Restaurant Christian Etienne

Sista kvällen i Provence slår vi på stort och går på stjärnkrogen Christian Etienne i centrala Avignon, tillsammans med våra franska vänner Anne och Fred. De firade faktiskt sin bröllopsmiddag här för 17 år sedan, och har varit flitiga gäster sedan dess, så de känner monsieur Etienne och hans team ganska väl vid det här laget. Därför blir vi synnerligen varmt mottagna redan i dörren, och krögaren själv häller upp välkomstskålen, Louis Roeder Brut. Christian Etienne är något av den provensalska matkonstens grand old man, och han är välkänd för sin delikata behandling av de ypperliga lokala råvarorna, främst grönsaker. Han har en "menu tomate" där samtliga sju rätter innehåller tomat av något slag. Det lät för spännande för att missa.

Fred var även bekant med kvällens sommelier, Nico. Han introducerade mig som vinälskare och Bourgogne-entusiast. Då sken Nico upp, och lovade att ta väl hand om oss under hela kvällen. Vi fick inte ens se en skymt av vinlistan, utan överlämnade dryckesvalet helt och hållet åt denna expert.

Menyn startar givetvis med en helt delikat gaspacho, smaksatt med absint och apelsinskal. Till detta får vi dricka en mycket trevlig ny bekantskap från Loiredalen, 2011 Domaine Vacheron Sancerre Le Paradis. Sedan följer en sallad med gröna och gula tomater smaksatt med basilika, som även den fungerar bra med Sancerre. När första varmrätten anländer är det dags att byta vin. På tallriken ligger då en helt perfekt tillagad torskrygg, serverad med konfiterade tomater, aubergine-kaviar  och en len och mild vitlökskräm. Helt ljuvligt, och troligtvis den bästa fiskrätt jag hittills smakat. Till detta får vi dricka 2011 Yves Cuilleron Les Cerfs. ett vin gjort på 100% Marsanne från distriktet Saint-Peray i norra Rhônedalen. Mycket smakrikt, med lite ekfatslagring och en helt perfekt matchning till fisken och den fina vitlökskrämen. Varför har jag helt missat denna appellation tidigare? Vid det här laget börjar vi närma oss mat- och vin-Nirvana, men det skall komma mera.

Det blir en mellanrättt bestående av kroketter gjorda på sniglar med tillhörande tomatbakelse. Delikat och lekfullt, och Saint-Peray fortsätter att förgylla vår afton. Sedan kommer det kött på bordet, i form av  en perfekt stekt, saftig rapphöna, som serveras med en tomatrisotto. Gissa om det smakade gott! Samtidigt får vi stora välfyllda glas av ett mörkt rödvin som serveras blint. Fred och jag börjar genast gissa vilt, medan Nico står och lyssnar med ett brett leende. Det är sötfruktigt med en ganska hög alkoholhalt, och doft och smak av mörka bär. Vi är definitivt i södra Frankrike. Jag gissar på ett riktigt bra Languedoc-vin eller kanske Gigondas. Fred tror snarare på en ung Chateauneuf, och han får helt rätt. Vi dricker 2009 La Bastide Saint Dominique Les Hespérides. Denna egendom ligger mellan Courthézon och Chateauneuf du Pape, och producerar såväl röda som vita Chateauneuf. Helt klart något att hålla ögonen på.

Middagen avslutas med färsk chèvre-ost med pinjenötter och tomater, och sedan en efterrätt med röda bär och tomatsorbet. Vi har fått uppleva en helt fantastiskt måltid, och ypperliga vinval, men kvällen är inte slut än. Nu tar Nico med oss en trappa ner, och förevisar vinkällaren. Det är ganska trångt, men mycket välorganiserat med numrerade fack utefter väggarna. Vid ingången står en stor låda med öppnade flaskor. Nico berättar att detta är senaste veckans skörd av korkskadat vin. Nivån ligger konstant på mellan 5-10%, men de flesta producenter ersätter med nya flaskor, när lagret fylls på. Av naturliga skäl domineras urvalet i källaren av Rhône-viner, både från norr och söder, men här finns också de bästa Languedoc-vinerna, och ett elitistiskt urval från Bourgogne och Bordeaux. Jag frågar vilket vin han rankar högst i Chateauneuf du Pape och Nico svarar utan minsta tvekan, Chateau Rayas, men det är ett vin som kräver lagring.

