En glad kväll på Grappe

Under den alltför korta sommarsemestern i Sverige hade jag ambitionen att i alla fall få till minst ett besök på vinkällaren Grappe. Jag har ju några dammiga flaskor liggande där, som behöver ses om, och ibland även drickas. Det blev faktiskt av, och det var en mycket lyckad kväll.

Efter en rask promenad genom ett sommarvarmt Stockholm, så kändes det bra att inleda med ett svalkande vitt. Det fick bli 2008 Künstler Kirchenstück Riesling Kabinett Trocken. Jag är svag för bra riesling från Rheingau, och den här flaskan gjorde ingen besviken. Mycket druvtypisk, med lite begynnande mognad. Ett perfekt sommarvin.

Till varmrätten, en mycket vällagad kyckling med oliver och tysk potatissallad, korkade vi upp kvällens stjärna, 2004 Mazy-Chambertin Grand Cru från producenten Armelle & Jean-Michel Molin. Vilket vin! Doften ur glaset påminde mig om en hel blommande rosenträdgård, parfymerad, sofistikerad och spännande. I munnen en underbar balans mellan de röda bären, syrlighet och väl avslipade tanniner. Helt enkelt en röd bourgogne när den är som bäst. Varför hade jag bara en flaska av denna juvel?

Slaget om Auxey Duresses

Jag lämnade den sydafrikanska vintern med strålande sol och temperaturer runt 20 grader, för att komma hem till svensk midsommar med 13 grader och spöregn. Då är det åtminstone en tröst att få återse sin vinkällarskrubb, som än så länge är ganska välförsedd med mestadels europeiska viner.

Grillningen i regn på midsommarafton fick därför sköljas ner med två väl valda bourgogner från min favoritby, Auxey Duresses. Den ena kommer från Domaine Michel Prunier & Fille, 2009 Clos de Val Auxey Duresses Premier Cru. Vin nummer två är Domaine Lafouge, 2011 La Chapelle Auxey Duresses Premier Cru. Michel Prunier med dotter är ju vår hovleverantör av bra bourgogner till vettiga priser sedan många år tillbaka. Domaine Lafouge upptäckte jag bara härom året, då deras vin serverades till prinsessan Madeleines bröllopsmiddag.

Bägge vinerna har en härlig doft av röda bär. I munnen så har Clos de Val lite mera jordgubbskaraktär, medan La Chapelle drar mer åt hallon-hållet. De är båda välbalanserade med mjuka tanniner och frisk syra. I slaget om den bästa Premier Cru'n från Auxey Duresses så är kampen jämn, men jag tycker nog att Michel Prunier avgår med segern. Hans Clos de Val har lite mer komplexitet och djup, men det kan definitivt bero på de två extra åren i flaska. Det ska bli spännande att smaka La Chapelle igen om ett par år. Då kanske den har kommit ikapp, för potentialen finns där.

Lyckad blixtvisit i Beaune

Efter några riktiga turistdagar i Paris med Eiffeltorn, Louvren, Champs Elysées etc. så fortsatte färden  mot min favoritstad och favoritregion, Beaune i Bourgogne. För att vara så effektiv som möjligt, smet jag iväg på egen vinturné direkt på morgonen, och resten av familjen lämnades nöjda vid hotellpoolen. Jag passerar först Pommard, och sedan Meursault, men första målet för dagen är faktiskt Puligny-Montrachet, några kilometer bortanför Meursault. Denna by är min nya favorit bland de vita bourgogne-vinerna, men jag är ännu inte tillräckligt kunnig när det gäller producenter. Därför blev det ett stopp på Caves Puligny-Montrachet, mitt i byn. Här kan man provsmaka vid bardisken, medan man bläddrar i den tjocka källarlistan. Jag bad om rekommendationer från den kunnige mannen bakom disken och vi enades ganska snabbt om 2010 Jacques Carillon Puligny-Montrachet, 2011 Domaine Bzikot Puligny-Montrachet Premier Cru Les Perrières och 2011 Michel Bouzereau Puligny-Montrachet Premier Cru Les Champs Gains. Nästa gång skall jag besöka producenterna här också, men nu styrdes kosan mot Auxey Duresses.

Första stoppet i byn var givetvis favoritproducenten Michel Prunier & Fille. Jag hade avtalat möte och togs emot av Madame Prunier. Detta var fjärde besöket, så jag visste ganska väl vad jag ville inhandla. Det blev 2011 Auxey Duresses Village, 2010 Auxey Duresses Premier Cru och 2009 Auxey Duresses Clos du Val Premier Cru medan vi småpratade. Madame Prunier klagade bittert på det oväder som hade dragit fram i tisdags, och skadat vinrankorna ganska ordentligt. Det hade tydligen haglat oavbrutet i 25 minuter, tills marken var helt täckt av vita iskorn. Pommard drabbades värst, men även Auxey Duresses fick också en ordentlig släng av hagelskuren. Vi får se om detta sätter några permanenta spår när det är dags för 2013 års skörd.

