i slutet. Det finns också en behaglig vaniljton från ekfatslagring, som aldrig tillåts bli för dominerande. Det här var riktigt gott! Jag kommer att spana efter fler flaskor nästa gång jag är i USA.

Chateau Palmer och Le Pergole Torte

Goda vänner i Älvsjö bjuder in till middag, och denna inleds sympatiskt nog med en god ostbricka och vinprovning av två riktiga höjdare. C delar skåp på Grappe med mig, så jag har viss inblick i hans samling, och där finns ett antal äldre dyrgripar, som bör drickas snarast. Det är detta vi nu hjälper till med.

Vi inleder med 1988 Chateau Palmer från Margaux. Detta slott är klassat som 3:e cru, men har ett rykte och prissättning som nog överstiger denna nivå. Köper man en flaska på systembolaget idag så kostar den runt 2000 kr. För mig uppfyller detta vin alla kriterier för klassisk Bordeaux. Druvblandningen är 51% cabernet sauvignon, 39% merlot, 8% cabernet franc och 2% petit verdot. Doften är kraftig och domineras av stall och fuktig källare. I munnen övergår smaken till svarta vinbär och blyertspenna. Eftersmaken är lång, och har en liten mintton. Detta smakar mycket gott, och är ett vin vid full vigör, trots, eller kanske tack vare, 23 års lagring.

Nästa vin är en helt ny bekantskap för mig. Vi dricker 1995 Le Pergole Torte från egendomen Montevertine i Toscana. Det är gjort på 100% Sangiovese som lagrats i 2 år på ekfat. Doften är ganska svag, och ger ett lite parfymerat, blommigt intryck. I munnen är det syrliga körsbär, och höga tanniner. I eftersmaken finns en angenäm kärnbeska. Detta vin vinner mark under hela kvällen. Det öppnar upp sig efter lite luftning, och de kraftiga tanninerna mildras när man njuter det till maten. Jag har helt enkelt fått en ny favorit bland toscanarna.

Ett stort tack till C & C för att ni delade med er av dyrgriparna. Vi uppskattar det mycket.

www.chateau-palmer.com

www.montevertine.it

Trattkantareller och Leon Barral

Denna ljuvliga höstsöndag har åtminstone delvis tillbringats i svampskogen. Det var en mycket lyckad utflykt, som inte innehöll så mycket svampletning, utan snarare bäst beskrivs som svampskörd. Vi slutade först då svampkorgen var fylld till brädden, och kom alltså hem med ett antal kilo trattkantareller. Det är tur att jag tycker att det är ganska trevligt att rensa svamp.....

Ungefär hälften av skörden lades till torkning, men sedan fyllde vi en stor stekpanna med resten. Där får svamparna först svettas på hög värme för att dra ut vätskan. Sedan tillsätter jag rikligt med smör och några finhackade vitlöksklyftor. Ett par nypor grovt havssalt från Languedoc och några varv med pepparkvarnen gör anrättningen fullkomlig. Sedan är det bara att lassa upp på en rostad brödskiva och njuta.

Till detta dricker vi en gammal favorit från Languedoc, 2007 Domaine Leon Barral Faugères. Detta vin har om möjligt blivit ännu bättre sedan sist. Näsan möter härligt generös mörk frukt, främst björnbär. I munnen en underbart läskande syrlighet, ganska snälla tanniner, och en fantastisk salmiaksmak i den lååånga avslutningen. Varför köpte jag inte ännu fler flaskor?

Äntligen italiensk leverans!

I maj var jag på resa i Piemonte och köpte vin i byn Boca. Allt fick dock inte plats i resväskan, utan sex flaskor av årgång 2000 skulle skeppas. Hela sommaren gick utan att några flaskor dök upp, så jag hann bli lite orolig, men härom veckan så anlände paketet. På köpet fick jag dessutom ett nytt transporthjälpmedel i form av en utmärkt frigolitlåda för ett 6-pack.

Vi kände oss nödda och tvungna att genast korka upp en flaska 2000 Vigna Chistiana. Vi möts av en ljuvlig doft av rosor och körsbär. I munnen är vinet slankt, lätt och otroligt charmigt. De syrliga körsbären finns kvar, men även lite hallontoner. Detta påminner faktiskt en del om en bra bourgogne. Vilken härlig vinupplevelse, och det finns fem flaskor kvar.

Fireblock Shiraz

Lördagsmiddagen består av grillad ryggbiff, bearnaisesås och ugnsrostade rotfrukter. Det är busenkelt men jättegott. Både mandelpotatis och palsternacka kommer dessutom direkt från vår eget trädgårdsland, vilket gör att det smakar extra gott.

Jag ger mig ner i källaren på jakt efter ett bra kött-vin, och kommer upp med 2006 Fireblock Old Vine Shiraz från Clare Valley i Australien. Detta är ett inköp från Australian Wine Club, som har fått ligga till sig i ett par år. Doften är mycket fruktig och generös, med mörka bär, främst björnbär. Också i munnen dominerar den mörka frukten, med ganska snälla tanniner i bakgrunden. Alkoholhalten är hela 15,5% och det märks en viss eldighet i eftersmaken även om frukten döljer det mesta. Detta är ett av dessa viner med extra allt. Det är inte så komplext eller sofistikerat, men definitivt lättdrycket, och det passar utmärkt till lördagsbiffen.