Nobel-viner 2012

Förra året så dristade jag mig att blogga om Nobel-vinerna som avnjöts i Stadshuset. Även i år så sitter jag framför TV:n och blir nyfiken på vad de har i glasen på denna festernas fest. Det går snabbt att kolla upp på nobelprize.org. En pressrelease med både meny och vinlista släpptes kl. 19 idag. Där ser man att kvällen som sig bör inleddes med champagne. Valet föll i år på Joseph Perrier Cuvée Royale Brut Blanc de Blanc. Detta är en ny bekantskap för mig, men importör är Jacobsson & Söderström. Normalt säljs den bara i deras restaurangsortiment för 375 kr ex. moms, men det finns alltid privatimportsalternativet. Detta smakade nog utmärkt till kalixlöjrommen på bordet.

Till varmrätten serverades ett vin från Bordeauxs egen "bad boy" Jean-Luc Thunevin, nämligen 2009 3 de Valandraud. Detta är officiellt andravinet till Chateau Valandraud, från St Emilion på högra stranden. Jag har tyvärr inte druckit detta vin heller, men Vinovativa importerar, och deras beskrivning får det att vattnas i munnen på mig. Funkar bra till fasan i rödvinssås, eller vad tror ni.

Till desserten överger man Frankrike, och beger sig söderut till Spanien. Vinet heter 2010 Jorge Ordonez & Co Victoria No. 2. Det kommer från området runt Malaga, och är gjort på 100% Muscat-druvor. Spännande, eller hur. Även här kommer vinet från Vinovativas restaurangsortiment. Detta matchade en dessert bestående av körsbär, pistachenötter och mascarpone-ost. Jag önskar att jag hade varit där. Nästa år kanske......

PS. På nobelprize.org finns även länkar till samtliga menyer och vinlistor sedan starten 1901. Det kallar jag fantastisk kulturhistoria. Här går ju faktiskt att följa vintrender (eller kanske snarare vinklassiker) under 111 år.

Besök på Chateau Kirwan

Rundresan i Frankrike går vidare från Languedoc till Bordeaux. Det är svårt att motivera barnen till ideliga vingårdsbesök, så vi prioriterar en stranddag vid Arcachon, där La Dune de Pyla, Europas högsta sanddyn ligger. Om det inte hade varit för Biscaya-buktens glittrande vatten i fonden, så hade man trott sig förflyttad till Sahara. Det är ett utflyktsmål som jag varmt kan rekommendera. Väl tillbaka på hotellet så vill barnen sitta och spela på sina datorer, så hustrun och jag smiter iväg på en alldeles egen utflykt till Medoc.

Färden går rakt norrut från Bordeaux, mot Margaux och vi passerar kända slott som Cantemerle och Giscours. Målet är dock Chateau Kirwan, i utkanten av byn Cantenac, ett av få slott som har en öppen visning för spontanbesökare kl. 16 varje dag. Annars krävs oftast förhandsbokningar för att få komma till de mer prestigefulla egendomarna. Det är inte utan att jag saknar den familjära småskaligheten i Bourgogne, för kontrasterna är stora mellan dessa två regioner.

På Chateau Kirwan möts vi av en mycket professionell engelskspråkig guide med asiatiskt ursprung. Jag misstänker att hon också kan guida lika bra på kinesiska eller japanska. Här i Bordeaux är vin verkligen "big business" och de nya köpstarka vinkonsumenterna kommer nu ofta från Asien. Vi får en trevlig rundvandring på egendomen, där vi förutom slottet och vinrankorna får beskåda både betong- och ståltankar samt de många ekfaten. Vi får veta att egendomen fått sitt namn från en irländsk familj som ägde slottet under början av 1800-talet. I den stora Medoc-klassificeringen 1855 blev Chateau Kirwan klassat som 3:e Cru. Man har en areal på 40 hektar vinstockar, vilket skulle ha varit en gigantisk egendom i Bourgogne, men här i Bordeaux är det bara medelstort. 45% är planterat med Cabernet Sauvignon, 30% Merlot, 15% Cabernet Franc och slutligen 10% Petit Verdot. Det är framför allt den relativt höga andelen Petit Verdot som sticker ut. Detta brukar vara en kompletteringsdruva i Bordeaux, med ytterst små procentandelar, men på Kirwan tar den för sig lite mera.

