Gattinara, en ny trevlig bekantskap

Som ni ser har denna flaska en mycket speciell form, och det räckte för att fånga mitt intresse på System-hyllan, och ledde till ett omedelbart spontanköp för ett tag sedan. När man också inser att detta faktiskt är halvmogen Nebbiolo från ett spännande distrikt så blev köpet riktigt intressant.

2005 Travaglini Tre Vigne kommer från Gattinara, som är klassad som en DOCG i Piemonte. Vinet är gjort på 100% Nebbiolo, och druvorna har plockats från tre olika historiska vingårdar, därav namnet. Travaglini är ett familjeföretag som funnits sedan 1920. De säger själva att Gattinara mycket väl kan jämföras med sina mer berömda grannar, Barolo och Barbaresco, och jag är nästan benägen att hålla med.

Doften ger karaktäristisk viol, och sedan följer en fruktig smak med mogna plommon och körsbär. Det är mjukt och fylligt. Det finns lite stadiga tanniner i bakgrunden, men de är redan väl avslipade. Detta är helt enkelt jättegott. Varför köpte jag inte fler flaskor? Detta måste ha varit ett tillfälligt släpp, och jag tror priset låg runt 200 kr. Nu går det att beställa Travaglini Gattinara Riserva i beställningssortimentet för lite mera pengar. Kan definitivt vara värt att prova, det också.

Ward Wines sortimentsprovning

Det "exklusiva" bordet

Vinimportören Ward Wines bjöd under veckan in till sortimentsprovning i Audis lokaler vid Kungsträdgården. Under hela dagen minglade restauranginköparna bland flaskorna, men framåt kvällskvisten fick en utvald skara Audi-kunder också komma in och njuta av godsakerna, och i detta illustra sällskap hade jag lyckats nässla mig in. Vi kände oss verkligen som varmt välkomna VIP-gäster då vi omedelbart hamnade vid bardisken med champagneflaskorna. Ward Wines representerar Pol Roger, som i mitt tycke är en av de allra främsta producenterna i Champagne. Nu hade jag ett unikt tillfälle att få smaka på några riktiga dyrgripar i form av 2002 Brut Vintage (60% pinot noir, 40% chardonnay), 2002 Blanc de Blancs och slutligen 2000 Cuvée Winston Churchill. Blanc de Blancs var mycket bra, Brut Vintage fantastisk, och Winston helt enkelt gudomlig. Det är verkligen kul när ett sådant prestigevin fullständigt uppfyller de högt ställda förväntningarna. Druvblandningen i Cuvée Winston är hemlig, men jag gissar på en ganska hög andel pinot noir. Det behövs för att det skall smaka så här himmelskt.

Efter champagnen följde ett välfyllt bord med vita viner. Där fanns bland annat några trevliga Chablis från Jean-Paul & Benoit Droin. Både Montée de Tonnerre Premier Cru och Les Clos Grand Cru av årgång 2009 var utmärkta. Jag fortsatte dock ganska snabbt till nästa bord med de röda vinerna. Här upptäckte jag en mycket trevlig ny bekantskap i form av Paul Dolan. Han var tidigare chef för det stora amerikanska vinhuset Fetzer, men har nu skapat ett eget märke uppe i Mendocino County. Alla hans viner var väldigt trevliga, och dessutom ganska humant prissatta. Jag har redan lagt in en beställning på Paul Dolan Vineyards Cabernet Sauvignon och Zinfandel. Vid det röda bordet föll jag även för en trevlig pinot noir från Oregon, nämligen 2009 Lemelson Vineyards Thea's Selection. Vidare hittade jag en liten producent från Nya Zeeland som också kunde det här med pinot noir. 2007 Mountford Liason Pinot Noir var kryddig, smakrik och väl balanserad. En annan riktig "crowd-pleaser" för ganska överkomliga pengar var australienska Wynn's Coonawarra Estate Cabernet Sauvignon.

Längst in i lokalen, lämpligt nog under en skylt där det stod "Audi Exclusive" fanns ytterligare ett mindre bord där flaskorna stod tätt, och lite huller om buller. Det visade sig att detta verkligen var den exklusivare delen av Wards breda sortiment. Här fick jag möjligheten att prova Cornas, Hermitage och Côte-Rotie från Delas, alla mycket bra. Vidare så fanns Penfolds utmärkta "mini-Grange" Bin 389, och en spännande spanjor, 2001 Arinzano, med en distinkt doft av mynta. Mitt bland flaskorna hittade jag också en vit klassiker, 2005 Clos Ste Hune Riesling från Trimbach. Det var ett fantastiskt vin med en skir smak av honung och tropiska frukter. Längst in i hörnet trängde sig också några italienska tungviktare från Tenuta di Biserno i Toscana. Här provade jag nästan hela sortimentet från 2009 Il Pino, 2008 Biserno och slutligen kraftpaketet 2008 Ludovico. Dyra men goda är väl en lämplig sammanfattning.  Jag fastnade av naturliga skäl vid detta exklusiva bord ända fram till stängningsdags. På sluttampen hittade jag också en utmärkt amerikanare från Robert Sineskey Vineyards i Carneros, nämligen 2005 Marcien.

Jag ber att få framför ett stort tack till både Ward Wines och Audi för denna högklassiga och proffsigt arrangerade sortimentsprovning. Jag fick många nya favoriter under kvällen, och det mesta går att hitta direkt i beställningssortimentet. Nu är det bara att fortsätta botanisera.

