Sydafrikas Bourgogne

Hermanus är en liten ort på Sydafrikas sydkust, belägen ca. 90 minuter med bil från Kapstadens flygplats. Det råkar vara en av världens bästa platser för att få se valar nära land, så hit vallfärdar turister under valsäsongen, september till november varje år. Så gjorde även vi i höstas. Det blev en härlig långhelg vid havet, med valar som tumlade runt i vågorna bara 20 meter från de klippor som vi stod på. Ganska mäktigt! Dag två var dock vädret uruselt. Det var regn och dimma som påminde mig om Göteborg en kulen höstdag. Därför passade det bra att utforska traktens vingårdar istället. Prova vin kan man ju oftast göra under skyddande tak.

Bara knappa 15 minuter från Hermanus stöter man på de första vingårdarna. De ligger i en dalgång som sträcker sig upp från kusten i nordöstlig riktning. Området kallas Hemel en Aarde Valley (fritt översatt från afrikaans blir det Himmel och jord-dalen). Området skulle också lätt kunna kallas Sydafrikas Bourgogne. Här är klimatet mer tempererat än på andra platser, tack vare de kalla och fuktiga havsvindarna som sveper in. Det gör att mer värmekänsliga druvor, såsom pinot noir, trivs bra här.

Vårt första stopp blir Bouchard Finlayson. Vingården grundades 1989 av Peter Finlayson och Paul Bouchard (från Bourgogne). Peter var redan då känd som pinot noir-pionjär i dalen, efter att ha varit med om att starta upp närliggande Hamilton Russell.

Bouchard Finlayson har idag ett ganska brett sortiment, men det är de klassiska bourgogne-druvorna, pinot noir och chardonnay som dominerar. Flaggskeppet heter Galpin Peak Pinot Noir. Nuvarande årgång på hyllorna är 2012, men efter en pratstund med Mr. Finlayson själv lyckades jag också lägga vantarna på några äldre årgångar som han rekommenderade, nämligen 1995 och 2007. Det skall bli mycket spännande att smaka dem så småningom. 2012:an fick jag prova på plats, och den är utmärkt. Den har lite kraftigare karaktär än sina kusiner från Bourgogne, med mörka bär, plommon och körsbär. Det finns bra med både tanniner och syra så lagringspotentialen är god.  Själv tycker jag att det är Sydafrikas bästa pinot noir, även om den numera får ordentlig konkurrens från en annan producent längre upp i dalen (mer om detta senare).

Ett annat vin jag verkligen fastnade för var 2013 Bouchard Finlayson Hannibal. Detta vin förenar verkligen det bästa från Frankrike och Italien, eller hur skall man annars tolka denna unika druvblandning: 39% sangiovese, 35% pinot noir, 10% nebbiolo, 9% syrah, 4% barbera och 3% mourvedre. Det är ett lättillgängligt men samtidigt seriöst vin. Det finns massor av härlig körsbärsfrukt, i fin balans med syran. Vi drack det till pastamiddagen i Hermanus samma kväll och det smakade utmärkt. En flaska var tyvärr korkskadad, men när vi gjorde ett återbesök nästa morgon så byttes den omedelbart ut. Bra kundservice!

Efter detta mycket lyckade vingårdsbesök fortsatte vi högre upp i dalen, och nästa stopp blev Newton Johnson Family Vineyards. Det är den vinproducent, möjligtvis tillsammans med Hamilton Russell, som kan ge Bouchard Finlayson en match om titeln Sydafrikas pinot noir-mästare. Newton Johnson är verkligen ett familjprojekt. Det grundades 1995 av Dave och Felicity, men nu har sönerna tagit över. Gordon Newton Johnson är vinmakare, tillsammans med sin fru Nadia, och brorsan Bevan tar hand om marknadsföringen.

Här finns mycket gott att prova. Deras top-of-the-line Chardonnay är mycket bra, och tilldelades just fem stjärnor i Platters vinguide. De har en syrah/mourvedre blend som heter Granum, som också är utmärkt. Sedan finns det en syrah/grenache/mourvedre som kallas Full Stop Rock som också föll mig i smaken. Jag provade också en Walker Bay Pinot Noir, gjord på druvor från yngre vinstockar, som går i den lättare stilen. Jag hade ju dock spetsat in mig på att få prova deras berömda Newton Johnson Family Vineyards Pinot Noir, men den var helt slutsåld! Vi kunde inte ens provsmaka. Jag var minst sagt förtvivlad. Men när vi nästan var på väg ut genom dörren så kom killen bakom disken på att han faktiskt hade några få magnum-buteljer kvar. Min dag var räddad. På kvällen åt vi en mycket god middag på deras restaurang, och då fanns den åtråvärda flaskan på vinlistan, så jag fick äntligen smaka. Mycket välgjord, mycket god, men lättare, syrligare, med mer röda bär än Bouchard Finlayson.

PS. I den nyutkomna upplagan av Sydafrikas vinbibel, Platters, var det bara två pinot noir viner som hedrades med högsta betyget, fem stjärnor: Bouchard Finlayson Galpin Peak och Newton Johnson Family Vineyards. Mycket välförtjänt om ni frågar mig.