Safari-champagne

I år firades All Hjärtans Dag på Tau Safari Lodge i Madikwe National Park. Det är ett fantastiskt ställe, där man bor i små hyddor utefter ett stort vattenhål, dit nästintill hela Afrikas fauna kommer ner för att dricka.

Som uppvärmning inför eftermiddagens "game drive" med ranger Mike så njöt vi av Piper Heidsieck Rosé Sauvage.

Detta är en mörkt färgad rosé med kraftig smak. Den är gjord enbart på pinot noir och pinot meunier. Här finns röda bär, nästan med rödvinskaraktär, kombinerat med frisk grapefrukt. Vi drack den som aperitif i den afrikanska hettan, men den skulle ha fungerat väl så bra som måltidsdryck. Det här är en ganska annorlunda rosé-champagne, ett kraftfullt, smakrikt vin helt i min smak.

Nyårsviner, sent omsider

Jag är medveten om att jag ligger hopplöst efter med vinbloggandet. Det tär på krafterna att flytta med familjen runt halva jordklotet, och det har tyvärr inte blivit så mycket energi över för bloggande. Innan januari tar slut tänkte jag i alla fall skriva några rader om de viner vi korkade upp på nyårsafton. Vi landade i Johannesburg under mellandagarna, och nyår firades mer eller mindre på uppstuds i vårt nya hus, mitt bland flyttkartongerna.

Vi har en inbyggd gasgrill, och kvaliteten på köttet här i Sydafrika är enastående, så det fick bli lite grillad oxfilé med klyftpotatis. Till detta korkade jag upp en gammal flaska inköpt en gång i tiden i USA. Den har alltså fått resa med oss både över Atlanten och nu över hela den afrikanska kontinenten. 2000 Clos du Val Cabernet Sauvignon Oak Vineyard kommer från Stag's Leap District i Napa Valley. Det är en riktigt klassisk Napa Cab med mycket muskler, men 13 års lagring har slipat av kanterna väl. Tobak och läder samsas med en trevlig svartvinbärsfrukt. Tanninerna är mjukt avrundade och eftersmaken lång i munnen. Detta är ett utmärkt köttvin. Jag önskar att jag hade fler flaskor.

Nyårschampagnen blev 2004 Bollinger La Grande Année Brut, också medsläpad från Sverige. Detta är en riktig kvalitetschampagne, med små fina bubblor och en gyllengul ton. Druvblandningen är 66% pinot noir och 34% chardonnay. Doften av rostat bröd är markant, men sedan kommer både citrus och lite mer exotiska frukter. Det är friskt och lättdrucket rakt igenom, men med ordentlig kropp och fyllighet ändå. Nyårslöftet blir även i år: Drick mer champagne!

Ayala champagne

Det gäller ju som ni alla vet att ta tillvara på alla champagne-tillfällen. Vi blev bjudna på trevlig middag hos grannarna, och då tar man givetvis med sig en flaska skumpa. Denna gång blev det NV Ayala Brut Majeur från byn Aÿ. Det var en trevlig bekantskap, men så brukar jag tycka om de flesta champagner. Brut Majeur är Ayalas standard-cuvée, som görs på 45% pinot noir, 35% chardonnay och 20% pinot meunier. Det är ett väl balanserat vin med frisk citrus i nosen, som följs upp av lite mogna äpplen och en gnutta rostat bröd i avslutningen. Detta kan jag verkligen rekommendera.                                                                                                                                        

Lunchstopp i Reims

Huvudmålet för dagen var Paris, men motorvägen passerar ju bara några kilometer från Reims centrum, så ett lunchstopp här är ingen omväg alls. Det finns flera trevliga restauranger nära katedralen, och där ligger också Caves des Sacrés. Denna vinbutik säljer bara champagne, och företrädesvis från okända, men ack så bra småodlare. Givetvis är det ännu trevligare att ge sig ut på vägarna runt Reims och Epernay för att besöka dem på plats, men om inte den tiden finns, så är Caves des Sacrés en verklig gudagåva. Servicen är utmärkt med bra informationsskyltar om varje butelj, och priserna högst rimliga. Även kära hustrun är mycket förtjust i champagne, så denna gång blev jag faktiskt t.o.m. påhejad att köpa ordentligt. Det blev två gamla favoriter, Gosset Brabant och Henriet Bazin, och sedan fastnade jag för Alain Lallement Tradition från byn Verzy. Hustrun slog till på ett par Mathieu Princet Rosé. Dessa är alla champagner som ingen människa har hört talas om i Sverige, men det är hela finessen, och gott brukar det alltid bli. Gossarna fick agera bärhjälp till bilen.  Nu mot Paris!

Champagne från 1976

På vinklubben Grappe händer det ofta spännande saker. Vid mitt senaste besök, då vi själva kört en liten champagneprovning, fick jag en liten konspiratorisk vink av sommeliern Lotta precis när jag var på väg ut genom dörren. Jag följde med henne in till det inre provningsrummet och där  på ett bord stod ett antal imponerande tomflaskor. En medlem hade ordnat en exklusiv provning av årgångschampagne från 1976. Jag fick ett glas i handen, då det visade sig att det fanns en slurk kvar av 1976 Moët & Chandon Brut Imperial. Ett sådant tillfälle tackar man ju inte nej till.

Jag har aldrig smakat så gammal champagne förut, och det var definitivt en mycket fascinerande upplevelse. Doften var kraftig och mättad av torkad frukt, knäck och bränt socker. I munnen, knappt några bubblor kvar, men massor av frukt och en hel del syra. Riktigt mogna äpplen, och den knäckiga smaken av bränt socker dominerar. Det är gott på ett väldigt annorlunda sätt. Doften är faktiskt mer njutbar och nyanserad än smaken i munnen. Hade jag provat blint så hade jag inte ens gissat på att det var champagne i glaset. Som sagt, klart fascinerande, men jag tror inte att jag planerar att spara mina champagneflaskor så här länge. Det gäller nog trots allt att dricka dem medan bubblorna finns kvar.

Vinrapport från Drottningholm

En dag som denna kan jag inte låta bli att leka lite hovreporter. Jag önskar att jag vore på plats på Drottningholm, men de måste ha missat mig av någon konstig anledning, när inbjudningarna skickades ut. Istället får jag förlita mig på Hovets hemsida för att kunna rapportera dryckesvalet från bröllopsmiddagen.

Förrätten verkar vara ett lekfullt potpurri på svenska smaker, med löjrom, sill, västerbottenost, toast skagen etc. Till detta kan man välja att dricka snaps & öl eller ett Alsace-vin från Trimbach, nämligen 2009 Riesling Vielles Vignes. Sedan serveras en smörbakad laxöring med sparris. Här ser jag till min stora glädje en årgångschampagne som måltidsdryck, 2005 Pommery Grand Cru. Ett enligt min mening ypperligt val. Champagne är underskattat till mat.

Nästa rätt är helstekt kalvfilé med astrakancidersås. Här serveras en ung Bourgogne från Côtes de Beaune, 2010 Auxey-Duresses Premier Cru La Chapelle från Domaine Lafouge. Jag känner inte till denna producent, men jag vet att byn Auxey-Duresses, alldeles intill mer kända Volnay och Meursault är en av Bourgognes verkliga "hidden gems".  Det är bara att applådera.

Menyn avslutas med en Pavlova med färska smultron. Till detta dricks 2010 Sattlerhof Beerenauslese från Südsteiermark i Österrike. Det låter ganska gott det också. Nämnde jag att jag borde varit på plats?

PS. Jag har nu gjort lite mera research. Domaine Lafouge är en liten familjeägd firma som drivs i sjätte generationen av Jean och Gilles. De ligger i byn Auxey-Duresses, och är givetvis specialiserade på byns viner. Premier Cru La Chapelle är ett familjeägt monopol. Den som spårade upp det här vinet är bara att gratulera. Vad jag kan se så finns ingen importör i Sverige. De har inte ens en egen hemsida. Det får bli att åka ner och knacka på dörren istället.

Champagneprovning i glada vänners lag

För några veckor sedan ordnade jag en liten informell champagneprovning en lördagseftermiddag för goda vänner, i Grappes trevliga klubbrum. Vi inledde med NV Mailly Grand Cru Brut Réserve. Detta är en ganska fyllig champagne med hög andel (75%) av pinot noir. Mailly är både en grand cru-by, och ett stort kooperativ dit i princip alla 80 odlare i byn levererar sina druvor. Alltid ett säkert champagne-kort, och bubblorna lever upp till sitt rykte även denna gång.

Vi fortsatte sedan med en rosé-champagne, NV Savart Bulle de Rose. Savart är en mindre odlare och producent med premier cru-mark i området Montagne de Reims. Denna flaska fick jag tag på via ett erbjudande från den lilla men mycket kvalitetsmedvetna importören Caviste. Detta är en härligt uppfriskande champagne, med små rosa bubblor och bra syra. Frukten för tankarna till grapefrukt och rabarber. Även här är pinot noir-innehållet högt. En kul första bekantskap med Savart. Jag har några fler flaskor på lut tack vare Caviste.

