Under våren 2005 gjorde vi en helgutflykt från Detroit till Niagara-fallen för att beundra detta fantastiska naturfenomen. I sann nordamerikansk anda är det ju massor av tingel-tangel runt omkring, med kasinon, restauranger och souvenirbutiker, men själva vattenfallet är alltid lika imponerande och sevärt. Efter att ha sett oss mätta på de fallande vattenmassorna körde vi lite norrut, utefter floden på den kanadensiska sidan. Man följer en slingrande väg med bedövande vackra utsiktsplatser. När man så närmar sig den pittoreska lilla staden Niagara-on-the-Lake, så dyker hänvisningsskyltarna upp för vinproducenter och vinprovningar till både höger och vänster. Niagara-halvön, med sitt för kanadensiska förhållanden milda klimat är nämligen centrum för en liten men välmående vinindustri.
Den mest kända kanadensiska producenten är utan tvivel Inniskillin, så när det namnet dök upp på en skylt så var det bara att svänga av, trots vissa protester från ungarna i baksätet. Inniskillin bygger sitt rykte framför allt på utmärkta icewines, dvs söta dessertviner, där druvorna skördas först när temperaturen nått under -8 grader, vilket oftast är mitt i vintern. Deras anläggning var en välbesökt turistattraktion med provningar i olika prisklasser, och både vin- och souvenirförsäljning. Jag tog tillfället i akt att prova både rött och vitt, torrt och sött, sedan ungarna hittat en lekplats utanför.
Deras röda viner var generellt ganska tunna, och inte särskilt imponerande. Det enda jag fastnade för var en 2002 Inniskillin Meritage, som var gjord på de klassiska Bordeaux-druvorna. Fortfarande ungt och lite obalanserat när jag provade det, men där fanns lite ryggrad och lovande strävhet, så jag tänkte att det var värt att spara några år i källaren. Igår var det dags att korka upp denna raritet. Hur många kanadensiska rödviner hittar ni på Systembolaget? Vinet hade utvecklats en del, och kändes lite mer harmoniskt, men tanninerna var fortfarande påtagliga, och frukten räckte inte riktigt till för att maskera dem. Mörk frukt och lite örter, men ganska tunn kropp. Nej, Inniskillins paradnummer är fortfarande icewine.
Jag provade även deras Inniskillin Vidal Icewine på plats, och jag har druckit det flera gånger efter det. I mitt tycke är detta ett av de bästa dessertvinerna, alla kategorier, med en härligt smakfyrverkeri av tropiska frukter. Alltid gott, men tyvärr aldrig billigt. Det finns inte på Systemet, men håll ögonen öppna när ni är ute och reser. Det dyker ibland upp i taxfree-butiker, om ni inte råkar ha vägarna förbi Niagara förstås.
idigare Paris-besök så har jag aldrig satt min fot innanför dörrarna på Lavinia förrän idag. Detta är ett riktigt vinpalats i tre våningar, med 6 500 alkoholhaltiga drycker i sortimentet. En trappa ner finner man ett fantastiskt utbud av franska viner, och det är lätt att botanisera här i flera timmar. Den lyxen hade jag inte riktigt idag, men det blev i alla fall fyra olika flaskor från fyra klassiska distrikt:
