Vinbloggarkväll på Östermalm - Del 2

Här följer en direkt fortsättning på föregående inlägg:

Kvällens fjärde vin, som fick ledsaga de italienska delikatesserna ner för strupen hälldes upp av Henrik. Vi skiftade nu över till vitt igen, och vilda gissningar haglade omgående. Det kändes dock som vi snurrade runt hela världen utan att hamna rätt. Jag gissade på en Grüner Veltliner från Österrike, men i själva verket befann vi oss fortfarande i Bourgogne. Rätt svar: 2008 Bourgogne Chardonnay från Domaine Jean Grivot. Hur kunde vi missa detta?

Blindbocksleken fortsatte, och nu var det dags för rött igen. Här fick vi ett härligt sötfruktigt, fylligt vin med mörka bär. Jag gissade på en Syrah/Grenache/Mourvedre-blandning från södra Frankrike, eller möjligtvis någonting från varma Australien. Det visade sig dock att vi var kvar i Gamla Världen, men så långt västerut som man kan komma. 2004 Quinta do Noval görs av den anrika portvinsfirman Noval i Duoro, men enligt Magnus är denna '04 deras första årgång av ett vanligt rött bordsvin, om än gjort på traditionella portvinsdruvor. Det var lite fruktbombsvarning, men föll definitivt mig i smaken ändå.

Nästa röda vin hade en helt annan karaktär. Grön stjälkighet, paprika och lite pepprighet förde mina tankar omedelbart till Cabernet Franc och Loire-dalen. Kanske en Chinon? Och äntligen lyckades jag pricka helt rätt, trots att jag sällan dricker röda Loire-viner. De är definitivt underskattade. Detta var 1999 Clos de L'Echo från Chinon, och när jag hörde årgången trodde jag inte mina öron. Ett imponerande piggt vin för sina 13 år.

Niklas kunde ju inte hålla sig i skinnet, utan han hade tagit med fler än en hemlig flaska. Nu var det dags för nummer 2. Det var ett ganska stramt vin med ekfatskaraktär, men utan större ålderstecken. Återigen tog det oss ganska lång tid att få druvan rätt, men detta var faktiskt 100% Cabernet Sauvignon. När det gällde ursprunget var vi alla lurade långt upp på läktaren, och var inte ens i närheten av rätt geografi. Vinet heter 2008 Trilogia och kommer faktiskt från Grekland, närmare bestämt Peloponessos-halvön. Vinmakaren heter Christos Kokkalis, och han jobbade tidigare som apotekare i Tyskland, innan han flyttade hem i mitten på 90-talet, och sadlade om till vin. Mycket välgjort och gott, med en pikant mint-ton, men inte riktigt i klass med ungraren tidigare under kvällen, enligt min mening.

Näst i tur att hälla upp var Fredrik. Vi fortsatte med rött, och detta vin fick flera av oss att gissa på norra Italien. Jag drar till slut till med en gissning på Slovenien, och det visar sig vara rätt, närmare bestämt i regionen Goriska Brda. Det innebär att vi visserligen bara är ca. fem fotbollsplaner från den italienska gränsen, som Fredrik uttryckte det. Vinet heter 2004 Edi Simcic Duet Lex, och är bordeaux-blend på druvorna merlot (80%), cabernet sauvignon (10%) och cabernet franc (10%). Det har dessutom lagrats ganska länge på nya ekfat. Detta var faktiskt för mig ett helt nytt vinland, och vinet gav mig ett synnerligen gott första intryck.

Kvällens sista rödvin kom från Roberto, och med tanke på hans rötter så var vi genast övertygade om att vi hade italienskt i glasen. Körsbär, med viss syra och slankhet, men det finns också en komplexitet och fyllighet bakom. Jag gissar först på Taurasi, och sedan far jag norrut till Valtellina. Några nörd-kollegor är inne på Amarone men jag håller inte med. Snart har vi gissat på allt italienskt utom Barolo, och då är det givetvis en sådan, närmare bestämt 2007 Renato Ratti Rocche Barolo. Det är gott och mycket välgjort, men jag hade nog väntat mig ännu mer kraft och tanniner från ett sådant kvalitetsvin. Det kan också vara så att våra smaklökar är något bedövade nu när kvällen börjar övergå i natt. Denna flaska hade nog tjänat på att ligga tidigare i provningssekvensen.

Trots att Niklas redan bidragit med två spännande flaskor, så hade han sparat den bästa överraskningen till sist. Specialverktyg för att lirka ut riktigt gamla och sköra korkar togs fram, och då blir alla församlade vin-nördar ordentligt nyfikna. Korken blir skickligt omhändertagen, och nu får vi njuta av ett helt unikt vin som påminner om flytande smörkola till färgen. Doften är ljuvlig med komplexa toner av honung, fikon, smörkola, mandel och vanilj. Vi är fullständigt övertygade om att detta är en gammal dammig Madeira. När vi frågar Niklas efter ledtrådar så säger han att det inte är Madeira, och han vet inte riktigt själv exakt var det är. När flaskan befrias från sin folie så står det: Cooperativa Vitivinicola do Peso da Regua, Vinho Generoso, Reservado a Associados. Detta är varken Madeira eller portvin, men det är definitivt portugisiskt. Vinho Generoso är en generell term för sött vin. Årgång saknas på etiketten, men Niklas tror att vi här har något från 1930-talet!! Ett så gammalt vin har jag faktiskt aldrig tidigare druckit. Det var helt enkelt en fantastisk upplevelse, och vinet var riktigt gott. Jag satt t.o.m. och sniffade lyckligt på korken (det finns bildbevis). Tack Niklas! Du har verkligen vidgat mina vyer.

Nu hade klockan passerat midnatt, och det var bara det verkliga järngänget kvar. Niklas 30-talsvin var helt klart "a hard act to follow" men jag plockade ändå fram ett välkylt muscat-vin som dessert. Det var 2005 Domaine de Barroubio från St Jean de Minervois i södra Frankrike. Jag gillar verkligen dessa muscat-viner, för de är inte alltför sötsliskiga, utan sötman balanseras upp av en fin syra, och så även här.

Så småningom blev det allmänt uppbrott från denna fantastiska kväll, där vi faktiskt provade hela 11 kvalitetsviner från 7 olika länder (dock bara Europa). Vi steg ner i väntande taxibilar, och lämnade stackars Ulf bland flyttkartonger och väldigt många odiskade vinglas. Han kunde dock trösta sig med ett antal bra slattar också. Tack till alla medverkande. Det var riktigt trevligt och inspirerande. När gör vi detta igen?