Vinfavoriter i Singapore

Jobbet har den här gången skickat iväg mig långt bort, ända till Singapore. Det är en väldigt fascinerande stad, och land. Alla berättar för mig att vin är svindyrt här, men jag kan ändå inte motstå frestelsen att stiga in i en liten vinbutik när jag passerar. Döm om min förvåning när jag där inne hittar en hel hylla fylld av flaskor från en av mina absoluta favoritproducenter, Yarra Yering. Dessa viner brukar alltid vara notoriskt svåra att få tag på, så jag kan inte motstå frestelsen att inhandla en flaska 2007 Dry Red #2. Till skillnad från Bordeaux-blandningen Dry Red #1, så är detta ett mer traditionellt australiensiskt vin, gjort på Shiraz och Viognier. Jag ser fram emot att dricka det.

Senare på kvällen hamnar vi på takrestaurangen på 57:e våningen av Sands Marina Bay Hotel. Utsikten är magnifik, och mat och vin likaså. Vinlistan är synnerligen innehållsrik, och spänner hela prisspektrat, ända upp till La Tache. Döm om min förvåning när jag hittar två Languedoc-favoriter bland alla mer namnkunniga fransoser, nämligen Mas de Daumas Gassac och Leon Barral. Det får bli Barral till middagen, vilket faller både mig och kollegorna i smaken. Vinvärlden är ganska liten trots allt......

Ward Wines sortimentsprovning

Det "exklusiva" bordet

Vinimportören Ward Wines bjöd under veckan in till sortimentsprovning i Audis lokaler vid Kungsträdgården. Under hela dagen minglade restauranginköparna bland flaskorna, men framåt kvällskvisten fick en utvald skara Audi-kunder också komma in och njuta av godsakerna, och i detta illustra sällskap hade jag lyckats nässla mig in. Vi kände oss verkligen som varmt välkomna VIP-gäster då vi omedelbart hamnade vid bardisken med champagneflaskorna. Ward Wines representerar Pol Roger, som i mitt tycke är en av de allra främsta producenterna i Champagne. Nu hade jag ett unikt tillfälle att få smaka på några riktiga dyrgripar i form av 2002 Brut Vintage (60% pinot noir, 40% chardonnay), 2002 Blanc de Blancs och slutligen 2000 Cuvée Winston Churchill. Blanc de Blancs var mycket bra, Brut Vintage fantastisk, och Winston helt enkelt gudomlig. Det är verkligen kul när ett sådant prestigevin fullständigt uppfyller de högt ställda förväntningarna. Druvblandningen i Cuvée Winston är hemlig, men jag gissar på en ganska hög andel pinot noir. Det behövs för att det skall smaka så här himmelskt.

Efter champagnen följde ett välfyllt bord med vita viner. Där fanns bland annat några trevliga Chablis från Jean-Paul & Benoit Droin. Både Montée de Tonnerre Premier Cru och Les Clos Grand Cru av årgång 2009 var utmärkta. Jag fortsatte dock ganska snabbt till nästa bord med de röda vinerna. Här upptäckte jag en mycket trevlig ny bekantskap i form av Paul Dolan. Han var tidigare chef för det stora amerikanska vinhuset Fetzer, men har nu skapat ett eget märke uppe i Mendocino County. Alla hans viner var väldigt trevliga, och dessutom ganska humant prissatta. Jag har redan lagt in en beställning på Paul Dolan Vineyards Cabernet Sauvignon och Zinfandel. Vid det röda bordet föll jag även för en trevlig pinot noir från Oregon, nämligen 2009 Lemelson Vineyards Thea's Selection. Vidare hittade jag en liten producent från Nya Zeeland som också kunde det här med pinot noir. 2007 Mountford Liason Pinot Noir var kryddig, smakrik och väl balanserad. En annan riktig "crowd-pleaser" för ganska överkomliga pengar var australienska Wynn's Coonawarra Estate Cabernet Sauvignon.

Längst in i lokalen, lämpligt nog under en skylt där det stod "Audi Exclusive" fanns ytterligare ett mindre bord där flaskorna stod tätt, och lite huller om buller. Det visade sig att detta verkligen var den exklusivare delen av Wards breda sortiment. Här fick jag möjligheten att prova Cornas, Hermitage och Côte-Rotie från Delas, alla mycket bra. Vidare så fanns Penfolds utmärkta "mini-Grange" Bin 389, och en spännande spanjor, 2001 Arinzano, med en distinkt doft av mynta. Mitt bland flaskorna hittade jag också en vit klassiker, 2005 Clos Ste Hune Riesling från Trimbach. Det var ett fantastiskt vin med en skir smak av honung och tropiska frukter. Längst in i hörnet trängde sig också några italienska tungviktare från Tenuta di Biserno i Toscana. Här provade jag nästan hela sortimentet från 2009 Il Pino, 2008 Biserno och slutligen kraftpaketet 2008 Ludovico. Dyra men goda är väl en lämplig sammanfattning.  Jag fastnade av naturliga skäl vid detta exklusiva bord ända fram till stängningsdags. På sluttampen hittade jag också en utmärkt amerikanare från Robert Sineskey Vineyards i Carneros, nämligen 2005 Marcien.

Jag ber att få framför ett stort tack till både Ward Wines och Audi för denna högklassiga och proffsigt arrangerade sortimentsprovning. Jag fick många nya favoriter under kvällen, och det mesta går att hitta direkt i beställningssortimentet. Nu är det bara att fortsätta botanisera.