Fler midsommarviner

Midsommarafton slutade med grillning av entrecôte i kvällssolen. Till detta plockades två mycket olika röda grillviner fram. Vi började med 2004 Barbaresco från det mycket välrenommerade kooperativet Produttori del Barbaresco. Vinet fick lufta sig i karaff någon timme innan det var dags att sticka näsan i glaset. Rosor och körsbär är de spontana doftassociationerna. I munnen ett härligt nyansrikt vin med syra och tanniner i fin balans. Körsbären finns kvar, och i den långa fina eftersmaken kommer toner av violpastill men också en viss kärvhet som påminner om druvkärnor. Jag gillar verkligen detta vin. Nu är min enda 2004:a uppdrucken, men jag har fortfarande en 2007:a i källaren. Hoppas att den blir lika bra om några år.

Därpå följde 2007 Turnbull Cabernet Sauvignon från Napa Valley. Det var nästan synd att prova detta vin efter Barbarescon. Det är en alldeles utmärkt amerikansk Cab, med trevlig frukt, och bra balans, men efter nebbiolons finess och elegans så kändes den helt enkelt klumpig. På egen hand utan denna besvärande jämförelse så hade det varit ett alldeles utmärkt grillvin.

Jordgubbstårta och Moscato d'Asti

Det finns ju ett antal klassiska mat- och vinkombinationer som brukar refereras till med jämna mellanrum. Jag tänker t.ex. på vintage port och Stilton, Sauternes och foie gras eller Sauvignon Blanc från Loire och chevre-ost. Jag vill nu addera ytterligare en ljuvlig kombination till denna lista. Vi pratar givetvis om svensk jordgubbstårta med vaniljkräm, mycket grädde och stora jordgubbar, som avnjutes i strålande solsken, på en klippa med havsutsikt, till ett glas lätt mousserande Moscato d'Asti. Just detta upplevdes igår, och det var makalöst gott, och dessutom ett sommarminne av högsta klass.

Vinet vi drack var närmare bestämt  2011 Cascinetta Vietti Moscato d'Asti som inhandlades nyligen på Systembolagets nyhetshylla för 129 kr. Härligt små fina bubblor som förhöjer smaken av persikor, päron och lite Piggelinglass. Sötman är smakfullt balanserad av syran, och med en alkoholhalt på blott 5,5% så känns det som om man kan och vill dricka avsevärda mängder i solskenet. Detta vin är ett av de bästa exemplen på Moscato d'Asti som jag druckit, och det rekommenderas varmt.

www.vietti.com

Magnum Barbaresco hos Pontus

Härom veckan var jag på en affärsmiddag på restaurang Pontus i centrala Stockholm. Det brukar vara ett säkert kort med bra mat, och en gedigen vinlista. Jag hamnade bredvid en kille med italienskt påbrå, som visade sig även vara en riktig hejare på italienska viner. Han kunde rabbla de bästa Barolo-producenterna som ett rinnande vatten. Det är underbart att träffa en likasinnad, med sådana specialistkunskaper. Vi tog gemensamt befälet över vinlistan, och började botanisera. Att det skulle bli italienskt var självklart, men det fanns mycket bra att välja på.

Då vi var ett ganska stort sällskap passade det bra att satsa på magnum, och vi hittade minsann en riktigt intressant barbaresco på magnumbutelj. Det var 1996 Tenuta Caretta Barbaresco Bordino. Den hälldes upp på karaff en stund för luftning, och sedan ner i glasen. Första sniffen var inbjudande, med rosor och lite viol. När vinet kom i munnen blev jag dock initialt en smula besviken. Frukten kändes dämpad, och jag fruktade att denna flaska hade nått sin topp för ett tag sedan. Mer luft fick dock vinet att öppna upp sig ordentligt, och efter en halvtimme i glaset så var det en helt annan upplevelse. Nu fanns det rosor och mogna körsbär i skön förening, uppbackade av lagom avrundade tanniner, och med en härligt lång eftersmak. Vi satt och sörplade, smackade och njöt.

Blixtvisit i Piemontes huvudstad

På väg till skidåkning i Alperna blir det en övernattning i Torino, huvudstad i regionen Piemonte. Då är man med andra ord nästan i Barolo och Barbaresco-land. Vi anländer ganska sent och är hungriga. Efter att planlöst ha strosat genom Torinos centrum så hamnar vi till sist på en genuin trattoria där de serverar ljuvlig pizza. Kyparen rekommenderar en 2010 Dolcetto d'Alba från Terre del Barolo som smakar utmärkt. Fruktighet och hög syra hanterar pizza-osten föredömligt.

Nästa morgon blir det ytterligare en stadspromenad, och vi går förbi ett kafé, som förutom cappucino och croissant också säljer vinflaskor över disk, från producenten Angelo Negro. Jag slår till på både Dolcetto och Barbera. Dessutom har de 2007 Produttori Barbaresco till ett rimligt pris, så det blir en sådan flaska till packningen också. Sedan bär det av västerut, mot de franska alperna. Väl där så har vi lyckats konsumera både Dolcetton och Barberan. Dolcetton var riktigt charmig med massor av röd frukt, lagom hög syra och medelfyllig. Perfekt till pasta och kyckling. Barberan, var betydligt mörkare, fylligare med björnbärstoner, körsbär och lite tanniner att stadga upp det hela med. Detta är faktiskt en av de bästa Barbera d'Alba som jag druckit. Årgången är 2009 och den kommer från en vingård som heter Bertu. Jag önskar att jag hade köpt fler flaskor.

