Lynx, La Bri och Maison

I Lynx Wines monter på Winter Sculpture Fair fanns såväl ägaren själv, Dieter Sellmeyer, som den unge vinmakaren, Helgard van Schalkwyk, på plats för att presentera sina viner, och vi får en trevlig pratstund. Jag blir nyfiken på deras prestigevin, som helt enkelt heter The Lynx. För 400 rand, (drygt 200 kr) så är det nog det dyraste vinet på hela festivalen. Helgard berättar att druvsammansättningen kan variera kraftigt från år till år. Ambitionen är helt enkelt att göra det absoluta bästa vinet från varje årgångs druvor, och det är inte alltid samma druvor som utgör det bästa materialet. 2013 så var t.ex. The Lynx en Rhône blend, medan 2014 är en Bordeaux blend, med huvudsakligen cabernet sauvignon, för det var de bästa druvorna det året. Vinet är en raritet för endast två tunnor tillverkades, så jag var givetvis tvungen att investera i en flaska. Jag fastnade också för deras nyligen buteljerade 2015 Cabernet Sauvignon, och 2014 Shiraz. Välgjorda, bra viner, för under svenska hundralappen, som kommer att fungera perfekt under den annalkande sydafrikanska vintern.  

Nästa stop blev grannmontern, där tjejerna från La Bri höll till. Jag fick träffa vinmakaren, Irene Waller, till höger på bilden, som mycket entusiastiskt beskrev sina viner. Hon avslöjade att hennes egen favorit är 2013 La Bri Syrah. Här har hon också blandat i 2 procent viognier, som pressas och får jäsa tillsammans med syrah-druvorna, vilket gör vinet lite mjukare och mer balanserat. Efter provsmakning var det bara att hålla med. Jag provade även Irenes Bordeaux blend, 2013 La Bri Affinity, med knappt 50% cabernet sauvignon, följt av merlot, cabernet franc och petit verdot. Här finns ganska kraftiga tanniner, som kommer att tjäna på ytterligare några års lagring. Det sista vinet som provades var 2015 La Bri Chardonnay (jag vet, fel ordning). Här har Irene åstadkommit ett mycket smakrikt och charmerande vin, med varsam ekfatslagring. Hon använder begagnade 300 liters tunnor där vinet får vila i nio månader, efter jäsning. Härliga toner av både citrus och syrliga gröna äpplen, som får det att vattnas i munnen. En ny favorit!

Det blev även ett stopp hos Maison, vars goda Shiraz jag har njutit av tidigare. Den nya årgången, 2013, smakade utmärkt, med mörka körsbär i fin balans. Den färgade damen nedan var en ypperlig säljare, och lyckades nästa pracka på mig två lådor, men jag värjde mig och nöjde mig med en. Däremot föll jag pladask för deras 2014 Maison Viognier. Här blandas aprikoser och persikor med ett syrligt citrus-bett som är svårt att motstå. Det blev två lådor ändå.....

Härligt att få upptäcka nya favoriter. Winter Sculpture Fair kommer att fortsätta vara en "måste aktivitet" så länge vi bor här. I år njöt vi också av en underbar picknick i gröngräset, tillsammans med sex glada vänner. Bättre vuxen-utflykt får man leta efter.

www.lynxwines.co.za
www.labri.co.za
www.maisonestate.co.za

Winter Sculpture Fair, tredje gången

Winter Sculpture Fair har lyckats bli en årlig tradition sedan vi flyttade till Johannesburg. Det är egentligen en konstutställning med skulpturer i en stor park, men eftersom det finns tre stora mat- och vintält i parken, fyllda med det bästa som Franschhoek har att erbjuda, så flyttas lätt fokus från skulpturer till vin. Här ser ni dagens inköp, 36 flaskor. Härlig påfyllning i vinförrådet, men jag köpte inte en enda skulptur.

Jag hade hoppats att få träffa mina två favoritproducenter i Franschhoek, My Wyn och La Chataigne, men de uteblev tyvärr bägge två i år. Därför fick jag istället ägna mig åt att hitta nya favoriter, och det lyckades ganska bra. Som ni ser på bilden så fastnade jag främst för La Bri, Lynx och Maison. Mer detaljer följer i nästa inlägg.

My Wyn - världens bästa vinprovning

Ni som följer vinspalten känner redan till My Wyn. Jag stötte på dem på en vinfestival här i Johannesburg i maj, och skrev lite om dem redan då. Men när vi nu var i Franschhoek ville jag verkligen besöka dem på plats. De är så små att det inte finns någon riktig distribution av deras viner, så det bästa sättet är att köpa direkt. Först gällde det dock att hitta dit.