Denna ljumma sommarkväll på terrassen i Avignon, tillsammans med goda vänner, med utsikt över påvarnas palats, samt en mat- och vinupplevelse långt utöver det vanliga, kommer att leva kvar i minnet länge. Vi kunde inte ha önskat oss en bättre avslutning på semestern.
 

Caviste - prova först, köpa sen

Att först erbjuda provsmakning av det man eventuellt vill inhandla, innan inköpsbeslutet, är ju ett väl beprövat försäljningsknep. Det tillämpas dock allt för sällan på vin. Tänk om det fanns en liten provsmakningsbar i varje Systembolag, där man kunde dofta och smutta på nyheterna innan kundkorgen fylldes på. Det är tyvärr en utopi som känns ganska avlägsen i Sverige, men utomlands är det redan flitigt förekommande i de större vinbutikerna. Nu finns det som tur var härliga vinimportörer i Sverige som tar saken i egna händer, och fixar provningar som gör köpbesluten betydligt enklare.

Igår var jag på en sådan miniprovning. I entrén till vinklubben Grappe hade Martin från Caviste dukat upp de tre vinerna i sitt senaste "släpp" från Domaine du Joncier i Lirac i södra Rhône-dalen. Vi började med 2011 Le Gourmand. Detta vin är i huvudsak gjort på grenache-druvan, och är härligt drickvänligt. Man får varm, söt frukt, främst hallon och lite syrliga körsbär, med mjuka tanniner och ett angenämt salmiak-sting i avslutningen. Detta kan lätt bli husets vin hos familjen Riese. Mycket charmigt helt enkelt.

Nästa vin var 2011 Le Classique, gjord på 45% syrah, 35% grenache och resterande cinsault och carignan. Det här är ett mycket stramare vin, nästan kantigt, med kraftigare tanniner och mera vinbär än hallon. Det har potential, men kändes inte riktigt drickfärdigt ännu. Det skall nog gömmas i källaren några år. Avslutningsvis fick vi 2010 Les Muses i glasen. Detta är Domaine du Jonciers prestigevin, gjord i huvudsak på mourvèdre. Här finns generös mörk frukt, både plommon och lite björnbär, parad med en fin pepparkrydda. Tanninerna ger stadga men är redan nu betydligt bättre balanserade än i Le Classique. Detta är supergott att dricka nu, men vinner säkert också på lagring. Det är klart att det blev en beställning efter denna trevliga provsmakning. Bravo Martin, och tack Grappe!

Alain Graillot La Guiraude

Alain Graillots viner är eftertraktade, och anses allmänt tillhöra de absolut bästa i Crozes-Hermitage. Produktionen är dock tämligen liten, och de rara flaskorna brukar försvinna snabbt då det är nyhetssläpp på Systembolaget. Nu hade jag nyligen förmånen att få smaka både den vanliga 2010 Crozes-Hermitage, och dessutom 2010 La Guiraude, som är lyxvarianten, gjord på de bästa cuvéerna.

Den vanliga Crozes-Hermitage doftade viol och blåbär. I munnen en ganska hög syra, och mer mörk frukt, där blåbären får sällskap av plommon. Tanninerna känns lite kantiga, och vinet kommer med stor sannolikhet att utvecklas med några års lagring. La Guiraude däremot var redan nu ett synnerligen harmoniskt vin. Violkaraktären är ännu tydligare, och den mörka frukten balanserar tanninerna väl. Detta är otroligt gott. Det är tveklöst den bästa Crozes-Hermitage jag någonsin druckit, och det slår nog nästan allt annat från norra Rhône-dalen också. Vilket vin! Jag vill ha mer. Tyvärr är detta svårt att få tag på, men jag får väl helt enkelt åka ner och hälsa på den där Alain.

Ward Wines sortimentsprovning

Det "exklusiva" bordet

Vinimportören Ward Wines bjöd under veckan in till sortimentsprovning i Audis lokaler vid Kungsträdgården. Under hela dagen minglade restauranginköparna bland flaskorna, men framåt kvällskvisten fick en utvald skara Audi-kunder också komma in och njuta av godsakerna, och i detta illustra sällskap hade jag lyckats nässla mig in. Vi kände oss verkligen som varmt välkomna VIP-gäster då vi omedelbart hamnade vid bardisken med champagneflaskorna. Ward Wines representerar Pol Roger, som i mitt tycke är en av de allra främsta producenterna i Champagne. Nu hade jag ett unikt tillfälle att få smaka på några riktiga dyrgripar i form av 2002 Brut Vintage (60% pinot noir, 40% chardonnay), 2002 Blanc de Blancs och slutligen 2000 Cuvée Winston Churchill. Blanc de Blancs var mycket bra, Brut Vintage fantastisk, och Winston helt enkelt gudomlig. Det är verkligen kul när ett sådant prestigevin fullständigt uppfyller de högt ställda förväntningarna. Druvblandningen i Cuvée Winston är hemlig, men jag gissar på en ganska hög andel pinot noir. Det behövs för att det skall smaka så här himmelskt.