Vinbloggarkväll på Östermalm - Del 2

Här följer en direkt fortsättning på föregående inlägg:

Kvällens fjärde vin, som fick ledsaga de italienska delikatesserna ner för strupen hälldes upp av Henrik. Vi skiftade nu över till vitt igen, och vilda gissningar haglade omgående. Det kändes dock som vi snurrade runt hela världen utan att hamna rätt. Jag gissade på en Grüner Veltliner från Österrike, men i själva verket befann vi oss fortfarande i Bourgogne. Rätt svar: 2008 Bourgogne Chardonnay från Domaine Jean Grivot. Hur kunde vi missa detta?

Blindbocksleken fortsatte, och nu var det dags för rött igen. Här fick vi ett härligt sötfruktigt, fylligt vin med mörka bär. Jag gissade på en Syrah/Grenache/Mourvedre-blandning från södra Frankrike, eller möjligtvis någonting från varma Australien. Det visade sig dock att vi var kvar i Gamla Världen, men så långt västerut som man kan komma. 2004 Quinta do Noval görs av den anrika portvinsfirman Noval i Duoro, men enligt Magnus är denna '04 deras första årgång av ett vanligt rött bordsvin, om än gjort på traditionella portvinsdruvor. Det var lite fruktbombsvarning, men föll definitivt mig i smaken ändå.

Nästa röda vin hade en helt annan karaktär. Grön stjälkighet, paprika och lite pepprighet förde mina tankar omedelbart till Cabernet Franc och Loire-dalen. Kanske en Chinon? Och äntligen lyckades jag pricka helt rätt, trots att jag sällan dricker röda Loire-viner. De är definitivt underskattade. Detta var 1999 Clos de L'Echo från Chinon, och när jag hörde årgången trodde jag inte mina öron. Ett imponerande piggt vin för sina 13 år.

Niklas kunde ju inte hålla sig i skinnet, utan han hade tagit med fler än en hemlig flaska. Nu var det dags för nummer 2. Det var ett ganska stramt vin med ekfatskaraktär, men utan större ålderstecken. Återigen tog det oss ganska lång tid att få druvan rätt, men detta var faktiskt 100% Cabernet Sauvignon. När det gällde ursprunget var vi alla lurade långt upp på läktaren, och var inte ens i närheten av rätt geografi. Vinet heter 2008 Trilogia och kommer faktiskt från Grekland, närmare bestämt Peloponessos-halvön. Vinmakaren heter Christos Kokkalis, och han jobbade tidigare som apotekare i Tyskland, innan han flyttade hem i mitten på 90-talet, och sadlade om till vin. Mycket välgjort och gott, med en pikant mint-ton, men inte riktigt i klass med ungraren tidigare under kvällen, enligt min mening.

Näst i tur att hälla upp var Fredrik. Vi fortsatte med rött, och detta vin fick flera av oss att gissa på norra Italien. Jag drar till slut till med en gissning på Slovenien, och det visar sig vara rätt, närmare bestämt i regionen Goriska Brda. Det innebär att vi visserligen bara är ca. fem fotbollsplaner från den italienska gränsen, som Fredrik uttryckte det. Vinet heter 2004 Edi Simcic Duet Lex, och är bordeaux-blend på druvorna merlot (80%), cabernet sauvignon (10%) och cabernet franc (10%). Det har dessutom lagrats ganska länge på nya ekfat. Detta var faktiskt för mig ett helt nytt vinland, och vinet gav mig ett synnerligen gott första intryck.

Kvällens sista rödvin kom från Roberto, och med tanke på hans rötter så var vi genast övertygade om att vi hade italienskt i glasen. Körsbär, med viss syra och slankhet, men det finns också en komplexitet och fyllighet bakom. Jag gissar först på Taurasi, och sedan far jag norrut till Valtellina. Några nörd-kollegor är inne på Amarone men jag håller inte med. Snart har vi gissat på allt italienskt utom Barolo, och då är det givetvis en sådan, närmare bestämt 2007 Renato Ratti Rocche Barolo. Det är gott och mycket välgjort, men jag hade nog väntat mig ännu mer kraft och tanniner från ett sådant kvalitetsvin. Det kan också vara så att våra smaklökar är något bedövade nu när kvällen börjar övergå i natt. Denna flaska hade nog tjänat på att ligga tidigare i provningssekvensen.

Trots att Niklas redan bidragit med två spännande flaskor, så hade han sparat den bästa överraskningen till sist. Specialverktyg för att lirka ut riktigt gamla och sköra korkar togs fram, och då blir alla församlade vin-nördar ordentligt nyfikna. Korken blir skickligt omhändertagen, och nu får vi njuta av ett helt unikt vin som påminner om flytande smörkola till färgen. Doften är ljuvlig med komplexa toner av honung, fikon, smörkola, mandel och vanilj. Vi är fullständigt övertygade om att detta är en gammal dammig Madeira. När vi frågar Niklas efter ledtrådar så säger han att det inte är Madeira, och han vet inte riktigt själv exakt var det är. När flaskan befrias från sin folie så står det: Cooperativa Vitivinicola do Peso da Regua, Vinho Generoso, Reservado a Associados. Detta är varken Madeira eller portvin, men det är definitivt portugisiskt. Vinho Generoso är en generell term för sött vin. Årgång saknas på etiketten, men Niklas tror att vi här har något från 1930-talet!! Ett så gammalt vin har jag faktiskt aldrig tidigare druckit. Det var helt enkelt en fantastisk upplevelse, och vinet var riktigt gott. Jag satt t.o.m. och sniffade lyckligt på korken (det finns bildbevis). Tack Niklas! Du har verkligen vidgat mina vyer.