Besök hos Berry Bros & Rudd

Resandet fortsätter, och nu har det blivit några dagar i London. En eftermiddag blev det faktiskt tid för lite shopping, och jag gav mig med raska steg av från hotellet till St James. I dessa anrika kvarter ligger Berry Bros & Rudd, vinhandlare sedan 1698. Vad som är ännu mer anmärkningsvärt är att de fortfarande håller till i samma lokaler, och ägs och drivs av samma familj. Snacka om att bevara traditioner!

När man stiger in genom dörren möts man av knarrande trägolv, lågt i tak, lite murrig belysning och expediter som står vid träpulpeter som mycket väl kan vara original från 1698. På pulpeterna stor dock moderna datorer och kreditkortsterminaler, och det tar bara några sekunder att få svar på om en viss flaska finns i lager. Ett urval av viner är på display i tre små rum, men det verkliga lagret ligger en trappa ner, dit endast expediterna har tillträde. Därför är det bra att ta en titt på den utmärkta hemsida, www.bbr.com, innan det fysiska besöket, så att man har lite koll på vad som döljer sig i källarplanet.

Servicen är givetvis mycket artig och kunnig. Jag lyckas lägga vantarna på ett av mina absoluta favoritviner, årgång 2007 av Yarra Yering Dry Red #1. Detta kultvin från Australien är normalt svårt att få tag på, så jag var mycket nöjd, trots att det kostade en slant. Jag fastnade också för en 2007 Volnay från Domaine Michel Lafarge, samt några halvflaskor av Berry Bros & Rudds egen härtappade Bourgogne. Vid utcheckningen blev jag genast inlagd i kundregistret, och bara några minuter efter besöket fick jag ett e-mail med inloggning till min egen sida på bbr.com, där all min köphistorik lagras. Vilken underbar kombination av stolta traditioner och modern CRM-marknadsföring. Jag kommer att besöka både hemsida och butik igen.

Fireblock Shiraz

Lördagsmiddagen består av grillad ryggbiff, bearnaisesås och ugnsrostade rotfrukter. Det är busenkelt men jättegott. Både mandelpotatis och palsternacka kommer dessutom direkt från vår eget trädgårdsland, vilket gör att det smakar extra gott.

Jag ger mig ner i källaren på jakt efter ett bra kött-vin, och kommer upp med 2006 Fireblock Old Vine Shiraz från Clare Valley i Australien. Detta är ett inköp från Australian Wine Club, som har fått ligga till sig i ett par år. Doften är mycket fruktig och generös, med mörka bär, främst björnbär. Också i munnen dominerar den mörka frukten, med ganska snälla tanniner i bakgrunden. Alkoholhalten är hela 15,5% och det märks en viss eldighet i eftersmaken även om frukten döljer det mesta. Detta är ett av dessa viner med extra allt. Det är inte så komplext eller sofistikerat, men definitivt lättdrycket, och det passar utmärkt till lördagsbiffen.

Premiär hos Munskänkarna

Jag har i två års tid varit en synnerligen passiv medlem i Munskänkarna. Trots lockande provningsinbjudningar och kurser så har jag helt enkelt inte fått tummen ur. Idag gjorde jag dock slag i saken och begav mig till introduktionsprovningen på Näringslivets Hus, mitt på Östermalm. Detta är tänkt som en första aktivitet för "nybörjare", och jag känner väl kanske att jag har passerat det stadiet redan, men jag skall villigt erkänna att det var både trevligt och givande. Kvällens provningsledare, Anders Källberg, var otroligt kunnig, och dessutom en pedagogisk presentatör. Vi fick en komprimerad och synnerligen matnyttig vinlektion på två timmar. Det gav både en bra repetition av kunskaper och en del helt nya perspektiv, framför allt på själva vinmakeriet.

Kvällens övning avslutades med blindprovning av fyra viner, två vita och två röda. Det första föll mig inte alls i smaken. Det var tunnt och mycket syrligt, men med alldeles för lite frukt för att kunna matcha syran. Jag gissade på en Sauvignon Blanc, trots att det fanns vissa petroleumtoner som pekade i en helt annan riktning. Facit var 2008 Tim Adams Reserve Riesling från Australien. Den kostar hela 249 kr i Systembolagets tillfälliga sortiment, och det var den enligt min mening inte värd. Tacka vet jag Rheingau!

Nästa vita var betydligt fylligare, fortfarande syrligt, men nu uppbackat av bra frukt, både citrus och lite tropiska frukter. Här hade jag faktiskt gissat på riesling och fick till min egen förvåning rätt. Detta vin hette 2008 Casa Marin Miramar Vineyard Riesling från Chile. Jag har definitivt aldrig druckit en chilensk riesling förut, men det här var riktigt trevligt. Det kostar 179 kr i det tillfälliga sortimentet.

Det första röda prickade jag in som en klockren pinot noir, med syrlig jordgubbsfrukt och en aning rökighet, samt lite angenäm beska i avslutningen. Detta var kvällens favorit för mig, och vi pratar alltså om 2009 Craggy Range Te Muna Road Pinot Noir från Nya Zeeland. Tyvärr är denna godbit lite dyr, 299 kr i Systemets september-släpp. Det var ju tur att jag åtminstone fick favoritdruvan rätt.

