En glad kväll på Grappe

Under den alltför korta sommarsemestern i Sverige hade jag ambitionen att i alla fall få till minst ett besök på vinkällaren Grappe. Jag har ju några dammiga flaskor liggande där, som behöver ses om, och ibland även drickas. Det blev faktiskt av, och det var en mycket lyckad kväll.

Efter en rask promenad genom ett sommarvarmt Stockholm, så kändes det bra att inleda med ett svalkande vitt. Det fick bli 2008 Künstler Kirchenstück Riesling Kabinett Trocken. Jag är svag för bra riesling från Rheingau, och den här flaskan gjorde ingen besviken. Mycket druvtypisk, med lite begynnande mognad. Ett perfekt sommarvin.

Till varmrätten, en mycket vällagad kyckling med oliver och tysk potatissallad, korkade vi upp kvällens stjärna, 2004 Mazy-Chambertin Grand Cru från producenten Armelle & Jean-Michel Molin. Vilket vin! Doften ur glaset påminde mig om en hel blommande rosenträdgård, parfymerad, sofistikerad och spännande. I munnen en underbar balans mellan de röda bären, syrlighet och väl avslipade tanniner. Helt enkelt en röd bourgogne när den är som bäst. Varför hade jag bara en flaska av denna juvel?

Rüdesheim am Rhein

Rüdesheim är ju något av huvudort i Rheingau. Jag har tidigare gjort många korta avstickare hit under tjänsteresor, men familjen har ännu inte sett den pittoreska byn på sluttningen ner mot Rhen. Nu anländer vi dessutom den bästa vägen, med bilfärjan över floden, från Bingen. Då har man en magnifik utsikt upp mot Berg Rottland, när färjan angör Rüdesheim.

En av mina tyska favoritproducenter, Georg Breuer, håller också till i Rüdesheim. De har en trevlig butik med möjlighet till provsmakning, mitt i byn. Tyvärr gjorde den bedrövliga trafiken på autobahn att vi kom fram efter stängningstid. Istället gick vi och åt middag på Rüdesheimer Schloss, ett hotell och restaurang som också drivs av familjen Breuer. Här sitter man i en gemytlig weingarten med levande umpa-umpa musik och vinrankor slingrande kring borden. Vinlistan innehåller givetvis Breuers hela sortiment, och jag passar på att prova deras flaggskepp, 2008 Berg Schlossberg Riesling.  Priset på restaurangmenyn är ungefär detsamma som Systembolagets.

Första intrycket av vinet är definitivt citrus, både när man sticker näsan i glaset, och första klunken. Det är mycket grapefrukt initialt, men sedan kommer mera tropiska frukter, en litet uns petroleum och fin mineralitet. En riktigt fin Rheingau Riesling helt enkelt, men något annat hade jag heller inte förväntat mig. Den fungerar dessutom perfekt till min pasta med färska kantareller. En mycket bra start på vinsemestern.......

Riesling heaven!

Ibland får man ett helt klockrent vin, som smakar precis så som man drömmer om att det ska göra, när man står där med flaskan i handen. Detta inträffade härom kvällen när vi korkade upp 2008 Mittelheim St Nikolaus Erstes Gewächs från Peter Jakob Kühn i Rheingau. Detta är helt enkelt riesling när den är som bäst. Kombinationen av mogna päron, aprikoser och persikor, uppbackad av en härlig citrus-syra, och lite diskreta petroleumtoner i avslutningen. Mums, mums! Denna flaska inhandlades i en vinbutik i Berlin för två år sedan. Jag kommer ihåg att den gick på drygt 20 €, men definitivt värd varenda cent. Varför köpte jag bara en flaska? Det borde ha varit minst en låda.

Sen till mars-släppet

Det var ganska många månader sedan jag intresserade mig för ett nyhetssläpp på Systembolaget. Numera finns hela beställningssortimentet lättillgängligt via e-beställning, och med en del utlandsresor, kompletterat av små oberoende vinimportörers privatimport så känns det helt onödigt att hänga på låset vid ett bestämt månadsskifte. Just mars-släppet har jag dock läst en del gott om, och idag råkade jag befinna mig mitt i stan, i närheten av vinkällarbutiken i Passagen. Det blev med andra ord både spontanbesök och spontanköp.

