En glad kväll på Grappe

Under den alltför korta sommarsemestern i Sverige hade jag ambitionen att i alla fall få till minst ett besök på vinkällaren Grappe. Jag har ju några dammiga flaskor liggande där, som behöver ses om, och ibland även drickas. Det blev faktiskt av, och det var en mycket lyckad kväll.

Efter en rask promenad genom ett sommarvarmt Stockholm, så kändes det bra att inleda med ett svalkande vitt. Det fick bli 2008 Künstler Kirchenstück Riesling Kabinett Trocken. Jag är svag för bra riesling från Rheingau, och den här flaskan gjorde ingen besviken. Mycket druvtypisk, med lite begynnande mognad. Ett perfekt sommarvin.

Till varmrätten, en mycket vällagad kyckling med oliver och tysk potatissallad, korkade vi upp kvällens stjärna, 2004 Mazy-Chambertin Grand Cru från producenten Armelle & Jean-Michel Molin. Vilket vin! Doften ur glaset påminde mig om en hel blommande rosenträdgård, parfymerad, sofistikerad och spännande. I munnen en underbar balans mellan de röda bären, syrlighet och väl avslipade tanniner. Helt enkelt en röd bourgogne när den är som bäst. Varför hade jag bara en flaska av denna juvel?

Safari-champagne

I år firades All Hjärtans Dag på Tau Safari Lodge i Madikwe National Park. Det är ett fantastiskt ställe, där man bor i små hyddor utefter ett stort vattenhål, dit nästintill hela Afrikas fauna kommer ner för att dricka.

Som uppvärmning inför eftermiddagens "game drive" med ranger Mike så njöt vi av Piper Heidsieck Rosé Sauvage.

Detta är en mörkt färgad rosé med kraftig smak. Den är gjord enbart på pinot noir och pinot meunier. Här finns röda bär, nästan med rödvinskaraktär, kombinerat med frisk grapefrukt. Vi drack den som aperitif i den afrikanska hettan, men den skulle ha fungerat väl så bra som måltidsdryck. Det här är en ganska annorlunda rosé-champagne, ett kraftfullt, smakrikt vin helt i min smak.

Slaget om Auxey Duresses

Jag lämnade den sydafrikanska vintern med strålande sol och temperaturer runt 20 grader, för att komma hem till svensk midsommar med 13 grader och spöregn. Då är det åtminstone en tröst att få återse sin vinkällarskrubb, som än så länge är ganska välförsedd med mestadels europeiska viner.

Grillningen i regn på midsommarafton fick därför sköljas ner med två väl valda bourgogner från min favoritby, Auxey Duresses. Den ena kommer från Domaine Michel Prunier & Fille, 2009 Clos de Val Auxey Duresses Premier Cru. Vin nummer två är Domaine Lafouge, 2011 La Chapelle Auxey Duresses Premier Cru. Michel Prunier med dotter är ju vår hovleverantör av bra bourgogner till vettiga priser sedan många år tillbaka. Domaine Lafouge upptäckte jag bara härom året, då deras vin serverades till prinsessan Madeleines bröllopsmiddag.

Bägge vinerna har en härlig doft av röda bär. I munnen så har Clos de Val lite mera jordgubbskaraktär, medan La Chapelle drar mer åt hallon-hållet. De är båda välbalanserade med mjuka tanniner och frisk syra. I slaget om den bästa Premier Cru'n från Auxey Duresses så är kampen jämn, men jag tycker nog att Michel Prunier avgår med segern. Hans Clos de Val har lite mer komplexitet och djup, men det kan definitivt bero på de två extra åren i flaska. Det ska bli spännande att smaka La Chapelle igen om ett par år. Då kanske den har kommit ikapp, för potentialen finns där.

Alain Chabanon gånger två

Som jag nämnt förut så saknar jag ibland de lite mer komplexa europeiska viner, mitt i den här sydafrikanska mångfalden. Därför har jag nyligen korkat upp och njutit av två medtagna flaskor från en av våra favoritproducenter i Languedoc, Alain Chabanon.