Vi avslutade med ett fylligare vin med doft av rosor, körsbär och tjära. Jag noterade precis detta i mina anteckningar, och då borde ju alla Nebbiolo-klockor börjat ringa. Av någon anledning hade min hjärna programmerats för att vi skulle prova pinot noir och cabernet sauvignon, så gissningen blev helt uppåt väggarna trots de druvtypiska markörerna. Facit var 2008 Perbacco Nebbiolo från firman Vietti. Detta vin finns i beställningssortimentet för 199 kr, och det kan definitivt vara värt att stifta bekantskap med igen.

Kvällens bonus var att jag äntligen fick skaka hand med Torsten, ena hälften av vinduon bakom Finare Vinare. Detta är enligt min mening Sveriges bästa vinblogg. Till min glädje och milda förvåning så hade han faktiskt koll på Puttes Vinspalt också. Nu får jag skärpa till mig och skriva väl, när en sådan förebild ibland kan ha vägarna förbi, här i cyberrymden.

Sportlovsviner

Nu har vi tillbringat en härlig sportlovsvecka i norska Trysil, med skidåkning från morgon till kväll. Någon internet-uppkoppling tog vi inte med oss, men väl ett förråd av intressanta viner. Här kommer en snabb uppsummering av vad vi avnjutit under veckan, i vår egen version av afterski.

Vi inledde veckan med 2007 Mas de Chimères L'Hérétique till en fantastiskt god kycklinggryta. Detta Languedoc-vin är faktiskt gjort på druvorna cabernet sauvignon och merlot, vilket ju är lite av en hädelse i detta område, och därav namnet på vinet. Mörk ung frukt med ganska snälla tanniner. Ett vin som rönte allmän uppskattning. Allt jag druckit från Mas de Chimères är bra!

Till en mustig chili con carne drack vi australiensiskt. 2004 Best Shiraz är en leverans från Australian Wine Club för något år sedan. Jag har gillat de flesta viner från dem, men här blev jag lite besviken. Det var en rejäl fruktbomb utan större finess, och definitivt på den syltiga sidan. Förvisso lättdrucken, och den uppskattades av andra i sällskapet, men jag tror att mina smakpreferenser har utvecklats en del. Jag har nog skämt bort mig själv med mer nyanserade och intressanta viner på sistone, och då faller detta vin ganska platt.

En kväll var vi hela sex vuxna kring middagsbordet, och då lyxade vi även till det med en liten aperitif. Jag serverade en väl kyld Mas Rouge Muscat de Mireval före maten, och detta både söta och en aning syrliga vin föll alla i smaken, efter den initiala förvåningen. Sedan blev det fiskgryta, och till detta drack vi Peter Jakob Kühns 2009 Jacobus, en god riesling från Rheingau, som tidigare recenserats här på bloggen. Den smakade utmärkt även denna gång.

Mot slutet av veckan blev det även en flaska av Bonny Doons 2003 Le Cigar Volant. Detta är en gammal favorit, som efter åtta år på flaska verkligen blommat ut. Det var veckans bästa vin, om än i viss konkurrens med Mas de Chimères. Jag gjorde inga smaknoteringar, men det var helt enkelt ett väl balanserat vin med fin mörk frukt. Jag längtar redan till nästa skidresa.

Vinprovning på Smådalarö Gård

Ryktet om min entusiasm för goda viner har nu spritt sig även på arbetsplatsen, och det finns nog t.o.m. en och annan kollega som följer denna blogg. Därför blev jag ombedd att ordna en liten informell vinprovning i samband med en ledningsgruppskonferens på Smådalarö Gård. Det är ju ett hedersuppdrag som man gärna åtar sig. Restaurangens vinlista, 23 sidor lång, gick att ladda ner på hemsidan, och sedan var det bara att börja planera. Dessa 23 sidor var en riktigt inspirerande läsning med ett antal lite udda godbitar.

Efter lite funderande, och konsultation med restaurangens sommelier, beslöt jag mig för följande upplägg: Vi provar i samband med middagen, och radar upp två viner per rätt, som givetvis skall passa till maten, men gärna får uppvisa lite intressanta kontraster också. Ett vin i varje par skall vara något enklare, medan det andra skall ha en exklusivare prägel. Vi provar halvblint, dvs. jag beskriver först vinerna, och sedan får deltagarna gissa vilket vin som är i vilket glas. Sedan var det bara att skrida till verket.

Första paret ut blev en mousserande fördrink innan middagen:

NV Bocchoris Brut Nature, Penedes, Spanien

NV Pierre Peters Cuvée de Réserve Blanc de Blanc, Champagne, Frankrike

Detta var nog den svåraste gissningstävlingen under hela kvällen. Cavan var riktigt bra, snustorr, med hög syra och bra grapefruktbett. Champagne var lite fylligare, med ett bredare smakregister. Förutom citrus, så fick man också lite äppeltoner och en viss diskret brödighet. Bocchoris importeras av Vinovativa och finns i beställningssortimentet för 97 kr. Pierre Peters finns i standardsortimentet för 265 kr.