Munskänkarna i Stockholm ordnar varje månad en provning av intressanta nyheter, som jag givetvis missade, men Finare Vinare var där. Detta inlägg var en god inspiration när jag sprang runt bland flaskorna i vinkällarbutiken. Först fastnade jag därför för 2010 Keller Riesling von der Fels. En god tysk riesling med Finare Vinares kvalitetsstämpel är aldrig fel. Sedan blev det rött för hela slanten, och givetvis några pinot noir. Först en amerikanare, 2009 Brewer-Clifton Pinot Noir från Santa Rita Hills. Goda recensioner och klarröd vaxad bullig kork gjorde att jag föll till föga. Synintryck är inte att förakta, som varje god marknadsförare vet.

Därefter föll jag för 2009 Volnay från producenten Fernand & Laurent Pillot. Just Volnay är en av mina favorit-byar i Bourgogne, och även detta vin har fått goda vitsord av Finare Vinare. En annan, lite mindre känd Bourgogne-by, är St Romain, som ligger i Côte de Beaune, i en sidodal västerut, alldeles bortanför Auxey-Duresses. Viner härifrån hittar man sällan i de svenska hyllorna så det fick också bli en flaska 2009 St Romain från Domaine Taupenot-Merme. Sist men inte minst så fastnade jag för 2009 Cornas från Paul Jaboulet Ainé. Cornas är en mycket liten AOC i norra Rhône-dalen nära staden Valence. Här produceras bara rött vin på 100% Syrah-druvor. Vinerna är kända för att kräva lång lagring, så dessa flaskor skall jag nog helt enkelt glömma bort de närmaste 10 åren. Det är kul med dammiga flaskor!

Vinbloggarkväll på Östermalm - Del 1

Allt sedan den trevliga Revello-provningen på Högberga gård i höstas, så är vi några vin-nördar som har haft mail-kontakt och planerat nästa sittning. Igår blev den av! Bland flyttkartonger i en halvt inflyttad Östermalmslägenhet hade Ulf från Red Scream & Riesling ordnat värdskapet på bästa möjliga sätt. Upplägget var enkelt. Ta med en god och intressant flaska, så blindprovar vi oss igenom kvällen. Dessutom så hade vi med Fredrik "Who Cut the Cheeze" och Roberto, med egen import av italienska delikatesser, som gastronomiska konsulter, så det gick verkligen ingen nöd på oss i matväg heller.

Kvällen inleddes i köket med ett glas vitt. Att det var riesling i glaset var det ingen tvekan om, när Ulf hällde upp. Magnus från Aqua Vitae gissade på en Dönnhoff från Nahe, medan jag var borta i Moseldalen och seglade. Fredrik plockade året 2007 så med gemensamma krafter fick vi alla rätt. Det var 2007 Dönnhoff Hermannshöhle vi drack, så Magnus träffsäkerhet var synnerligen imponerande.

Väl till bords så fick vi avnjuta en rimmad fläsksida med knaprig svål, rödvinssås och en garanterat kalori-stinn potatispuré. Niklas från Wine Virtuosity var snabb med att hälla upp sin första hemliga flaska. Nu var genast gissningsleken betydligt svårare. Vi fann röda bär, slank och fin syra men också stadga och fyllighet. Jag tyckte mycket om vinet, men hade förtvivlat svårt att placera det. Efter en ledtråd om Bordeaux-druva, så kom jag till slut fram till att vi hade Merlot i glasen, men ursprunget var fortfarande höljt i dunkel. Till slut avslöjade Niklas att det rörde sig om 2000 Weninger Soproni Merlot från Ungern. Flaskan har inhandlats på plats från vinmakaren själv, Frans Weninger. Han kommer från en österrikisk vinfamilj, och medan pappan fortfarande gör österrikiska viner, så har sonen flyttat över gränsen till Ungern och etablerat sig där. Enligt Niklas så slår han nu sin farsa när det gäller kvalitet. Själv tyckte jag detta vin var en av kvällens höjdpunkter.

Efter huvudrätten dök det upp diverse delikatesser från gattimondo på bordet. Då passade jag på att hälla upp mitt vin. Alla förväntade sig av någon outgrundlig anledning en Pinot Noir från mig, och de fick rätt. Jag hade satsat på 2000 Hospices de Beaune, Savigny-les-Beaune Premier Cru Cuvée Fouquerand, nyligen inhandlad i Berlin. Det var en fin och ganska ursprungstypisk röd bourgogne i den mjukare stilen. I början tyckte jag att frukten var lite gles, men vinet öppnade upp sig i glaset och växte med uppgiften. I denna kunniga skara så var flera av nördarna snabbt inne på Côte de Beaune, och debatten gällde egentligen bara vilken av kommunerna runt Corton-kullen som det skulle gissas på.