Avslutningsvis avrundade vi med en mäktig årgångschampagne från 1998, Cuvée Francois Matthieu från Huré Frères i byn Ludes, också beläget i Montagne de Reims. Denna småskaliga familjefirma har både egna odlingar, och köper in en del druvor. Fördelningen är ungefär en tredjedel vardera av de tillåtna varianterna chardonnay, pinot meunier och pinot noir. Den här prestige-cuvéen med 15 år på nacken doftar av mogna äpplen och rostad bröd. Smaken är komplex, med härligt mogna frukttoner, en väl bevarad syra, och en helt ok mousse. Detta var helt klart eftermiddagens stora behållning för mig. Champagnespecialisten SpruceUp importerar.

Pol Roger Cuvée Winston Churchill

Idag firar kära hustrun och jag 20-årig bröllpsdag minsann. Tiden går fort när man har kul! Detta är faktiskt en bemärkelsedag som jag själv tycker är ganska imponerande, så då måste man ju fira ordentligt också. Istället för att gå ut på fin restaurang, bestämde vi oss för att bulla upp hemma, och fira med barnen. Det fick bli skaldjursfest. Vi inledde med Kalix löjromstoast, följt av en gryta härliga blåmusslor, för att avsluta med gratinerad hummer. Inte illa för en onsdagkväll.

Dryckesvalet var ju givet. En dag som denna måste ju gå i champagnens tecken. För en tid sedan gjorde jag en rejäl investering i en flaska 2000 Pol Roger Cuvée Winston Churchill, just med tanke på denna dag. Nu var det dags att låta korken flyga. Doften är ganska diskret, med lite rostat bröd och mogna äpplen. I munnen, små, fina bubblor i stor mängd och en härlig fyllighet, med torkad frukt, och lite honungstoner. Syran är väl balanserad och eftersmaken dröjer sig kvar länge i gommen. Detta är både den dyraste och godast champagne som jag hittills smakat. Det är ju trevligt när dessa två faktorer korrelerar. Nu är frågan när jag kommer att ha råd att köpa nästa flaska. Det skall inte behöva dröja 20 år i alla fall. Skål!

Ward Wines sortimentsprovning

Det "exklusiva" bordet

Vinimportören Ward Wines bjöd under veckan in till sortimentsprovning i Audis lokaler vid Kungsträdgården. Under hela dagen minglade restauranginköparna bland flaskorna, men framåt kvällskvisten fick en utvald skara Audi-kunder också komma in och njuta av godsakerna, och i detta illustra sällskap hade jag lyckats nässla mig in. Vi kände oss verkligen som varmt välkomna VIP-gäster då vi omedelbart hamnade vid bardisken med champagneflaskorna. Ward Wines representerar Pol Roger, som i mitt tycke är en av de allra främsta producenterna i Champagne. Nu hade jag ett unikt tillfälle att få smaka på några riktiga dyrgripar i form av 2002 Brut Vintage (60% pinot noir, 40% chardonnay), 2002 Blanc de Blancs och slutligen 2000 Cuvée Winston Churchill. Blanc de Blancs var mycket bra, Brut Vintage fantastisk, och Winston helt enkelt gudomlig. Det är verkligen kul när ett sådant prestigevin fullständigt uppfyller de högt ställda förväntningarna. Druvblandningen i Cuvée Winston är hemlig, men jag gissar på en ganska hög andel pinot noir. Det behövs för att det skall smaka så här himmelskt.

Efter champagnen följde ett välfyllt bord med vita viner. Där fanns bland annat några trevliga Chablis från Jean-Paul & Benoit Droin. Både Montée de Tonnerre Premier Cru och Les Clos Grand Cru av årgång 2009 var utmärkta. Jag fortsatte dock ganska snabbt till nästa bord med de röda vinerna. Här upptäckte jag en mycket trevlig ny bekantskap i form av Paul Dolan. Han var tidigare chef för det stora amerikanska vinhuset Fetzer, men har nu skapat ett eget märke uppe i Mendocino County. Alla hans viner var väldigt trevliga, och dessutom ganska humant prissatta. Jag har redan lagt in en beställning på Paul Dolan Vineyards Cabernet Sauvignon och Zinfandel. Vid det röda bordet föll jag även för en trevlig pinot noir från Oregon, nämligen 2009 Lemelson Vineyards Thea's Selection. Vidare hittade jag en liten producent från Nya Zeeland som också kunde det här med pinot noir. 2007 Mountford Liason Pinot Noir var kryddig, smakrik och väl balanserad. En annan riktig "crowd-pleaser" för ganska överkomliga pengar var australienska Wynn's Coonawarra Estate Cabernet Sauvignon.

