Allt sedan den trevliga Revello-provningen på Högberga gård i höstas, så är vi några vin-nördar som har haft mail-kontakt och planerat nästa sittning. Igår blev den av! Bland flyttkartonger i en halvt inflyttad Östermalmslägenhet hade Ulf från Red Scream & Riesling ordnat värdskapet på bästa möjliga sätt. Upplägget var enkelt. Ta med en god och intressant flaska, så blindprovar vi oss igenom kvällen. Dessutom så hade vi med Fredrik "Who Cut the Cheeze" och Roberto, med egen import av italienska delikatesser, som gastronomiska konsulter, så det gick verkligen ingen nöd på oss i matväg heller.Kvällen inleddes i köket med ett glas vitt. Att det var riesling i glaset var det ingen tvekan om, när Ulf hällde upp. Magnus från Aqua Vitae gissade på en Dönnhoff från Nahe, medan jag var borta i Moseldalen och seglade. Fredrik plockade året 2007 så med gemensamma krafter fick vi alla rätt. Det var 2007 Dönnhoff Hermannshöhle vi drack, så Magnus träffsäkerhet var synnerligen imponerande.
Väl till bords så fick vi avnjuta en rimmad fläsksida med knaprig svål, rödvinssås och en garanterat kalori-stinn potatispuré. Niklas från Wine Virtuosity var snabb med att hälla upp sin första hemliga flaska. Nu var genast gissningsleken betydligt svårare. Vi fann röda bär, slank och fin syra men också stadga och fyllighet. Jag tyckte mycket om vinet, men hade förtvivlat svårt att placera det. Efter en ledtråd om Bordeaux-druva, så kom jag till slut fram till att vi hade Merlot i glasen, men ursprunget var fortfarande höljt i dunkel. Till slut avslöjade Niklas att det rörde sig om 2000 Weninger Soproni Merlot från Ungern. Flaskan har inhandlats på plats från vinmakaren själv, Frans Weninger. Han kommer från en österrikisk vinfamilj, och medan pappan fortfarande gör österrikiska viner, så har sonen flyttat över gränsen till Ungern och etablerat sig där. Enligt Niklas så slår han nu sin farsa när det gäller kvalitet. Själv tyckte jag detta vin var en av kvällens höjdpunkter.
Efter huvudrätten dök det upp diverse delikatesser från gattimondo på bordet. Då passade jag på att hälla upp mitt vin. Alla förväntade sig av någon outgrundlig anledning en Pinot Noir från mig, och de fick rätt. Jag hade satsat på 2000 Hospices de Beaune, Savigny-les-Beaune Premier Cru Cuvée Fouquerand, nyligen inhandlad i Berlin. Det var en fin och ganska ursprungstypisk röd bourgogne i den mjukare stilen. I början tyckte jag att frukten var lite gles, men vinet öppnade upp sig i glaset och växte med uppgiften. I denna kunniga skara så var flera av nördarna snabbt inne på Côte de Beaune, och debatten gällde egentligen bara vilken av kommunerna runt Corton-kullen som det skulle gissas på.
Nu hade vi ångan uppe, och nästa vin hamnade i glasen, medan vi plockade bland ljuvliga oliver, parmesankräm, skinka, pecorino, men jag lämnar er med en "cliffhanger".......del 2 följer snart.