Nu hade klockan passerat midnatt, och det var bara det verkliga järngänget kvar. Niklas 30-talsvin var helt klart "a hard act to follow" men jag plockade ändå fram ett välkylt muscat-vin som dessert. Det var 2005 Domaine de Barroubio från St Jean de Minervois i södra Frankrike. Jag gillar verkligen dessa muscat-viner, för de är inte alltför sötsliskiga, utan sötman balanseras upp av en fin syra, och så även här.

Så småningom blev det allmänt uppbrott från denna fantastiska kväll, där vi faktiskt provade hela 11 kvalitetsviner från 7 olika länder (dock bara Europa). Vi steg ner i väntande taxibilar, och lämnade stackars Ulf bland flyttkartonger och väldigt många odiskade vinglas. Han kunde dock trösta sig med ett antal bra slattar också. Tack till alla medverkande. Det var riktigt trevligt och inspirerande. När gör vi detta igen?

Leverans från xwine

Idag dök det upp tre halvlådor vin vid ytterdörren. Det är alltid en trevlig upplevelse. Det var leveransen av Fratelli Revellos viner, som jag beställde från xwine under den trevliga provningen på Högberga Gård. Tre veckors leveranstid var utlovat, och det höll de faktiskt ganska bra. Dessutom bra kommunikation hela vägen via e-mail, så detta är en importör som jag gärna handlar av igen.

Det var en fin blandning av Dolcetto, Barbera d'Alba och Barolo i lådorna. Vi beslöt oss för en snabb "pop and pour" av en flaska 2010 Fratelli Revello Barbera d'Alba, och det visade sig vara ett mycket klokt beslut. Härligt friska körsbär i både doft och smak, med en kristallklar syra, men försumbara tanniner. Ungt, oprententiöst, med ack så drickvänligt. Jag vill genast beställa ett par lådor till. Vilket underbart pastavin. Mums!

Nobel-viner 2011

När man nu sitter framför TV:n och tittar på Nobel-banketten, så blir åtminstone jag nyfiken på vad de har i glasen. Som tur är så finns det en rykande färsk pressrelease på Nobel-hemsidan, som bringar klarhet i frågan.

Förrätten som är hummer med picklade vintergrönsaker och jordärtskockspuré, avnjuts med bästa bubbel: Champagne Fourny Blanc de Blancs Premier Cru. Detta vin importeras av Nigab, och finns i beställningssortimentet för fyndpriset 249 kr.

Varmrätten är pärlhöna med Karl Johan-svamp och lingon. Till detta dricker gästerna 2008 Gary Farrell Pinot Noir från Russian River Valley i Kalifornien. Importör är Interbrands, och priset är 369 kr. Jag får tyvärr inte upp vinet i beställningssortimentet, så det kanske bara distribueras till restauranger, eller så är det helt enkelt slutsålt.

Efterrätten är mandarin- och vit chokladmousse. Dessertvinet är alltid populära 2010 Moscato D’Asti, La Caliera, Borgo Maragliano. Även detta vin importeras av Nigab, och kostar bara 99 kr i beställningssortimentet. Alkoholhalten är modesta 5%. Säkert en perfekt avslutning på middagen. När blir jag bjuden?

Fratelli Revello på Högberga Gård

Fredrik, från ostbloggen Who Cut the Cheese, bjöd in till en vinprovarkväll på Högberga gård, och upplägget lät så trevligt att det inte gick att motstå. Italiensk vinmakare från La Morra i Piemonte var på besök, och då sätter man sig ju gärna på buss, tunnelbana och sist spårvagn, för att ta sig ända ut till Lidingö.

När vi kommer in i värmen får vi genast ett glas vin i handen, och jag blir också omedelbart introducerad för ett gäng trevliga vinbloggarkollegor. Ulf från Red Scream & Riesling, Tryggve från VPK2881 och David från Svenssonsmakaren var alla där, och på yppersta vinprovarhumör. Vi avnjöt välkomstvinet framför en sprakande brasa. Det var en riktig trevlig rosé som hette 2009 Venus de Pinchinat, från Var i södra Frankrike, gjord helt på biodynamiskt odlade druvor av grenache, syrah, cinsault, merlot och cabernet sauvignon. Den var lätt och fräsch på alla sätt, men kanske lite somrig i novembermörkret.

Sedan var det dags att sätta sig till bords. Vi möttes av vacker dukning, två vinglas, två italienska ostar, marmelad och rikligt med bröd och olivolja. Fredrik hälsade välkomna och lämnade sedan över ordet till kvällens hedersgäst, Carlo Revello, ägare och vinmakare på Fratelli Revello, som han driver i La Morra tillsammans med sin bror Enzo. Carlo smattrade iväg en fin introduktion på vacker italienska, som nog inte så många i publiken snappade upp. Då kom Carlos svenska fru, Paola, till undsättning, och översatte till flytande stockholmska. Egendomen producerar ca. 70 000 flaskor per år, och inte mindre än fyra olika vingårdsbetecknade Barolo. Detta kommer att bli en spännande kväll.