Nu hade vi ångan uppe, och nästa vin hamnade i glasen, medan vi plockade bland ljuvliga oliver, parmesankräm, skinka, pecorino, men jag lämnar er med en "cliffhanger".......del 2 följer snart.

Vinshopping i Berlin

Förra helgen tillbringades i den spännande metropolen Berlin, och det blev faktiskt tid för lite strosande i vinaffärer. Inte långt från vårt hotell, i norra kanten av Alexanderplatz, hittade jag ett vinotek som hette Koch. Väl inne i butiken så tyckte jag att utbudet av diverse spritsorter vida översteg vinsortimentet, men jag gjorde likväl ett litet fynd. Vad sägs om 2000 Savigny-les-Beaune Premier Cru Cuvée Fouquerand från Hospices de Beaune för en bit under 30 €! Det fick bli den första Berlin-souveniren i packningen.

Under dag två tillbringade vi en eftermiddag på det imponerande varuhuset KaDeWe. Hela våning 6 i detta shoppingpalats kallas finsmakaravdelningen. Här finns ett enormt utbud av delikatesser från jordens alla hörn, kryddor, bröd och bakverk, ett chokladsortiment utan dess like, och givetvis också en rejält tilltagen vinsektion. Jag spatserade runt där i en dryg timme och fullkomligt njöt av utbudet. Priserna var OK, men det är definitivt inte en budget-ställe, utan hit kommer man för att hitta ovanliga och intressanta flaskor. Resväskan var tyvärr redan trång, så enda inköpet blev en Rheingau-favorit: 2006 Peter Jacob Kühn Quarzit Riesling trocken. Jag var också riktigt lockad av några dammiga vintage port, men det får bli nästa gång. Missa inte sjätte våning på KaDeWe om ni är i Berlin!

Riesling och räkor

I dag var jag hos Melanders Fisk för att köpa julsill. Det var vid stängningsdags, och de färska räkorna var på väg att åka in i frysen, så jag fick en försvarlig skopa till rena vrakpriset. Söndagssupén består därför av räkfrossa med riesling. Vi korkar upp 2007 Rüdesheimer Berg Roseneck Riesling Kabinett Trocken från Weingut Johannishof. Doften är full av härliga päron, men i munnen slår först frisk, krispig grapefrukt till, men sedan kommer pärontonerna tillbaka. Detta är Rheingau riesling helt i min smak. Denna flaska köptes på plats hos producenten för ett drygt år sedan, och kostade under 20 euro.

Treasures from an Atlanta cellar

The last night we had a chance to enjoy wine during our vacation, Lisa dug up some real treasures from her cellar. We started with a red wine from Washington state. 1998 Foris Klipsun is a blend of 59% Cabernet Sauvignon and 41% Merlot. Klipsun is a winegrower in Benton County, Washington that sells their grapes to a large number of winemakers. Foris is a family owned small winery in southern Oregon that bought grapes from Klipsun throughout the 90's (but not anymore).

When I put my nose in the glass, there was a very strong sense of tobacco, but we are talking about nice, sweet pipe tobacco. Also in the mouth, the tobacco continued, now backed up by blackcurrant fruit. I really liked this wine. It has aged well, and it had some real character and depth. Thanks Lisa, for saving this for us.

For dessert, I got to pick a suitable sweet wine from the shelfs in the basement. I found a German favorite from Rheingau. It was 2002 Rüdesheimer Berg Rottland Riesling Auslese, from Weingut Johannishof. Also this wine was absolutely delicious, with some typical petroleum notes, but then a wonderful balance between sweetness and acidity, backed up by generous apricot fruit. What a nice wine finale for our American vacation.

Georg Breuer Rauenthal Estate Riesling

Lördagssupén består av pilgrimsmusslor provencale. Vi fräser ihop champinjoner, scharlottenlök, rikligt med vitlök och givetvis musslorna i olivolja. Detta toppas sedan med persilja och salladslök. Enkelt och ljuvligt gott! Till detta dricker vi Georg Breuers 2007 Rauenthal Estate Riesling. Detta är prisklassen mellan Riesling Sauvage och de betydligt dyrare vingårdsbetecknade "Berg"-vinerna. På plats i Rüdesheim betalade jag ca. 12 euro. Detta är ett härligt lättdrucket vin med både aprikos och persikofrukt. Syrorna är bra, om än inte knivskarpa, och jag förnimmer väldigt lite petroleum. Georg Breuer kan man lita på, och detta matchade pilgrimsmusslorna på ett utmärkt sätt.

