Statsmonopolet slår till

Kåre Halldén och jag pluggade på Handels i Göteborg samtidigt, för många år sedan, och har hållit sporadisk kontakt sedan dess. Idag driver Kåre en liten vinimportfirma som har specialiserat sig på bra champagne från småodlare (Spruce Up) och spännande viner från Spanien (Goda Spanska Viner). Kåre är en riktig entreprenör som brinner för sina viner. Han ordnar högkvalitativa vinresor till Champagne och skriver dessutom underhållande deckare som utspelar sig i vinmiljö. Kort sagt, detta är precis den typ av småskalig, oberoende och entusiastisk vinimportör som vi verkligen behöver i Sverige, som sund motvikt till alla Systembolagets boxviner.

Nu har Kåres lilla importfirma blivit misshandlad å det grövsta av allas vårt statsmonopol, och det gör mig riktigt förbannad. Snacka om Davids kamp mot Goliat. Det är bara att hoppas att det slutar som i Bibeln. Nedan återger jag en pressrelease från Kåre, oredigerad och i sin helhet, så får ni själva läsa hans plågsamma historia:



Pressmeddelande från SPRUCE UP!
2013-06-13

SYSTEMBOLAGET STOPPAR FULGET 2011 - VINET ÄR ALLDELES FÖR BRA

Det kritikerrosade vita vinet Fulget 2011 för 98 kronor skulle ha släppts på butikshyllor lördagen den 1 juni, men Systembolaget plockar bort samtliga flaskor i sista stund och stoppar lanseringen. Statsmonopolet meddelar leverantören sitt ensidiga beslut per telefon kl 16.41 den 30 maj. Alla buteljer skickas tillbaka på leverantörens bekostnad. Systembolaget annullerar sitt inköp och importören sitter med 6.000 flaskor i knäet och förluster på hundratusentals kronor. Dessutom förbehåller Systembolaget sig rätten att kräva skadestånd för uteblivna intäkter på alkoholförsäljning.

Kåre Halldén är VD för dryckesleverantören SPRUCE UP!/Goda Spanska Viner som vann Systembolagets upphandling med detta internationellt välkända och hyllade spanska albariñovin. Vad har hänt?
- Statsmonopolet hävdar att vinet som levererats till butikerna i slutet av maj 2013 inte smakar och doftar som det vin som lämnades in till upphandlingen i början på januari, alltså nästan ett halvår tidigare.

Håller du med om det?
- Inte alls. Jag anser att det smakmässigt är exakt samma vin. Systembolaget anser däremot att det vin de fått levererat till butikerna är mycket bättre än det som vann upphandlingen i början på året.

Nu hänger vi inte riktigt med. Menar du alltså att Systembolaget reklamerar ett vin som är bättre än det som de har beställt? Och som i sin tur var bättre än 50 andra viner som de provat i den ursprungliga upphandlingen?
- Korrekt. Två av tre smakexperter på Systembolaget tyckte att vinet som levererades till butikerna var klart bättre än det som vann upphandlingen. Systembolaget har presenterat en rapport fylld med strikta argument för varför vinet kan stoppas i enlighet med inköpsvillkoren. De har kollat med sina bolagsjurister och deras case är vattentätt.

Har inte Fulget 2011 fått fina rekommendationer i den svenska vinpressen?
- Det stämmer. Vinjournalisterna har provat exakt samma vin som levererades till butikerna i slutet på maj. Dessa så kallade lanseringsprover lämnades in till Systembolaget redan i slutet på mars. Efter det att statsmonopolet gjort sin kvalitetskontroll av flaskorna kontaktade jag den ansvarige inköparen och frågade om det fanns något att invända mot vinet. Det fanns det inte. Och detta är huvudpoängen i min kritik mot Systembolaget, hur detta ärende har hanterats: där och då, och på en direkt fråga, hade Systembolaget kunnat meddela att de hade en avvikande uppfattning och vi hade i god tid kunnat undvika hela den uppkomna situationen. Det gjorde man alltså inte, utan tvärtom. För att göra saken etter värre, väntar man sedan ända in till sista sekunden med att meddela att man drar tillbaka vinet från hyllorna. Därför anser jag att Systembolaget har ett affärsmoraliskt ansvar i den uppkomna situationen som man inte kan vifta ifrån sig hur som helst.

Nyligen skickade du ut ett pressmeddelande i samband med att radioprogrammet Kaliber i P1 uppmärksammade arbetsförhållandena för chilenska vingårdarbetare och hur dessa gick i otakt med Systembolagets uppförandekod. Där kritiserade du Systembolagets implementering av CSR-arbetet ur ett leverantörsperspektiv, som bland annat handlar om det etiska ansvar man som företag ska ta när man gör affärer. Samtidigt hävdade du att dryckesleverantörer inte öppet vågar kritisera sin största kund. Detta är en åsikt som även luftas då och då av vinpressen, till exempel av Bengt-Göran Kronstam i sin vinkrönika i Dagens Nyheter den 1 juni. 

