Restaurant Christian Etienne

Sista kvällen i Provence slår vi på stort och går på stjärnkrogen Christian Etienne i centrala Avignon, tillsammans med våra franska vänner Anne och Fred. De firade faktiskt sin bröllopsmiddag här för 17 år sedan, och har varit flitiga gäster sedan dess, så de känner monsieur Etienne och hans team ganska väl vid det här laget. Därför blir vi synnerligen varmt mottagna redan i dörren, och krögaren själv häller upp välkomstskålen, Louis Roeder Brut. Christian Etienne är något av den provensalska matkonstens grand old man, och han är välkänd för sin delikata behandling av de ypperliga lokala råvarorna, främst grönsaker. Han har en "menu tomate" där samtliga sju rätter innehåller tomat av något slag. Det lät för spännande för att missa.

Fred var även bekant med kvällens sommelier, Nico. Han introducerade mig som vinälskare och Bourgogne-entusiast. Då sken Nico upp, och lovade att ta väl hand om oss under hela kvällen. Vi fick inte ens se en skymt av vinlistan, utan överlämnade dryckesvalet helt och hållet åt denna expert.

Menyn startar givetvis med en helt delikat gaspacho, smaksatt med absint och apelsinskal. Till detta får vi dricka en mycket trevlig ny bekantskap från Loiredalen, 2011 Domaine Vacheron Sancerre Le Paradis. Sedan följer en sallad med gröna och gula tomater smaksatt med basilika, som även den fungerar bra med Sancerre. När första varmrätten anländer är det dags att byta vin. På tallriken ligger då en helt perfekt tillagad torskrygg, serverad med konfiterade tomater, aubergine-kaviar  och en len och mild vitlökskräm. Helt ljuvligt, och troligtvis den bästa fiskrätt jag hittills smakat. Till detta får vi dricka 2011 Yves Cuilleron Les Cerfs. ett vin gjort på 100% Marsanne från distriktet Saint-Peray i norra Rhônedalen. Mycket smakrikt, med lite ekfatslagring och en helt perfekt matchning till fisken och den fina vitlökskrämen. Varför har jag helt missat denna appellation tidigare? Vid det här laget börjar vi närma oss mat- och vin-Nirvana, men det skall komma mera.

Det blir en mellanrättt bestående av kroketter gjorda på sniglar med tillhörande tomatbakelse. Delikat och lekfullt, och Saint-Peray fortsätter att förgylla vår afton. Sedan kommer det kött på bordet, i form av  en perfekt stekt, saftig rapphöna, som serveras med en tomatrisotto. Gissa om det smakade gott! Samtidigt får vi stora välfyllda glas av ett mörkt rödvin som serveras blint. Fred och jag börjar genast gissa vilt, medan Nico står och lyssnar med ett brett leende. Det är sötfruktigt med en ganska hög alkoholhalt, och doft och smak av mörka bär. Vi är definitivt i södra Frankrike. Jag gissar på ett riktigt bra Languedoc-vin eller kanske Gigondas. Fred tror snarare på en ung Chateauneuf, och han får helt rätt. Vi dricker 2009 La Bastide Saint Dominique Les Hespérides. Denna egendom ligger mellan Courthézon och Chateauneuf du Pape, och producerar såväl röda som vita Chateauneuf. Helt klart något att hålla ögonen på.

Middagen avslutas med färsk chèvre-ost med pinjenötter och tomater, och sedan en efterrätt med röda bär och tomatsorbet. Vi har fått uppleva en helt fantastiskt måltid, och ypperliga vinval, men kvällen är inte slut än. Nu tar Nico med oss en trappa ner, och förevisar vinkällaren. Det är ganska trångt, men mycket välorganiserat med numrerade fack utefter väggarna. Vid ingången står en stor låda med öppnade flaskor. Nico berättar att detta är senaste veckans skörd av korkskadat vin. Nivån ligger konstant på mellan 5-10%, men de flesta producenter ersätter med nya flaskor, när lagret fylls på. Av naturliga skäl domineras urvalet i källaren av Rhône-viner, både från norr och söder, men här finns också de bästa Languedoc-vinerna, och ett elitistiskt urval från Bourgogne och Bordeaux. Jag frågar vilket vin han rankar högst i Chateauneuf du Pape och Nico svarar utan minsta tvekan, Chateau Rayas, men det är ett vin som kräver lagring.

Denna ljumma sommarkväll på terrassen i Avignon, tillsammans med goda vänner, med utsikt över påvarnas palats, samt en mat- och vinupplevelse långt utöver det vanliga, kommer att leva kvar i minnet länge. Vi kunde inte ha önskat oss en bättre avslutning på semestern.
 