Längst in i lokalen, lämpligt nog under en skylt där det stod "Audi Exclusive" fanns ytterligare ett mindre bord där flaskorna stod tätt, och lite huller om buller. Det visade sig att detta verkligen var den exklusivare delen av Wards breda sortiment. Här fick jag möjligheten att prova Cornas, Hermitage och Côte-Rotie från Delas, alla mycket bra. Vidare så fanns Penfolds utmärkta "mini-Grange" Bin 389, och en spännande spanjor, 2001 Arinzano, med en distinkt doft av mynta. Mitt bland flaskorna hittade jag också en vit klassiker, 2005 Clos Ste Hune Riesling från Trimbach. Det var ett fantastiskt vin med en skir smak av honung och tropiska frukter. Längst in i hörnet trängde sig också några italienska tungviktare från Tenuta di Biserno i Toscana. Här provade jag nästan hela sortimentet från 2009 Il Pino, 2008 Biserno och slutligen kraftpaketet 2008 Ludovico. Dyra men goda är väl en lämplig sammanfattning.  Jag fastnade av naturliga skäl vid detta exklusiva bord ända fram till stängningsdags. På sluttampen hittade jag också en utmärkt amerikanare från Robert Sineskey Vineyards i Carneros, nämligen 2005 Marcien.

Jag ber att få framför ett stort tack till både Ward Wines och Audi för denna högklassiga och proffsigt arrangerade sortimentsprovning. Jag fick många nya favoriter under kvällen, och det mesta går att hitta direkt i beställningssortimentet. Nu är det bara att fortsätta botanisera.

Nyårsafton i bushen

Bättre sent än aldrig. Här kommer den sista rapporten från Kenya. 

Nyårsafton blir faktiskt sista dagen i den kenyanska bushen, och då gäller det ju att sluta på topp. Dagen inleds med en så kallad bush breakfast. Det innebar en avancerad frukostpicknick i en acacia-dunge några kilometer från lodgen. Vi sitter vid dukat bord och äter en rejäl brunch där ägg och bacon steks över öppen eld, några meter bort. Det är lockande att öppna den första champagneflaskan redan nu, men vi håller oss till kaffe och juice. Till saken hör att vår dunge i princip är omringad av elefanter. Det är en enorm känsla att sitta och äta ute i naturen med dessa stora, majestätiska djur på mindre än 100 meters avstånd. Vi får dock instruktioner att snabbt avbryta frukosten och hoppa in i bilarna om de skulle komma för nära, och en av chaufförerna står på vakt för att kunna förvarna oss.

Några timmar senare är vi tillbaka på lodgen, och det är dags för lunch. Kocken har lagat en riktigt härlig lammcurry. Vår safariguide, och tillika min morbror, är en stor champagne-älskare, och han hävdar med bestämdhet att just lunch är bästa tillfället att dricka champagne. Jag är benägen att hålla med, och det är ju trots allt nyårsafton. Vi låter korken flyga på en flaska medhavd D. Henriet-Bazin Blanc de Noir Grand Cru som tidigare är recenserad här. Denna fylliga 100% pinot noir fungerar förvånansvärt bra till curryn.

Tjurskallig vägspärr

Eftermiddagen fortsatte med ytterligare en game drive på Loisaba, som avslutades vid deras stora damm, med en så kallad "sundowner". Denna safaritraditon innebär helt enkelt en drink i solnedgången på naturskön plats, men så här på nyårsafton sammanstrålade safarijeepar från alla grannrancher till ett riktigt cocktailparty. Vi blev lite försinkade på vägen dit av en stor elefanthanne som stod mitt över vägen och mumsade på en buske, och han hade inte en tanke på att flytta på sig för en ynka Toyota Landcruiser. Vi fick vackert vänta tills han hade ätit färdigt, innan vi kunde köra vidare mot dammen. Väl där serverades en perfekt blandad Pimm's och givetvis också iskalla Tusker, det kenyanska lagerölet, i glatt sällskap med både ortsbor och tillresta gäster. 

Sålunda vederkvickade återvände vi sedan till Kamogi, där kockarna hade dukat till nyårsfest i matsalen. Vi inledde med vitlöksfrästa räkor, som sköljdes ner med 2005 Cattier Cuvée Renaissance Premier Cru Brut. Denna årgångschampagne är gjord på 40% pinot noir, 20% pinot meunier och 40% chardonnay. Stilen är lite friskare och fruktigare än lunchchampagnen, med en ganska hög syra, och passar nog egentligen bättre som aperitif än till maten, men vi lät oss väl smaka ändå. Både Onkel P och jag var dock rörande överens om att lunchdrycken vann på knock-out.