Efter Prunier var det dags att bege sig på jakt efter Domaine Lafouge. De av er som läste mitt inlägg om middagen på Drottningholm efter prinsessbröllopet kommer kanske ihåg att där dracks ett för mig helt okänt vin från Auxey Duresses. Nu skulle producenten spåras upp. På en bakgata i byn hittar jag till slut en liten skylt där det står, Jean Lafouge, Viticulteur. Jag går in på den lilla gården, och hör röster genom det öppna köksfönstret. Jag hälsar bonjour, och undrar om det är möjligt att köpa vin här. Jean Lafouge själv hoppar ut på kökstrappan, och hälsar välkommen, men han förklarar snabbt att han mest ägnar sig åt arbetet ute i vingården, så provsmakningar och försäljning hanteras av Jean Lafouge senior, dvs pappan. Vi introducerades och sedan bar det av direkt ner i källarvåningen under kökstrappan. Monsieur Lafouge undrade nyfiket hur jag hade hittat till dem, och vi kom snabbt in på Drottningholmsmiddagen. Stoltheten över denna leverans gick inte att ta miste på, men då man saknade importör i Sverige, så hade det hela tydligen hanterats via distributören i Nederländerna. Det mest troliga är nog att kungafamiljen kommit i kontakt med Lafouges viner under sina sommarsemestrar på Rivieran, för i Sverige finns ännu inte vinerna. Så hur smakade det då? Jo tack, alldeles utmärkt. Jag provar mig igenom det röda sortimentet, och det vinet som kungen valde, Auxey Duresses Premier Cru La Chapelle är faktiskt bäst. Här finns härligt typiskt röda bär, syra och tanniner i skön balans, trots att vinet är tokungt (2011). Med några fler år på nacken som kommer detta att bli magnifikt, och för ynka 15 euro är det dessutom ett riktigt fynd prismässigt. Gissa om jag var nöjd med min förmiddag.

Vinrapport från Drottningholm

En dag som denna kan jag inte låta bli att leka lite hovreporter. Jag önskar att jag vore på plats på Drottningholm, men de måste ha missat mig av någon konstig anledning, när inbjudningarna skickades ut. Istället får jag förlita mig på Hovets hemsida för att kunna rapportera dryckesvalet från bröllopsmiddagen.

Förrätten verkar vara ett lekfullt potpurri på svenska smaker, med löjrom, sill, västerbottenost, toast skagen etc. Till detta kan man välja att dricka snaps & öl eller ett Alsace-vin från Trimbach, nämligen 2009 Riesling Vielles Vignes. Sedan serveras en smörbakad laxöring med sparris. Här ser jag till min stora glädje en årgångschampagne som måltidsdryck, 2005 Pommery Grand Cru. Ett enligt min mening ypperligt val. Champagne är underskattat till mat.

Nästa rätt är helstekt kalvfilé med astrakancidersås. Här serveras en ung Bourgogne från Côtes de Beaune, 2010 Auxey-Duresses Premier Cru La Chapelle från Domaine Lafouge. Jag känner inte till denna producent, men jag vet att byn Auxey-Duresses, alldeles intill mer kända Volnay och Meursault är en av Bourgognes verkliga "hidden gems".  Det är bara att applådera.

Menyn avslutas med en Pavlova med färska smultron. Till detta dricks 2010 Sattlerhof Beerenauslese från Südsteiermark i Österrike. Det låter ganska gott det också. Nämnde jag att jag borde varit på plats?

PS. Jag har nu gjort lite mera research. Domaine Lafouge är en liten familjeägd firma som drivs i sjätte generationen av Jean och Gilles. De ligger i byn Auxey-Duresses, och är givetvis specialiserade på byns viner. Premier Cru La Chapelle är ett familjeägt monopol. Den som spårade upp det här vinet är bara att gratulera. Vad jag kan se så finns ingen importör i Sverige. De har inte ens en egen hemsida. Det får bli att åka ner och knacka på dörren istället.

Lammracks och Corton

Vi bor nu på en privat safari-ranch på Laikipia-platån i centrala Kenya. Det är verkligen en oas mitt ute i vildmarken. Efter tre timmars skumpande på vägar som definitivt kräver både fyrhjulsdrift och hög markfrigång, och med busksavann så långt ögat når, så kommer vi fram till en bekväm bungalow med pool, tennisbana och en matsal med egen kock. Sådan lyx är vi inte riktigt vana vid, men man vänjer sig snabbt. Andra kvällen får vi mycket väl tillagade lammracks med en len potatisgratäng, och då korkar jag upp den medhavda 2002 Louis Latour Corton Grand Cru. Som så ofta med bra bourgogne, så är "pop and pour" ingen bra idé. Initialt är syran alltför dominerande, men efter lite luftning i glasen så kommer en härlig jordgubbsfrukt fram, uppbackade av mogna lädertoner. Vinet matchar det välkryddade lammet väl, och den fantastiska omgivningen gör det till en oförglömlig måltid. Denna Corton fanns med i Systembolagets december-släpp för 298 kr, och det finns fortfarande en hel del flaskor kvar. Ett riktigt bra köp om man gillar bourgogne, enligt min ringa mening.