La Fête de la Véraison

La Fête de la Véraison, är namnet på den årligen återkommande medeltidsfestivalen i Chateauneuf du Pape. Det skall dock visa sig att den handlar minst lika mycket om vin som riddare. När vi anländer på lördag förmiddag råder ett härligt franskt parkeringskaos i hela byn. Det står bilar huller om buller i varenda vägren, och på varje trottoar. Vi har tur då en dam lämnar sin vägrensplats precis när vi kommer. Alla de centrala gatorna är avspärrade för biltrafik, och centrum har omvandlats till en enda stor medeltidsmarknad. Vi kommer precis lagom för att se den inledande paraden med riddare, knektar, gycklare, musikanter med flera, alla i alldeles för varma kläder och rustningar, men festligt är det.

Men vinet då? Jo, vid varje ingång till festivalen finns ett stånd där man köper sig ett vinprovarglas för 3,5 euro. Med detta i handen, eller dinglande i ett snöre runt halsen, kan man sedan fritt prova viner från säkert ett femtiotal producenter med tillfälliga utskänkningsstånd, eller egna caves, utspridda över hela marknadsområdet. Gossarna käkar glass, jag provar vin. Gossarna köper medeltida vapen, typ armborst, jag köper vin. Vilken perfekt familjeutflykt.

Vilka viner var det då som vi fick kånka tillbaka till den snett parkerade bilen? Det jag först fastnade för var Domaine l'Abbé Dine. Det är en liten producent med en mycket sympatisk kvinnlig vinmakare vid namn Nathalie Reynaud. Hon hade en synnerligen imponerande Chateauneuf du Pape Rouge från 2012, men också en Côtes du Rhône Villages från samma årgång som smakade nästan lika bra, men för en tredjedel av priset. Det blev inköp av bägge två.

Nästa stopp var hos Sebastien Cuscusa. Han fick 2009 ärva några hektar vingårdsmark av sin morfar, och har sedan dess drivit Domaine la Consonniere. Hans Chateauneuf du Pape är gjord på 100% grenache. Jag smakade både årgång 2010 och 2011 och gillade bägge två. Köp även här med andra ord.

Tredje inköpet skedde hos Vignobles Mousset-Barrot. Det är en familjeägd firma som i sin tur äger inte mindre än tre olika Chateauneuf du Pape-producenter, som alla fortsätter att sälja under sina egna namn. En av dessa är Chateau Jas de Bressy. Här föll jag både för det vita och röda vinet. En vit Chateauneuf du Pape kan var oerhört komplex och smakrik. Kul att få med sig hem till källaren.
Det sista inköpet för dagen blev dock inte vin utan ett helt kilo hemlagad nougat. Alla återvände till bilen nöjda och belåtna, med både medeltidsspektaklet, och inköpen.

Första besöket i Chateauneuf du Pape

Nu lever vi den provensalska semesterdrömmen. Vi bor i ett hus mitt i en olivlund, strax söder om Avignon. Dagen börjar med ett morgondopp i poolen. Sedan kan man promenera bort till persikoträdet eller fikonträdet för att plocka lite färsk frukt till frukosten. Sedan gäller det att bestämma sig för vilket utflyktsmål som skall bockas av för dagen. Igår styrde vi kosan mot Chateauneuf du Pape, ca 20 km norr om Avignon. Trots alla Frankrike-resor så har jag aldrig varit här förut, så detta är något jag verkligen ser fram emot.

Första stoppet på vägen blev Domaine de la Janasse. De är representerade i Sverige av importören Bristly, och jag har druckit deras Côtes du Rhône tidigare. De ligger i byn Courthezon, ca. 5 km öster om Chateauneuf du Pape. De har ett trevligt provningsrum, och jag blir mottagen av Madame Sabon själv. Jag provar igenom det röda sortimentet, med ett par olika Côtes du Rhône, och en utmärkt men givetvis purung Chateauneuf du Pape. Det resulterar givetvis i dagens första inköp.

Vi fortsätter mot själva byn Chateauneuf du Pape. Det är en mycket vacker vy när man kommer över krönet och ser byn, med den gamla slottsruinen bakom. Vi börjar med att ta oss upp på kullen för att bese påvens medeltida boning. Där är utsikten helt magnifik med Rhône i väster och det mäktiga Mont Ventoux i öster, och vinodlingar i alla riktningar. Sedan vandrar vi ner genom smala gränder till byns centrum. Överallt vinproducenter och vinbutiker. Jag tror faktiskt aldrig att jag varit på ett ställe som så helt domineras av vinproduktion. Det är fascinerande men också lite överväldigande. Var skall man börja? Vi upptäcker att helgens stora begivenhet i byn är en medeltidsfestival, med marknad, riddarparader och tornerspel. Det blir

perfekt underhållning för gossarna, så vi bestämde oss för ett återbesök i morgon.