Dieu Donné är en av de trevligast belägna vingårdarna i Franschhoek, högt upp på den norra bergssluttningen, med en vidsträckt utsikt över dalen. Vid infarten till Dieu Donnés parkering, så finns en liten skylt som visar vägen till My Wyn, som ligger ännu högre upp på bergssluttningen. Vi var i Franschhoek under lågsäsong, och då har de normalt inte öppet för provningar. Jag ringde dock numret på skylten, och fick tala med Jacoline. Hon kunde tyvärr inte ta emot oss just då, för de var iväg för att hämta en ny hund, men det gick bra att komma nästa dag, klockan 11. 

Från skylten vid Dieu Donnés parkering följer man ett smalt och kraftigt stigande traktorspår i ca. 800 meter. Vi mötte en annan bil som undrade om vi hade kört vilse. Så småningom kommer man fram till en stor villa med en magnifik utsikt. Här håller Jacoline, Johan och alla deras hundar till. Jacoline är vinmakaren, men Johan har nog också ett finger med i spelet, eftersom han jobbar som framgångsrik vinkonsult åt många av Franschhoeks vinproducenter. Vinproduktionen sker i källaren på deras villa. De har inga egna odlingar, utan köper in druvor från de bästa odlarna. Johan har via sitt jobb bra kontakter och kunskaper för detta. Allt är småskaligt och hantverksmässigt. Källaren rymmer max 5-6 vinfat åt gången, så det finns högst naturliga produktionsbegränsningar.

Efter en tur nere i källaren så gick vi upp till deras soliga balkong. Där satt vi sedan och njöt av utsikten, vinerna och god konversation i hela tre timmar. Det var den i särklass trevligaste vinprovning jag någonsin upplevt. Vi fick i lugn och ro prova igenom hela deras sortiment medan våra söner lekte med deras många hundar, och Johan kunnigt föreläste om de olika vinerna.

Allt vi provade var bra, men här är några höjdpunkter:

2012 My Wyn MCC Brut är nog det bästa sydafrikanska bubbel jag provat. Det är gjort på klassiska champagnedruvor, 69% chardonnay och 31% pinot noir, och skulle klara sig bra i en blindprovning mot standardchampagner. 2012 My Wyn Shiraz Viognier är ett smakrikt, väl balanserat vin som jag gärna dricker ofta. Deras Merlot och Petit Verdot är båda utmärkta. Bland de röda så är dock den merlot-dominerade Bordeaux-blenden, 2012 Les Grandes Horisontalas deras bästa vin. Det är definitivt ett av de bästa röda sydafrikanska vinerna jag hittills provas, så balanserat, nyansrikt, med flera lager av smaker, utan att bli överväldigande. Bravo!

Om ni är i Franschhoek, om ni har möjlighet, ring Jacoline och boka en vinprovning på My Wyn. Ni kommer inte att ångra er. (Telefonnumret står på skylten ovan.)

På turné i Franschhoek

Även om det inte har skrivit så mycket på bloggen på sistone, så njuter vi varje vecka av goda sydafrikanska viner. Det blir dock lite tjatigt att skriva om varje flaska. Istället tänkte jag nu dela med mig av några härliga vingårdsbesök, när vi sakta men säkert betar av Sydafrikas många vindistrikt.

Cirka 30 km nordöst om Stellenbosch ligger den fantastiskt vackra Franschhoek-dalen. Här odlades tidigare mestadels frukt, men successivt har marken planterats om med vinrankor, och det är vi alla tacksamma för. Frukt i all ära, men detta är nu ett av de absolut bästa vinområdena i Sydafrika, och vingårdarna ligger tätt, på ömse sidor om landsvägen som går genom dalen. Här är också vinturismen väl utvecklad, med fint utrustade vinprovningsrum, parkliknande trädgårdar med picknick-bord, och dessutom många bra restauranger.

Vi hade ordnat boende mitt i dalen, på vingården La Chataigne, ägd av svenskättlingen Richard Parkfelt. Han hyr ut välutrustade och smakfullt inredda stugor för självhushåll, alldeles nere vid Berg River, ca. 7 km från Franschhoeks huvudort. På vägen ner till stugorna kör vi förbi en liten odling av bush vines, dvs vinrankor som växer fritt som buskar utan att vara uppbundna på något sätt. Nästa dag berättar Richard att detta är Semillion-plantor, som planterades redan 1942. Nu är avkastningen från dessa gamla vinrankor mycket låg, så han kan bara göra sitt Semillion-vin de år då skörden är tillräckligt god. Vi lyckades få tag på några flaskor, och det är ett smakrikt fynd för 110 rand. Alla Richards viner är bra, lättillgängliga både prismässigt och att dricka. Kolla in www.lachat.co.za. Extra kul är att han personligen signerar alla flaskor, istället för traditionella etiketter.