Rundvandringen avslutas med en liten provsmakning vid bardisken i souvenirbutiken. Den inskränkte sig dock till några munnar av årgång 2007. Helt OK klassisk Bordeaux med svarta vinbär och blyertspenna, men egentligen alldeles för ung för att dricka nu. Det förvånade mig att man inte också bjöd på andra-vinet, Charmes de Kirwan. Priserna börjar på runt 50 € för Chateau Kirwan, och går upp till 115 € för den dyraste årgången, 2005. Andra-vinet kostar runt 25 €. Det är sympatiskt att man också erbjuder många av årgångarna på halvflaska. Här kan man förutom vin också inhandla korkskruvar, förkläden, vinpumpar, etc., allt med Chateau Kirwans logga. Några flaskor fick jag med mig hem, men det var svårt att handla lådvis till dessa ganska höga priser.

Vinprovning i skidbacken

Efter en härlig dag i skidbacken, hamnade jag till min stora förvåning mitt i en vinprovning. Strategiskt placerade, vid kabinbanans dalstation invid den gamla olympiabacken, stod ett gäng entusiaster från Bordeaux och bjöd på vin. Det var en organisation som marknadsförde de lite mindre glamorösa Bordeaux-vinerna, dvs de utan kommunbeteckning, AOC Bordeaux och Bordeaux Superieur. Ni kan läsa mer om denna satsning på www.planete-bordeaux.fr

De hade byggt upp en hel liten utställning i snön, och en välartikulerad sommelier, utrustad med mikrofon och högtalare, bjöd upp till provning. Det var bara att sparka av sig skidorna och ställa upp. Tre viner provades, en rosé och två röda. Rosén var alldeles utmärkt, och det sista röda riktigt trevligt också. Iförd skidkläder, utan tillgång till anteckningsmaterial, och med en hjärna som var mer inriktad på snö än vin, så blir inte beskrivningarna mer detaljerade än så denna gång. Företeelsen som sådan var dock synnerligen trevlig. Kanske något att ta efter i Sälen eller Åre? Skistar ställer säkert gärna upp med utrymme, men ett visst monopol, och några andra detaljer i den svenska alkohollagstiftningen, måste kanske bort först.

Goda viner på Grand Hotel

I fredags var vi bjudna på fin bankett i Spegelsalen på Grand Hotel. Det var bara att dra på sig smokingen, och gå dit och njuta. Middagen inleddes med en fiskpaté. Till detta drack vi 2007 Pinot Gris Beblenheim från producenten Marcel Deiss i Alsace. Ett smakrikt och gott vin, med tropiska frukter, gråpäron och lite restsötma. Även om jag gillade vinet i sig, så hade jag nog önskat mig något torrare och krispigare till patén.

Till varmrätt blev det en rejäl köttbit. Nu hade vi 2008 Malleolus från Bodegas Emilio Moro, Ribera del Duero i glasen. Detta vin är gjort på 100% tempranillo, eller tinto fino som druvan kallas i Ribera del Duero. Det är ett fylligt, kraftigt vin med härliga mörka bär, och lite kaffetoner på toppen. Det passade perfekt till köttet. Vina Espaniola importerar, och det kostar 240 kr i beställningssortimentet. Detta vill jag gärna dricka igen.

Till efterrätten serverades 2006 Chateau Fayau från det bil-klingande distriktet Cadillac i Bordeaux. Här produceras söta viner, snarlika Sauternes, men generellt betydligt billigare. Just Chateau Fayau kostar 82 kr för en halvflaska på Systembolaget. Det är faktiskt prisvärt, för man får fin ädelröta-karaktär och härliga honungstoner för pengarna. Det blev en fin avslutning på middagen. Sedan väntade dansgolvet......

Chateau Palmer och Le Pergole Torte

Goda vänner i Älvsjö bjuder in till middag, och denna inleds sympatiskt nog med en god ostbricka och vinprovning av två riktiga höjdare. C delar skåp på Grappe med mig, så jag har viss inblick i hans samling, och där finns ett antal äldre dyrgripar, som bör drickas snarast. Det är detta vi nu hjälper till med.