Misstänker du att det finns ett samband mellan din offentliga kritik av Systembolaget och att försäljningen av vinet plötsligt stoppats?
- Jag har inga bevis för det, så det vore dumdristigt av mig att föra fram en formell anklagelse. Det enda jag i efterhand kan konstatera är att inga invändningar fanns mot vinet före det att jag framfört kritik mot Systembolaget. Efter kritiken blir exakt samma vin stoppat med största möjliga ekonomiska skada för mitt företag och med hot om rättsliga åtgärder. Om du vore i mina skor, hur skulle du ha resonerat?

Hur ska man göra om man vill köpa det kritikerhyllade albariñovinet Fulget?
- Från den 1 augusti kommer Fulget 2011 att finnas på Systembolagets beställningssortiment. Men redan idag kan du beställa vinet för endast 98 kronor flaskan genom att fylla i en så kallad privatimportförfrågan på Systembolagets hemsida (http://www.systembolaget.se/Tjanster/Privatimport/Lagg-till-dryck/). Vi tar ingen extra avgift för detta.

Vinet heter alltså Fulget 2011, producenten är Maior de Mendoza, importören heter SPRUCE UP! AB och priset är 98 kronor per flaska (750 ml). Kommer i lådor om 12 buteljer om man önskar en hel låda.
För restauranger är priset 65 kr ex moms/flaska. Rabatt ges vid större beställningar.

Mer information om Fulget 2011, samt pressrecensioner, finns på:
http://www.godaspanskaviner.se/varaviner/GodaSpanskaViner-Fulget2011.cfm

Slut på pressmeddelandet
------------------------------

Jag kommer omedelbart att lägga in en beställning via privatimport på 12 flaskor, så är sommarens vita fixat. Det finns 5988 flaskor till att ta av........

Nobel-viner 2012

Förra året så dristade jag mig att blogga om Nobel-vinerna som avnjöts i Stadshuset. Även i år så sitter jag framför TV:n och blir nyfiken på vad de har i glasen på denna festernas fest. Det går snabbt att kolla upp på nobelprize.org. En pressrelease med både meny och vinlista släpptes kl. 19 idag. Där ser man att kvällen som sig bör inleddes med champagne. Valet föll i år på Joseph Perrier Cuvée Royale Brut Blanc de Blanc. Detta är en ny bekantskap för mig, men importör är Jacobsson & Söderström. Normalt säljs den bara i deras restaurangsortiment för 375 kr ex. moms, men det finns alltid privatimportsalternativet. Detta smakade nog utmärkt till kalixlöjrommen på bordet.

Till varmrätten serverades ett vin från Bordeauxs egen "bad boy" Jean-Luc Thunevin, nämligen 2009 3 de Valandraud. Detta är officiellt andravinet till Chateau Valandraud, från St Emilion på högra stranden. Jag har tyvärr inte druckit detta vin heller, men Vinovativa importerar, och deras beskrivning får det att vattnas i munnen på mig. Funkar bra till fasan i rödvinssås, eller vad tror ni.

Till desserten överger man Frankrike, och beger sig söderut till Spanien. Vinet heter 2010 Jorge Ordonez & Co Victoria No. 2. Det kommer från området runt Malaga, och är gjort på 100% Muscat-druvor. Spännande, eller hur. Även här kommer vinet från Vinovativas restaurangsortiment. Detta matchade en dessert bestående av körsbär, pistachenötter och mascarpone-ost. Jag önskar att jag hade varit där. Nästa år kanske......

PS. På nobelprize.org finns även länkar till samtliga menyer och vinlistor sedan starten 1901. Det kallar jag fantastisk kulturhistoria. Här går ju faktiskt att följa vintrender (eller kanske snarare vinklassiker) under 111 år.

Bodegas Neo Disco

Strax före jul fick jag ett innehållsrikt nyhetsbrev från vinimportören Divine, med den passande rubriken "Kluckande klappar". Förutom målande beskrivningar av ett antal utvalda viner ur deras beställningssortiment, så fanns det dessutom direktlänkar till Systembolagets e-beställning. Mycket effektiv marknadsföring i all sin enkelhet, måste jag säga. Jag gick i alla fall på det, och beställde ett antal flaskor.

Vinet som jag fastnade för hette Disco, och tillverkas av Bodegas Neo, i spanska Ribera del Duero. Visst är vinylskivan på etiketten fin. Denna vinproducent leds av ett ungt och mycket musikintresserat team, som t.o.m. lär ha en egen inspelningsstudio på egendomen.

Receptet för Disco-vinet av årgång 2009 är tempranillo-druvor från 40-åriga vinstockar och 6 månader på franska ekfat. Doft och smak är faktiskt rent förförisk, med sötsyrliga körsbär och lite bett av lakrits i avslutningen. Detta vin kommer jag definitivt att handla mera utav. 149 kr i beställningssortimentet känns riktigt prisvärt.