Andra paret skulle matcha förrätten, som bestod av en gul gazpacho serverad med Salma-lax:

2008 Nathalie & Gilles Fèvre Chablis Village, Bourgogne, Frankrike

2007 Georg Breuer Berg Rottland Riesling, Rheingau, Tyskland

Här blev gissningen betydligt enklare. Breuers Berg Rottland levererade fin persikofrukt, mineraler och en gnutta petroleum, men jag saknade faktiskt de knivskarpa syrorna som man brukar finna i en bra Rheingau-riesling. Då var Fèvres Chablis betydligt krispigare, med bra citrustoner, uppbackat av mineraler, men lite mer endimensionell, i jämförelse med den tyska kollegan. Berg Rottland kan man hitta på Systemet för 339 kr. Fèvres Chablis Village kan man hitta i beställningssortimentet från importören Moestue för 169 kr.

Till varmrätt fick vi en fin majskyckling som serverades med kalvleverfylld ravioli. Vinparet som skulle matcha detta var:

2007 Seghesio Sonoma County Zinfandel, Kalifornien, USA

1996 Yarra Yering Dry Red #1, Victoria, Australien

Seghesios Zinfandel är alltid bra, och levererar typisk mörk frukt, med en lite pepprig avslutning. Däremot så var det kanske lite "overkill" till den milda kycklingen. Detta vin hade passat bättre till en rejäl grillad köttbit. Kultvinet från Yarra Valley i Victoria, Australien, Yarra Yering Dry Red #1 levererade dock verkligen över förväntan. Detta är en bordeaux-blend som domineras av cabernet sauvignon, med inslag av merlot, petit verdot och malbec också. Fjorton års lagring, i kombination med bra luftning i karaff, hade verkligen gjort vinet gott. Man möttes av komplexa dofter av röd frukt och lite läder. I munnen var det lent som sammet, med fint avslipade tanniner och en synnerligen vital frukt. Detta vin kunde ingen runt bordet få nog av. Tveklöst det bästa vin jag druckit i år! Tyvärr är en sådan här dyrgrip från 1996 svår att få tag på, men Seghesio finns på närmaste systembolag för 175 kr.

Till dessert serverades jordgubbar och glass. Det ena vinvalet var med andra ord givet:

2007 Vigna Sensa Nome Moscato d'Asti, Piemonte, Italien

2006 Tschida Sämling Beerenauslese, Burgenland, Österrike

Moscato d'Asti levererade i vanlig ordning väl till jordgubbarna, med sin svaga alkoholhalt och uppiggande bubblor med piggelinglass-smak. Tschidas Beerenauslese var mycket god också, med en honungsdrypande sötma som ändock balanserades av viss citrussmakande syra. Detta vin serverades till Nobelmiddagens dessert 2009, men idag tyckte jag att Moscaton passade lite bättre till jordgubbarna.

Efter att ha provsmakat åtta viner till god mat så var alla deltagare både glada och nöjda, och ingen såg sig tvungen att spotta ut något vin. Det blev med andra ord en synnerligen trevlig kväll, och upplägget som sådant fungerade väldigt väl för ett gäng intresserade vinamatörer. Jag hade nog trevligast av alla! Tack till Smådalarö Gård för god mat och en inspirerande vinlista att välja och vraka ur.

Beställningar från juni-släppet

Jag orkar inte längre följa varje månadssläpp med forna dagars hängivenhet, och majviner som hyllades av många vinbloggar gick mig nästan helt obemärkt förbi. Idag piggnade jag dock till lite när några välbekanta namn dök upp i listan över juni-vinerna. Det fick bli en sväng förbi det lokala Systembolaget för en beställning av följande flaskor:

2008 Torbreck Woodcutter's Shiraz - 189 kr, 600 flaskor
2009 Torbreck Cuvée Juveniles - 189 kr, 600 flaskor
Torbreck är en intressant australiensisk producent från Barossa Valley som jag läst om men aldrig smakat. Nu är det dags!

2006 Syrah Le Pousseur - 159 kr, 600 flaskor
Ett vin från kultproducenten Bonny Doon i Kalifornien, som här försöker imitera rhônevinerna. Detta vin är jag nyfiken på. Jag har tidigare druckit Le Cigar Volante från samma producent, som också finns i juni-släppet för 234 kr.

2008 A Quo - 199 kr, 1000 flaskor
Ett toscana-vin från producenten Montepeloso som fyndstämplades av vederhäftige Jack Jakobsson på BKWine, så den rekommendationen går ju inte att motstå.

2007 Montes Alpha Pinot Noir - 169 kr, 420 flaskor
Gillar man Pinot Noir så låter den här chilenaren som något man bör prova.

Beställningen är inloggad på monopolets stora dator. Nu återstår att se om leveransen också kommer. 3 juni är utlovat leveransdatum, så vidare rapport kommer.

Söndagsmiddag med tjocka släkten

Idag skulle vi fira svågerns födelsedag, och fick fullt hus till söndagsmiddagen. Det blev klassiska tournedos med hasselbackspotatis och en krämig svampsås. Till detta plockade jag fram en australiensare som levererades av Australian Wine Club förra året, nämligen 2004 Keith Tulloch Hilltops Merlot. Doften var angenäm, om än lite sluten, med blåbär, björnbär och en antydan till cederträ. Jag missade att lufta i karaff, och det hade nog gjort susen här. Smaken följer doften med mera mörka bär. Det är gott men ganska opersonligt. Det finns ingenting här som sticker ut eller fastnar i minnet, så jag är ändå lite besviken. Australian Wine Club har ju tidigare överraskat mig med ett antal guldkorn, men detta vin kvalar tyvärr inte in i den kategorin. Släktmiddagen var dock mycket trevlig ändå.