Vi inleder med 1988 Chateau Palmer från Margaux. Detta slott är klassat som 3:e cru, men har ett rykte och prissättning som nog överstiger denna nivå. Köper man en flaska på systembolaget idag så kostar den runt 2000 kr. För mig uppfyller detta vin alla kriterier för klassisk Bordeaux. Druvblandningen är 51% cabernet sauvignon, 39% merlot, 8% cabernet franc och 2% petit verdot. Doften är kraftig och domineras av stall och fuktig källare. I munnen övergår smaken till svarta vinbär och blyertspenna. Eftersmaken är lång, och har en liten mintton. Detta smakar mycket gott, och är ett vin vid full vigör, trots, eller kanske tack vare, 23 års lagring.

Nästa vin är en helt ny bekantskap för mig. Vi dricker 1995 Le Pergole Torte från egendomen Montevertine i Toscana. Det är gjort på 100% Sangiovese som lagrats i 2 år på ekfat. Doften är ganska svag, och ger ett lite parfymerat, blommigt intryck. I munnen är det syrliga körsbär, och höga tanniner. I eftersmaken finns en angenäm kärnbeska. Detta vin vinner mark under hela kvällen. Det öppnar upp sig efter lite luftning, och de kraftiga tanninerna mildras när man njuter det till maten. Jag har helt enkelt fått en ny favorit bland toscanarna.

Ett stort tack till C & C för att ni delade med er av dyrgriparna. Vi uppskattar det mycket.

www.chateau-palmer.com

www.montevertine.it

Amerikanska höjdare

Hela årets sommarsemester tillbringas i USA. Nu har vi fyra härliga veckor framför oss "over here", så det kan nog bli lite nya vinupplevelser att skriva om också. Vi återvänder först till våra gamla hemtrakter norr om Atlanta för att hälsa på goda vänner. Vår värd, Bill, är vinintresserad, och hade plockat fram några riktiga godbitar åt oss. Vi börjar med en pinot noir från Willamette Valley i Oregon. Det är 2008 Scott Paul La Paulée. Scott Paul driver ett litet vinmakeri i den lilla staden Carlton. Han är också en stor Bourgogne-fantast och importerar kvalitetsviner från Frankrike. Hans eget vin skäms inte heller för sig. Syrligt fruktigt i medelfyllig stil, men det påminner mer om solmogna blåbär än jordgubbar och hallon.

Nästa vin är en klassisk cabernet Sauvignon från Napa Valley, nämligen 2006 Vinifera Vineyards Vitis. Mjukt, fylligt och fruktigt, utan att bli det minsta mesigt eller syltigt. Härliga svarta vinbär och mogna körsbär. Detta var kvällen klara favorit, trots den starka inledningen. Nu måste jag försöka få tag på några flaskor att ta med hem, men enligt hemsidan är det tyvärr redan slutsålt.

Kvällen avslutas långt utanför USA:s gränser, nämligen i Bordeaux. Bill plockar fram en ljuvlig Sauternes, 2007 Chateau Doisy-Védrines. Här får vi hela spektrat av honung, persika och en gnutta grapefrukt. Det blev en perfekt avslutning på en fantastisk välkomstmiddag. God bless America (även med lite hjälp från Bordeaux)!

En lördagseftermiddag på Grappe

Trots strålande vårsol, så kröp vi ner i källarvalven på Grappe i lördags, i sällskap med svägerska och svärföräldrar. Det var deras första besök på detta ärevördiga vinetablissemang, så vi inledde med en liten husesyn. Sedan var det dags att bänka sig i klubbrummet, på behagligt avstånd från den utomordentliga ostbuffén. Huvudnumret var dock givetvis vinerna. Jag hade korkat upp tre flaskor rött, från tre olika vinländer. Vi började längst västerut, i Napa Valley, USA, med 2001 Clos de Val Cabernet Sauvignon. Denna egendom har funnits sedan tidigt 70-tal, och en av grundarna är fransman, Bernard Portet. Bland annat detta gör Clos du Val till ett av de amerikanska viner som till stilen mest liknar originalet i "gamla världen", dvs Bordeaux. Ni kan läsa mer om bakgrunden här. Vinet har en tydlig druvtypisk svartvinbärskaraktär, och nog kan man hitta lite blyertspenna här också. Tanniner är väl avrundade och lite dammiga, men det är utmärkt gott att dricka nu, och på intet sätt uttorkat. Denna flaska inhandlades 2005 på en vinprovning i Atlanta med Clos du Vals dåvarande vinmakare, John Clews. Numera finns vinerna i beställningssortimentet. Mondo importerar och en flaska 2007 Cabernet Sauvignon kostar 249 kr. Jag är sugen på att beställa!