Goda viner på Grand Hotel

I fredags var vi bjudna på fin bankett i Spegelsalen på Grand Hotel. Det var bara att dra på sig smokingen, och gå dit och njuta. Middagen inleddes med en fiskpaté. Till detta drack vi 2007 Pinot Gris Beblenheim från producenten Marcel Deiss i Alsace. Ett smakrikt och gott vin, med tropiska frukter, gråpäron och lite restsötma. Även om jag gillade vinet i sig, så hade jag nog önskat mig något torrare och krispigare till patén.

Till varmrätt blev det en rejäl köttbit. Nu hade vi 2008 Malleolus från Bodegas Emilio Moro, Ribera del Duero i glasen. Detta vin är gjort på 100% tempranillo, eller tinto fino som druvan kallas i Ribera del Duero. Det är ett fylligt, kraftigt vin med härliga mörka bär, och lite kaffetoner på toppen. Det passade perfekt till köttet. Vina Espaniola importerar, och det kostar 240 kr i beställningssortimentet. Detta vill jag gärna dricka igen.

Till efterrätten serverades 2006 Chateau Fayau från det bil-klingande distriktet Cadillac i Bordeaux. Här produceras söta viner, snarlika Sauternes, men generellt betydligt billigare. Just Chateau Fayau kostar 82 kr för en halvflaska på Systembolaget. Det är faktiskt prisvärt, för man får fin ädelröta-karaktär och härliga honungstoner för pengarna. Det blev en fin avslutning på middagen. Sedan väntade dansgolvet......

Barcelona igen!

I veckan har jag varit på konferens i Barcelona, faktiskt för andra gången i år. Det är onekligen en populär destination, av många goda skäl. Hustrun var också med, och medan vi slet i konferensrummen så fick hon bege sig iväg på vingårdsbesök. Det blev en tur till den stora, och i Sverige välkända, cava-producenten Codorniu. Där var det stor guidad tur i vinfabriken, inklusive besökståg som tuffade genom långa källarvalv. Det blev åtminstone en gåva inköpt till mig, en flaska av Codorniu Gran Plus Ultra. Detta är en ny exklusiv cava, som är gjord av chardonnay och och den lokala druvan parellada. Den skall bli spännande att smaka.

Ett annat vin som vi avnjöt flera gånger på uteserveringar i solen var Vina Esmeralda från Torres. Det är gjort på 85% moscatel och 15% gewurztraminer, med en liten restsötma. Det ger ett fruktigt, mjukt vin med doft och smak av päron och melon. Ett perfekt vin för sommarbuffén eller till lite kryddstark asiatisk mat. Det finns i beställningssortimentet, men man behöver tyvärr köpa en hel låda med 12 flaskor för 1056 kr.

Sista spanska inköpet ägde rum på flygplatsen. Jag undvek den vanliga taxfree-butiken, utan botaniserade istället bland flaskorna i den spanska delikatessaffären intill. En man tipsade mig då om 2008 Bodegas Puiggros Sentits Negres. Detta lokala vin från Katalonien är gjort på 100% grenache. Ytterligare en spännande bekantskap att stifta så småningom. Detta var mitt sjätte besök i Barcelona, och det börjar bli en riktig favorit. Jag kommer tillbaka......

Första båtturen, med vin

Nu är det efterlängtad långhelg, och äntligen tid för en rejäl båttur ut i skärgården. Jag hade räknat med att få med mig hela familjen, eller åtminstone alla grabbarna, men det är tyvärr bara 7-åringen som visar någon riktig entusiasm. Det slutar med att enbart junior och jag beger oss av med vällastad båt. Efter lite åkande hittar vi en väl skyddad vik intill Nämdöfjärden, och ankrar upp. Sedan slår vi upp tältet, och får igång en härlig lägereld, där det grillas både korv och marshmallows. Efter upptäcksfärd på ön, mycket klättring i träd och lite fiske, så somnar junior som en stock i tältet.

Själv sitter jag ånyo vid lägerelden, och blickar ut över en spegelblank vattenyta, lyssnar på fåglarna, och sippar på min vinare. Idag blev det en halvflaska av 2004 CVNE Imperial Reserva från Rioja. Det smakar riktigt gott, t.o.m. i plastmugg. Det finns rikligt med syrliga körsbär, uppbackat av lite vanilj från ekfaten, och sedan en ganska kärv avslutning med viss beska. Life is good!

Vinbutik i Berlin

Lördagen innebar dagsutflykt till Berlin. Det är en av mina favoritstäder, så det var kul att komma dit igen. Efter diverse turistaktiviteter under dagen, bl.a. en mycket intressant guidad visning av Reichstag, så hamnade vi till slut i trakten kring Kurfurstendamm för att hitta en lämplig middagsrestaurang. På vägen dit snubblade jag dock över en mycket trevlig vinbutik. Den heter ViniCulture och ligger på Grolmanstrasse 44-45, två stenkast från Ku'damm.

