söndag 29 augusti 2010

Vinprovning i Ö-vik

I vintras var jag på en liten Norrlandsturné, och besökte då en av våra duktiga återförsäljare. Vi kom att prata om vin, och mitt passionerade intresse avslöjades. Jag lovade då att återkomma och ordna en trevlig vinprovning för säljteamet om de uppnådde de ambitiösa mål som vi gemensamt hade satt upp. I veckan var det glädjande nog dags att infria löftet.

Det var första erfarenheten av vinprovning för några av deltagarna, så jag försökte hålla det så okomplicerat som möjligt. Eftersom källarskrubben hemma mest innehåller franska flaskor så fick temat bli "En vinresa genom Frankrike". Vi provade sex viner halvblint, men i par om två, för att göra det hela enkelt och tydligt. Resan började i norr, där två vita kombattanter ställdes mot varandra. 2008 Henny Reserve Gewurztraminer fick möta 2008 Brocard Beauroy Chablis Premier Cru. Det var många i sällskapet som föll för Alsace-vinets smakrikedom i jämförelsen med Chablis:ns krispiga mineralitet.

Sedan for vi hela vägen rakt söderut och hamnade då i Chateauneuf-du-Pape och respektive Languedoc. Nu var det givetvis rött i glasen, och 2004 Chateau Mont Redon ställdes mot 2007 Virgile Joly Saturne. Här avgick den mer mogna Chateauneuf-du-Pape med en klar seger. Mont Redon ansågs faktiskt av många som det absolut godaste vinet under kvällen med en härlig mörk frukt uppbackad av lite avslipade tanniner. Saturne var också gott, men lite vassare i kanterna med en kraftig, nästan metallisk mineralitet. Det får blir några år till i källaren för de flaskor som jag har kvar.

Provningen skulle avslutas med en klassisk drabbning mellan Bordeaux och Bourgogne, där 2007 Chateau Chasse Spleen ställdes mot 2000 Domaine Delagrange Volnay Clos de Village. Tyvärr var flaskan från Volnay korkskadad och knappt drickbar. Jag valde att ändå hälla upp, om inte annat för att illustrera hur en korkskadat vin kan smaka. Som tur var så levererade Chasse Spleen desto bättre. Jag var orolig att 2007:an skulle upplevas som för ung, men vi fick ett härligt kraftpaket av svartvinbärsfrukt, cigarrlåda och bra tanniner. Detta kommer givetvis att vinna på lagring, men det var klart njutbart redan nu.

I all sin enkelhet så var det en väldigt rolig provning at planera och leda, och gensvaret var också enormt, med massor av engagerade och nyfikna frågor. Det gav verkligen mersmak. Det kanske är fler återförsäljare som nappar på denna innovativa typ av säljincitament?

söndag 22 augusti 2010

Saltoluokta fjällstation


Efter sex nätter i tält, och tuff vandring genom Sarek, om än i mestadels solsken, så är Saltoluokta fjällstation ett paradis att komma till. Vi kastar oss in i servicehuset med tillgång till dusch, och sedan ett långt bastubad, med Norrlands kanske bästa utsikt över sjön Langas. På kvällen blir det ett tre-rätters skrovmål i fjällstationens matsal, där köket har ett välförtjänt gott renommé. Vinlistan är också ganska duglig, och även om fjällbäckarnas vatten är mycket gott, så känns det som det är dags för ett glas rödvin eller två nu.

Varmrätten för kvällen är helstekt reninnanlår med viltsky, råstekt potatis och örtsmör. Köttet är gudomligt mört, perfekt stekt och fullkomligt smälter i munnen. Till detta fastnar jag för 2004 Château La Nerthe från Châteauneuf-du-Pape. Det är ju en egendom med ett gott rykte, men jag har aldrig druckit något av deras viner tidigare. När jag sticker näsan i glaset kommer härligt mörka frukter emot mig, främst söta björnbär. Det finns också lite rå köttsaft i bakgrunden. I munnen är frukten fortsatt mycket generös, och uppbackad av perfekt avvägda tanniner, med en lite pepprig avslutning. Det är tveklöst ett av de bästa chateauneuf-du-pape-vinerna som jag smakat. Den möra renen kunde inte ha fått en bättre följeslagare på bordet. Alla fjällvandringar borde avslutas i Saltoluoktas matsal.

PS. 2007 Chateau La Nerthe fanns med i augusti-släppet för 319 kr.

torsdag 12 augusti 2010

Kort paus

Efter den underbara vinsemestern i Frankrike, så har jag beslutat att ta det lite lugnt med vindrickandet i några veckor. Man vill ju inte utveckla allt för franska vanor när man nu är tillbaka i den svenska vardagen. Därför kanske det blir lite färre vin-inlägg än vanligt här på ett tag. Dessutom är jag nu på väg till Sarek i en vecka, för underbar fjällvandring, och vi tar inte med något vin den här gången, främst av viktskäl. Fjällvattnet från bäckarna är inte så dumt det heller. Vi hörs snart!

fredag 6 augusti 2010

Leon Barral och kantarellpremiär

Vi tillbringar de sista semesterdagarna i mörkaste Småland, och idag skördades skogsbacken bakom stugan på gula kantareller. Det är bara att fräsa upp svamparna i smör, salt och en liten gnutta vitlök så har man genast en av årets kulinariska höjdpunkter på tallriken.