Seglarhotellet, Sandhamn

Gårdagens födelsedag tillbringades där jag trivs bäst så här års, till sjöss. Vi packade in hela familjen i lilla båten och drog ut till Bullerö i ytterskärgården. Denna pärla är alltid trevlig att besöka, men vi var långt ifrån ensamma denna strålande sommardag. En svettig promenad över klipporna, fika och några friska dopp, sedan drog vi vidare norrut, mot Sandhamn.

Födelsedagsmiddagen var bokad på Seglarhotellets bistro. Gästhamnen var knökfull, men vi lyckades klämma in oss på kortsidan av en brygga. Väl uppe på uteserveringen hade vi bra utsikt över både vackra båtar och det vackra sommarfolket.

Seglarhotellet har en tämligen duglig vinlista, så det fanns en del spännande att botanisera bland. Till fördrink blev det ett glas Riesling från Clare Valley i Australien, 2007 Cockfighter's Ghost Riesling. En blommig doft, och sedan en smak som domineras av honungsmelon och persika. Ett behagligt lättdrucket vin på sommarterrassen, men ingenting som kan konkurrera med originalen från Tyskland.

Till varmrätten hittar jag en kär bekant i listan som jag inte druckit på ett tag, nämligen 2005 Argyle Pinot Noir från Willamette Valley i Oregon. Här pratar vi lätt Pinot Noir med hallontoner och lite plommon faktiskt. I munnen är det friskt fruktigt med mjuka tanniner och en ganska kort eftersmak, men mycket gott, och ett bra val i denna härliga sommarmiljö. Det är inte så dumt med födelsedag, när man får fira den på detta sätt.

Restaurang Sand, Båstad

Tennisveckan i Båstad brukar vara årets bästa arbetsvecka, då min huvuduppgift är att underhålla kunder och återförsäljare på bästa sätt i tennismetropolen. Nu har tennisveckan blivit två veckor, med såväl dam- som herrturnering. Våra sponsoraktiviteter ägde i huvudsak rum under den gångna veckan då damtennisen stod i välförtjänt fokus. Inga stora svenska framgångar, förutom en 15-årig uppstickare i första omgången, men grannlandet Danmarks stjärna tog sig ända till finalen, och bjöd på bra tennis.

Förutom tennis så blev det också några goda måltider i Båstad. Anrika Hotell Skansen har en utmärkt restaurang som heter Sand, som blev vårt tillhåll under ett antal kvällar. Första kvällens VIP-kunder fick njuta av ett väl tillagat ankbröst i en sojabaserad sås. Till detta serverades en 2006 Crozes-Hermitage Les Launes från Delas Frères. Det var en utmärkt matchning. Vinet var fylligt, smakrikt med generös björnbärsfrukt men också inslag av rött kött. Helt i min smak och finns på Systembolaget för 139 kr.

Då kunderna lämnat Båstad blev det dags att underhålla våra återförsäljare istället. Även de bjöds på god mat och trevliga viner. Till förrätt serverades en utmärkt spickeskinka med torkade tomater, rostad mandel och lökcreme. Den utvalda drycken till detta var en frisk, syrlig Pinot Noir från Margret River i Australien, 2006 Mad Fish Pinot Noir. Körsbärstoner och en angenäm kärvhet i eftersmaken som passade bra till maten. Detta vin fanns under 2008 som en tillfällig nyhet, men återfinns nu endast i beställningssortimentet för 131 kr.

Det australiensiska temat fortsatte även till varmrätten. Vi fick en delikat ugnsbakad röding, serverad med sparris, potatispuré och musselsås. Till detta drack vi 2007 Swan Bay Chardonnay. Producenten heter Scotchmans Hill, och de håller till i Victoria, i Geelong-distriktet, söder om Melbourne, nära havet. Detta är en ung, frisk Chardonnay med melon och honung i smaken, och varsam ekfatsbehandling. Även detta var en mycket angenäm bekantskap. Divine importerar, och en flaska kostar 149 kr i beställningssortimentet.

Totalt blev det tre middagar på Restaurang Sand under tennisveckan, och jag tyckte de skötte sitt uppdrag med bravur. Det är inte lätt att hålla sådan kvalitet på maten när det är stora sällskap som skall serveras, och restaurangen är fylld till bristningsgränsen kväll efter kväll. Dessutom bra matchning av viner lite utanför normalsortimentet. Jag kommer gärna tillbaka med mina gäster nästa sommar också.

Penfolds Bin 389 vertikalprovning

Sommarens första semesterdag ägnas delvis åt vinprovning, och det är ju alltid trevligt. Penfolds har bjudit in till en global provning av Bin 389. Denna genomförs samtidigt i 12 länder via live webcast under ledning av vinmakaren själv, Peter Gago, direkt från Vinexpo i Bordeaux. Ett ganska ambitiöst upplägg med andra ord. Det är egentligen en provning för pressen, men en och annan bloggare verkar också ha halkat med, så där sitter jag förväntansfull i ett konferensrum på Hotell Clarion Sign en måndag förmiddag, tillsammans med gräddan av Sveriges vinskribenter. 