De första vinerna på bordet var 2009 Dolcetto d'Alba och 2010 Barbera d'Alba. Dolcetto var mycket fruktig med ljusa röda bär, ganska låg syra, och en angenäm eftersmak av bittermandel. Vi konstaterade att detta är ett perfekt vardagsvin till tisdagspastan. Barberan var lite kraftigare, med mörka bär, kanske främst blåbär, och med en högre syra. Intrycket var ändå mjukt och runt, trots att det är ett så ungt vin. Detta blev jag mycket charmad av.

Provningen fortsatte sedan med Fratelli Revellos standard-Barolo utan vingårdsbeteckning, från 2007. Detta har lagrats 24 månader på ekfat, varav 80% gamla, och 20% nya fat. En fin doft av körsbär, men i munnen var vinet ganska kärvt och mycket strävt. Detta är tok-ungt som Tryggve uttryckte det. Det fanns en antydan av menthol, men jag saknade rosendoften. Detta behöver definitivt lagras ordentligt för att rundas av.

Provningen avslutades med två vingårdsbarolo. Först ut var 2006 Barolo Vigna Gattera. Detta vin har lagrats 24 månader på stora botti av slavonsk ek. Det har en härlig rosendoft, med mogna körsbär i bakgrunden. I munnen betydligt mjukare och mer harmonisk än 2007:an, men fortfarande med rejäl strävhet från tanninerna. Jag får tydlig körsbärssmak, men också lite menthol, och en antydan till viol. Gattera var riktigt gott att dricka redan nu, men kommer givetvis att vinna på lagring.

Sist ut för kvällen var 2006 Barolo Vigna Conca. Detta vin kommer från odlingar med sydläge, och 60 år gamla vinstockar. Det har lagrats 24 månader på barrique, med 50% nya och 50% gamla fat. Conca upplevs som betydligt mörkare, kraftigare och dovare än Gattera. Det finns rejäl strävhet, och mörk bigarrå-frukt, men utan sötman. Här finns material för ett enastående vin, men det gäller att glömma flaskorna i källaren i ganska många år, medan Gattera är synnerligen njutbar redan idag.

Ett stort tack till Fredrik för ett utmärkt arrangemang, på alla sätt och vis. Delikatessbutiken Mi Piace hade levererat de delikata ostarna. Köket på Högberga gård bidrog med en mör oxkind med magnifik sås och potatismos. Vill ni få tag på vinerna från Fratelli Revello så kan xwine ordna privatimport till högst rimliga priser. Själv slog jag till på 18 blandade flaskor, som lär dyka upp om ca. tre veckor. Jag ser fram emot detta.

Chateau Palmer och Le Pergole Torte

Goda vänner i Älvsjö bjuder in till middag, och denna inleds sympatiskt nog med en god ostbricka och vinprovning av två riktiga höjdare. C delar skåp på Grappe med mig, så jag har viss inblick i hans samling, och där finns ett antal äldre dyrgripar, som bör drickas snarast. Det är detta vi nu hjälper till med.

Vi inleder med 1988 Chateau Palmer från Margaux. Detta slott är klassat som 3:e cru, men har ett rykte och prissättning som nog överstiger denna nivå. Köper man en flaska på systembolaget idag så kostar den runt 2000 kr. För mig uppfyller detta vin alla kriterier för klassisk Bordeaux. Druvblandningen är 51% cabernet sauvignon, 39% merlot, 8% cabernet franc och 2% petit verdot. Doften är kraftig och domineras av stall och fuktig källare. I munnen övergår smaken till svarta vinbär och blyertspenna. Eftersmaken är lång, och har en liten mintton. Detta smakar mycket gott, och är ett vin vid full vigör, trots, eller kanske tack vare, 23 års lagring.

Nästa vin är en helt ny bekantskap för mig. Vi dricker 1995 Le Pergole Torte från egendomen Montevertine i Toscana. Det är gjort på 100% Sangiovese som lagrats i 2 år på ekfat. Doften är ganska svag, och ger ett lite parfymerat, blommigt intryck. I munnen är det syrliga körsbär, och höga tanniner. I eftersmaken finns en angenäm kärnbeska. Detta vin vinner mark under hela kvällen. Det öppnar upp sig efter lite luftning, och de kraftiga tanninerna mildras när man njuter det till maten. Jag har helt enkelt fått en ny favorit bland toscanarna.

Ett stort tack till C & C för att ni delade med er av dyrgriparna. Vi uppskattar det mycket.

www.chateau-palmer.com

www.montevertine.it

Äntligen italiensk leverans!

I maj var jag på resa i Piemonte och köpte vin i byn Boca. Allt fick dock inte plats i resväskan, utan sex flaskor av årgång 2000 skulle skeppas. Hela sommaren gick utan att några flaskor dök upp, så jag hann bli lite orolig, men härom veckan så anlände paketet. På köpet fick jag dessutom ett nytt transporthjälpmedel i form av en utmärkt frigolitlåda för ett 6-pack.

Vi kände oss nödda och tvungna att genast korka upp en flaska 2000 Vigna Chistiana. Vi möts av en ljuvlig doft av rosor och körsbär. I munnen är vinet slankt, lätt och otroligt charmigt. De syrliga körsbären finns kvar, men även lite hallontoner. Detta påminner faktiskt en del om en bra bourgogne. Vilken härlig vinupplevelse, och det finns fem flaskor kvar.