Fiskgryta och riesling

Igår var vi på en mycket trevlig middag hos familjen S i Bromma. Det var lite knytkalas, så vi bistod med vin och efterrätt. Värden bidrog dock också med dryck, för vi fick minsann ett glas NV Taittinger Brut Reserve i handen så fort vi kom innanför dörren. Det kallar jag ett gott välkomnande. Detta är en härligt fyllig champagne, med brödighet i doften och smak av både äpple, citrus och viss nötighet. Helt enkelt en bra start på kvällen.

Väl till bords så serverades en gudomligt mustig fisk- och skaldjursgryta med aioli. Det var underbart gott. Jag hade tagit med mig 2008 Georg Breuer Terra Montosa, och denna Rheingau riesling matchade maten väl. Doften påminde mer om gråpäron än citrus den här gången, och syran i munnen var också lite nedtonad, men gott ändå.

Efterrätten bestod av en riktigt lyckad key lime pie i äkta USA-stil, med ett generöst marängtäcke. Till detta drack vi Mas Renée Muscat de Mireval, från vår favoritby i Languedoc, Vic-la-Gardiole. Se tidigare blogg om detta vin här. Ljuvliga sommarminnen återkom.

Tack för en mycket trevlig kväll i Bromma!

Jacobus Riesling trocken

Våra nyårsgäster från Göteborg anländer en dag i förtid, så vi hinner köra en uppvärmningsmiddag. Jag upptäcker till min stora glädje en rejäl påse pilgrimsmusslor i frysen, så det får bli huvudingrediens. Vi fastnar för ett recept från Leif Mannerströms Skaldjursbok, Pilgrimsmusslor Provencale. Det går helt enkelt ut på att steka molluskerna i rikligt med olivolja tillsammans med scharlottenlök, champinjoner, salladslök, persilja och kopiöst mycket vitlök. Busenkelt och vansinnigt gott. Varenda droppe av den vitlöksstinna skyn sugs upp med hjälp av en nybakad baguette.

Till detta dricker vi ett av mina fyndviner från senaste Tysklandsvistelsen, nämligen 2009 Jacobus Riesling Trocken från Peter Jacob Kühn i Oestrich, Rheingau. Doften domineras av fräscha gröna äpplen, och i munnen en ren frisk smak med både härligt knivskarp syra och mineraltoner. Detta fungerar riktigt bra till de lena pilgrimsmusslorna.

Jacques' Wein-Depot

Nu är jag hemma igen, efter 3,5 veckor i norra Tyskland. Som tur var kände familjen fortfarande igen mig. Jag fick också med mig en del vin hem. Det blev väl till slut ett 40-tal flaskor, mest Rheingau riesling från mitt besök i området. Jag svängde dock också förbi en lokal vinbutik i Braunschweig för inköp av lite prisvärda vardagsviner. Jacques' Wein-Depot är en franchise-kedja med många butiker, men varje lokal innehavare kan sätta lite egen prägel på sitt etablissemang. Sortimentet håller sig främst i mittfåran där volymen finns, dvs viner som kostar mellan 5-15 € flaskan. Det är med andra ord inte så långt från Systembolagets sortiments-tänk. På Systemet får man dock inte provsmaka innan man köper, men det går alldeles utmärkt hos Jacques'.

Då jag redan ansåg mig ha fyllt kvoten av tyska vita viner, sökte jag mig istället bort till hyllan med franska rödviner. Där upptäckte jag ett par Languedoc-viner som fått goda omdömen i Britt Karlssons Languedoc-bok. Det ena var 2009 Domaine Paul Mas Vignes de Nicole. Paul Mas är enligt Britt en ambitiös vinmakare som håller till alldeles utanför Pezenas. Hans Vignes de Nicole är klassat som ett Vin de Pays D'Oc, då det förutom de klassiska Languedoc-druvorna även innehåller Cabernet Sauvignon. Vinet är givetvis mycket ungt, och kräver en del luft för att öppna upp, men sedan får man mycket härlig rödfrukt och lite salmiak i avslutningen.