Le Jardin des Sens

Nu är vi hemma på ett regnigt Värmdö sedan flera veckor tillbaka, men det finns fortfarande kvar åtskilliga minnesbilder och anteckningar från sommarens Frankrike-resa, så det blir ytterligare några soliga inlägg här på Puttes Vinspalt.

Innan vi lämnade våra vänner Fred & Anne i Vic-la-Gardiole så insisterade jag att få bjuda dem på en god middag, som tack för deras fantastiska gästfrihet. Vi begav oss då till Le Jardin des Sens i Montpellier. Denna restaurang drivs av tvillingbröderna Jacques och Laurent Pourcel, som är riktiga kock-kändisar i Frankrike. De har byggt upp ett restaurangimperium med högklassig fransk kokkonst och har nu restauranger i såväl Asien, Nordafrika som Frankrike. Ursprunget är dock Le Jardin des Sens, som i många år haft två stjärnor i Guide Michelin. I årets guide tappade de dock den ena stjärnan, till Montpellier-bornas stora förvåning. Här lokalt anses fortfarande restaurangen vara stans bästa.

Restauranglokalen är som en stor kub, där tre av väggarna består av enorma glasfönster från golv till tak. På andra sidan fönstren finns en prunkande trädgård där man med fördel kan avnjuta sin fördrink. Själva matsalen har tre olika nivåer, som sluttar ner mot trädgården lite likt en amfiteater.  Förväntningarna blir höga när vi stegar in i denna läckra miljö. Lite årgångschampagne i form av 2002 Moët et Chandon, samt en amuse bouche trollas fram medan vi fördjupar oss i menyn. Vi fastnar alla för avsmakningsmenyn "Sense & Saveurs" med sju rätter.

Jag får förtroendet att välja vin. Då de första rätterna är hummersallad respektive havskatt så inleder vi med en flaska vit Bourgogne, nämligen 2010 Domaine Jacques Carillon Puligny-Montrachet Premier Cru Les Perrières. Sommeliern nickar gillande åt mitt val, och det är ju en lovande början. Vinet smakar också fantastiskt gott. Här finns frisk citrus, mineraltoner, men också en härligt smörig fyllighet från ekfatslagringen, och en gudomligt lång eftersmak. Detta är faktiskt ett av de bästa vita Bourgogne-vinerna som jag druckit hittills. Var kan jag få tag på fler flaskor?

Menyn fortsätter sedan med duvlår, serverade med en vaniljdoftande äppelpuré. Också detta är gudomligt gott, men då är det dags att växla över till rött vin. Vinlistan är som sig bör synnerligen omfattande, och utbudet av Languedoc-viner är enormt. Jag fastnar för Mas Jullien Les Etats d'Ame från byn Jonquières, bara några mil nordväst om Montpellier. Detta vin finns både i årgång 2006 och 2008, men sommeliern förordar bestämt 2008:an. Vinmakaren Olivier Jullien är känd för sin experimentlusta, och såväl druvsammansättning som odlingsplatser kan växla ordentligt mellan de olika årgångarna, så det är bäst att lyssna på sakkunskapen här. Även detta val visar sig vara en fullträff med härlig plommon- och körsbärsfrukt och en fin örtighet från garriguen. Det är ett kraftfullt vin men tannierna är redan välbalanserade och vi njuter i fulla drag.

Måltiden fortsätter med en magnifik ostbricka och inte mindre än tre olika desserter. Chokladcylindern fylld med vit chokladmousse och kola gick inte av för hackor. På bilden ovan ser ni jordgubbar under ett täcke av fin maräng, serverat med basilika-sorbet och kristalliserat socker. Riktigt smaskigt det också. Vi tumlade så småningom ut i sommarnatten synnerligen nöjda. Detta var faktiskt en av de bästa måltiderna hittills i mitt liv. En bra fransk stjärnkrog är helt enkelt en svårslagen upplevelse.

Vinbutik i Beaune

Efter vingårdsbesöken blev det lunch och lite shopping i Beaune, innan fortsatt färd söderut mot Medelhavet. En butik man inte vill missa är Athenaeum. Den ligger mitt emot Hotel Dieu mitt i centrum. Det är framför allt en bokhandel med inriktning mot vinlitteratur, men här finns också vinprylar och tillbehör av alla de sorter. Längst in i lokalen ligger dessutom en "cave" med ett ganska litet men bra sortiment av lokala viner, både dyrgripar och enklare vardagsviner. Är man det minsta vinintresserad så går det lätt att tillbringa en timme här. Den här gången investerade jag i ett par utmärkt detaljerade kartor över vindistrikten i Bourgogne och Bordeaux.