En annan trevlig vingård vi besökte i dalen var Môreson. De gör en utmärkt pinotage kallad The Widow Maker (fråga mig inte varför). Vi gillade också deras Mata Mata, en Bordeaux-blend dominerad av merlot och cabernet franc. Av de vita så var Mercator Chardonnay klart bäst. På gården finns också en utmärkt restaurang: Bread & Wine. Det är svårt att hitta ett bättre lunchställe i Franschhoek.

Andra vingårdar värda att nämna är Akkerdal (närmsta granne med La Chataigne) och Dieu Donné. De är varandras raka motsatser, men vinerna är mycket goda på bägge ställena. Akkerdal är en riktig bondgård, där man möts av traktorer och skällande hundar. På Dieu Donné ser man inga traktorer, men där finns istället ett ombonat vinprovningsrum med vidunderlig utsikt över Franschhoek-dalen, och en exklusiv restaurang kallad La Rocha. Bägge uppläggen har sin charm.

Vår absolut bästa vinprovning i Franschhoek ägde dock rum på My Wyn, men den upplevelsen kräver ett alldeles eget blogginlägg.......  

My Wyn - Franschhoeks minsta vinproducent

Tack vare ett tips på denna blogg, från Per på BKWine, så kände jag faktiskt till lite om My Wyn redan. När jag såg att de skulle presentera sina viner på Winter Sculpture Fair så var det i sig skäl nog att åka dit. Detta är den absolut minsta vinproducenten i Franschhoek, med en årlig produktion på under 10 000 flaskor. Deras viner går inte att få tag på i handeln. De har endast direktförsäljning från vingården, och lite export till Schweiz, Tyskland och Nederländerna. Deras ställe ligger oerhört vacker, men otillgängligt, längst upp på sluttningen bakom Dieu Donné, med utsikt över hela dalen. De sista 700 meterna är guppig grusväg som avskräcker många besökare. Jag har tyvärr inte varit där själv ännu, men jag såg skylten till dem då jag besökte Dieu Donné.

Ägare och vinmakare är Jacoline Haasbroek. Hon köper in druvor, gör allt i liten skala, och experimenterar och provar sig fram. Hennes make, Johan, är också i vinbranschen, men han konsultar mest åt andra producenter. Jag hade nöjet att träffa dem båda två och fick en mycket personlig guidning genom deras sortiment. Vi började med ett mycket trevligt mousserande, som har fått mogna på ekfat, vilket har resulterat i ett fylligt vin, men med full fräschör. Sedan fortsatte vi med deras 2014 Sauviognier. Som framgår av namnet är detta en blend, bestående av 46% sauvignon blanc, och 54% viognier, som har fått ligga 11 månader på franska ekfat. Endast två fat är producerade. Doften är förförande, men mängder av tropisk frukt, och lite citrus i bakgrunden. Detta är ett vin som man knappt behöver smaka. Det räcker med att bara njuta av att sticka näsan i glaset. I munnen är det dock lika imponerande, med en lång härlig eftersmak. Detta är ett av de bästa vita vinerna som jag har stött på här i Sydafrika, för ynka 130 rand.

Vi avslutade provningen med deras prestige-vin, 2012 Les Grandes Horisontales. Detta är en röd bordeaux-blend bestående av fem olika druvor, men den exakta kompositionen är en hemlighet. Jag gissade dock på en ganska stor andel merlot, och då nickade Johan instämmande. Vinet är mycket tilltalande redan, men kan nog lagras ytterligare några år. Tanninerna är mjuka och fint integrerade, och kompletteras av mörk frukt och ganska stor komplexitet. Vinet har fått mogna 26 månader i franska ekfat. Det påminner mig egentligen mer om en fyllig Bourgogne än en Bordeaux. Jag blev mycket förtjust i detta vin, väl värt sina 250 rand. När jag kommer till Franschhoek så kommer My Wyn att vara överst på min lista över vingårdar att besöka.

La Chataigne - från Hovås till Franschhoek

Medan jag stod och provade vin på Winter Sculpture Fair, så ringde mobilen, och jag förde ett kort samtal på svenska med kära hustrun. När jag lagt på blev jag till min stora förvåning tilltalad på svenska av en av de tillresta vinmakarna från Franschhoek. Det visade sig vara Richard Parkfelt från La Chataigne. Jag gick givetvis över dit för en pratstund, och lite vinprovning. Denne trevlige man visade sig ha tillbringat sin barndom i Hovås, med en svensk mamma och sydafrikansk pappa. Vid 14 års ålder flyttade han tillbaka till Sydafrika, och sedan år 2000 driver han La Chataigne, ett litet boutique winery vid infarten till Franschhoek. Hans svenska uttal är fortfarande helt perfekt, och han låter verkligen som en Hovås-bo.