2006  Le Merle Aux Alouettes består av 100% merlot-druvor, ekfatslagrade i 24 månader. Det ger ett fylligt vin med rejäla tanniner. Mörka bär i härlig kombination med lite syrliga lingon, och en lång härlig avslutning, som gör att man genast längtar efter nästa klunk. Vi drack faktiskt detta till hederliga svenska köttbullar med potatismos och gräddsås, men det hade kunnat matcha vilken sydafrikansk grillad köttbit som helst. Varför har jag inte fler flaskor??

2005 L'Esprit de Font Caude är en blandning av 50% syran och 50% mourvedre, också detta lagrat på ekfat i 24 månader. Här blir det mera köttiga toner, med lite blåbär, och syrliga körsbär och massor av karaktär. Ruskigt gott, även detta. Det måste bli en ny inköpsresa till Lagamas i Languedoc så småningom.

Rosévinssommar

Jag har tillbringat större delen av den svenska sommaren på fel sida om ekvatorn, och därmed fått en mild sydafrikansk vinter istället. Nu är jag dock hemma på Värmdö i en vecka, och i denna högsommarvärme behövde ju rosévinsförrådet fyllas på. Detta tvingade mig till ett systembolagsbesök, nog det första på över ett år, och jag kan meddela att inte mycket har förändrats. Visst är sortimentet stort, i antal flaskor och lådor, men det är inte särskilt inspirerande. För att hitta de små intressanta vinproducenterna får man tröska sig igenom vinimportörernas hemsidor, och sedan förlita sig på beställningssortimentet. På systembolagets hyllor är det istället masskonsumtion som gäller, och då helst i fyrkantiga treliters lådor. Själva syftet med vårt kära monopol är ju att motverka alkoholens skadliga verkningar. Borde då inte dessa treliters dunkar förbjudas?? De inbjuder ju definitivt till en högre konsumtion än vad som kanske är nyttigt. Nej, våga vägra dunk, och drick bra viner på flaska istället.

Nåväl, mitt egentliga ärende var ju att fylla på rosévinsförrådet, och jag hittade till min stora glädje en bra flaska från mitt favoritdistrikt när det gäller rosé, nämligen Tavel. Allt är alltså inte totalt mörker på Systembolaget. :-) 2013 Les Lauzeraies är ett helt torrt, friskt och fruktigt rosévin, med härliga hallontoner. För 99 kr kan det varmt rekommenderas i sommarhettan, speciellt om det avnjutes i eftermiddagssolen på en klippa på Biskopsön i Stockholms skärgård.

PS. Läs gärna Per Gudmundsons ledarartikel i Svenska Dagbladet som publicerades den 1 augusti. Den handlar om Systembolaget eller kvalitet.

Nyårsviner, sent omsider

Jag är medveten om att jag ligger hopplöst efter med vinbloggandet. Det tär på krafterna att flytta med familjen runt halva jordklotet, och det har tyvärr inte blivit så mycket energi över för bloggande. Innan januari tar slut tänkte jag i alla fall skriva några rader om de viner vi korkade upp på nyårsafton. Vi landade i Johannesburg under mellandagarna, och nyår firades mer eller mindre på uppstuds i vårt nya hus, mitt bland flyttkartongerna.

Vi har en inbyggd gasgrill, och kvaliteten på köttet här i Sydafrika är enastående, så det fick bli lite grillad oxfilé med klyftpotatis. Till detta korkade jag upp en gammal flaska inköpt en gång i tiden i USA. Den har alltså fått resa med oss både över Atlanten och nu över hela den afrikanska kontinenten. 2000 Clos du Val Cabernet Sauvignon Oak Vineyard kommer från Stag's Leap District i Napa Valley. Det är en riktigt klassisk Napa Cab med mycket muskler, men 13 års lagring har slipat av kanterna väl. Tobak och läder samsas med en trevlig svartvinbärsfrukt. Tanninerna är mjukt avrundade och eftersmaken lång i munnen. Detta är ett utmärkt köttvin. Jag önskar att jag hade fler flaskor.