Efter champagnen följde ett välfyllt bord med vita viner. Där fanns bland annat några trevliga Chablis från Jean-Paul & Benoit Droin. Både Montée de Tonnerre Premier Cru och Les Clos Grand Cru av årgång 2009 var utmärkta. Jag fortsatte dock ganska snabbt till nästa bord med de röda vinerna. Här upptäckte jag en mycket trevlig ny bekantskap i form av Paul Dolan. Han var tidigare chef för det stora amerikanska vinhuset Fetzer, men har nu skapat ett eget märke uppe i Mendocino County. Alla hans viner var väldigt trevliga, och dessutom ganska humant prissatta. Jag har redan lagt in en beställning på Paul Dolan Vineyards Cabernet Sauvignon och Zinfandel. Vid det röda bordet föll jag även för en trevlig pinot noir från Oregon, nämligen 2009 Lemelson Vineyards Thea's Selection. Vidare hittade jag en liten producent från Nya Zeeland som också kunde det här med pinot noir. 2007 Mountford Liason Pinot Noir var kryddig, smakrik och väl balanserad. En annan riktig "crowd-pleaser" för ganska överkomliga pengar var australienska Wynn's Coonawarra Estate Cabernet Sauvignon.

Längst in i lokalen, lämpligt nog under en skylt där det stod "Audi Exclusive" fanns ytterligare ett mindre bord där flaskorna stod tätt, och lite huller om buller. Det visade sig att detta verkligen var den exklusivare delen av Wards breda sortiment. Här fick jag möjligheten att prova Cornas, Hermitage och Côte-Rotie från Delas, alla mycket bra. Vidare så fanns Penfolds utmärkta "mini-Grange" Bin 389, och en spännande spanjor, 2001 Arinzano, med en distinkt doft av mynta. Mitt bland flaskorna hittade jag också en vit klassiker, 2005 Clos Ste Hune Riesling från Trimbach. Det var ett fantastiskt vin med en skir smak av honung och tropiska frukter. Längst in i hörnet trängde sig också några italienska tungviktare från Tenuta di Biserno i Toscana. Här provade jag nästan hela sortimentet från 2009 Il Pino, 2008 Biserno och slutligen kraftpaketet 2008 Ludovico. Dyra men goda är väl en lämplig sammanfattning.  Jag fastnade av naturliga skäl vid detta exklusiva bord ända fram till stängningsdags. På sluttampen hittade jag också en utmärkt amerikanare från Robert Sineskey Vineyards i Carneros, nämligen 2005 Marcien.

Jag ber att få framför ett stort tack till både Ward Wines och Audi för denna högklassiga och proffsigt arrangerade sortimentsprovning. Jag fick många nya favoriter under kvällen, och det mesta går att hitta direkt i beställningssortimentet. Nu är det bara att fortsätta botanisera.

Ostmakeriet och Crozes Hermitage

I fredags när jag åkte förbi den stora pendlingsparkeringen vid Grisslinge-badet så stod några tappra lokala livsmedelsproducenter där och saluförde Värmdö-kassen. För tvåhundra kronor får man en kasse fylld av  garanterat närproducerad mat. Här fanns Ingarö-potatis, kallpressad rapsolja, ostar, senap och en härlig blåbärssylt. Den här typen av företagande tycker jag det är kul att gynna.

En av producenterna som bidrar till kassens innehåll är det lokala ost-mejeriet, Ostmakeriet. Rent strikt är detta inte ett Värmdö-företag, då man håller till på fel sida Oxdjupet, närmare bestämt i Rindö hamn, men innehavarinnan, Anna, lär bo på rätt sida sundet. Jag inhandlade inte mindre än tre av Ostmakeriets ostar. Vi började med Kapten Rot. Detta är en färskost, smaksatt med en mild och fin pepparrot. Älvsala Vit är en vitmögelost som bäst kan beskrivas som en svensk camembert. Min favorit blev dock den tredje osten, Solö, som är en mjuk kittost med en härlig sälta.