Framför oss har vi sex glas av Penfolds Bin 389, av årgångarna 1976, 1985, 1991, 1998, 2002 0ch 2006. Peter Gago framträder på storbildsskärm och har även med sig en panel av fyra vinexperter som bisittare, bl.a. Mats Hanzon från Allt om Vin. Vinerna sörplas, spottas och kommenteras från bildskärmen i en ganska rask takt, men det är både kunnigt och underhållande. Dessutom har man ju själv möjlighet att sörpla, spotta eller svälja samma viner i samma takt.

Bin 389 är ett blandvin med ungefär 50/50 Cabernet Sauvignon och Shiraz, även om andelen Cab kan nå upp över 60% i vissa årgångar. Druvorna tas från ett flertal olika vingårdar och regioner runt om i Australien, för att uppnå en viss konsekvent stil, oavsett odlingsförhållanden och väder. Peter Gago pratar om "making the wine to a style" och jämför sin vinmakarfilosofi med de olika producenterna i Champagne som oftast har en "house style" som de försöker leverera år efter år.

Här är mina egna intryck av de sex årgångarna:

1976: Tegelrödbrun färg. Intensiv doft av läder, tobak, fikon och choklad. I munnen är syrorna ganska höga och frukten lite uttorkad. Fortfarande mycket gott men smaken matchar inte riktigt den helt fantastiska doften.

1985: Pete Gago erkänner själv att detta var ett besvärligt år för dem, med mycket våta förhållanden. Jag förnimmer lite gräsiga toner, mjuka tanniner och en klart tunnare kropp än de andra åren. Fortfarande gott men det svagaste året i provningen.

1991: Doften ger mig mest associationer till Cabernet Sauvignon, med lite gräsighet och blyertspenna bland all den mörka frukten. I munnen mycket harmoniskt med mörk frukt, choklad, kaffe och tydlig ekfatskaraktär. Tanninerna är väl integrerade. Detta vill jag definitivt dricka till en rejäl köttbit. Mycket gott! 

1998: Detta är verkligen ett vin med punch. Det har mycket av allt. Mörk frukt, choklad, kaffe, lite läder, lite lakrits och en härlig fyllighet och strävhet. Jag gillar det skarpt, men det kräver mat till för att kunna njutas på rätt sätt. Det känns fortfarande ungt så några års extra lagring skadar nog inte heller. 

2002: Doften är inte lika framträdande som de andra årgångarna. Istället för kraftig frukt får man lite mint-toner. I munnen är det väl balanserat, men definitivt nedtonat jämfört med kraftpaketet från 1998. 

2006: Knappt drickbart nu, för tanninerna är för dominanta, men det har säkert fantastisk lagringspotential. Fin frukt finns där som kan matcha strävheten när tidens tand har fått göra sitt. Göm och glöm i minst 10 år. 

Detta var på det hela taget en mycket intressant provning. Doften från 1976 Bin 389 kommer jag att minnas länge, och 1991 och 1998 var också fantastiskt goda. Förutom dessa utmärkta viner så gav också webcast-upplägget mersmak. Tekniken fungerade i stort sett felfritt med både bra bild- och ljudåtergivning.  Peter Gago med gäster gav provningen en helt ny dimension. Varför har inte fler vinproducenter runt världen kommit på detta marknadsföringsknep? Bra jobbat Penfolds. 

PS. Årgång 2004 av Bin 389 finns nu i beställningssortimentet för 299 kr.

Midsommarviner

Sill och en liten nubbe klarades av redan till midsommarlunchen, så att kvällen kunde ägnas åt mer väsentliga saker, såsom grillning och viner. Vi kör lite knytkalas med närmaste grannarna, och svåger och svägerska ansluter också. Bubbel är alltid en bra inledning. Idag blir det NV Palmer & Co Brut. Det är en frisk och härligt champagne med ganska mycket citrus, som passar utmärkt som aperitif. Den kvalar dessutom in i budgetklassen på Systembolaget för 219 kr.

Kvällen fortsätter med lite saftig entrecôte på grillen. Till köttbiten dricker vi inledningsvis 2003 Penfolds Bin 28 Kalimna Shiraz. Den har luftats i karaffen några timmar och bjuder på en ganska yppig fruktdoft, främst av plommon. I munnen blir det mera plommon, men balanserat av rostade fat, och angenämt pepprig avslutning. Det smakade utmärkt, och går att köpa på närmaste Systembolag för 159 kr.

Bin 28 blev dock enkelt brädat av nästa vin, som min kära granne bidrog med. Han hade med sig 2007 Xavier Chateauneuf du Pape, som jag provade på Grappe för en tid sedan, och tyckte om redan då. Det matchade det vitlöksmarinerade köttet perfekt, och är trots sin ungdom mycket njutbart redan nu.

Avslutningen på måltiden blev en klassisk kombination, färska jordgubbar och 2008 Prunotto Moscato d'Asti. Vinets låga alkoholhalt, diskret pärlande bubblor, lagom sötma för att matcha de syrliga jordgubbarna och en härlig päronton i smaken, ger allt man kan begära av ett dessertvin. Detta är ett fynd för 99 kr på helflaska. Glad midsommar!

Vintips - Lindemans Bin 45

Det är sällan jag tar till bag-in-box viner. Det beror inte på något vinsnobberi, för det finns flera trevliga viner i denna kategori, men det är så tråkigt att kolka i sig tre liter av samma vin, när man istället kan prova fyra olika flaskor. Nu är dock svärföräldrarna på besök, dessutom förstärkta av svåger och svägerska, och det skall grillas. Då känns helt plötsligt tre liter precis lagom. 