Nästa flaska är en gammal favorit från Bordeaux, nämligen 2005 Bad Boy, från Jean-Luc Thunevin, och tidigare recenserat bl.a. här. Sedan dess har varumärket expanderat. Numera finns både Baby Bad Boy och Bad Girl i sortimentet, men jag tycker det räcker gott med originalet. Kolla in den kinesiska reklamfilmen för Bad Boy på Thunevins hemsida. Stor underhållning! I Grappes källarvalv var det dött lopp mellan Clos du Val och Bad Boy, och de var dessutom förvillande lika i stilen, även om det är lite mera körsbär än svarta vinbär hos Bad Boy.

Eftermiddagens sista flaskan kommer från Italien, närmare bestämt Chianti Classico i Toscana. Vinet heter 2001 Badia a Passignano Riserva och produceras av den anrika firman Antinori. Doften är mycket intressant, med ett markant inslag av stall och gammalt läder. Vinet växer i glaset och har betydligt större komplexitet än de föregående två vinerna. Det tillkommer lite piptobak och härlig frukt i form av mogna körsbär, uppbackat av mjuka tanniner. Detta är tveklöst den bästa Chiantin som jag hittills druckit. Att även övriga sällskapet uppskattade den var tydligt, då den karaffen tömdes klart först.

Vinprovning i Ö-vik

I vintras var jag på en liten Norrlandsturné, och besökte då en av våra duktiga återförsäljare. Vi kom att prata om vin, och mitt passionerade intresse avslöjades. Jag lovade då att återkomma och ordna en trevlig vinprovning för säljteamet om de uppnådde de ambitiösa mål som vi gemensamt hade satt upp. I veckan var det glädjande nog dags att infria löftet.

Det var första erfarenheten av vinprovning för några av deltagarna, så jag försökte hålla det så okomplicerat som möjligt. Eftersom källarskrubben hemma mest innehåller franska flaskor så fick temat bli "En vinresa genom Frankrike". Vi provade sex viner halvblint, men i par om två, för att göra det hela enkelt och tydligt. Resan började i norr, där två vita kombattanter ställdes mot varandra. 2008 Henny Reserve Gewurztraminer fick möta 2008 Brocard Beauroy Chablis Premier Cru. Det var många i sällskapet som föll för Alsace-vinets smakrikedom i jämförelsen med Chablis:ns krispiga mineralitet.

Sedan for vi hela vägen rakt söderut och hamnade då i Chateauneuf-du-Pape och respektive Languedoc. Nu var det givetvis rött i glasen, och 2004 Chateau Mont Redon ställdes mot 2007 Virgile Joly Saturne. Här avgick den mer mogna Chateauneuf-du-Pape med en klar seger. Mont Redon ansågs faktiskt av många som det absolut godaste vinet under kvällen med en härlig mörk frukt uppbackad av lite avslipade tanniner. Saturne var också gott, men lite vassare i kanterna med en kraftig, nästan metallisk mineralitet. Det får blir några år till i källaren för de flaskor som jag har kvar.

Provningen skulle avslutas med en klassisk drabbning mellan Bordeaux och Bourgogne, där 2007 Chateau Chasse Spleen ställdes mot 2000 Domaine Delagrange Volnay Clos de Village. Tyvärr var flaskan från Volnay korkskadad och knappt drickbar. Jag valde att ändå hälla upp, om inte annat för att illustrera hur en korkskadat vin kan smaka. Som tur var så levererade Chasse Spleen desto bättre. Jag var orolig att 2007:an skulle upplevas som för ung, men vi fick ett härligt kraftpaket av svartvinbärsfrukt, cigarrlåda och bra tanniner. Detta kommer givetvis att vinna på lagring, men det var klart njutbart redan nu.