Chateau de Meursault

Återresan från Auxey-Duresses mot Beaune gick genom Meursault, och där svängde vi förbi Chateau de Meursault. De erbjuder en helt annan upplevelse vad gäller vingårdsbesök, mer i linje med de stora slotten i Bordeaux. Man kör in och parkerar på slottsgården, och sedan lotsas besökare in i en av slottets flyglar. Entreavgiften är 15€. För detta får man ett litet vinprovarglas, en rundtur, först genom slottets konstsamling, och sedan ner i källaren för att beskåda vinlagringen. Sedan avslutas besöket med provning av sju olika viner, och inköp av det man vill ha. Mycket proffsigt och välorganiserat förvisso, men på charm-skalan ligger man ljusår efter förmiddagens två första besök. Vinerna är välgjorda, men också ganska dyra, så här plockade jag bara med mig några enstaka flaskor av 2008 Pommard Les Petits Noizons och 2008 Savigny-les-Beaune. Vi provade givetvis även deras Meursault, men jag tyckte att ek-karaktären var lite för påträngande, så det blev inget köp av detta vin.

Tredje besöket hos Michel Prunier & Fille

Jag har vid det här laget hunnit besöka ganska många vingårdar, men allra högst upp i charm-ligan ligger Michel Prunier & Fille, mitt i byn Auxey-Duresses. Nu var det dags för tredje besöket. Denna gång har jag faktiskt ringt och bokat en tid, istället för att bara knacka på dörren som vi har gjort vid tidigare tillfällen. Vid ankomsten står Estelle Prunier och klistrar etiketter på flaskor, tillsammans med sin lilla dotter, men hon kommer snabbt och tar hand om oss i det mysiga källarvalvet direkt under köket. Det här är verkligen ett småskaligt familjeföretag, som det finns så många av Bourgogne. Familjen har totalt 12 hektar, varav 6 i egen ägo, och 6 arrenderade. Huvuddelen av produktionen är kopplad till byn Auxey-Duresses, men man äger också ett premier cru-läge i Volnay, och mark i Meursault.

Estelle visar oss entusiastiskt runt bland vintunnorna i källarvalven, och barnen tycker faktiskt att det är ganska spännande därnere. Sedan vidtar provning, där vi fokuserar på de röda vinerna, även om det också finns både vit Meursault, Cremant de Bourgogne och rosé i sortimentet. Kommunvinet 2010 Auxey-Duresses är friskt med bra balans mellan syra och hallonfrukt, men behöver nog något års lagring för att komma helt till sin rätt. 2008 Auxey-Duresses Premier Cru, som är en cuvée från tre olika  premier cru-lägen i byn, är en riktigt trevlig bekantskap, fullt drickbar nu, med mjuka tanniner och fin frukt. 2008 Auxey-Duresses Clos du Val Premier Cru är Pruniers prestigevin, och här är det betydligt mer kraft, och rejäla tanniner. Detta skall definitivt lagras några år, men går nog en spännande framtid till mötes. Vi avslutar med att prova 2008 Volnay Les Caillerets Premier Cru. Den känns mer sofistikerad och harmonisk än exemplaret från samma läge som vi just provade i Volnay, men så har också detta vin ytterligare två års lagring på flaska.

Efter denna synnerligen trevliga provning så var det dags för lite större inköp. Jag tror att jag kom därifrån med 30 flaskor. Estelle slängde glatt med en bonus-flaska och önskade oss välkomna åter, och det blir definitivt fler besök. Michel Prunier & Fille är numera ett obligatoriskt stopp när Bourgogne besöks. Kontaktupgifter finns på deras mycket sparsmakade hemsida. Läs gärna också den trevliga intervjun med Estelle på Bergmans Bourgogne.

Domaine Christophe Vaudoisey i Volnay

Familjen har bara givit mig en halv dag för vingårdsbesök, så det gäller att vara effektiv. Som tur är så är avstånden korta, och Beaune en utmärkt utgångspunkt. Vi checkar ut från hotellet på morgonen och ger oss av på landsvägen rakt österut. Vi kör genom Pommard och snuddar vid Meursault, men mitt första mål är Volnay. Denna lilla by, med endast ca. 300 invånare, ligger mycket vackert på sluttningen ovanför betydligt större Meursault, och med många fina sydlägen. Vi parkerar på det lilla torget och jag ser den trevliga skyltningen på bilden. Den leder mig rakt in till Domaine Christophe Vaudoisey, på västra sidan av torget. Madame Vaudoisey tar emot oss, och leder oss rakt ner i källaren, där provsmakningsflaskorna står uppradade, även om hon påpekar att det kan vara svårt att prova vin direkt efter frukost (klockan har nu hunnit bli cirka 10).