Dessa ostar avnjöts med en 2007 Alain Graillot Crozes Hermitage. 2007 var en bra årgång i Rhônedalen, och Alain Graillot är en producent med grundmurat gott rykte, så jag hade ganska höga förväntningar. Den här flaskan köptes på Systemet för några år sedan, och har fått vila i källarskrubben sedan dess. Färgen är mörkt kompakt blå-röd. När jag sticker näsan i glaset är dofterna lite blyga, men där finns mörka bär och lite violer. I munnen mer mörk frukt, plommon, och rött kött. Det är fin balans mellan syra och frukt, och en behaglig pepprig avslutning, med lite beska. Vinet är jättegott, och funkade OK till osten, men det hade nog varit ännu godare till en mustig höstgryta, eller en rejäl älgstek.

Valborg i Saltsjö Duvnäs

Våra vänner i Saltsjö Duvnäs bor bara några hundra meter från en av Stockholmsområdets bästa valborgseldar, så vi kommer gärna hit och firar in våren. I år var vi inte mindre än 24 stycken, hälften barn och hälften vuxna som samlades. Kvällen inleddes som sig bör med lite champagne på verandan. Värdinnan hade den goda smaken att servera en torr och kall NV André Clouet Grande Réserve till lite lättsaltade potatischips.

Vi hann med varmrätt också innan det var dags att promenera ner till brasan. Det blev en helt ljuvlig bouillabaisse med kärleksfullt hemlagad aioli. Till detta drack vi en Alsace-klassiker, 2009 Comtes d'Isenbourg Riesling Grand Cru Schoenenbourg. Smakrik, blommig med härliga pärontoner och precis lagom mycket syrlighet till fisken. Denna kostar 149 kr på Bolaget, i det helt vanliga ordinarie sortimentet.

Efter stilig sång, tal till våren och en rejäl brasa nere vid vattnet, återvände vi till bords. Nu var det dags för ostarna. Jag bidrog med parmesanostkräm och en härligt kletig, nästan flytande, Robiola. Denna italienska ost från Piemonte, gjord på både ko-, get- och fårmjölk skall ni definitivt prova om ni får en chans. Ostbutiken Mi Piace i Sickla brukar ha den. Förutom osten, så var jag också ansvarig för det röda vinet. Här tog jag med mig resterande flaskor av 2010 Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages som recenserades på bloggen härom veckan. Den rönte allmän uppskattning bland ostätarna. Tack Pia och Per och alla glada gäster för en synnerligen trevlig Valborg.

Rhône-favorit i repris

Härom sommaren så var 2007 Cuvée Du Vatican Côtes du Rhône Villages en verklig succé vid grillning och umgänge på terrassen. Nu finns årgång 2010 till försäljning via beställningssortimentet. En liten låda om sex flaskor kostar 654 kr, så vi tyckte det var lämpligt att kontrollera om denna gamla favorit fortfarande höll måttet.

Doften ger röda bär, och i munnen en fyllig bärighet. Frukten är kanske inte riktigt lika slösande generös som 2007:an, men här finns mycket godsaker ändå. Kombinationen av bärfrukt, lite pepprighet och en härlig lakrits-avslutning får åtminstone mig att gå igång. Detta är fortfarande väldigt mycket vin för pengarna. Det kommer nog att bli en favorit vid grillen även denna sommar, om den behagar komma någon gång.

Sen till mars-släppet

Det var ganska många månader sedan jag intresserade mig för ett nyhetssläpp på Systembolaget. Numera finns hela beställningssortimentet lättillgängligt via e-beställning, och med en del utlandsresor, kompletterat av små oberoende vinimportörers privatimport så känns det helt onödigt att hänga på låset vid ett bestämt månadsskifte. Just mars-släppet har jag dock läst en del gott om, och idag råkade jag befinna mig mitt i stan, i närheten av vinkällarbutiken i Passagen. Det blev med andra ord både spontanbesök och spontanköp.

Munskänkarna i Stockholm ordnar varje månad en provning av intressanta nyheter, som jag givetvis missade, men Finare Vinare var där. Detta inlägg var en god inspiration när jag sprang runt bland flaskorna i vinkällarbutiken. Först fastnade jag därför för 2010 Keller Riesling von der Fels. En god tysk riesling med Finare Vinares kvalitetsstämpel är aldrig fel. Sedan blev det rött för hela slanten, och givetvis några pinot noir. Först en amerikanare, 2009 Brewer-Clifton Pinot Noir från Santa Rita Hills. Goda recensioner och klarröd vaxad bullig kork gjorde att jag föll till föga. Synintryck är inte att förakta, som varje god marknadsförare vet.