I all sin enkelhet så var det en väldigt rolig provning at planera och leda, och gensvaret var också enormt, med massor av engagerade och nyfikna frågor. Det gav verkligen mersmak. Det kanske är fler återförsäljare som nappar på denna innovativa typ av säljincitament?

Bourgogne mot Bordeaux på Grappe

En god vän från Trollhättan är på besök i kungliga huvudstaden, och vi stämmer möte på Grappe, för att umgås i trevlig vinmiljö. Jag bestämmer mig för att iscensätta en liten Bourgogne / Bordeaux duell. I ena ringhörnan ställer vi 2002 Michel Prunier Auxey-Duresses 1:er Cru Clos du Val, och i den andra 2000 Chateau Cantemerle. Då jag senast drack Cantemerle var jämförelseobjektet Vega Sicilia Unico, men nu är motståndet lite mer hanterligt. Michel Pruniers Clos du Val bjuder in med härliga rena hallontoner i doften. I munnen fortsätter den ljusa röda frukten, parat med höga syror och ganska nedtonade tanniner. Detta är en utmärkt Bourgogne, men i en ganska lättviktig stil.

I jämförelsen så känns ändå Chateau Cantemerle både tyngre, fylligare och mognare. I doften får man både läder och svart vinbärsfrukt. Den mörka frukten går igen i smaken, med väl integrerade tanniner och en medelfyllig kropp. Avslutningen är lite tunn, men alla tre i sällskapet ger ändå Bordeaux segern denna kväll. Bägge vinerna smakade dessutom utmärkt till Grappes goda ostbuffé.

Vininköp i Leipzig

Under veckans Tysklandsresa så blev det faktiskt också några vininköp. Jag upptäckte ett Karstadt-varuhus i centrala Leipzig, på behagligt promenadavstånd från hotellet, och i deras källarvåning fanns både livsmedel och en välfylld vinhörna. Jag plockade med mig en rejäl bunt färsk vit sparris (mums), och fortsatte sedan in mot vinerna.

Utbudet av tyska viner är givetvis bra, men jag fastnade för annat denna gång. En Bordeaux från St Estephe, 2007 Chateau Phélan Segur fanns för en rimlig peng, och några sådana flaskor gömmer jag gärna i min egen källarskrubb i ett antal år. Sedan sprang jag på 2005 Renato Ratti Marcenasco Barolo. Den fanns ju på Systemet för någon månad sedan, men då hann jag inte med i svängarna, så jag slog till nu istället. Bra souvenirer att ha med sig hem.

Bordeaux i påsk

Påskfirande i Skåne innebär mycket god mat, men på dryckesfronten har det mest bjudits på öl och snaps. Då jag inte är någon stor snapsdrickare har jag avstått från de starka dryckerna och suttit bakom ratten från festligheterna. Då kan man istället kosta på sig att korka upp en god Bordeaux när man kommer tillbaka till lugnet i sommarstugan.

Vi börjar med 2000 Chateau Le Bourdieu från Médoc. Detta är ett fynd från taxfree-butiken på Bryssels flygplats. Egendomen är planterad med 50% merlot och 50% cabernet sauvignon. Både doft och smak domineras av svarta vinbär. Det är välgjort och mycket ursprungstypiskt. Sammanfattningsvis en elegant Cru Bourgeois som jag gärna köper igen.

Den andra flaskan Bordeaux som vi korkar upp kommer från den motsatta sidan floden. Det är 2001 Chateau Haut-Segottes en Grand Cru från Saint-Emilion. Denna egendom är planterad med 60% Merlot, 35% Cabernet Franc och 5% Cabernet Sauvignon, men cuvéen sägs ofta få en majoritet Cabernet Franc. Doften är lite jordig, och detta följs upp med mörk frukt, bra tanniner och också en ganska hög syrlighet. Detta är en helt ok St. Emilion, men flaskan från Médoc vinner definitivt den här duellen om min näsa och smaklökar får bestämma.

Skål för Saab!

Även om jag numera arbetar för en konkurrerande bilkoncern, så kan jag inte låta bli att glädjas över att Saab-dramat nu ser ut att äntligen få en tillfredsställande lösning. Uppförsbacken är dock enorm för att lyckas vända det sargade företaget, och varumärket. Men jag vet av personlig erfarenhet att det finns ett sagolikt djävlar-anamma i Saab-organisationen, så ingenting är omöjligt. Ett friskt Saab vore mycket bra för svensk bilindustri och svensk teknikutveckling, och jag glädjs därför åt att mina duktiga forna kollegor nu får en välförtjänt andra chans.