Vi låter dock inte detta hindra oss, utan ger oss genast i kast med en utvärdering av husets tre olika Volnay Premier Cru av årgång 2010. Vi börjar med Les Mitans, som trots rejäla tanniner känns ganska mjuk och tillgänglig redan. Les Caillerets är betydligt robustare och känns snarast klumpig bredvid Les Mitans. Vi avslutar med Clos des Chènes, som är ett riktigt kraftpaket med ordentlig lagringspotential. Jag handlar ett antal flaskor av Les Mitans och Clos des Chènes för det ganska facila priset 23€. Det vanliga kommun-vinet Volnay kostar bara 15€, så det går inte heller att motstå. Efter denna synnerligen trevliga inledningen på förmiddagen, går färden vidare, till grannbyn Auxey-Duresses.

På plats i Beaune igen

Knappt har vi kommit hem från USA-resan, förrän det är dags för nästa semester-tur. Denna gång är det bilresa genom Europa med hela familjen, till favoritdestinationen Frankrike, som står på schemat. Efter stopp i Skåne och Wolfsburg på nedresan, anländer vi till Beaune, mitt i Bourgogne, på sen-eftermiddagen. Detta är mitt fjärde besök i denna underbara medeltidsstad. Vi bor på ett hotell precis utanför den gamla ringmuren, men det är bara några kvarter att promenera in till de centrala delarna. Vi hamnar på trevliga Brasserie Double Sens. Där avnjuter vi en utmärkt tre-rätters meny, och resans första bourgogne. Det blir 2006 Jaffelin Beaune Les Cent Vignes Premier Cru. Negociant-firman Jaffelin har förresten sin cave bara några kvarter från restaurangen, på Rue Paradis.

Första sniffen ger härliga röda bär. I munnen känns det först lite tunnt och väl syrligt. Men som så ofta med bourgogne-viner, efter några minuter i glaset så öppnar sig vinet på ett fantastiskt sätt. De röda bären, både hallon och jordgubbar, balanserar nu helt plötsligt syrligheten på ett utmärkt sätt, och eftersmaken är lång och synnerligen njutbar. Nu känner jag mig som hemma!

Pinor Noir-helg

Det har väl inte undgått någon läsare av denna blogg att min favorit-druva är pinot noir, och gärna då från Bourgogne. Under den gångna helgen var det dock dags att prova lite pinot även från Nya Världen. På fredagkvällen inledde vi med en argentinare minsann. Det var 2009 Salentein Reserve Pinot Noir från Uco Valley i Mendoza-distriktet. Vingården ägs av en framgångsrik holländsk entreprenörsfamilj, och flaskan är inhandlad under resa i Nederländerna. Detta är en smakrik, nästan kryddig pinot noir med viss röd frukt, men utan den höga syra som man hittar i de flesta europeiska viner från denna druva. Jag tyckte det smakade riktigt bra, om än inte lika nyanserat som en elegant Bourgogne.

Nya Världen-temat fortsatte sedan även under lördagen. Då var det dags för Nya Zeeland att bidra med god pinot noir. Vi korkade upp 2008 Craggy Range Zebra Vineyard Pinot Noir från Bendigo i Central Otago. Denna ganska exklusiva nya zeeländare (279 kr då den släpptes på Bolaget) erbjuder plommon av det lite syrligare slaget, och även toner av kaffe och choklad i avslutningen. Inte dumt alls!

På söndagkvällen avslutades denna pinot noir-helg med en halvflaska av Berry Bros and Rudds härtappade 2009 Extra Ordinary Red Burgundy. Leverantör av detta vin är Maison Roche de Bellene, Nicolas Potels negociant-business i Beaune. Det är en specialblandad cuvée som verkligen är härligt ursprungstypisk. Här får man både syrliga hallon och jordgubbar med en frisk och lätt touch. Hade jag bott i London, på lagom avstånd från BBR, så hade detta varit mitt hus-vin. Vive Bourgogne!

Sen till mars-släppet

Det var ganska många månader sedan jag intresserade mig för ett nyhetssläpp på Systembolaget. Numera finns hela beställningssortimentet lättillgängligt via e-beställning, och med en del utlandsresor, kompletterat av små oberoende vinimportörers privatimport så känns det helt onödigt att hänga på låset vid ett bestämt månadsskifte. Just mars-släppet har jag dock läst en del gott om, och idag råkade jag befinna mig mitt i stan, i närheten av vinkällarbutiken i Passagen. Det blev med andra ord både spontanbesök och spontanköp.

Munskänkarna i Stockholm ordnar varje månad en provning av intressanta nyheter, som jag givetvis missade, men Finare Vinare var där. Detta inlägg var en god inspiration när jag sprang runt bland flaskorna i vinkällarbutiken. Först fastnade jag därför för 2010 Keller Riesling von der Fels. En god tysk riesling med Finare Vinares kvalitetsstämpel är aldrig fel. Sedan blev det rött för hela slanten, och givetvis några pinot noir. Först en amerikanare, 2009 Brewer-Clifton Pinot Noir från Santa Rita Hills. Goda recensioner och klarröd vaxad bullig kork gjorde att jag föll till föga. Synintryck är inte att förakta, som varje god marknadsförare vet.