Nyårschampagnen blev 2004 Bollinger La Grande Année Brut, också medsläpad från Sverige. Detta är en riktig kvalitetschampagne, med små fina bubblor och en gyllengul ton. Druvblandningen är 66% pinot noir och 34% chardonnay. Doften av rostat bröd är markant, men sedan kommer både citrus och lite mer exotiska frukter. Det är friskt och lättdrucket rakt igenom, men med ordentlig kropp och fyllighet ändå. Nyårslöftet blir även i år: Drick mer champagne!

Ayala champagne

Det gäller ju som ni alla vet att ta tillvara på alla champagne-tillfällen. Vi blev bjudna på trevlig middag hos grannarna, och då tar man givetvis med sig en flaska skumpa. Denna gång blev det NV Ayala Brut Majeur från byn Aÿ. Det var en trevlig bekantskap, men så brukar jag tycka om de flesta champagner. Brut Majeur är Ayalas standard-cuvée, som görs på 45% pinot noir, 35% chardonnay och 20% pinot meunier. Det är ett väl balanserat vin med frisk citrus i nosen, som följs upp av lite mogna äpplen och en gnutta rostat bröd i avslutningen. Detta kan jag verkligen rekommendera.                                                                                                                                        

Vinfavoriter i Singapore

Jobbet har den här gången skickat iväg mig långt bort, ända till Singapore. Det är en väldigt fascinerande stad, och land. Alla berättar för mig att vin är svindyrt här, men jag kan ändå inte motstå frestelsen att stiga in i en liten vinbutik när jag passerar. Döm om min förvåning när jag där inne hittar en hel hylla fylld av flaskor från en av mina absoluta favoritproducenter, Yarra Yering. Dessa viner brukar alltid vara notoriskt svåra att få tag på, så jag kan inte motstå frestelsen att inhandla en flaska 2007 Dry Red #2. Till skillnad från Bordeaux-blandningen Dry Red #1, så är detta ett mer traditionellt australiensiskt vin, gjort på Shiraz och Viognier. Jag ser fram emot att dricka det.

Senare på kvällen hamnar vi på takrestaurangen på 57:e våningen av Sands Marina Bay Hotel. Utsikten är magnifik, och mat och vin likaså. Vinlistan är synnerligen innehållsrik, och spänner hela prisspektrat, ända upp till La Tache. Döm om min förvåning när jag hittar två Languedoc-favoriter bland alla mer namnkunniga fransoser, nämligen Mas de Daumas Gassac och Leon Barral. Det får bli Barral till middagen, vilket faller både mig och kollegorna i smaken. Vinvärlden är ganska liten trots allt......

Restaurant Christian Etienne

Sista kvällen i Provence slår vi på stort och går på stjärnkrogen Christian Etienne i centrala Avignon, tillsammans med våra franska vänner Anne och Fred. De firade faktiskt sin bröllopsmiddag här för 17 år sedan, och har varit flitiga gäster sedan dess, så de känner monsieur Etienne och hans team ganska väl vid det här laget. Därför blir vi synnerligen varmt mottagna redan i dörren, och krögaren själv häller upp välkomstskålen, Louis Roeder Brut. Christian Etienne är något av den provensalska matkonstens grand old man, och han är välkänd för sin delikata behandling av de ypperliga lokala råvarorna, främst grönsaker. Han har en "menu tomate" där samtliga sju rätter innehåller tomat av något slag. Det lät för spännande för att missa.

Fred var även bekant med kvällens sommelier, Nico. Han introducerade mig som vinälskare och Bourgogne-entusiast. Då sken Nico upp, och lovade att ta väl hand om oss under hela kvällen. Vi fick inte ens se en skymt av vinlistan, utan överlämnade dryckesvalet helt och hållet åt denna expert.

Menyn startar givetvis med en helt delikat gaspacho, smaksatt med absint och apelsinskal. Till detta får vi dricka en mycket trevlig ny bekantskap från Loiredalen, 2011 Domaine Vacheron Sancerre Le Paradis. Sedan följer en sallad med gröna och gula tomater smaksatt med basilika, som även den fungerar bra med Sancerre. När första varmrätten anländer är det dags att byta vin. På tallriken ligger då en helt perfekt tillagad torskrygg, serverad med konfiterade tomater, aubergine-kaviar  och en len och mild vitlökskräm. Helt ljuvligt, och troligtvis den bästa fiskrätt jag hittills smakat. Till detta får vi dricka 2011 Yves Cuilleron Les Cerfs. ett vin gjort på 100% Marsanne från distriktet Saint-Peray i norra Rhônedalen. Mycket smakrikt, med lite ekfatslagring och en helt perfekt matchning till fisken och den fina vitlökskrämen. Varför har jag helt missat denna appellation tidigare? Vid det här laget börjar vi närma oss mat- och vin-Nirvana, men det skall komma mera.