Därefter serverades minsann en äkta Pekinganka med alla tillbehör, och då övergav vi champagnen till förmån för den sista flaskan 2002 Louis Latour Corton, som smakade om möjligt ännu bättre denna afton. Vilken måltid, vilken nyårsafton, vilken resa! God champagne och bourgogne i all ära, men dagens mest bestående minne var nog ändå den tjurskalliga vägspärren ovan.

Safari-picknick med champagne

Safarin på Laikipia-platån fortsätter. Häromdagen besökte vi närbelägna Loisaba Wilderness för en game drive med tillhörande picknick. Initialt såg vi inte så många djur, men efter någon timmes körning på dammiga traktorstigar, dukades i alla fall en magnifik picknick upp i skuggan av ett fikonträd, nere vid Ewaso-floden. Där kunde vi njuta av ost, korv, skinka, nybakat bröd, spenatpaj m.m. Succén var given när min morbror sedan halade upp en väl kyld NV Taittinger Brut Réserve. Jag skall inte orda om storleken på bubblorna, jästtoner eller mogna äpplen, utan bara konstatera att kall champagne är den bästa picknick-drycken, alla kategorier, även på safari. Vi spanade efter flodhästar och krokodiler, medan vi åt och drack, men såg bara hägrar och egyptiska gäss. Sedan vände dock safari-lyckan. Efter lunchen körde vi upp på höjden ovanför floden, och genast dök en stor elefantflock upp på lagom fotoavstånd från Landrovern. Sedan följde zebra, impala, vårtsvin, giraff, struts, dik-dik, hartebeast, eland, oryx och många fler elefanter. Vilken fantastisk eftermiddag, på den afrikanska savannen, med kameran i högsta hugg, i ett lätt champagnerus. 

Nobel-viner 2012

Förra året så dristade jag mig att blogga om Nobel-vinerna som avnjöts i Stadshuset. Även i år så sitter jag framför TV:n och blir nyfiken på vad de har i glasen på denna festernas fest. Det går snabbt att kolla upp på nobelprize.org. En pressrelease med både meny och vinlista släpptes kl. 19 idag. Där ser man att kvällen som sig bör inleddes med champagne. Valet föll i år på Joseph Perrier Cuvée Royale Brut Blanc de Blanc. Detta är en ny bekantskap för mig, men importör är Jacobsson & Söderström. Normalt säljs den bara i deras restaurangsortiment för 375 kr ex. moms, men det finns alltid privatimportsalternativet. Detta smakade nog utmärkt till kalixlöjrommen på bordet.

Till varmrätten serverades ett vin från Bordeauxs egen "bad boy" Jean-Luc Thunevin, nämligen 2009 3 de Valandraud. Detta är officiellt andravinet till Chateau Valandraud, från St Emilion på högra stranden. Jag har tyvärr inte druckit detta vin heller, men Vinovativa importerar, och deras beskrivning får det att vattnas i munnen på mig. Funkar bra till fasan i rödvinssås, eller vad tror ni.

Till desserten överger man Frankrike, och beger sig söderut till Spanien. Vinet heter 2010 Jorge Ordonez & Co Victoria No. 2. Det kommer från området runt Malaga, och är gjort på 100% Muscat-druvor. Spännande, eller hur. Även här kommer vinet från Vinovativas restaurangsortiment. Detta matchade en dessert bestående av körsbär, pistachenötter och mascarpone-ost. Jag önskar att jag hade varit där. Nästa år kanske......

PS. På nobelprize.org finns även länkar till samtliga menyer och vinlistor sedan starten 1901. Det kallar jag fantastisk kulturhistoria. Här går ju faktiskt att följa vintrender (eller kanske snarare vinklassiker) under 111 år.

Champagne-duell

På vägen hem från Frankrike i somras, så blev det också en övernattning i Reims. Vi hade bara några få vakna timmar på oss i champagnens huvudstad, och dessa ägnades åt att besöka den magnifika katedralen, där alla Frankrikes kungar sedan medeltiden har krönts. Där kan man njuta av Marc Chagalls glasfönster och en magnifik staty av Jean d'Arc, bland annat.