Därefter föll jag för 2009 Volnay från producenten Fernand & Laurent Pillot. Just Volnay är en av mina favorit-byar i Bourgogne, och även detta vin har fått goda vitsord av Finare Vinare. En annan, lite mindre känd Bourgogne-by, är St Romain, som ligger i Côte de Beaune, i en sidodal västerut, alldeles bortanför Auxey-Duresses. Viner härifrån hittar man sällan i de svenska hyllorna så det fick också bli en flaska 2009 St Romain från Domaine Taupenot-Merme. Sist men inte minst så fastnade jag för 2009 Cornas från Paul Jaboulet Ainé. Cornas är en mycket liten AOC i norra Rhône-dalen nära staden Valence. Här produceras bara rött vin på 100% Syrah-druvor. Vinerna är kända för att kräva lång lagring, så dessa flaskor skall jag nog helt enkelt glömma bort de närmaste 10 åren. Det är kul med dammiga flaskor!

Vit bourgogne på Restaurang Sjögräs

Här kommer ett något försenat inlägg från Alla Hjärtans Dag, som firades på Restaurang Sjögräs på Söder. Detta är en liten och trivsam inrättning som kan beskrivas som en ganska lyckad kombination av kvarterskrog och finkrog. Både bardisk och kök befinner sig nästan mitt i lokalen, så man har god överblick. Både meny och vinlista är trevliga, och de har också specialiserat sig på fin lagrad rom, med ett fantastiskt utbud, som presenteras i en helt separat meny.

Dagen till ära inledde vi med en glas rosa bubbel. Det blev NV Deutz Brut Rosé. Jag dricker inte rosé-champagne så ofta, men detta var ju ett bra tillfälle. Snustorr med små fina bubblor, och en doft av röda äpplen och en gnutta hallon. En riktigt bra inledning på middagen helt enkelt.

Jag åt en bläckfiskrisotto till förrätt, följt av kungsfisk i gräddsås med kantareller. Kära hustrun valde favoriten löjrom och sedan kungsfisken också. Vi kände att dessa val krävde något gott vitt vin, och vi fastnade på bourgogne-sidan i vinlistan. Till slut föll valet på ett kommunvin från Puligny-Montrachet. Tyvärr missade jag att notera både årgång och producent, vilket är ganska oförlåtligt för en vinbloggare, men jag tänkte att jag alltid kunde slå upp det i vinlistan på restaurangens hemsidan. Nu visar det sig givetvis att vinet antagligen sålt slut, och därför inte längre finns med på den publicerade listan. Nåväl, vinet smakade i alla fall utmärkt. I den ganska blygsamma doften fanns citrus och äpplen. I munnen kom fler äpplen, grapefrukt och lite bittermandel i avslutningen. Syran är hög, klar och knivskarp. Detta är inget man lättjefullt sitter och sippar framför brasan, men till maten var det ett mycket gott val. Gräddsåsen matchades lätt av den fina syran i vinet.

Måltiden avslutades men en liten miniprovning av rhum agricole, dvs finare lagrad mörk rom. Det var intressant att sniffa på, men när man väl får det i munnen så smakar det bara alkohol. Starksprit är inget för mig. Tacka vet jag bourgogne.

Vinbloggarkväll på Östermalm - Del 1

Allt sedan den trevliga Revello-provningen på Högberga gård i höstas, så är vi några vin-nördar som har haft mail-kontakt och planerat nästa sittning. Igår blev den av! Bland flyttkartonger i en halvt inflyttad Östermalmslägenhet hade Ulf från Red Scream & Riesling ordnat värdskapet på bästa möjliga sätt. Upplägget var enkelt. Ta med en god och intressant flaska, så blindprovar vi oss igenom kvällen. Dessutom så hade vi med Fredrik "Who Cut the Cheeze" och Roberto, med egen import av italienska delikatesser, som gastronomiska konsulter, så det gick verkligen ingen nöd på oss i matväg heller.

Kvällen inleddes i köket med ett glas vitt. Att det var riesling i glaset var det ingen tvekan om, när Ulf hällde upp. Magnus från Aqua Vitae gissade på en Dönnhoff från Nahe, medan jag var borta i Moseldalen och seglade. Fredrik plockade året 2007 så med gemensamma krafter fick vi alla rätt. Det var 2007 Dönnhoff Hermannshöhle vi drack, så Magnus träffsäkerhet var synnerligen imponerande.

Väl till bords så fick vi avnjuta en rimmad fläsksida med knaprig svål, rödvinssås och en garanterat kalori-stinn potatispuré. Niklas från Wine Virtuosity var snabb med att hälla upp sin första hemliga flaska. Nu var genast gissningsleken betydligt svårare. Vi fann röda bär, slank och fin syra men också stadga och fyllighet. Jag tyckte mycket om vinet, men hade förtvivlat svårt att placera det. Efter en ledtråd om Bordeaux-druva, så kom jag till slut fram till att vi hade Merlot i glasen, men ursprunget var fortfarande höljt i dunkel. Till slut avslöjade Niklas att det rörde sig om 2000 Weninger Soproni Merlot från Ungern. Flaskan har inhandlats på plats från vinmakaren själv, Frans Weninger. Han kommer från en österrikisk vinfamilj, och medan pappan fortfarande gör österrikiska viner, så har sonen flyttat över gränsen till Ungern och etablerat sig där. Enligt Niklas så slår han nu sin farsa när det gäller kvalitet. Själv tyckte jag detta vin var en av kvällens höjdpunkter.