Vinet för dagen är 2008 Lindemans Bin 45, som tro det eller ej har tillhandahållits som varuprov från en PR-byrå som jobbar åt vinfirman. Nåväl, en recension skall de få. Detta vin är gjort på 100% Cabernet Sauvignon. En svag doft av svarta vinbär och lite vanilj. I munnen mera svarta vinbär och en ganska tydligt ton av grönt gräs. Tanninerna är snälla, och detta är gjort för att drickas ungt, utan några krusiduller. Det fungerar faktiskt alldeles utmärkt till mina grillspett med kryddiga korvar och marinerad fläskfilé. Boxen kostar 269 kr, men vinet finns också på vanlig flaska, vilket brukar vara ett gott tecken. Om man bara vill dricka 75 cl. så behöver man inte punga ut med mera än 82 kr. 

Vintips - Lindemans Bin 65 Chardonnay

Påskhelgen firas i Skåne, närmare bestämt i sommarstugan i Åhus. Vi möts av strålande sol, många släktingar och förstås god mat och vin. I Åhus finns Äspets Rökeri, en mysig fiskaffär nere vid hamnen, fylld av rökt ål och lax. Jag skippade ålen idag, även om den såg lockande ut. Istället blev det en stor gravad laxsida. Vi halstrar laxen lätt, rör ihop en kall senapssås och kokar några färska potatis från Cypern. Svårare än så är det inte att laga god mat i Skåne.

Lillasyrran bidrar med en flaska 2007 Lindemans Bin 65 Chardonnay, som gifter sig väl med den feta laxen. Färgen är ordentligt gul och doften associerar jag främst med gula äpplen. I munnen är det tydlig fatkaraktär med vanilj och lite tropiska frukter. En bra, okomplicerad Chardonnay för måttliga 72 kr.

Leverans #5 från Australian Wine Club

Fredagkvällen ägnades åt tennismatch i den anrika tävlingen Gustavsbergstrofen, så vindrickandet fick försakas för en gångs skull. Som tur var blev det vinst i första matchen, så uppoffringen var inte förgäves. När jag nu inte har någon konsumtion att skriva om, så kan jag istället berätta att Australian Wine Club levererade sin femte prenumerationslåda till mig i veckan. Innehållet var som vanligt en blandad kompott:

2004 Keith Tulloch Shiraz Viognier, från Hunter Valley, Australien

2006 Fireblock Old Vine Shiraz från Clare Valley, Australien

2005 Domaine Magellan Alios från Languedoc, Frankrike

2007 Domaine de l'Olivette Rouge från Languedoc, Frankrike

2007 Conviviale Negroamaro från Apulien, Italien

2007 Conviviale Montepulciano d'Abruzzo från Abruzzerna, Italien

Ingen av de australiensiska viner som jag smakat hittills från Australian Wine Club har gjort mig besviken, och dessa två ser också lovande ut. Sydfransoserna väcker också mitt intresse. De två italienarna däremot känns lite bleka i sammanhanget, särskilt när namnet på prenumerationen faktiskt är "Exklusiva röda". Jag hoppas dock att jag blir positivt överraskad av dessa pizzaviner. Provsmakningskommentarer följer så småningom.

Brandfara i Yarra Valley

Rapporterna i media idag om bränderna i delstaten Victoria i sydöstra Australien är verkligen hemska. 173 omkomna hittills och ca. 1000 nedbrända hem. Ett av de områden som nu hotas av elden är vindistriktet Yarra Valley, en timmes bilfärd rakt öster om Melbourne. Jag besökte Yarra Valley för drygt 10 år sedan, och blev väldigt förtjust i området, så därför känns det lite extra sorgligt att tänka sig de vackra kullarna eldhärjade.

Det var i december 1998, och jag var på en helt galen tjänsteresa där jag hann med besök i Japan, Taiwan och Australien på en dryg vecka. Vårt dotterbolag låg då i Melbourne, och jag hade turen att få tillbringa helgen i staden. Jag ville ju givetvis se mig omkring, och om man jobbar på ett bilföretag brukar det inte vara något bekymmer att skaffa fram fortskaffningsmedel. Problemet i det här fallet var istället att ratten satt på fel sida, och all trafik kom från fel håll. Jag hade tur som åtminstone fick en automatlåda, så man slapp växla med fel hand också. Nåväl, efter 10 minuter i vänstertrafiken så hade den värsta paniken lagt sig, och jag vågade styra kosan österut, mot Yarra Valley.

Där var det två saker som lockade. Givetvis besök på vingårdarna, men jag hade också hört talas om Healesville Sanctuary. Det är en helt fantastisk djurpark där man kan se över 200 djur från den unika australiensiska faunan. Man går runt mitt bland många av djuren i helt öppna hägn, och kommer riktigt nära koalor, wallabies, wombats och stora kängurur. Utan konkurrens den bästa djurpark jag besökt, så förmiddagen spenderades där, innan det var dags för den andra attraktionen, vinerna.  

Jag åt en mycket god lunch på vingården och restaurangen Eyton on Yarra, med utsikt över de böljande kullarna. Sedan blev det vinprovning i deras bar. Inga anteckningar har överlevt, men jag har mycket ljusa minnen från den eftermiddagen. Jag hann även med ett besök på Tarrawarra Tunnel Hill där de serverade en god Pinot Noir. 