På hörnet av det stora torget framför katedralen så ligger också en utmärkt champagne-butik, som enbart saluför champagner från relativt okända småodlare. Jag har handlat här förr, och ett återbesök var ett måste. Bilen var dock synnerligen tungt lastad vid det här laget, så jag fick begränsa mig till två lådor. Valet föll på Gosset-Brabant Tradition, en premier cru från byn Aÿ, som jag köpt och druckit förr. Druvblandningen är 70% pinot noir, 10% pinot meunier och 20% chardonnay. Jag har alltid varit svag för fylliga pinot noir-baserade champagner, och därför fastnade jag också för en helt ny bekantskap. D. Henriet-Bazin Blanc de Noir Grand Cru, från byn Villers-Marmery är gjord på 100% pinot noir.

Hur smakar då dessa champagne-investeringar? Väl på hemmaplan ordnade vi en liten champagne-duell, i samband med säsongens absolut sista kräftskiva. Gosset-Brabant går ut starkt, med fruktig doft, små fina bubblor och en härligt fyllig smak med både persiko- och äppeltoner. Det här är riktigt bra. Henriet-Bazin kontrar med ännu mindre bubblor som ger en fin "mousse", och en frisk syra, som sedan avslutas med en lång rund eftersmak av mogna äpplen. Jag gillar dem skarpt bägge två, men Gosset-Brabant tar hem segern på mållinjen. Jag insisterar sedan på att fortsätta med champagne som måltidsdryck under hela kräftkalaset, medan mina betydligt mer traditionella gäster snabbt övergår till öl och nubbe. Vad de missar!

Valborg i Saltsjö Duvnäs

Våra vänner i Saltsjö Duvnäs bor bara några hundra meter från en av Stockholmsområdets bästa valborgseldar, så vi kommer gärna hit och firar in våren. I år var vi inte mindre än 24 stycken, hälften barn och hälften vuxna som samlades. Kvällen inleddes som sig bör med lite champagne på verandan. Värdinnan hade den goda smaken att servera en torr och kall NV André Clouet Grande Réserve till lite lättsaltade potatischips.

Vi hann med varmrätt också innan det var dags att promenera ner till brasan. Det blev en helt ljuvlig bouillabaisse med kärleksfullt hemlagad aioli. Till detta drack vi en Alsace-klassiker, 2009 Comtes d'Isenbourg Riesling Grand Cru Schoenenbourg. Smakrik, blommig med härliga pärontoner och precis lagom mycket syrlighet till fisken. Denna kostar 149 kr på Bolaget, i det helt vanliga ordinarie sortimentet.

Efter stilig sång, tal till våren och en rejäl brasa nere vid vattnet, återvände vi till bords. Nu var det dags för ostarna. Jag bidrog med parmesanostkräm och en härligt kletig, nästan flytande, Robiola. Denna italienska ost från Piemonte, gjord på både ko-, get- och fårmjölk skall ni definitivt prova om ni får en chans. Ostbutiken Mi Piace i Sickla brukar ha den. Förutom osten, så var jag också ansvarig för det röda vinet. Här tog jag med mig resterande flaskor av 2010 Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages som recenserades på bloggen härom veckan. Den rönte allmän uppskattning bland ostätarna. Tack Pia och Per och alla glada gäster för en synnerligen trevlig Valborg.

Vit bourgogne på Restaurang Sjögräs

Här kommer ett något försenat inlägg från Alla Hjärtans Dag, som firades på Restaurang Sjögräs på Söder. Detta är en liten och trivsam inrättning som kan beskrivas som en ganska lyckad kombination av kvarterskrog och finkrog. Både bardisk och kök befinner sig nästan mitt i lokalen, så man har god överblick. Både meny och vinlista är trevliga, och de har också specialiserat sig på fin lagrad rom, med ett fantastiskt utbud, som presenteras i en helt separat meny.

Dagen till ära inledde vi med en glas rosa bubbel. Det blev NV Deutz Brut Rosé. Jag dricker inte rosé-champagne så ofta, men detta var ju ett bra tillfälle. Snustorr med små fina bubblor, och en doft av röda äpplen och en gnutta hallon. En riktigt bra inledning på middagen helt enkelt.

Jag åt en bläckfiskrisotto till förrätt, följt av kungsfisk i gräddsås med kantareller. Kära hustrun valde favoriten löjrom och sedan kungsfisken också. Vi kände att dessa val krävde något gott vitt vin, och vi fastnade på bourgogne-sidan i vinlistan. Till slut föll valet på ett kommunvin från Puligny-Montrachet. Tyvärr missade jag att notera både årgång och producent, vilket är ganska oförlåtligt för en vinbloggare, men jag tänkte att jag alltid kunde slå upp det i vinlistan på restaurangens hemsidan. Nu visar det sig givetvis att vinet antagligen sålt slut, och därför inte längre finns med på den publicerade listan. Nåväl, vinet smakade i alla fall utmärkt. I den ganska blygsamma doften fanns citrus och äpplen. I munnen kom fler äpplen, grapefrukt och lite bittermandel i avslutningen. Syran är hög, klar och knivskarp. Detta är inget man lättjefullt sitter och sippar framför brasan, men till maten var det ett mycket gott val. Gräddsåsen matchades lätt av den fina syran i vinet.