Premiär hos Munskänkarna

Jag har i två års tid varit en synnerligen passiv medlem i Munskänkarna. Trots lockande provningsinbjudningar och kurser så har jag helt enkelt inte fått tummen ur. Idag gjorde jag dock slag i saken och begav mig till introduktionsprovningen på Näringslivets Hus, mitt på Östermalm. Detta är tänkt som en första aktivitet för "nybörjare", och jag känner väl kanske att jag har passerat det stadiet redan, men jag skall villigt erkänna att det var både trevligt och givande. Kvällens provningsledare, Anders Källberg, var otroligt kunnig, och dessutom en pedagogisk presentatör. Vi fick en komprimerad och synnerligen matnyttig vinlektion på två timmar. Det gav både en bra repetition av kunskaper och en del helt nya perspektiv, framför allt på själva vinmakeriet.

Kvällens övning avslutades med blindprovning av fyra viner, två vita och två röda. Det första föll mig inte alls i smaken. Det var tunnt och mycket syrligt, men med alldeles för lite frukt för att kunna matcha syran. Jag gissade på en Sauvignon Blanc, trots att det fanns vissa petroleumtoner som pekade i en helt annan riktning. Facit var 2008 Tim Adams Reserve Riesling från Australien. Den kostar hela 249 kr i Systembolagets tillfälliga sortiment, och det var den enligt min mening inte värd. Tacka vet jag Rheingau!

Nästa vita var betydligt fylligare, fortfarande syrligt, men nu uppbackat av bra frukt, både citrus och lite tropiska frukter. Här hade jag faktiskt gissat på riesling och fick till min egen förvåning rätt. Detta vin hette 2008 Casa Marin Miramar Vineyard Riesling från Chile. Jag har definitivt aldrig druckit en chilensk riesling förut, men det här var riktigt trevligt. Det kostar 179 kr i det tillfälliga sortimentet.

Det första röda prickade jag in som en klockren pinot noir, med syrlig jordgubbsfrukt och en aning rökighet, samt lite angenäm beska i avslutningen. Detta var kvällens favorit för mig, och vi pratar alltså om 2009 Craggy Range Te Muna Road Pinot Noir från Nya Zeeland. Tyvärr är denna godbit lite dyr, 299 kr i Systemets september-släpp. Det var ju tur att jag åtminstone fick favoritdruvan rätt.

Vi avslutade med ett fylligare vin med doft av rosor, körsbär och tjära. Jag noterade precis detta i mina anteckningar, och då borde ju alla Nebbiolo-klockor börjat ringa. Av någon anledning hade min hjärna programmerats för att vi skulle prova pinot noir och cabernet sauvignon, så gissningen blev helt uppåt väggarna trots de druvtypiska markörerna. Facit var 2008 Perbacco Nebbiolo från firman Vietti. Detta vin finns i beställningssortimentet för 199 kr, och det kan definitivt vara värt att stifta bekantskap med igen.

Kvällens bonus var att jag äntligen fick skaka hand med Torsten, ena hälften av vinduon bakom Finare Vinare. Detta är enligt min mening Sveriges bästa vinblogg. Till min glädje och milda förvåning så hade han faktiskt koll på Puttes Vinspalt också. Nu får jag skärpa till mig och skriva väl, när en sådan förebild ibland kan ha vägarna förbi, här i cyberrymden.

Vigna Christiana, Boca

Vi lägger marinerad kyckling på grillen, och ugnsrostar rotfrukter till detta, så är fredagsmenyn fixad. Till detta vill jag dricka något riktigt gott. Efter vingårdsbesöket i Boca på försommaren så var jag nyfiken på att prova den 20-åring som jag fick med mig hem. Därför drar vi korken ur 1991 Vigna Christiana. Jag borde egentligen dekanterat, men det får bli lite luftning i stora rymliga kupor istället. Doften drar åt härligt syrliga körsbär, med en antydan till läder. I munnen är syran hög, och frukten en aning uttorkad, men efter lite luft i glaset så blommar faktiskt körsbären fram på ett riktigt trevligt sätt. Jag har inte mindre än fem olika årgångar av detta vin, så det skall bli intressant att jämföra framöver. Denna gamling klarade sig riktigt bra.

Podere ai Valloni i Boca

Härom veckan var jag på konferensresa i norra Italien. Mellan grupparbeten om försäljningsmål, kundnöjdhet, marknadsföring och andra viktiga saker, så hann vi också med ett vingårdsbesök. Kosan styrdes mot en liten by i Piemonte som heter Boca. Boca är också en egen exklusiv D.O.C., med bara ett fåtal producenter. Vi besöker lilla familjeägda Podere ai Valloni, som ligger gudomligt vackert på en kulle, omgiven av skogarna i naturreservatet Monte Fenera.

Här produceras ca. 6000 flaskor om året, av ett enda vin, nämligen det röda Vigna Cristiana. Det gör på 70% Nebbiolo, 20% Vespolina och 10% Bonarda Novarese. Jordmånen på kullen där druvorna växer består delvis av lavasten, vilket ger en speciell karaktär. Vinet lagras i tre år på stora ekfat, så kallade botti, och sedan ytterligare ett år på flaska, innan det släpps till försäljning.