Jag botaniserade där en stund tillsammans med min tillika vinintresserade spanske kurskamrat Oscar. Han rekommenderade ett "Orange Wine" som heter Duque de Carmona. Det är ett sött, sherry-liknande vin från Sevilla, gjort enligt solera-principen. Dessutom har vinet fått lite smak av solmogna apelsiner. Enligt Oscar fungerar det lika bra till dessert som aperitif. Det lät spännande, och inhandlades givetvis omedelbart.

Jag fastnade också en bra stund framför Rheingau-hyllan. Där hittade jag till min stora glädje Peter Jacob Kühn. En av mina tidigare tyska kollegor rekommenderade hans vingård i Oestrich, för flera år sedan. Ända sedan dess har jag haft en notering med namn och adress i min iPhone, men ännu inte fått tillfälle vare sig till besök eller provning av vinerna. Nu slog jag dock till både på hans standard-Riesling, 2009 Jacobus, och en lite dyrare flaska som rekommenderades varmt av personalen, 2008 Mittelheim St Nikolaus Riesling Trocken Erstes Gewächs.

ViniCulture är en trevlig butik med kunnig personal som jag varmt kan rekommendera om ni befinner er i Berlin.

Rött & sött

Härom veckan var jag på konferens på en av Stockholmsregionens otaliga kursgårdar, med fint läge vid vattnet. Maten var också bra, och vi fick pålitliga, men ganska alldagliga Systembolagsviner att dricka, nämligen det vita Couvent des Jacobins samt Saint Clair Pinot Noir. Därför blev jag glatt överraskad när det till efterrätten dök upp en helt ny röd och söt bekantskap. Vinet hette 2006 Josefina Pinol, från Celler Pinol och distriktet Terra Alta i södra Katalonien. Det är gjort på 90% Garnacha och 10% Syrah-druvor, från gamla vinstockar som skördas sent. Vinet får sedan 6 månaders ekfatslagring. Den mellansöta smaken är mycket inbjudande, med riklig mörk frukt, en gnutta choklad, och en härligt lång eftersmak. Dessutom är flaskan synnerligen vacker, och påminner mest om något som borde innehålla svindyr olivolja. Detta vin vill jag få tag på igen, men jag har inte lyckats lista ut om det finns en svensk importör. Någon som vet?

Vinprovning på Smådalarö Gård

Ryktet om min entusiasm för goda viner har nu spritt sig även på arbetsplatsen, och det finns nog t.o.m. en och annan kollega som följer denna blogg. Därför blev jag ombedd att ordna en liten informell vinprovning i samband med en ledningsgruppskonferens på Smådalarö Gård. Det är ju ett hedersuppdrag som man gärna åtar sig. Restaurangens vinlista, 23 sidor lång, gick att ladda ner på hemsidan, och sedan var det bara att börja planera. Dessa 23 sidor var en riktigt inspirerande läsning med ett antal lite udda godbitar.

Efter lite funderande, och konsultation med restaurangens sommelier, beslöt jag mig för följande upplägg: Vi provar i samband med middagen, och radar upp två viner per rätt, som givetvis skall passa till maten, men gärna får uppvisa lite intressanta kontraster också. Ett vin i varje par skall vara något enklare, medan det andra skall ha en exklusivare prägel. Vi provar halvblint, dvs. jag beskriver först vinerna, och sedan får deltagarna gissa vilket vin som är i vilket glas. Sedan var det bara att skrida till verket.

Första paret ut blev en mousserande fördrink innan middagen:

NV Bocchoris Brut Nature, Penedes, Spanien

NV Pierre Peters Cuvée de Réserve Blanc de Blanc, Champagne, Frankrike

Detta var nog den svåraste gissningstävlingen under hela kvällen. Cavan var riktigt bra, snustorr, med hög syra och bra grapefruktbett. Champagne var lite fylligare, med ett bredare smakregister. Förutom citrus, så fick man också lite äppeltoner och en viss diskret brödighet. Bocchoris importeras av Vinovativa och finns i beställningssortimentet för 97 kr. Pierre Peters finns i standardsortimentet för 265 kr.

Andra paret skulle matcha förrätten, som bestod av en gul gazpacho serverad med Salma-lax:

2008 Nathalie & Gilles Fèvre Chablis Village, Bourgogne, Frankrike

2007 Georg Breuer Berg Rottland Riesling, Rheingau, Tyskland

Här blev gissningen betydligt enklare. Breuers Berg Rottland levererade fin persikofrukt, mineraler och en gnutta petroleum, men jag saknade faktiskt de knivskarpa syrorna som man brukar finna i en bra Rheingau-riesling. Då var Fèvres Chablis betydligt krispigare, med bra citrustoner, uppbackat av mineraler, men lite mer endimensionell, i jämförelse med den tyska kollegan. Berg Rottland kan man hitta på Systemet för 339 kr. Fèvres Chablis Village kan man hitta i beställningssortimentet från importören Moestue för 169 kr.

Till varmrätt fick vi en fin majskyckling som serverades med kalvleverfylld ravioli. Vinparet som skulle matcha detta var:

2007 Seghesio Sonoma County Zinfandel, Kalifornien, USA

1996 Yarra Yering Dry Red #1, Victoria, Australien

Seghesios Zinfandel är alltid bra, och levererar typisk mörk frukt, med en lite pepprig avslutning. Däremot så var det kanske lite "overkill" till den milda kycklingen. Detta vin hade passat bättre till en rejäl grillad köttbit. Kultvinet från Yarra Valley i Victoria, Australien, Yarra Yering Dry Red #1 levererade dock verkligen över förväntan. Detta är en bordeaux-blend som domineras av cabernet sauvignon, med inslag av merlot, petit verdot och malbec också. Fjorton års lagring, i kombination med bra luftning i karaff, hade verkligen gjort vinet gott. Man möttes av komplexa dofter av röd frukt och lite läder. I munnen var det lent som sammet, med fint avslipade tanniner och en synnerligen vital frukt. Detta vin kunde ingen runt bordet få nog av. Tveklöst det bästa vin jag druckit i år! Tyvärr är en sådan här dyrgrip från 1996 svår att få tag på, men Seghesio finns på närmaste systembolag för 175 kr.

Till dessert serverades jordgubbar och glass. Det ena vinvalet var med andra ord givet:

2007 Vigna Sensa Nome Moscato d'Asti, Piemonte, Italien

2006 Tschida Sämling Beerenauslese, Burgenland, Österrike

Moscato d'Asti levererade i vanlig ordning väl till jordgubbarna, med sin svaga alkoholhalt och uppiggande bubblor med piggelinglass-smak. Tschidas Beerenauslese var mycket god också, med en honungsdrypande sötma som ändock balanserades av viss citrussmakande syra. Detta vin serverades till Nobelmiddagens dessert 2009, men idag tyckte jag att Moscaton passade lite bättre till jordgubbarna.

Efter att ha provsmakat åtta viner till god mat så var alla deltagare både glada och nöjda, och ingen såg sig tvungen att spotta ut något vin. Det blev med andra ord en synnerligen trevlig kväll, och upplägget som sådant fungerade väldigt väl för ett gäng intresserade vinamatörer. Jag hade nog trevligast av alla! Tack till Smådalarö Gård för god mat och en inspirerande vinlista att välja och vraka ur.

Rioja Imperial

Denna prinsessbröllopsdag så klarnar det upp, och vi får njuta av en ljuvlig sommarkväll på terrassen. Det blir grillning av både oxfile och fläskfilé. Till detta korkar vi dagen till ära upp ett vin med ett ganska rojalistiskt namn, nämligen 1999 CVNE Imperial Gran Reserva. Detta är en Rioja gjord i den traditionella stilen. Doften präglas av ganska diskreta röda frukter, och lite läder. I munnen möts man av en förvånansvärt hög syra, och frukten känns lite uttorkad, med snälla tanniner. Denna flaska har definitivt passerat sin topp, även om det fortfarande är en klart angenäm vinupplevelse. Jag drack för en tid sedan en 2001 CVNE Imperial Reserva, och den var faktiskt ett snäpp bättre.

En tisdagkväll på Grappe

En före detta kollega, som är både mat & vinintresserad, kom på Stockholmsbesök i förra veckan. Det gav mig ett ypperligt tillfälle att få utnyttja klubbrummet på Grappe igen. Vi smet in från snålblåsten på Strandvägen och välkomnades av uppdukade vinglas, två dekanterade viner, en charkuteritallrik och den enastående ostbuffén. Ni förstår kanske att jag verkligen gillar det här stället!

Vi inledde med 2001 CVNE Imperial Reserva, en klassisk Rioja, som nyligen inhandlats i Barcelona. Doften är inbjudande med lite vanilj och mycket röd frukt. I munnen en härligt integrerad kompott av fina tanniner, vanilj, rödfrukt med en varm och silkesmjuk avslutning. En riktigt bra Rioja helt enkelt. Jag önskar jag kunna släpa med mig fler flaskor från Spanien. Jag såg dock till min glädje att Johan Lidby importerar, och den finns i beställningssortimentet för 239 kr.

Efter Rioja grep vi oss an 1998 Guigal Côte-Rôtie Brune et Blonde, ett vin som jag sparat i källaren ganska länge, och som jag nu var mycket nyfiken på. Doften ger både lite jord och några multnande löv, men också röd frukt och lite vitpeppar på toppen. Angenämt! I munnen har vinet en ganska hög syra, en smula avslipade tanniner, men fin röd frukt och en avslutning som ger både lite peppar och en gnutta lakrits. Det är gott, men ändå något glest i mitten. Jag hade väntat mig något maffigare, med ännu större fyllighet. I kväll vinner Rioja över Rhône.

Raventós igen!

Nu har vi hunnit prova två av vinerna jag fick med mig hem från Spanien och Raventós i Blanc. Först ut var det röda 2005 Isabel Negra, ett Penedes-vin som består av 50% Merlot och 50% Cabernet Sauvignon. Doften överraskar med lite multnande löv och mosade körsbär. Smaken fortsätter med friska körsbär, uppbackade av bra tanniner. Detta är ett utmärkt matvin, och en mycket trevlig bekantskap. Jag borde köpt fler flaskor, men det är svårt att släpa med för mycket på flyget.

Det andra vinet från Raventós heter 2007 Silencis, och är ett vitt vin gjort på den lokala druvan Xarello. Detta är en druva som ofta ingår som en komponent i cava, men jag har aldrig förut druckit ett vin gjort på 100% Xarello. Färgen är halmgul, och doften ger mest citrustoner. I munnen smakar det som en blandning av syrlig grapefrukt och det lite beska från en grön paprika. Det är en intressant ny upplevelse, men inget jag kommer att springa benen av mig för att få tag på igen.

Vinshopping i Barcelona

Igår eftermiddag hade jag ett par timmar att disponera fritt i Barcelona innan det var dags att bege sig till flygplatsen för hemfärd. En kamrat som bor i staden sedan länge hade tipsat mig om stadsdelen Born, och kvarteren runt kyrkan St:a Maria del Mar. Mycket riktigt, där fann jag några trånga gator som huserade både trevliga vinbarer och små vinbutiker. Jag smet in på ett ställe med det fransk-klingande namnet, "La Carte des Vins" där utbudet såg intressant ut. Det är ju inte så många flaskor som man får plats med i packningen, men jag kom i alla fall ut med ett smakprov vardera från Priorat, Ribera del Duero och Rioja.

Det var 2004 Allende (Rioja), 2006 Atalayas de Golban (Ribera del Duero) och 2007 Les Terrasses (Priorat). Jag visste egentligen inte så mycket om vinerna i butiken, utan gick mest på magkänsla. Nu har jag gjort en gnutta research på nätet, och vet lite mera. Finca Allende är en ny modern Rioja-producent, och detta vin sägs ha fått 92 poäng av självaste Parker. Atalayas görs av Miguel Sanchez som tydligen också åtnjuter ett gott rykte. Slutligen Les Terrasses som är Alvaro Palacios instegsvin, men denna man gör också L'Ermita som lär vara Spaniens just nu dyraste vin, så kvalitet bör finnas där. Nu får vi snart se om smaklökarna godkänner magens val. Jag återkommer med recensioner.

På Barcelonas flygplats hittade jag sedan ytterligare en mycket välsorterad vinbutik, som hette Cal Pere. De hade nästan bara spanska viner, med ett särskilt bra sortiment från de närbelägna distrikten Penedes och Priorat. Priserna var dock lite högre ute på flygplatsen än i butiken inne i stan.

Cava från Raventós i Blanc

Nu har jag haft förmånen att tillbringa två dagar i Barcelona för att provköra den nya Audi A8. Ibland är jobbet tufft. Första dagens provkörning gick dessutom genom vinodlingarna i Penedes, med ett lunchstopp på vingården Raventós i Blanc. Av förklarliga skäl blev det inget tillfälle till provsmakning av varorna där, eftersom eftermiddagen innehöll ett höghastighetstest på bana, som fick prioriteras, men det var ändå en trevlig miljö att vistas i.

Raventós i Blanc är en ganska ung bodega, grundad 1986, men familjen Raventós har odlat vin på dessa marker sedan 1497. Det är framför allt en cava-producent även om man också har stilla viner i sortimentet. Anläggning är mycket imponerande, med väl tilltagna utrymmen och en modern arkitektur i tegel. Man klarade utan problem av att husera 150 hungriga bilhandlare från Norden. Kvalitetsambitionerna är höga, och man använder sig enbart av druvor från de egna odlingarna, som skördas för hand. Det innebär också att produktionen är lite mer begränsad än hos närmaste grannen tvärs över vägen, Codorniu.

På kvällen, efter ett antal mil både på allmän väg och bana i den fantastiska A8:an, fick vi till slut tillfälle att smaka Raventós cava, som fördrink till middagen. Två varianter serverades, dels standard-cavan 2007 L'Hereu Reserva Brut och sedan en rosé-cava, också från 2007, som heter de Nit Reserva. Båda var bra med krispigt frisk citrus och härliga små bubblor. Detta är så nära champagne man kan komma, utan att vara där. Min favorit blev faktiskt rosén, så några sådana flaskor fick följa med hem.

En del av Raventós viner finns på Systemet, och PrimeWine importerar. I sortimentet just nu hittar jag den snustorra Brut Nature för 99 kr, och från beställningssortimentet kan man få Gran Reservan Elisabet Raventós för 199 kr. Jag tycker dock att PrimeWine omedelbart skall försöka få in rosén. Den var riktigt smaskig.

www.raventos.com

Två trevliga nykomlingar

Under helgen har två nykomlingar från vårsläppet provats. Vi började med 2007 Zuazo Gaston Crianza från Rioja. Detta unga vin kommer från en lika ungdomlig bodega, som grundades så sent som 2003. Man håller till i byn Oyon i Rioja Alavesa. Vinet är gjort på 90% tempranillo, och sedan 5% vardera av mazuelo och graciano. Doften är full av mörka bär, örter och en gnutta vanilj. Sedan får man mer av samma sak i smaken, med lite kärva tanniner i bakgrunden. Vi njöt detta till kycklingfiléer i en vitlökskryddad gräddsås, och det passade utmärkt. Vinet fungerar definitivt bra till mat, men är kanske inte något man sippar på utan tilltugg. Priset på 79 kr går heller inte att klaga på.