Efter huvudrätten dök det upp diverse delikatesser från gattimondo på bordet. Då passade jag på att hälla upp mitt vin. Alla förväntade sig av någon outgrundlig anledning en Pinot Noir från mig, och de fick rätt. Jag hade satsat på 2000 Hospices de Beaune, Savigny-les-Beaune Premier Cru Cuvée Fouquerand, nyligen inhandlad i Berlin. Det var en fin och ganska ursprungstypisk röd bourgogne i den mjukare stilen. I början tyckte jag att frukten var lite gles, men vinet öppnade upp sig i glaset och växte med uppgiften. I denna kunniga skara så var flera av nördarna snabbt inne på Côte de Beaune, och debatten gällde egentligen bara vilken av kommunerna runt Corton-kullen som det skulle gissas på.

Nu hade vi ångan uppe, och nästa vin hamnade i glasen, medan vi plockade bland ljuvliga oliver, parmesankräm, skinka, pecorino, men jag lämnar er med en "cliffhanger".......del 2 följer snart.

Besök hos Berry Bros & Rudd

Resandet fortsätter, och nu har det blivit några dagar i London. En eftermiddag blev det faktiskt tid för lite shopping, och jag gav mig med raska steg av från hotellet till St James. I dessa anrika kvarter ligger Berry Bros & Rudd, vinhandlare sedan 1698. Vad som är ännu mer anmärkningsvärt är att de fortfarande håller till i samma lokaler, och ägs och drivs av samma familj. Snacka om att bevara traditioner!

När man stiger in genom dörren möts man av knarrande trägolv, lågt i tak, lite murrig belysning och expediter som står vid träpulpeter som mycket väl kan vara original från 1698. På pulpeterna stor dock moderna datorer och kreditkortsterminaler, och det tar bara några sekunder att få svar på om en viss flaska finns i lager. Ett urval av viner är på display i tre små rum, men det verkliga lagret ligger en trappa ner, dit endast expediterna har tillträde. Därför är det bra att ta en titt på den utmärkta hemsida, www.bbr.com, innan det fysiska besöket, så att man har lite koll på vad som döljer sig i källarplanet.

Servicen är givetvis mycket artig och kunnig. Jag lyckas lägga vantarna på ett av mina absoluta favoritviner, årgång 2007 av Yarra Yering Dry Red #1. Detta kultvin från Australien är normalt svårt att få tag på, så jag var mycket nöjd, trots att det kostade en slant. Jag fastnade också för en 2007 Volnay från Domaine Michel Lafarge, samt några halvflaskor av Berry Bros & Rudds egen härtappade Bourgogne. Vid utcheckningen blev jag genast inlagd i kundregistret, och bara några minuter efter besöket fick jag ett e-mail med inloggning till min egen sida på bbr.com, där all min köphistorik lagras. Vilken underbar kombination av stolta traditioner och modern CRM-marknadsföring. Jag kommer att besöka både hemsida och butik igen.

Vinshopping i Berlin

Förra helgen tillbringades i den spännande metropolen Berlin, och det blev faktiskt tid för lite strosande i vinaffärer. Inte långt från vårt hotell, i norra kanten av Alexanderplatz, hittade jag ett vinotek som hette Koch. Väl inne i butiken så tyckte jag att utbudet av diverse spritsorter vida översteg vinsortimentet, men jag gjorde likväl ett litet fynd. Vad sägs om 2000 Savigny-les-Beaune Premier Cru Cuvée Fouquerand från Hospices de Beaune för en bit under 30 €! Det fick bli den första Berlin-souveniren i packningen.

Under dag två tillbringade vi en eftermiddag på det imponerande varuhuset KaDeWe. Hela våning 6 i detta shoppingpalats kallas finsmakaravdelningen. Här finns ett enormt utbud av delikatesser från jordens alla hörn, kryddor, bröd och bakverk, ett chokladsortiment utan dess like, och givetvis också en rejält tilltagen vinsektion. Jag spatserade runt där i en dryg timme och fullkomligt njöt av utbudet. Priserna var OK, men det är definitivt inte en budget-ställe, utan hit kommer man för att hitta ovanliga och intressanta flaskor. Resväskan var tyvärr redan trång, så enda inköpet blev en Rheingau-favorit: 2006 Peter Jacob Kühn Quarzit Riesling trocken. Jag var också riktigt lockad av några dammiga vintage port, men det får bli nästa gång. Missa inte sjätte våning på KaDeWe om ni är i Berlin!