Vi fick prova tre årgångar av Vigna Cristiana, nämligen 2005, 2004, och 2003. De hade ganska olika karaktär. 2005:an var mycket syrlig, och kändes fortfarande ganska ung. 2003:an hade mindre syra och var betydligt rundare och mer balanserad i smaken. Min klara favorit var dock 2004, med härlig mörk körsbärfrukt och fin balans mellan syra och tanniner. Jag inhandlade några flaskor av denna årgång, men vi fick också botanisera lite djupare i källarvalven, och då slog jag till på några dyrgripar från 1990 och 1991. Lagringspotentialen för Boca-viner sägs vara mycket god, så det skall bli mycket spännande att avnjuta dessa. Slutligen blev det ett antal flaskor från år 2000, en årgång som får generellt höga betyg i Piemonte.

Jag kan varmt rekommendera ett besök på denna egendom. Vi blev utomordentligt väl mottagna av familjen som stolt visade upp både ägor och produktionsanläggning. Sedan var dessutom vinet synnerligen charmigt, och något av en raritet.

En lördagseftermiddag på Grappe

Trots strålande vårsol, så kröp vi ner i källarvalven på Grappe i lördags, i sällskap med svägerska och svärföräldrar. Det var deras första besök på detta ärevördiga vinetablissemang, så vi inledde med en liten husesyn. Sedan var det dags att bänka sig i klubbrummet, på behagligt avstånd från den utomordentliga ostbuffén. Huvudnumret var dock givetvis vinerna. Jag hade korkat upp tre flaskor rött, från tre olika vinländer. Vi började längst västerut, i Napa Valley, USA, med 2001 Clos de Val Cabernet Sauvignon. Denna egendom har funnits sedan tidigt 70-tal, och en av grundarna är fransman, Bernard Portet. Bland annat detta gör Clos du Val till ett av de amerikanska viner som till stilen mest liknar originalet i "gamla världen", dvs Bordeaux. Ni kan läsa mer om bakgrunden här. Vinet har en tydlig druvtypisk svartvinbärskaraktär, och nog kan man hitta lite blyertspenna här också. Tanniner är väl avrundade och lite dammiga, men det är utmärkt gott att dricka nu, och på intet sätt uttorkat. Denna flaska inhandlades 2005 på en vinprovning i Atlanta med Clos du Vals dåvarande vinmakare, John Clews. Numera finns vinerna i beställningssortimentet. Mondo importerar och en flaska 2007 Cabernet Sauvignon kostar 249 kr. Jag är sugen på att beställa!

Nästa flaska är en gammal favorit från Bordeaux, nämligen 2005 Bad Boy, från Jean-Luc Thunevin, och tidigare recenserat bl.a. här. Sedan dess har varumärket expanderat. Numera finns både Baby Bad Boy och Bad Girl i sortimentet, men jag tycker det räcker gott med originalet. Kolla in den kinesiska reklamfilmen för Bad Boy på Thunevins hemsida. Stor underhållning! I Grappes källarvalv var det dött lopp mellan Clos du Val och Bad Boy, och de var dessutom förvillande lika i stilen, även om det är lite mera körsbär än svarta vinbär hos Bad Boy.

Eftermiddagens sista flaskan kommer från Italien, närmare bestämt Chianti Classico i Toscana. Vinet heter 2001 Badia a Passignano Riserva och produceras av den anrika firman Antinori. Doften är mycket intressant, med ett markant inslag av stall och gammalt läder. Vinet växer i glaset och har betydligt större komplexitet än de föregående två vinerna. Det tillkommer lite piptobak och härlig frukt i form av mogna körsbär, uppbackat av mjuka tanniner. Detta är tveklöst den bästa Chiantin som jag hittills druckit. Att även övriga sällskapet uppskattade den var tydligt, då den karaffen tömdes klart först.

Goda nyårsviner

Det är väl passande att årets första inlägg handlar om hur vi firade av det gamla året, dvs nyårsmiddagen. Ambitionsnivån var ganska hög, både på mat- och vinfronten. Vi inledde med äkta Kalix-löjrom som var oerhört mild och fin, och de små kornen fullständigt smälte i munnen. Till detta drack vi en champagne, NV Leclaire-Gaspard Grande Réserve Brut, från Grand Cru-byn Avize. Grönäpplig doft, som också innehåller en försvarlig dos rostat bröd. I munnen mycket frisk smak med små fina bubblor. Det blev en perfekt start på middagen och en bra matchning till löjrommen.

Huvudrätten var ugnstekt hjortfilé med potatis- och jordärtkockspuré och en gudomlig sås på grädde, viltfond, svartvinbärsgelé, soja och lite mesost. Sådan mat kräver rejäla doningar. Jag korkade upp 2001 Mas de Daumas Gassac, Languedocs stolthet, gjord på 80% Cabernet Sauvignon. Inledningsvis tyckte jag att doften var lite unken, och jag fruktade för ett ögonblick att flaskan var korkskadad. Efter en liten stund övergick dock doften till en betydligt behagligare stallighet. Smaken var mångfacetterad, men mestadels mörk frukt, främst svarta vinbär. Såväl tanniner och syra var väl integrerade efter 9 års lagring, och det känns som vinet är mitt i ett bra drickfönster. Det var gott, men faktiskt lite för vekt till det kraftiga viltköttet med gräddsås.