Senare under helgen korkades 2007 Pedroncelli Pinot Noir från Russian River Valley i Sonoma upp. Här är karaktären en helt annan. Druvtypiska dofter av röda bär, främst jordgubbar, och en mjuk och slank smak med fin balans mellan frukt, syra och tanniner. Detta sippar jag gärna på även utan mat. Priset är 120 kr, och då får man en synnerligen trevlig Pinot Noir. Bägge dessa viner kommer jag definitivt att inhandla igen, och nu lovar ju Systembolaget att vårnyheterna skall finnas tillgängliga i tre månader, så förhoppningsvis så behöver man inte springa benen av sig för att få tag på fler flaskor.

Nu är det vår - enligt vårt kära monopol

Februarinyheterna från Systembolaget betecknas numera som "tillfälligt vårsortiment" och vinerna skall räcka i tre månader framöver, innan det blir dags för nästa säsong. Nåväl, det är ganska många viner som har fått goda recensioner på förhand, så det fick bli ett besök på bolaget idag. Vill ni ha en bra sammanfattningen av vinjournalisternas kommentarer så har Jörgen på Billigt Vin gjort en fin insats med sitt excel-ark här.

I vanlig ordning så släpps ett grundsortiment i den mer humana prisklassen, och sedan ett antal viner i små partier till betydligt högre priser. Den här gången höll jag mig borta ifrån dyrgriparna, utan gick istället in för att hitta lite nya roliga vardagsviner. Detta är vad jag föll för, i stigande prisordning:

2007 Zuazo Gaston Crianza, 79 kr - en sympatiskt prissatt Rioja från en pålitlig importör

2007 Wintrange Felsberg Riesling, 83 kr - en riesling från Luxemburg går inte att motstå

2008 Viu Manent Reserva Syrah Carignan, 89 kr - fruktigt & smakrikt från Chile

2009 Viberti Moscato d'Asti, 92 kr - sött godis att spara till sommarens jordgubbar

2007 Pedroncelli Pinot Noir, 120 kr - Favoritdruvan, denna gång från Russian River i Sonoma

2007 Pinot Gris Hengst Grand Cru, 149 kr - Grand Cru på smakrik druva från Alsace

Detta är inte viner för långlagring i källaren, så diverse provsmakningsnoteringar borde följa här ganska snart.

Vintips: Vina Albina Reserva

Rioja är väl inte direkt det hippaste vinområdet i världen numera, men jag är tillräckligt mycket av en traditionalist för att fortfarande gå igång på en välgjord klassisk spanjor. 2001 Vina Albina Reserva passar den beskrivningen perfekt. Producenten är anrika Bodegas Riojanas i Rioja Alta. Druvblandningen består av 80% Tempranillo, 15% Mazuelo och 5% Graciano som har fått vila 24 månader på amerikanska ekfat.

Doften är inbjudande med toner av cederträ (luktar som mina gamla skoblock), vanilj och torkad frukt. I munnen är det mjukt, välbalanserat med mera torkad frukt och bra pulvriga tanniner i bakgrunden. Kort sagt, en riktigt välgjord Rioja i klassisk stil, som smakar mycket gott till en enkel fredagssupé utan större matlagningsinsats. Det blev lite grönpepparpaté med rödlökscumberland, saltgurka och en färsk baguette.

Vinet fanns som en tillfällig nyhet hos Systembolaget 2008, och kostade då 149 kr, men är nu tyvärr slutsålt hos importören. Det är dock ett av de mest sålda reserva-vinerna i Spanien, och produceras i relativt stora kvantiteter, så det bör vara rätt lätt att få tag på ändå, t.ex. i Danmark.

Vega Sicilia Unico vs. Chateau Cantemerle

Idag blev det ett kärt återseende när jag sammanstrålande med min gamle studentkompis P, som jag faktiskt inte träffat sedan 1993. Han bor sedan länge i San Fransisco, och tyvärr har man ju inte vägarna förbi där varje dag. Nu är han dock på besök i Stockholm, och vi sammanstrålar på Grappe, för att snacka och dricka vin.