Därefter föll jag för 2009 Volnay från producenten Fernand & Laurent Pillot. Just Volnay är en av mina favorit-byar i Bourgogne, och även detta vin har fått goda vitsord av Finare Vinare. En annan, lite mindre känd Bourgogne-by, är St Romain, som ligger i Côte de Beaune, i en sidodal västerut, alldeles bortanför Auxey-Duresses. Viner härifrån hittar man sällan i de svenska hyllorna så det fick också bli en flaska 2009 St Romain från Domaine Taupenot-Merme. Sist men inte minst så fastnade jag för 2009 Cornas från Paul Jaboulet Ainé. Cornas är en mycket liten AOC i norra Rhône-dalen nära staden Valence. Här produceras bara rött vin på 100% Syrah-druvor. Vinerna är kända för att kräva lång lagring, så dessa flaskor skall jag nog helt enkelt glömma bort de närmaste 10 åren. Det är kul med dammiga flaskor!

Söndagsmiddag med St. Joseph

Vi pustar ut efter ett intensivt 7-årskalas, och lagar en gräddig fläskfilégryta med oliver, kryddiga korvar, paprika, syltlök och lite annat smått och gott. Denna anrättning kräver ett lite mustigare vin, och jag plockar fram 2006 Domaine Cheze Cuvée Ro-Rée från Saint-Joseph i norra Rhône. Detta vin inhandlades i Paris för ett par år sedan. Det är gjort på 100% Syrah, och har fått vila 12 månader på ekfat.

Doften är en härlig blandning av örtkryddor och mörk frukt, främst björnbär. I munnen är det fortsatt mörk frukt, men med lite animaliska toner av köttsaft, och sedan både peppar och salmiak i avslutningen. Detta föll mig verkligen i smaken, och årgång 2006 är synnerligen drickbar nu.

Medan vi sitter och sippar på vinet så kommer en fin räv tassande över tomten utanför köksfönstret. Ibland är det inte så dumt att bo en bit utanför asfaltdjungeln.

Crozes Hermitage Les Launes

Under helgen har jag varit drabbad av en riktig dunderförkylning, så vin har egentligen varit ganska bortkastat på mig. Jag fick dock kravla mig upp ur sjuksängen och göra hustrun sällskap vid middagsbordet, och då serverades den ädla drycken ändå. Valet föll på 2007 Crozes Hermitage Les Launes. Trots att smak och framför allt doftförmågan var klart nedsatt så uppfattade jag ändå vinet som smakrikt, lite kryddigt, med mörka bär och väl balanserade tanniner. Det här är definitivt ett vin att ta till när man vill ha något stabilt, pålitligt med mycket smak. Det lever lite undanskymt på systembolagshyllorna för 139 kr, men jag tycker mig ganska ofta se det på restaurangers vinlistor. Det är i bägge sammanhangen värt pengarna.

Cuvée du Vatican, igen!

Ja, jag vet att det är lite tjatigt, eftersom i princip samtliga vinbloggare redan höjt detta vin till skyarna, men jag kan inte låta bli. Under veckan har ytterligare två flaskor 2007 Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages inmundigats, och det är lika härligt varje gång. Varm, pepprig fyllighet och utmärkt till mat. Bravo Bristly! När kommer nästa sändning? Jag har nu bara en flaska kvar i källarskrubben, av ursprungliga sex, så man börjar känna sig lite fattig.

Nyårsviner

I år firar vi nyårsafton på hemmaplan, med god mat och dito viner. Kylan och den vita snön utanför ger den rätta stämningen, även om förra årets nyårsfirande på Islamorada i Florida, bland palmerna, inte var så dumt det heller.