R. hade medfört ytterligare vin från Götet, så härnäst korkade vi upp 2006 Sartori Amarone. Detta är en producent som jag inte har stött på tidigare, så nyfikenheten var ganska stor. Doften var mycket intagande, dominerade av söta körsbär. I munnen fortsatte körsbären sin framfart, med god fyllighet, och en lite eldig avslutning, där 15% alkohol lyste igenom. Detta vin fungerade faktiskt ännu bättre till den kraftiga maten.

Måltiden avslutades med en förtjusande key lime pie, som faktiskt avnjöts utan dessertvin. Det fick räcka med kaffe & avec. Gott nytt vinår!

Vininköp på Kiel-färjan

Taxfree-butiker i allmänhet brukar vara ganska hemska shoppingupplevelser. Där blev jag faktiskt lite positivt överraskad av Stena Lines butik ombord på färjan mellan Göteborg och Kiel. De hade ett litet, men ganska gott utbud av vin, bland allt godis och sprit. Men det bästa var en vinbar mitt i butiken, där man för en ringa peng kunde provsmaka ett 10-tal viner ur sortimentet. Man kunde också prova ett stort antal single malt whiskys, om man nu vore lagd åt det hållet.

Jag höll mig till vinerna, och fastnade för ett Alsacevin, gjort på biologiskt odlade druvor, nämligen 2009 Domaine Fernand Engel Pinot Gris Reserve. Blommig doft, med lite tropiska frukter och viss kärvhet i avslutningen. Vinunic importerar, och man hittar detta vin i beställnings-sortimentet för 129 kr. På färjan var det någon tia billigare.

Jag plockade också med mig några flaskor av 2007 Terreno Chianti Riserva. Den svensk-ägda vingården har ju figurerat i Systembolagets sortiment länge, men Riservan måste man ändå bege sig till beställningssortimentet för att hitta. Där kostar den 139 kr. Nu får vi se om dessa flaskor konsumeras under Tysklandsvistelsen, eller om jag får med mig något hem.

En helkväll på Grappe

I veckan lyckades jag kombinera lite arbetsrelaterad nytta med nöje. Försäljningen har gått bra hela året, och vi ville uppmärksamma alla duktiga försäljningschefer i organisationen. Det blev en trevlig helkväll på vinklubben Grappe. Efter den obligatoriska men svala rundturen bland vinskåpen i de gamla kolkällarna, så slank vi in i det lite varmare klubbrummet. Vi var åtta kring bordet, och jag hade plockat fram några trevliga flaskor från gömmorna. Grappe är ingen restaurang, men man kan förbeställa mat, och servicen är alltid utmärkt. Vi inledde med en fantastisk krämig rotsellerisoppa med krispiga krutonger. Till detta hade jag valt 2007 Georg Breuer Terra Montosa. Det är en tysk riesling gjord på druvor från Breuers bästa vingårdar i Rheingau. Det blev en bra inledning på kvällen, med frisk citrus, men även en del tropisk frukt, i ett mycket välbalanserat vin.

Måltiden fortsatte med en klassisk Boeuf Bourguignon med potatispuré, återigen synnerligen vällagad. Till detta drack vi en gammal favorit, nämligen 2007 Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages. Härlig röd frukt, och tydliga mineraler som ger lite salmiakbett i avslutningen. Mums!

Vi avslutar kvällen med Grappes generösa ostbuffé. Till denna hade jag korkat upp två olika Amarone-viner. Vi börjar med 2006 Domini Veneti Amarone, som omedelbart följs av 2003 Tommasi Amarone. Det första vinet är lite syrligare, med klar körsbärskaraktär, och ganska sträva tanniner. Tommasi är betydligt rundare i stilen, med plommonfrukt och mjuka tanniner. Bägge två är bra, men det lite mognare Tommasi-vinet avgår klart med segern i Amarone-duellen.

Det blev en trevlig helkväll med både god mat och trevliga viner. Det verkade som alla gäster uppskattade tillställningen. Tack till Grappe för en inspirerande miljö, och alltid lika bra service.

September-nyheter

Eftersom källarskrubben fortfarande är ganska välfylld efter sommarens inköpsresa så hade jag tänkt att helt avstå från septembernyheterna. Men under veckan hade jag ett möte i centrala Stockholm, och befann mig då bara något kvarter från vinkällarbutiken på Regeringsgatan, och frestelsen blev för stor. Jag var tvungen att slinka förbi och se om det fanns några spännande flaskor kvar. Jag kom ut med följande tre flaskor, alla spännande Pinot Noir från "Nya Världen":

2008 Craggy Range Zebra Vineyard Pinot Noir, 279 kr, från Central Otago på Nya Zeeland

2008 Cloudy Bay Pinot Noir, 239 kr, från Marlborough på Nya Zeeland

2008 Ojai Santa Barbara County Pinot Noir, 289 kr, från Kalifornien

På det lokala systembolaget lockades jag också av följande flaskor i det ordinarie höst-släppet:

2009 Réné Muré Signature Gentile, 92 kr, vitt vin på blandade druvsorter från Alsace

2005 Feudi di San Gregorio Taurasi, 160 kr, maffigt rött vin från trakterna öster om Neapel

2007 Lucas & Lewellen Petite Sirah, 119 kr, amerikansk fruktbomb från Santa Barbara

2007 Lucas & Lewellen Syrah, 99 kr, mera amerikanskt till vettigt pris

Provsmakningsnoteringar följer vad det lider.