Ett sådant här celebert och kärt besök kräver lite rejäla viner. Vi börjar med 1985 Vega Sicilia Unico, ett vin jag aldrig druckit förut, men som varit med på önskelistan länge. Nu skall det få visa vad det går för. Färgen är vackert tegelröd och doften mycket inbjudande med förvånansvärt intensiv frukt för ett så gammalt vin. Jag förnimmer plommon och lite mörka bär. I munnen finns inte minsta tecken på ålderskrämpor. Det här är ett synnerligen vitalt vin med härliga plommon-toner och mycket väl integrerade tanniner. Initialt är smaken så intensiv att man nästan upplever det som eldighet, trots att alkoholhalten är fullt normala 13,5%. Efter lite längre tid i karaffen och glaset så försvinner dock denna känsla helt, och man upplever vinet som sammetsmjukt, med en härligt lång eftersmak. Detta är helt enkelt en stor vinupplevelse. Vega Sicilian levererade enligt mina mycket höga förväntningar.

Det vin som fick den synnerligen otacksamma uppgiften att följa efter Vega Sicilia i provningen var 2000 Chateau Cantemerle. Jag har några flaskor från detta goda Bordeaux-år, men har behållt dem i källaren än så länge. Detta blir ett första smakprov. Doften är mycket karaktäristisk med svarta vinbär, en gnutta läder och lite blyertpenna. I munnen mera svarta vinbär, ganska snälla tanniner och en förhållandevis hög syra. Eftersmaken är ganska kort och vinet känns nästan tunnt efter föregående upplevelse. Detta är förvisso en utmärkt, men långt ifrån spektakulär Bordeaux, och idag känns det som den inte ens tävlar i närheten av samma klass som min nya favorit, Vega Sicilia Unico.

Grappes generösa ostbuffé som fick ledsaga dessa båda flaskor gjorde att vi också blev mätta och belåtna. Tack P för en ytterst trevlig kväll. Jag ställer gärna upp igen.

Gotin del Risc

I helgen har det tyvärr inte blivit så mycket vin, utan mera öl och hockey. Jag var i Sundsvall på en återförsäljaraktivitet, och såg där Timrå spöa serieledarna Färjestad med 2-1.

I fredags drack vi dock en mycket god flaska, nämligen 2005 Gotin del Risc Essencia. Detta vin kommer från distriktet Bierzo i Spanien och producenten heter Bodega del Abad. Det är gjort på druvan mencia, och vinstockarna har en imponerande ålder på 80 år. Vinet har lagrats 15 månader på franska ekfat.

Doften är ganska intensivt mörkfruktig. I munnen kommer mera mörka bär och mogna plommon. Tanninerna är väl balanserade, och det är perfekt drickbart nu. Detta är ett vin helt i min smak. Det var med i ett nyhetssläpp på Systemet förra sommaren, och kostade då 139 kr. Nu finns det bara fyra flaskor kvar på system-hyllorna runt om i landet enligt hemsidan, men det går nog fortfarande att beställa från importören med det mycket passande namnet: Goda Spanska Viner.

Födelsedagsmiddag

Kära hustrun fyller år, men har tyvärr drabbats av en rejäl förkylning. Trots detta måste man ju få till en anständig födelsedagsmiddag. Vi börjar med smörstekta kantareller med en touch av vitlök. Tyvärr bara plockade i grönsaksdisken, och inte ute i skogen den här gången, men de smakade bra ändå. Till detta korkar vi upp en 1999 Conde de Valdemar Gran Reserva från Rioja. Doften domineras av plommon, uppbackat av en antydan till läder. Detta kommer också igen i smaken, plus lite vanilj. Syrorna är ganska höga och frukten lite tunn, så denna Rioja kommer inte alls upp i samma klass som Campo Viejo härom veckan. Systembolaget vill ha 139 kr, men jag tror inte det blir återköp.

Till varmrätt blir det min nya favorit, Bookmaker Toast. Jag har hittat ett riktigt trevligt recept. Grunden är enkel: en skiva vitt lantbröd som rostas lätt i ugnen med lite olivolja. Sedan staplar man frikostigt med sallad och en rejäl skiva oxfilé, stekt eller grillad efter smak, på brödet. Slutligen toppar man med riven pepparrot, soltorkade tomater i olja, rostade solrosfrön och en örtsås på olivolja, vitlök och valfria färska kryddörter. Det är både enkelt och makalöst gott, precis som jag vill ha det.

Varmrätten kräver en högre växel, något lite kraftfullare och fylligare i glasen. Det blir faktiskt en chilenare, 2003 Cousino-Macul Finis Terrae som får följa med upp från källarskrubben. Detta är en Bordeaux-blend från Maipo Valley, alldeles söder om huvudstaden Santiago, med 60% Cabernet Sauvignon och 40% Merlot. Doften är intensiv med mörka bär, främst björnbär men även lite svarta vinbär. I munnen medelfylligt, mycket smakrikt med de mörka bären nu kompletterade med lite kaffetoner. Inte dumt alls, och idag slog den f.d. kolonin sin gamla kolonialmakt med hästlängder. Jag köpte flaskan i USA för ca. 20 dollar. Tyvärr tror jag inte det finns distribution i Sverige ännu, men jag har sett Cousino-Maculs viner i Danmark, t.o.m. på Kastrup, så håll utkik.