Nästa vin jag fastnade för var Gerard Bertrands 2007 Chateau L'Hospitalet Réserve, som är en klassisk Coteaux de Languedoc från området La Clape, strax utanför Narbonne. Här får man ännu mer av allt. Björnbär, körsbär och sedan rejält lakrits-bett i avslutningen. Det här är verligen ett vin att gilla. Det blev en låda av vardera vin, och Jacques' Wein-Depot kommer nog att få flera besök i framtiden.

En söndagseftermiddag i Rheingau, del 2

Lång ifrån alla vinproducenter i Rheingau har öppet en november-söndag. Därför passade jag på att fråga damen bakom disken hos Georg Breuer om hon hade några andra bra vinkollegor att rekommendera, som dessutom ägnade sig åt söndagsöppet. Hon skrev då genast en liten lapp åt mig med vägbeskrivning till byn Johannisberg. Där rekommenderade hon ett besök hos Weingut Johannishof.

Jag lyckades hitta dit utan problem, och steg in i en modern provningslokal med en ung tjej bakom bardisken. Hon serverade glatt ur hela sortimentet, och det fanns en hel del att välja på. I vanlig ordning fastnade jag för de torra Riesling-vinerna, och fick med mig följande flaskor i bagaget hem.

2008 Johannisberger Hölle Riesling Kabinett Trocken

2007 & 2008 Rüdesheimer Berg Roseneck Riesling Kabinett Trocken

2008 Winkeler Hasensprung Hasensprung Riesling Kabinett Trocken

Weingut Johannishof är ett riktigt familjeföretag som ägs och drivs av två generationer Eser, Sabine, Johannes, Hans Hermann och Elfriede. Det var ett riktigt trevligt besök, med många goda viner till mycket humana priser (under 10 €).

När jag ändå var i krokarna fortsatte jag upp för den branta backen i Johannisberg, och uppe på krönet, med en fantastisk vy över Rhen-dalen, hittar man då Schloss Johannisberg. Parkeringsplatsen var full av fina bilar, så detta är uppenbarligen ett populärt utflyktsmål en söndagseftermiddag. Slottet är fortfarande en privat furstlig boning, men i en av flyglarna finns både vinbutik och restaurang. Man säljer vin både från Schloss Johannisberg och Weingut G.H. von Mumm. De förstnämnda vinerna känns inte så spännande, eftersom de finns i varenda taxfree-butik på tyska flygplatser. Jag plockade istället på mig några flaskor från Mumm:

2008 Johannisberger Schwarzenstein Riesling Kabinett Trocken

2008 Berg Rottland Erstes Gewächs

Efter detta besök var det dags att köra norrut igen, efter en mycket lyckad eftermiddag i Rheingau. Tyvärr fastnade jag några timmar extra i en 10 kilometer lång "stau" mellan Kassel och Hannover, men det är smällar man får ta.

En söndagseftermiddag i Rheingau, del 1

Hur skall man spendera en helt ledig söndag i Tyskland? På vinutflykt givetvis! Direkt efter frukost började jag köra söderut i rena Lützen-dimman. Tack vare bra bil och en Autobahn utan tung trafik var jag ändå framme i Rüdesheim lagom till lunch.

Första anhalten blev favoriten Georg Breuer. Jag har nu druckit upp alla mina Terra Montosa, så huvudsyftet var att fylla på det förrådet. Jag fick provsmaka både 2007 och 2008. 2007:an är ju en redan en favorit, men till min förvåning tyckte jag faktiskt att 2008:an var ännu bättre. Mer mineralton, och en härligt knivskarp syra som nästan fick 2007 att kännas jolmig i jämförelse. Vid tidigare besök hos Breuer i Rüdesheim så har dyrgriparna redan varit slutsålda, men idag fanns faktiskt både Roseneck, Rottland och Nonnenberg på hyllorna. Jag struntade i Nonnenberg men de två R:en fick följa med hem.

Efter Breuer-besöket tog jag en rask promenad upp bland vinplanteringarna bakom byn. Det var en så fantastisk utsikt över hela Rhen-dalen, och en verkligt stimulerande miljö för en vinentusiast, så jag fortsatte vandringen hela vägen upp till toppen av Berg Rottland, av bara farten. Breuers Rottland-rankor hittade jag också. Det enda som saknades var faktiskt solen, men man skall väl inte ha för höga förväntningar på den detaljen en sen novemberdag.

Vinbutik i Berlin

Lördagen innebar dagsutflykt till Berlin. Det är en av mina favoritstäder, så det var kul att komma dit igen. Efter diverse turistaktiviteter under dagen, bl.a. en mycket intressant guidad visning av Reichstag, så hamnade vi till slut i trakten kring Kurfurstendamm för att hitta en lämplig middagsrestaurang. På vägen dit snubblade jag dock över en mycket trevlig vinbutik. Den heter ViniCulture och ligger på Grolmanstrasse 44-45, två stenkast från Ku'damm.

Jag botaniserade där en stund tillsammans med min tillika vinintresserade spanske kurskamrat Oscar. Han rekommenderade ett "Orange Wine" som heter Duque de Carmona. Det är ett sött, sherry-liknande vin från Sevilla, gjort enligt solera-principen. Dessutom har vinet fått lite smak av solmogna apelsiner. Enligt Oscar fungerar det lika bra till dessert som aperitif. Det lät spännande, och inhandlades givetvis omedelbart.

Jag fastnade också en bra stund framför Rheingau-hyllan. Där hittade jag till min stora glädje Peter Jacob Kühn. En av mina tidigare tyska kollegor rekommenderade hans vingård i Oestrich, för flera år sedan. Ända sedan dess har jag haft en notering med namn och adress i min iPhone, men ännu inte fått tillfälle vare sig till besök eller provning av vinerna. Nu slog jag dock till både på hans standard-Riesling, 2009 Jacobus, och en lite dyrare flaska som rekommenderades varmt av personalen, 2008 Mittelheim St Nikolaus Riesling Trocken Erstes Gewächs.

ViniCulture är en trevlig butik med kunnig personal som jag varmt kan rekommendera om ni befinner er i Berlin.

Tyskland nästa!

I veckan styr jag kosan söderut, till norra Tyskland, där jag skall gå en management-kurs i dryga tre veckor. Jag kommer att köra bilen ner, för att kunna ha viss flexibilitet både vad gäller packning och lokal rörlighet. Tyvärr är jag en bit från de intressanta vinregionerna, men någon helgutflykt kan det ändå alltid bli. Dessutom får man ju tillgång till de tyska vinbutikerna, i kombination med en stor bagagelucka. Det finns nog goda chanser till trevliga vinupplevelser, och en och annan drickbar souvenir med hem. Fortsättning följer.....

En helkväll på Grappe

I veckan lyckades jag kombinera lite arbetsrelaterad nytta med nöje. Försäljningen har gått bra hela året, och vi ville uppmärksamma alla duktiga försäljningschefer i organisationen. Det blev en trevlig helkväll på vinklubben Grappe. Efter den obligatoriska men svala rundturen bland vinskåpen i de gamla kolkällarna, så slank vi in i det lite varmare klubbrummet. Vi var åtta kring bordet, och jag hade plockat fram några trevliga flaskor från gömmorna. Grappe är ingen restaurang, men man kan förbeställa mat, och servicen är alltid utmärkt. Vi inledde med en fantastisk krämig rotsellerisoppa med krispiga krutonger. Till detta hade jag valt 2007 Georg Breuer Terra Montosa. Det är en tysk riesling gjord på druvor från Breuers bästa vingårdar i Rheingau. Det blev en bra inledning på kvällen, med frisk citrus, men även en del tropisk frukt, i ett mycket välbalanserat vin.

Måltiden fortsatte med en klassisk Boeuf Bourguignon med potatispuré, återigen synnerligen vällagad. Till detta drack vi en gammal favorit, nämligen 2007 Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages. Härlig röd frukt, och tydliga mineraler som ger lite salmiakbett i avslutningen. Mums!

Vi avslutar kvällen med Grappes generösa ostbuffé. Till denna hade jag korkat upp två olika Amarone-viner. Vi börjar med 2006 Domini Veneti Amarone, som omedelbart följs av 2003 Tommasi Amarone. Det första vinet är lite syrligare, med klar körsbärskaraktär, och ganska sträva tanniner. Tommasi är betydligt rundare i stilen, med plommonfrukt och mjuka tanniner. Bägge två är bra, men det lite mognare Tommasi-vinet avgår klart med segern i Amarone-duellen.

Det blev en trevlig helkväll med både god mat och trevliga viner. Det verkade som alla gäster uppskattade tillställningen. Tack till Grappe för en inspirerande miljö, och alltid lika bra service.

Vinprovning på Smådalarö Gård

Ryktet om min entusiasm för goda viner har nu spritt sig även på arbetsplatsen, och det finns nog t.o.m. en och annan kollega som följer denna blogg. Därför blev jag ombedd att ordna en liten informell vinprovning i samband med en ledningsgruppskonferens på Smådalarö Gård. Det är ju ett hedersuppdrag som man gärna åtar sig. Restaurangens vinlista, 23 sidor lång, gick att ladda ner på hemsidan, och sedan var det bara att börja planera. Dessa 23 sidor var en riktigt inspirerande läsning med ett antal lite udda godbitar.

Efter lite funderande, och konsultation med restaurangens sommelier, beslöt jag mig för följande upplägg: Vi provar i samband med middagen, och radar upp två viner per rätt, som givetvis skall passa till maten, men gärna får uppvisa lite intressanta kontraster också. Ett vin i varje par skall vara något enklare, medan det andra skall ha en exklusivare prägel. Vi provar halvblint, dvs. jag beskriver först vinerna, och sedan får deltagarna gissa vilket vin som är i vilket glas. Sedan var det bara att skrida till verket.

Första paret ut blev en mousserande fördrink innan middagen:

NV Bocchoris Brut Nature, Penedes, Spanien

NV Pierre Peters Cuvée de Réserve Blanc de Blanc, Champagne, Frankrike

Detta var nog den svåraste gissningstävlingen under hela kvällen. Cavan var riktigt bra, snustorr, med hög syra och bra grapefruktbett. Champagne var lite fylligare, med ett bredare smakregister. Förutom citrus, så fick man också lite äppeltoner och en viss diskret brödighet. Bocchoris importeras av Vinovativa och finns i beställningssortimentet för 97 kr. Pierre Peters finns i standardsortimentet för 265 kr.

Andra paret skulle matcha förrätten, som bestod av en gul gazpacho serverad med Salma-lax:

2008 Nathalie & Gilles Fèvre Chablis Village, Bourgogne, Frankrike

2007 Georg Breuer Berg Rottland Riesling, Rheingau, Tyskland

Här blev gissningen betydligt enklare. Breuers Berg Rottland levererade fin persikofrukt, mineraler och en gnutta petroleum, men jag saknade faktiskt de knivskarpa syrorna som man brukar finna i en bra Rheingau-riesling. Då var Fèvres Chablis betydligt krispigare, med bra citrustoner, uppbackat av mineraler, men lite mer endimensionell, i jämförelse med den tyska kollegan. Berg Rottland kan man hitta på Systemet för 339 kr. Fèvres Chablis Village kan man hitta i beställningssortimentet från importören Moestue för 169 kr.

Till varmrätt fick vi en fin majskyckling som serverades med kalvleverfylld ravioli. Vinparet som skulle matcha detta var:

2007 Seghesio Sonoma County Zinfandel, Kalifornien, USA

1996 Yarra Yering Dry Red #1, Victoria, Australien

Seghesios Zinfandel är alltid bra, och levererar typisk mörk frukt, med en lite pepprig avslutning. Däremot så var det kanske lite "overkill" till den milda kycklingen. Detta vin hade passat bättre till en rejäl grillad köttbit. Kultvinet från Yarra Valley i Victoria, Australien, Yarra Yering Dry Red #1 levererade dock verkligen över förväntan. Detta är en bordeaux-blend som domineras av cabernet sauvignon, med inslag av merlot, petit verdot och malbec också. Fjorton års lagring, i kombination med bra luftning i karaff, hade verkligen gjort vinet gott. Man möttes av komplexa dofter av röd frukt och lite läder. I munnen var det lent som sammet, med fint avslipade tanniner och en synnerligen vital frukt. Detta vin kunde ingen runt bordet få nog av. Tveklöst det bästa vin jag druckit i år! Tyvärr är en sådan här dyrgrip från 1996 svår att få tag på, men Seghesio finns på närmaste systembolag för 175 kr.