Flera oberoende källor hävdar att potatischips är det perfekta tilltugget till champagne, så idag provar vi en lyxvariant. Lättsaltade mandelpotatischips pryds med en liten klick löjrom, och en ännu mindre dutt gräddfil. Till detta dricker vi NV R. Pouillon Premier Cru Fleur de Mareuil. Smakkombinationen är faktiskt ypperlig. Firman Roger Pouillon & Fils började göra sin egen champagne så sent som 1947. Man håller till i Premier Cru-byn Mareuil-sur-Aÿ, och tillverkar ca. 60 000 flaskor om året. Fleur de Mareuil är deras prestigechampagne, och det tillverkas bara ca. 4 000 flaskor om året. Druvblandningen är 50% Pinot Noir och 50% Chardonnay. Vinet lagras först 10 månader på ekfat, och därefter tre år på flaska, innan det släpps för försäljning. Doften är friskt fruktig, med en blandning av äpplen och citrus. I munnen små fina bubblor, fortsatt fruktighet blandat med en liten vaniljton från ekfaten och med en något kärv grapefruktig avslutning. En mycket god champagne, som importeras av Kåre på champagnespecialisten Spruce Up.

Till varmrätt blir det en klassiker, nämligen tournedos på oxfilé med hasselbackspotatis och en härligt mustig portvinssås. Till detta väljer vi en tungviktare från Chateauneuf-du-Pape, närmare bestämt 2007 Domaine La Barroche Terroir. Druvblandningen här är knappt någon blandning, eftersom vinet består av 95% Grenache. Doften är inbjudande sötfruktig, med både plommon och körsbär. I munnen en härlig fyllighet med slösande rik frukt, och jag får nästan intrycket av ett sött vin, trots att det är helt torrt. I avslutningen tillkommer en tydlig lakrits-ton och en viss eldighet. Alkoholhalten är på hela 16%, men man har lyckats integrera den ganska väl. Hustrun får vissa associationer till hostmedicin, men jag tycker att det är gott, om än mycket ungt. Det kommer att hända mycket bra saker med det här vinet under några år i källaren, och jag har ett antal flaskor kvar, som definitivt kommer att få stanna där nere ett tag, efter detta lovande smakprov. Gott nytt år!

Södra Rhône och Mackmyra

Nu har jag inte skrivit på ett tag, men det beror inte på lathet, utan helt enkelt för lite vinkonsumtion. Jag har istället varit helnykter bilförare vid ett antal tillfällen. I helgen firade vi dock svärfars födelsedag på hemmaplan, och kunde då äntligen korka upp några intressanta flaskor.

En mustig, smakrik höstgryta kombinerades med några röda viner från södra Rhône-dalen. Vi börjar med 2005 Domaine Jaume Altitude 420, en Côtes du Rhône Villages med kommunbeteckningen Vinsobres. Detta vin har levererats via Australian Wineclubs prenumeration förra året. Doften är till en början ganska sluten. Lite luftning i karaffen innan servering skulle nog ha gjort gott, men det är lätt att vara efterklok. Efter en stund i glaset öppnas det dock upp. Mörka bär finns det gott om, och även ganska rejäla tanniner. Detta är ett bra matvin, det är gott och matchar grytan väl, men det blir ingen kioskvältare.

Kvällens andra flaska är 2004 Domaine Le Clos de Caveau Vacqueyras. Här får man genast lite mer komplexitet i doften. Det blir stall, tobak och tallbarr. I munnen samsas hallon med lite mörkare björnbär och en liten gnutta choklad. Detta är riktigt gott, och det klart bättre vinet ikväll.

Aftonen avrundas med provsmakning av svärfars födelsedagspresent, en flaska Mackmyra svensk whisky - eller som det står på kartongen: "Svensk Single Malt - Den Första Utgåvan". Nyfikenhet är stor på hur resultatet av detta spännande projekt skall smaka, och jag blir positivt överraskad. Den har en mycket tydlig vaniljkaraktär, och jag får härliga associationer till smörkola. Det är en snäll, mild och lättdrucken whisky, ganska långt från skotska torvmossar, men jag som brukar undvika de rökigaste single malts ändå, tycker det här är precis svenskt lagom.

Vinfynd - Cuvée du Vatican

I vinimportören Bristlys nyhetsbrev härom veckan kom ett erbjudande att köpa sex flaskor av 2007 Cuvée du Vatican, en Côtes du Rhône Villages, från en välrenommerad producent. Jag var för en gång skull lite snabb och fick leverans till det lokala Systembolaget. De 360 flaskor som fanns i Sverige tog tydligen slut på nolltid, men en kompletterande skeppning är på väg.

Jag tänker inte orda så mycket om själva vinet. Det är mycket bätte att njuta av lovorden i Finare Vinares inlägg. Det är bara att instämma, och tacka Bristly för denna pärla. De fem flaskor jag nu har kvar känns redan som alldeles för få, för gott och synnerligen prisvärt var det.