Richards viner visade sig också vara trevliga bekantskaper. Jag började med att prova 2014 Kastanje, ett vitt vin gjort på 94% chenin blanc och 6% semillion. Det var som att doppa näsan i en hel fruktskål med tropiska frukter. Smakrikt, krispigt och fräscht med en lång härlig eftersmak av mogen melon. För det ringa priset av 60 rand kändes det nästan som stöld när jag beställde en låda. Enbart 4760 buteljer är producerade, och Richard har egenhändigt signerat varje flaska med guldpenna.

Nästa fynd var 2011 Marron. Detta är en röd blend bestående av 64% shiraz, 18% merlot och 18% cabernet sauvignon. Det unika är att merlot-druvorna i denna blend har fått torka, på ett liknande sätt som i italienska Verona, när man gör Amarone. Där får druvorna torka på bastmattor, men Richard knipsar av druvklasarna när de nått mognad, men låter dem sedan hänga kvar ute på vinrankorna för ytterligare torkning. Detta är ett riktigt vågspel, för vädret måste vara helt torrt. Det räcker med en regnskur så ruttnar druvorna bort. Resultatet 2011 har dock blivit riktigt bra. Vinet är lättillgängligt med mjuka tanniner och härlig plommon-frukt. Vi drack det ikväll till en kyckling-wok och det smakade perfekt. Jag köpte bara en låda, men för 100 rand per flaska borde jag ha köpt mer. Vår plan är dock att åka till Franschhoek med hela familjen inom en snar framtid, och då kan man bo på La Chataigne, där de har tre fina gäststugor att hyra. Det finns andra ord möjligheter att fylla på förrådet ganska snart igen.

Det går att få tag på La Chataignes viner i Sverige, men då får man åka till Öland och gå på restaurang där. Richard försöker nu även lista sina viner på Systembolagets beställningssortiment, via svensk importör. När de dyker upp där, så råder jag er att slå till direkt. Detta är riktigt charmiga och småskaligt producerade viner till ett löjligt lågt pris.

Winter Sculpture Fair med vin

Titeln ovan kan ju te sig lite kryptisk, men låt mig förklara. Här på södra halvklotet går vi nu mot vinter, och sydafrikanerna plockar fram sina tjocka jackor när temperaturen dippar ner mot ynka 20 grader. Då organiseras en mycket populär festival här i närheten, i en stor park. Meningen är att man ska gå runt och beundra diverse konstverk och skulpturer som är utspridda i gröngräset, men detta är egentligen bara en förevändning för en rejäl mat- och vinupplevelse, i samma gröngräs. På medhavda picknick-filtar kan man nämligen njuta av det bästa Franschhoek Valley har att erbjuda. Konstarrangörerna har varit så smarta att de har bjudit in ett antal välrenommerade restauranger och vinproducenter från just Franschhoek som får se till att alla konstbesökare hålls på gott humör med vin och mat. Detta är ett ypperligt upplägg, och biljetterna sålde helt slut redan en vecka innan evenemanget går av stapeln. Jag hängde inte riktigt med i svängarna, utan stod snopet där utan biljett. Detta är dock Sydafrika, så man kan alltid försöka med en alternativ plan.

Jag steg därför upp relativt tidigt denna söndagmorgon för att vara på plats när grindarna öppnade, i hopp om att kunna prata mig in. Väl där så var dock parkeringen redan halvfull och en lång kö ringlade sig mot ingången. Hur skulle detta gå? Jag började diskutera möjliga lösningar med en trevlig mörkhyad säkerhetsvakt, som då raskt fiskade upp en extra biljett ur fickan, som jag kunde få utnyttja mot en skälig ersättning. Detta är ett fantastiskt land!

Här är listan på vinmakare som var på plats, så förstår ni varför jag var så angelägen att komma innanför grindarna:

Anthonij Rupert Wines
Backsberg
Boschendal
Black Elephant Vintners
Four Paws
Franschhoek Pass Winery
Grande Provence
Haute Cabriere (bra mousserande under märket Pierre Jordan, och hyfsad Pinot Noir)
Holden Manz
La Bri
La Chataigne (se separat blogg-inlägg)
La Motte
Lynx Wines (här köpte jag en god Viognier och en Rhône blend)
Maison Estate (här köpte jag en utmärkt Shiraz)
Môreson (de gör en utmärkt Pinotage)
My Wyn (se separat blogg-inlägg)
Plaisir de Merle
Rickety Bridge (deras Paulina's Reserve Cabernet Sauvignon är en favorit)

Med 18 olika vinmakare på plats så blev det en hel del provning, och några väl valda inköp. Nu kommer jag att skriva lite mer ingående om två nya favoriter, La Chataigne och My Wyn.