Till dessert serverades jordgubbar och glass. Det ena vinvalet var med andra ord givet:

2007 Vigna Sensa Nome Moscato d'Asti, Piemonte, Italien

2006 Tschida Sämling Beerenauslese, Burgenland, Österrike

Moscato d'Asti levererade i vanlig ordning väl till jordgubbarna, med sin svaga alkoholhalt och uppiggande bubblor med piggelinglass-smak. Tschidas Beerenauslese var mycket god också, med en honungsdrypande sötma som ändock balanserades av viss citrussmakande syra. Detta vin serverades till Nobelmiddagens dessert 2009, men idag tyckte jag att Moscaton passade lite bättre till jordgubbarna.

Efter att ha provsmakat åtta viner till god mat så var alla deltagare både glada och nöjda, och ingen såg sig tvungen att spotta ut något vin. Det blev med andra ord en synnerligen trevlig kväll, och upplägget som sådant fungerade väldigt väl för ett gäng intresserade vinamatörer. Jag hade nog trevligast av alla! Tack till Smådalarö Gård för god mat och en inspirerande vinlista att välja och vraka ur.

Gös och Weissburgunder

Idag lagade jag till en riktigt god gös. Det var en hel fisk som fylldes med oliver, vitlök, rivet citronskal, smör, rosmarin och lagerblad. Sedan fick detta puttra i ugnen i lite gräddmjölk. Det smakade faktiskt utmärkt, och var dessutom busenkelt att laga.

Till detta drack vi ett vin inköpt i Tyskland för en tid sedan, nämligen 2007 Weinhof Scheu Weissburgunder trocken från Pfaltz. Weissburgunder är ju det tyska namnet på druvan vi normalt benämner Pinot Blanc. I doften hittade jag mycket citrus, men också lite tropiska toner av melon och ananas. I munnen är syran hög och smaken domineras av grapefrukt i en ganska fyllig stil. Det smakade riktigt gott till den lite feta såsen som ackompagnerar fisken.

Porsche-viner

Nu kan jag lägga ytterligare en trevlig bil-lansering till handlingarna. Jag har nämligen spenderat två innehållsrika dagar i Leipzig, på Porsches fabrik, för lanseringen av nya Porsche Cayenne. Lanseringsprogrammet följde det gängse formatet, med mycket provkörning, en del intressanta dragningar av tyska bilingenjörer, och givetvis några middagar med tillhörande viner.

Det röda som serverades var en riktigt trevlig argentinare från Mendoza, 2007 Pulenta Gran Corte. Man fick generöst med mörk frukt, medelfyllighet och ganska mjuka tanniner. Detta är en Cabernet Sauvignon-dominerad blend som produceras i ganska små kvantiteter av bröderna Pulenta.

På den vita sidan fanns det två vinerna att fördjupa sig i, och här hade våra värdar inte gått över Atlanten, utan tvärtom hållit sig i närområdet runt Leipzig. Dag 1 så fick vi avnjuta 2009 Höhnstedter Kelterberg Grauburgunder Spätlese trocken. Höhnstedt är en liten by nordöst om Leipzig, och den tillhör det föga kända vindistriktet Saale-Unstrut, som också är Tysklands nordligaste. Vi befinner oss nu i det forna Östtyskland, och just vintillverkning var kanske inte den mest prioriterade verksamheten under kommunist-åren, men nu börjar dessa vingårdar, många med mycket gamla anor, att blomma upp igen. Grauburgunder är ju det tyska namnet för Pinot Gris, och man får en trevlig blommighet i doften, lite päron i smaken och med en gnutta restsötma i bakgrunden. Detta fungerar utmärkt som aperitif-vin.

Dag 2 serverades ett vin från Sachsen, det andra vindistriktet i det forna Östtyskland. Producenten heter Schloss Proschwitz, belägen vid floden Elbe, alldeles utanför den berömda porslinsstaden Meissen. Jag var övertygad om att jag hade Riesling i glaset efter den första sniffen, men på flaskan stod det 2009 Schloss Proschwitz Scheurebe Kabinett trocken. Jag hade aldrig stött på druvan Scheurebe förut, så det krävdes lite efterforskningar. Nu har jag lärt mig att Scheurebe skapades 1916 av Dr. Georg Scheu, då han korsade Riesling troligen med vildväxande vinrankor. Vinet jag hade i glaset hade definitivt en hel del Riesling-karaktär, med tydliga grapefrukttoner, men lite lägre syra och mineraler än en riktigt krispig Rheingau-riesling. Jag tyckte om vinet, och det är alltid spännande med nya bekantskaper: Porsche Cayenne turbo både i terräng och på racing-bana och Scheurebe till middagen! Life is good!