Jag brukar inte korka upp vin en vanlig tisdagkväll, men det är ju svårt att skåla i mjölk eller vatten. En nyligen inhandlad halvflaska av 2005 Les Allées de Cantemerle från Haut Medoc ter sig som ett mycket bättre alternativ. Men en seriös Bordeaux med knappt fem år på nacken är förvisso näst intill barnarov, och det visar sig också. Doften är mycket sluten, och lämnar inte ifrån sig mycket över huvudtaget. I munnen är det också en enda stor knut, med ganska beska tanniner som dominerar. Detta var faktiskt inte så njutbart just nu, men vi skålar glatt för Saab ändå. Resten av flaskan får stå och lufta tills imorgon. Det kan bara bli bättre.....

Belgiska inköp

Trafiken från centrala Bryssel ut till flygplatsen flöt på förhållandevis bra, så vi kom till terminalen lite tidigare än beräknat. Det fanns med andra ord gott om tid att botanisera bland dryckesutbudet. På andra våningen i terminal A finns en vinbutik som heter Epicure. Där lyckades jag slå ihjäl en hel del tid i väntan på flygets avgång.

Prismässigt så var det inte så många direkta fynd, men det är alltid kul att exponeras för ett nytt utbud av viner. Jag fastnade till slut för ett par flaskor Bordeaux, en att dricka nu, och en för källaren. Den som åker ner i källaren är 2007 Château Haut-Milon från Pauillac. Däremot så är nog 2000 Château Le Bourdieu från Médoc mogen att drickas ganska snart. Jag hittade även ett par intressanta halvflaskor som kan vara bra att ha på lut när ett par glas räcker. Dels Château Cantemerles andravin, 2005 Les Allées de Cantemerle och sedan en Bourgogne från firman Jean-Luc Aegerter, 2007 Savigny-les-Beaune Vieilles Vignes. Som avrundning åkte också en 2007 M. Chapoutier Crozes-Hermitage Petite Ruche och en 2007 Domaine Denojean Fleurie ner i shoppingkorgen. Med andra ord blev det 100% Frankrike idag.

Men minst lika roligt som att köpa vin, var det denna gång att köpa belgisk choklad. En av de mest exklusiva choklad-märkena, Pierre Marcolini, där allt framställs hantverksmässigt i liten skala, visade sig ha sin tillverkning och huvudbutik mitt emot vårt hotell. I konferensens lunchpaus var vi flera som smet över torget för att låta oss förföras av chokladkreationerna. Pierre har definitivt låtit sig inspireras av vinbranschen, då han tillverkar en serie med Grand Cru-choklad där kakaobönorna kommer från en och samma odling, som är namngiven på kartongen. Vad sägs om Finca La Joya från Tabasco-regionen i Mexico där man odlar den ovanliga kakaobönan Criollo Porcelana. Av denna skörd har Pierre Marcolini gjort en mörk choklad med 72% kakao som är mycket god. Det finns minsann fler njutningsmedel än vin här i världen.

Vega Sicilia Unico vs. Chateau Cantemerle

Idag blev det ett kärt återseende när jag sammanstrålande med min gamle studentkompis P, som jag faktiskt inte träffat sedan 1993. Han bor sedan länge i San Fransisco, och tyvärr har man ju inte vägarna förbi där varje dag. Nu är han dock på besök i Stockholm, och vi sammanstrålar på Grappe, för att snacka och dricka vin.

Ett sådant här celebert och kärt besök kräver lite rejäla viner. Vi börjar med 1985 Vega Sicilia Unico, ett vin jag aldrig druckit förut, men som varit med på önskelistan länge. Nu skall det få visa vad det går för. Färgen är vackert tegelröd och doften mycket inbjudande med förvånansvärt intensiv frukt för ett så gammalt vin. Jag förnimmer plommon och lite mörka bär. I munnen finns inte minsta tecken på ålderskrämpor. Det här är ett synnerligen vitalt vin med härliga plommon-toner och mycket väl integrerade tanniner. Initialt är smaken så intensiv att man nästan upplever det som eldighet, trots att alkoholhalten är fullt normala 13,5%. Efter lite längre tid i karaffen och glaset så försvinner dock denna känsla helt, och man upplever vinet som sammetsmjukt, med en härligt lång eftersmak. Detta är helt enkelt en stor vinupplevelse. Vega Sicilian levererade enligt mina mycket höga förväntningar.