Nyårsviner 2011

Findukning, en sprakande brasa, festklädda gäster, och febril aktivitet i köket. Nu skall det gamla året firas ut ordentligt. Vi börjar med löjromstoast, och det är äntligen dags att smaka Nobel-champagnen, NV Veuve Fourny & Fils Blanc de Blancs Premier Cru. Det är bara att konstatera att den lyckades leva upp till förväntningarna. Frisk, snustorr, med citrus och gröna äpplen. Helt enkelt en klassisk aperitif-champagne som sitter perfekt som inledning på kvällen.

Varmrätten är en helt fantastiskt hängmörad oxfilé, serverad med både hemlagad bearnaise och portvinssås, samt hasselbackspotatis. Min gode vän C är på plats, han med de dammiga flaskorna, och han har givetvis tagit med sig en dyrgrip. Vi dekanterar med andakt 1993 Hospices de Beaune Mazis-Chambertin Grand Cru, Cuvée Madeleine Collignon. Doften är helt förförande, med initialt lite läder, stall och höstlöv som sedan successivt ersätts av förvånansvärt pigg frukt i form av körsbär och jordgubbar. Väl i munnen så finns den fina frukten och en läskande syra kvar, men åldern har nästan helt trollat bort tanninerna. Det är en märklig upplevelse att dricka ett så komplext och smakrikt vin, utan minsta strävhet, men fortfarande med en härligt lång eftersmak.

Efter C:s bidrag så ville ju inte jag vara sämre, så jag lyckades leta fram 2002 Hospices de Beaune Pommard, Cuvée Billardet. Denna relativa ungdom uppvisade en betydligt mindre komplex doft, för här kommer de röda bären direkt, främst i form av jordgubbar och hallon. I munnen är det en härlig balans av de röda bären, syra och en lite tanniner som ger stadga, längd och fyllighet. Doften kan inte match det mer spännande äldre vinet, men smakupplevelsen är faktiskt bättre. Detta var ett av de bästa Pommard-viner som jag har druckit. Bourgogne när den är som bäst är helt enkelt oslagbar.

Till dessert får vi avnjuta en smäktande len crème brulée. Ledsagande dryck är Moscatel de Setubal, ett starkvin från Portugal, som perfekt matchar den knäckiga smaken från det smälta sockertäcket. Denna smakkombination lärde jag mig att uppskatta vid ett besök på den anrika krogen och ostbutiken 28+ i Göteborg för många år sedan, och den håller än.

GOTT NYTT VINÅR!

Champagne & Meursault

I veckan har vi haft affärsbesök från Tyskland, och det föll på min lott att sköta middagsunderhållningen en kväll. Jag började faktiskt med att bjuda med dem till Grappe. Där bänkade vi oss i klubbrummet och avnjöt en fördrink i form av en riktigt god champagne. Det var 2000 Roger Pouillon & Fils Extra Brut Millesime Grand Cru, ett inköp från Spruce Ups champagneklubb. Detta är en blanc de blanc, gjord på enbart chardonnay-druvor. Doften för tankarna till rostat bröd. I munnen små delikata bubblor, lite vaniljtoner och frukt från mogna gula äpplen. Detta var den godaste champagnen hittills i år. Riktigt bra faktiskt!

Efter den lyckade fördrinken så var det en kort promenad till Teatergrillen, som brukar vara ett säkert kort för affärsmiddagar. Då sällskapet valde fisk, först Toast Skagen, och sedan sjötunga respektive regnbåge, så fick det bli något gott vitt. Valet föll på 2006 Louis Latour Meursault. Vi fortsätter alltså med chardonnay, men från ett läge lite längre söderut, och denna gången utan bubblor. Här blir det mera syra med friska gröna äpplen och en gnutta citrus. I munnen förnimmer jag också lite smörtoner, med en lång fyllig avslutning. En riktigt bra vit bourgogne helt enkelt. Våra affärsgäster var nöjda, och jag likaså.

Vintips: Beaune Premier Cru Aigrots

Det är ibland bra att prenumera på vinimportörernas nyhetsbrev. Härom dagen dök det upp ett erbjudande från Vinunic i inboxen, som jag inte kunde motstå. Vinunic representerar Bourgogne-producenten Louis Jadot och här fanns chansen att köpa drick-mogen röd bourgogne, 1999 Beaune Premier Cru Aigrots, för ynka 169 kr flaskan. Det krävdes förvisso en beställning av en hel låda, men det kändes ändå som en tämligen säker investering. Efter ett par dagar dock leveransen upp på det lokala systembolaget, och jag kunde inte hålla mig, utan det blev en pop & pour direkt på lördagkvällen.

Doften ger först lite stall och läder, för att sedan övergå till en läcker blandning av rosor och röda bär. I munnen är det härligt balanserat, med fin frukt av hallon och lite syrliga körsbär och sedan väl avrundade tanniner. Detta kan varmt rekommenderas till alla er som gillar välgjord klassisk bourgogne. Bara 11 flaskor kvar.....