Måltiden avslutades men en liten miniprovning av rhum agricole, dvs finare lagrad mörk rom. Det var intressant att sniffa på, men när man väl får det i munnen så smakar det bara alkohol. Starksprit är inget för mig. Tacka vet jag bourgogne.

Nyårsviner 2011

Findukning, en sprakande brasa, festklädda gäster, och febril aktivitet i köket. Nu skall det gamla året firas ut ordentligt. Vi börjar med löjromstoast, och det är äntligen dags att smaka Nobel-champagnen, NV Veuve Fourny & Fils Blanc de Blancs Premier Cru. Det är bara att konstatera att den lyckades leva upp till förväntningarna. Frisk, snustorr, med citrus och gröna äpplen. Helt enkelt en klassisk aperitif-champagne som sitter perfekt som inledning på kvällen.

Varmrätten är en helt fantastiskt hängmörad oxfilé, serverad med både hemlagad bearnaise och portvinssås, samt hasselbackspotatis. Min gode vän C är på plats, han med de dammiga flaskorna, och han har givetvis tagit med sig en dyrgrip. Vi dekanterar med andakt 1993 Hospices de Beaune Mazis-Chambertin Grand Cru, Cuvée Madeleine Collignon. Doften är helt förförande, med initialt lite läder, stall och höstlöv som sedan successivt ersätts av förvånansvärt pigg frukt i form av körsbär och jordgubbar. Väl i munnen så finns den fina frukten och en läskande syra kvar, men åldern har nästan helt trollat bort tanninerna. Det är en märklig upplevelse att dricka ett så komplext och smakrikt vin, utan minsta strävhet, men fortfarande med en härligt lång eftersmak.

Efter C:s bidrag så ville ju inte jag vara sämre, så jag lyckades leta fram 2002 Hospices de Beaune Pommard, Cuvée Billardet. Denna relativa ungdom uppvisade en betydligt mindre komplex doft, för här kommer de röda bären direkt, främst i form av jordgubbar och hallon. I munnen är det en härlig balans av de röda bären, syra och en lite tanniner som ger stadga, längd och fyllighet. Doften kan inte match det mer spännande äldre vinet, men smakupplevelsen är faktiskt bättre. Detta var ett av de bästa Pommard-viner som jag har druckit. Bourgogne när den är som bäst är helt enkelt oslagbar.

Till dessert får vi avnjuta en smäktande len crème brulée. Ledsagande dryck är Moscatel de Setubal, ett starkvin från Portugal, som perfekt matchar den knäckiga smaken från det smälta sockertäcket. Denna smakkombination lärde jag mig att uppskatta vid ett besök på den anrika krogen och ostbutiken 28+ i Göteborg för många år sedan, och den håller än.

GOTT NYTT VINÅR!

Champagnetips inför nyår 2011

Jag börjar märka i besöksstatistiken att alla gamla inlägg som handlar om champagne har ökat markant i popularitet. Kan det vara så att champagnedrickarhögtiden framför alla andra, nyår, står för dörren igen? Det kanske är dags för lite vältajmad konsumentupplysning, dvs årets champagnetips.

Vi börjar med en ny favorit i den lite humanare prisklassen. Det är NV Michel Turgy Brut Blanc de Blancs Grand Cru för 249 kr. Med andra ord 100% chardonnay som ger en frisk, krispig smak med grapefrukt och äpplen. Denna champagne passar perfekt som aperitif. Vi kommer att inleda årets julbord med ett glas Turgy, innan sillen angrips.

Ytterligare en ny bekantskap som jag har fastnat för under året är NV Launois Blanc de Blancs Brut Cuvée Reservée. För 279 kr får man en snustorr kvalitetschampagne med både brödighet och citrus. Lägger man på en tjuga så kan man inhandla Launois årgångschampagne från 2005, även den en Blanc de Blancs. Jag har tyvärr inte själv provat den än, men ryktet säger att även den är mycket god.

Jag vill även slå ett slag för mina gamla favoriter från Palmer & Co. Det finns tre olika champagner i Systembolagets sortiment från detta högkvalitativa kooperativ. Instegsvarianten heter bara NV Palmer & Co. Brut, och är alltid ett säkert kort för 234 kr. Min favorit är dock årgångsvinet, 2005 Palmer Millésime Brut för 274 kr, med härliga äpplen och citrus. För ytterligare 20 kr så får man Palmer Blanc de Blancs, men jag tycker Millésime är bättre.

En annan favorit som jag inte vill missa i denna listning är NV Pierre Peters Cuvée Réserve. För 269 kr får man en frisk, grapefruktig chardonnay-baserad champagne, som aldrig gjort mig besviken.

Sist men inte minst vill jag slå ett slag för den champagne som serverades på Nobelbanketten härom dagen. Vinet heter NV Veuve Fourny Premier Cru. Det finns i beställningssortimentet för rimliga 249 kr. Jag har redan beställt hem två flaskor, som jag planerar att konsumera på nyårsafton. Det är ju lite vanskligt att rekommendera ett vin som jag ännu inte smakat, men duger det till kungen och nobelpristagarna, så skall det nog vara drickbart även för dig och mig. Gott nytt år!

Nobel-viner 2011

När man nu sitter framför TV:n och tittar på Nobel-banketten, så blir åtminstone jag nyfiken på vad de har i glasen. Som tur är så finns det en rykande färsk pressrelease på Nobel-hemsidan, som bringar klarhet i frågan.

Förrätten som är hummer med picklade vintergrönsaker och jordärtskockspuré, avnjuts med bästa bubbel: Champagne Fourny Blanc de Blancs Premier Cru. Detta vin importeras av Nigab, och finns i beställningssortimentet för fyndpriset 249 kr.

Varmrätten är pärlhöna med Karl Johan-svamp och lingon. Till detta dricker gästerna 2008 Gary Farrell Pinot Noir från Russian River Valley i Kalifornien. Importör är Interbrands, och priset är 369 kr. Jag får tyvärr inte upp vinet i beställningssortimentet, så det kanske bara distribueras till restauranger, eller så är det helt enkelt slutsålt.

Efterrätten är mandarin- och vit chokladmousse. Dessertvinet är alltid populära 2010 Moscato D’Asti, La Caliera, Borgo Maragliano. Även detta vin importeras av Nigab, och kostar bara 99 kr i beställningssortimentet. Alkoholhalten är modesta 5%. Säkert en perfekt avslutning på middagen. När blir jag bjuden?

Skaldjursfest och Taittinger

Helgen avslutas med en formidabel skaldjursfest. Vår utflykt till Joe Patti's Fish Market resulterar i en rejäl påse färska Florida pink shrimp, och inte mindre än sju levande humrar. Lisa tillagar sina riktigt kryddstarka cajun shrimp, som är bland det godaste jag ätit. En iskall öl passar bäst till denna hetta. Sedan står vi vid spisen ett bra tag och kokar hummer, då de är så stora att bara två i taget ryms i grytan. Skaldjurens kung avnjutes sedan ljumma "au naturel" med dopp i smält smör. Mums!

Till detta dricker vi NV Taittinger Brut La Francaise. Detta är en champagne som domineras av chardonnay. Doften påminner mig om lätt rostat bröd och lite persikor. I munnen får man små fina bubblor, fortfarande en del persika, men också honungstoner och lite citrus. Detta är en mycket god champagne. Jag satt bara och smackade förnöjt, och undrade varför vi inte hade en till på lut.

www.taittinger.com

Nytt jobb kräver champagne

Kära hustrun blev nyligen befordrad på jobbet, och fick sin första riktiga chefstjänst. Detta var synnerligen välförtjänt, och en ny kul utmaning, så då måste man ju fira lite grann. Jag befann mig själv ute på tjänsteresa när beskedet kom, så det fick bli en extra tur till taxfree butiken på Bryssels flygplats, för att kolla in champagneutbudet.

Där hittade jag en ny bekantskap, 2000 Cuvée Renaissance Premier Cru från producenten Cattier. Då det dessutom var ett högst rimligt pris för en årgångschampagne, så slog jag till. Efter hemkomsten åkte flaskan rakt in i kylskåpet, för att sedan avnjutas på fredagkvällen. Denna cuvée består av 40% pinor noir, 40% chardonnay och 20% pinot meunier. Doften ger mycket citrus. I munnen små fina bubblor, och syrlig frukt med både grapefrukt och gröna äpplen. Jag tycker mig mig också känna en hel del mineraltoner. Det är nästan som att dricka en mousserande Chablis, och rent geografiskt så är ju det faktiskt inte så långt ifrån sanningen. Den här champagnen spanar jag gärna efter fler gånger.