Vinprovning i Ö-vik

I vintras var jag på en liten Norrlandsturné, och besökte då en av våra duktiga återförsäljare. Vi kom att prata om vin, och mitt passionerade intresse avslöjades. Jag lovade då att återkomma och ordna en trevlig vinprovning för säljteamet om de uppnådde de ambitiösa mål som vi gemensamt hade satt upp. I veckan var det glädjande nog dags att infria löftet.

Det var första erfarenheten av vinprovning för några av deltagarna, så jag försökte hålla det så okomplicerat som möjligt. Eftersom källarskrubben hemma mest innehåller franska flaskor så fick temat bli "En vinresa genom Frankrike". Vi provade sex viner halvblint, men i par om två, för att göra det hela enkelt och tydligt. Resan började i norr, där två vita kombattanter ställdes mot varandra. 2008 Henny Reserve Gewurztraminer fick möta 2008 Brocard Beauroy Chablis Premier Cru. Det var många i sällskapet som föll för Alsace-vinets smakrikedom i jämförelsen med Chablis:ns krispiga mineralitet.

Sedan for vi hela vägen rakt söderut och hamnade då i Chateauneuf-du-Pape och respektive Languedoc. Nu var det givetvis rött i glasen, och 2004 Chateau Mont Redon ställdes mot 2007 Virgile Joly Saturne. Här avgick den mer mogna Chateauneuf-du-Pape med en klar seger. Mont Redon ansågs faktiskt av många som det absolut godaste vinet under kvällen med en härlig mörk frukt uppbackad av lite avslipade tanniner. Saturne var också gott, men lite vassare i kanterna med en kraftig, nästan metallisk mineralitet. Det får blir några år till i källaren för de flaskor som jag har kvar.

Provningen skulle avslutas med en klassisk drabbning mellan Bordeaux och Bourgogne, där 2007 Chateau Chasse Spleen ställdes mot 2000 Domaine Delagrange Volnay Clos de Village. Tyvärr var flaskan från Volnay korkskadad och knappt drickbar. Jag valde att ändå hälla upp, om inte annat för att illustrera hur en korkskadat vin kan smaka. Som tur var så levererade Chasse Spleen desto bättre. Jag var orolig att 2007:an skulle upplevas som för ung, men vi fick ett härligt kraftpaket av svartvinbärsfrukt, cigarrlåda och bra tanniner. Detta kommer givetvis att vinna på lagring, men det var klart njutbart redan nu.

I all sin enkelhet så var det en väldigt rolig provning at planera och leda, och gensvaret var också enormt, med massor av engagerade och nyfikna frågor. Det gav verkligen mersmak. Det kanske är fler återförsäljare som nappar på denna innovativa typ av säljincitament?

Saltoluokta fjällstation

Efter sex nätter i tält, och tuff vandring genom Sarek, om än i mestadels solsken, så är Saltoluokta fjällstation ett paradis att komma till. Vi kastar oss in i servicehuset med tillgång till dusch, och sedan ett långt bastubad, med Norrlands kanske bästa utsikt över sjön Langas. På kvällen blir det ett tre-rätters skrovmål i fjällstationens matsal, där köket har ett välförtjänt gott renommé. Vinlistan är också ganska duglig, och även om fjällbäckarnas vatten är mycket gott, så känns det som det är dags för ett glas rödvin eller två nu.

Varmrätten för kvällen är helstekt reninnanlår med viltsky, råstekt potatis och örtsmör. Köttet är gudomligt mört, perfekt stekt och fullkomligt smälter i munnen. Till detta fastnar jag för 2004 Château La Nerthe från Châteauneuf-du-Pape. Det är ju en egendom med ett gott rykte, men jag har aldrig druckit något av deras viner tidigare. När jag sticker näsan i glaset kommer härligt mörka frukter emot mig, främst söta björnbär. Det finns också lite rå köttsaft i bakgrunden. I munnen är frukten fortsatt mycket generös, och uppbackad av perfekt avvägda tanniner, med en lite pepprig avslutning. Det är tveklöst ett av de bästa chateauneuf-du-pape-vinerna som jag smakat. Den möra renen kunde inte ha fått en bättre följeslagare på bordet. Alla fjällvandringar borde avslutas i Saltoluoktas matsal.

PS. 2007 Chateau La Nerthe fanns med i augusti-släppet för 319 kr.