Det vin som fick den synnerligen otacksamma uppgiften att följa efter Vega Sicilia i provningen var 2000 Chateau Cantemerle. Jag har några flaskor från detta goda Bordeaux-år, men har behållt dem i källaren än så länge. Detta blir ett första smakprov. Doften är mycket karaktäristisk med svarta vinbär, en gnutta läder och lite blyertpenna. I munnen mera svarta vinbär, ganska snälla tanniner och en förhållandevis hög syra. Eftersmaken är ganska kort och vinet känns nästan tunnt efter föregående upplevelse. Detta är förvisso en utmärkt, men långt ifrån spektakulär Bordeaux, och idag känns det som den inte ens tävlar i närheten av samma klass som min nya favorit, Vega Sicilia Unico.

Grappes generösa ostbuffé som fick ledsaga dessa båda flaskor gjorde att vi också blev mätta och belåtna. Tack P för en ytterst trevlig kväll. Jag ställer gärna upp igen.

Chateau Giscours

I helgen bjöds vi på en synnerligen välsmakande middag hemma hos M & K. M hade dessutom den goda smaken, i sedvanlig ordning, att servera en bra Bordeaux. Den här gången fick vi avnjuta 2003 Chateau Giscours, 3:e Cru från Margaux. När jag senast drack detta vin så var det årgång 1988 som stod på bordet, så nu är det en betydligt yngre upplaga som skall provas.

Doften domineras av ungdomlig mörk frukt, och jag fångar upp både körsbär och svarta vinbär. I munnen slår en rejäl strävhet emot en, men den balanseras av en fortsatt mycket generös frukt, som ger en lång behaglig eftersmak. Syrorna är relativt låga. Efter lite luftning i glaset öppnar vinet upp sig ännu mer och blir mycket njutbart. Till mat, och med lite luftning, så är det väl drickbart redan nu. Tack M för ytterligare en fin Bordeaux-upplevelse.

Chateau Le Gay vs. Bad Boy

Lördagsaftonen fortsätter med mera franskt. Till varmrätten, en rejäl bookmaker toast från grillen, ordnar vi en liten Bordeaux-duell mellan två av regionens ytterligheter. I ena ringhörnan, 1999 Chateau Le Gay från Pomerol. I den andra hörnan, Jean-Luc Thunevins 2005 Bad Boy.

Chateau Le Gay ligger granne med Chateau Pétrus så de geografiska förutsättningarna för att göra ett stort vin finns onekligen. Vingården är planterad med 65% Merlot och 35% Cabernet Franc. Doften är till en början ganska blyg, och ger lite jordgubbar och läder. I munnen medelfylligt med mjukt avrundade tanniner, mera jordgubbe och en antydan till violpastill. Detta är riktigt gott och perfekt drickbart nu.

Bredvid den mogna och ganska sofistikerade Chateau Le Gay, känns Bad Boy genast lite mera ung och rustik, men med mycket potential. Det är mörkt, kompakt och fullpackat med frukt, främst plommon och mörka körsbär. Det är gott redan nu, men tänk vilken höjdare detta kommer att vara om fem år.

Vintips - Chateau Tour de Marbuzet

Ikväll korkar vi upp en lite dammig Bordeaux som kontrast till alla amerikanska fruktbomber vi druckit på sistone. Det blir 2000 Chateau Tour de Marbuzet från Saint-Estephe. Detta är en Cru Bourgeois från en liten egendom på 7 hektar, som är planterad med 40% Cabernet Sauvignon, 40% Merlot och 20% Cabernet Franc. Doften ger stall och läder. I smaken tillkommer lite svarta vinbär, blyerts och fint balanserade tanniner. En klassisk Bordeaux från ett bra år, som börjar bli klart drickbar nu. Tyvärr finns den inte på Systemet. Jag hittade min flaska på en resa för några år sedan för 23 euro. Mycket Bordeaux-upplevelse för pengarna.