På vägen tillbaka till Melbourne passerade jag också Yarra Yering, men där var det tyvärr tillbommat. Det var inte så konstigt, man brukar nämligen bara ha öppet för försäljning två dagar per år, och årsproduktionen av kultvinerna Dry Red # 1 (Bordeaux blend) och Dry Red # 2 (Shiraz blend) säljs då slut inom de första timmarna. Vingården är den äldsta i Yarra Valley och grundades 1969 av Dr. Bailey Carrodus. Vinerna är mycket lagringsdugliga och brukar få höga betyg av vinpressen. Jag hade nöjet att dricka en flaska 1996 Yarra Yering Dry Red #1  på nyårsafton 2005. Det var nog egentligen barnarov, den borde fortfarande ha legat kvar i källaren, men det är lätt att vara efterklok. Gott smakade det i alla fall, trots att jag inte lyckades inhandla något när jag var på plats.

Nu hoppas jag innerligt att Yarra Valleys vackra vinodlingar och trevliga befolkning besparas de värsta eldsvådorna.

Vintips - Innocent Bystander

Lördagskvällen tillbringades hos goda vänner i Bromma. De lagade utsökt mat åt oss, och jag bistod med vinerna. Det är en arbetsfördelning som brukar fungera. Vi började med en flaska 2006 J. Lohr Seven Oaks Cabernet Sauvignon, ett vin som jag skrivit om tidigare. Det smakade mycket bra även denna gång, nu till en mozzarella och tomatsallad. 

Till huvudrätten, en fläskfile späckad med parmaskinka och gorgonzola, blev det australiensiskt, men med viss italiensk inspiration. Vi drack nämligen 2005 Innocent Bystander Bleeding Heart Sangiovese Merlot. Detta vin kommer från en av Australian Wine Clubs hemleveranser. Det är en cuvee bestående av 48% Sangiovese, 42% Merlot och 10% Cabernet Sauvignon. Druvorna kommer också från olika områden i Australien: Sangiovese från McLaren Vale och North East Victoria och Merlot från Yarra Valley, där också vinproducenten håller till.

Vinet är härligt fruktigt med plommon i både doft och smak. Detta kompletteras av lite körsbär, och mjuka tanniner i en fin avslutning. Riktigt gott nu, men det kan nog bli ännu bättre med ett par år i källaren. Det är också ett bra matvin som matchar den smakrika fläskfilen väl. Australian Wine Club tar 147 kr flaskan. 

Innocent Bystander 

Australian Wineclub leverans #4

Ikväll så levererades den fjärde och sista vinlådan för året från Australian Wineclub. Ett ganska intressant innehåll den här gången, som såg ut som följer:

2005 Innocent Bystander Sangiovese Merlot - från Yarra Valley i Australien

2004 Best's Victoria Shiraz - Ytterligare en australiensare från Victoria

2005 La Vigne de Jade - Cotes du Rhone Villages

2006 Cru Monplaisir - Bordeaux Superieur

2005 Bodega Senoro de Ayles Merlot Tempranillo - Carinena, Spanien 

2004 Los 800 - Priorat, Spanien

En härligt mångfacetterad blandning från Australien, Frankrike och Spanien således. Jag ser framför allt fram emot att prova Innocent Bystander, Los 800 från Priorat och La Vigne de Jade. Med varje vin följer en liten upptryckt beskrivning , med ett matchande recept på baksidan. Här skriver man ofta ut att vinet bör lagras ett par år. Det gillar jag. Åtminstone Los 800 och La Vigne de Jade deklareras dock som drickmogna nu, så recensioner följer snart.

Mark Majzner, Australian Wineclubs grundare, har nyligen startat en blogg, kallad Vinfrihet, där han inte tvekar att puckla på Systembolaget, Posten och andra ärevördiga institutioner. Ganska läsvärt, och visst är det härligt med friska entreprenörer som vågar utmana.

 

Skål för Obamas seger

Efter att ha bott sju år i USA, och med två barn som är födda där, och som därmed också är amerikanska medborgare, så känner man lite extra för detta land. Därför har också den amerikanska valrörelsen följts noga från både TV-soffan och datorskärmen. Vi orkade inte med att valvaka hela natten, men väckarklockorna ställdes istället tidigt, så att vi kunde vakna lagom till Obamas segertal. Nu blir det lite lättare att vara USA-vän igen, som Jan Björklund så träffande uttryckte det.

I kväll kändes det därför relevant att fira lite, och då måste ju ett vin korkas upp. Tyvärr hade jag inget amerikanskt som var rätt tempererat, så vi dök först på australiensiska 2004 Yalumba Shiraz Viogner. Tyvärr var flaskan ordentligt korkskadad och fullständigt odrickbar. Man blir alltid lika besviken när detta händer. Jag har ytterligare en flaska i källaren, så vi får hoppas på bättre tur nästa gång.

Nästa alternativ, med rätt temperatur var italienskt, 2000 La Braccesca. Detta är en Vino Nobile di Montepulciano från den välkända producenten Antinori. Mörkt, ganska strävt, med fattoner av vanilj, och mycket mörk frukt. Ett mycket gott rödvin, men det hade gjort sig ännu bättre till en mustig höstgryta. Ett par år till i källaren hade heller inte skadat. Men nu är det uppkorkat, så skål för Barack Hussein Obama. 

PS. Årgång 2004 av La Braccesca finns i Systembolagets beställningssortiment för 169 kr.