Till detta korkar vi upp en av de verkliga dyrgriparna från Languedoc-resan, nämligen 2007 Domaine Leon Barral Faugères. Vi lyckades aldrig besöka Didier Barral själv, och hans flaskor är svåra att få tag på även i närområdet. Endast en vinbutik i Montpellier med omnejd har dem på hyllorna, nämligen V, på 55 Avenue Marie de Montpellier. Där införskaffades denna flaska för 11,50 €, och det var tyvärr den sista i lagret, annars hade jag handlat många flera.

Vinet får cirka en timme i karaff innan det är dags att smaka. Doften är mycket inbjudande, med mängder av söta körsbär och björnbär. Smaken infriar också vad näsan fångat upp, med massor av härlig mörk frukt. Tanninerna känns till en början lite skarpa, och jag får intrycket att mer tid i källaren egentligen krävs, men när vinet sedan dricks till svamparna, så är det full harmoni igen. Avslutningen har en härlig mineralitet med salta lakritstoner. Det var länge sedan jag bara satt och sniffade på ett vin på detta sätt, för att få njutningen att vara längre. Didier Barral är värd alla tidigare lovord hos vinbloggarkollegor, och nästa gång i Languedoc vill jag definitivt göra ett vingårdsbesök, och få med några fler flaskor hem. Finare Vinare har redan varit där. Läs och njut.

tisdag 3 augusti 2010

Moulin de Gassac Guilhem

Igår firade vi min käre pappas 70-årsdag med buller och bång. Vi slog upp ett stort partytält på gräsmattan, och sedan bjöds det på en ljuvlig sommarbuffé för ett 60-tal gäster. Huvudnumret var ett lätt rökt vildsvin som sedan grillades helt över en rejäl glödbädd.

Jag blev dryckesansvarig, och direktimporten från Languedoc kom genast väl till pass. Vi bjöd på ett vin inhandlat hos Mas de Daumas Gassac för ett par veckor sedan, nämligen deras 2009 Moulin de Gassac Guilhem. Detta röda vin är gjort på de traditionella druvorna Grenache, Carignan, Syrah och Cinsault. Det är härligt fruktigt, utan minsta tillstymmelse till ekfatslagring, men gjort för att drickas ungt. Min språkbegåvade och bereste onkel Peder kategoriserade det genast som "very approachable", och det hade han sannerligen rätt i. Ett okomplicerat, lättdrucket vin som vinner på att serveras lite källarsvalt, och fungerade utmärkt till buffé-maten. Jubilaren själv verkade också mycket nöjd. Grattis pappa!

söndag 1 augusti 2010

Vintips: Domaine Alexandrin

Vinerna från semester-resan har knappt kommit ur bagageluckan, förrän det är dags för ett smakprov. Den första Languedoc-korken på svensk mark dras ur 2007 Cuvée Alex, från Domaine Alexandrin. Detta vin inhandlades på vinmässan i Aniane, från vinmakaren själv, den charmigt vältalige Jerome Hermet. Vi har sedan dess även kört förbi deras caveau, mitt bland krukmakarateljéerna i byn St Jean de Fos. Det gör att vi lätt hittar tillbaka under nästa resa, för detta vin är väl värt att köpa mera av.

Man får generös varm frukt från de traditionella Languedoc-druvorna, med en lite besk, mineralhaltig jordighet i avslutningen. Syror och tanniner är behagligt balanserade, så vinet är mycket njutbart redan nu, och det är verkligen mycket vinupplevelse för 10 €. Vi njuter det till en grillad hjortfilé med färskpotatis, och det fungerar perfekt. Hustrun summerar vinet allra bäst: "Det här var smaskigt! Hur många flaskor har vi kvar?"

Hemma med vinfynden

Så var vi då åter i fosterlandet, efter två dagars jobbig bilkörning genom Europa. Trafiken var stundtals kaotisk, främst i Rhônedalen och även norra Tyskland. Bilen var också ganska tungt lastad. Jag summerade just vininköpen, och vi fick faktiskt med oss 160 flaskor vin hem till Sverige. Det är definitivt ett nytt rekord. Senast vi var i Frankrike med bil så blev det bara 70 flaskor. Spännvidden på fynden var också stor. Det blev 20 flaskor Bourgogne, men resten kom från Languedoc. Billigaste flaskan kostade 4 €, och den dyraste var uppe i 35 €. Det går dock fortfarande utmärkt att att få tag på högklassiga Languedoc-viner från välrenommérade producenter för under 10 €. Nu är dock årets vinbudget både spenderad och överskriden, så jag behöver inte hänga på låset på Systembolaget i första taget. Nu ser jag istället fram emot att få sortera in flaskorna i källarskrubbens hyllor, och sedan börja njuta av inköpen. Många av Languedoc-vinerna är ju faktiskt gjorda för att kunna drickas unga, så man behöver inte ha någon större korkskruvsångest.

Den här resan gav verkligen mersmak. Vinerna, naturen, baden, solen, människorna, byarna, maten, alla historiska lämningar, ja kort sagt det mesta i Languedoc var fantastiskt. Man behöver heller inte vara vin-nörd för att njuta, utan hela familjen trivdes med vistelsen. Hit kommer vi definitivt tillbaka. Snart!