Det blir en mellanrättt bestående av kroketter gjorda på sniglar med tillhörande tomatbakelse. Delikat och lekfullt, och Saint-Peray fortsätter att förgylla vår afton. Sedan kommer det kött på bordet, i form av  en perfekt stekt, saftig rapphöna, som serveras med en tomatrisotto. Gissa om det smakade gott! Samtidigt får vi stora välfyllda glas av ett mörkt rödvin som serveras blint. Fred och jag börjar genast gissa vilt, medan Nico står och lyssnar med ett brett leende. Det är sötfruktigt med en ganska hög alkoholhalt, och doft och smak av mörka bär. Vi är definitivt i södra Frankrike. Jag gissar på ett riktigt bra Languedoc-vin eller kanske Gigondas. Fred tror snarare på en ung Chateauneuf, och han får helt rätt. Vi dricker 2009 La Bastide Saint Dominique Les Hespérides. Denna egendom ligger mellan Courthézon och Chateauneuf du Pape, och producerar såväl röda som vita Chateauneuf. Helt klart något att hålla ögonen på.

Middagen avslutas med färsk chèvre-ost med pinjenötter och tomater, och sedan en efterrätt med röda bär och tomatsorbet. Vi har fått uppleva en helt fantastiskt måltid, och ypperliga vinval, men kvällen är inte slut än. Nu tar Nico med oss en trappa ner, och förevisar vinkällaren. Det är ganska trångt, men mycket välorganiserat med numrerade fack utefter väggarna. Vid ingången står en stor låda med öppnade flaskor. Nico berättar att detta är senaste veckans skörd av korkskadat vin. Nivån ligger konstant på mellan 5-10%, men de flesta producenter ersätter med nya flaskor, när lagret fylls på. Av naturliga skäl domineras urvalet i källaren av Rhône-viner, både från norr och söder, men här finns också de bästa Languedoc-vinerna, och ett elitistiskt urval från Bourgogne och Bordeaux. Jag frågar vilket vin han rankar högst i Chateauneuf du Pape och Nico svarar utan minsta tvekan, Chateau Rayas, men det är ett vin som kräver lagring.

Denna ljumma sommarkväll på terrassen i Avignon, tillsammans med goda vänner, med utsikt över påvarnas palats, samt en mat- och vinupplevelse långt utöver det vanliga, kommer att leva kvar i minnet länge. Vi kunde inte ha önskat oss en bättre avslutning på semestern.
 

La Fête de la Véraison

La Fête de la Véraison, är namnet på den årligen återkommande medeltidsfestivalen i Chateauneuf du Pape. Det skall dock visa sig att den handlar minst lika mycket om vin som riddare. När vi anländer på lördag förmiddag råder ett härligt franskt parkeringskaos i hela byn. Det står bilar huller om buller i varenda vägren, och på varje trottoar. Vi har tur då en dam lämnar sin vägrensplats precis när vi kommer. Alla de centrala gatorna är avspärrade för biltrafik, och centrum har omvandlats till en enda stor medeltidsmarknad. Vi kommer precis lagom för att se den inledande paraden med riddare, knektar, gycklare, musikanter med flera, alla i alldeles för varma kläder och rustningar, men festligt är det.

Men vinet då? Jo, vid varje ingång till festivalen finns ett stånd där man köper sig ett vinprovarglas för 3,5 euro. Med detta i handen, eller dinglande i ett snöre runt halsen, kan man sedan fritt prova viner från säkert ett femtiotal producenter med tillfälliga utskänkningsstånd, eller egna caves, utspridda över hela marknadsområdet. Gossarna käkar glass, jag provar vin. Gossarna köper medeltida vapen, typ armborst, jag köper vin. Vilken perfekt familjeutflykt.

Vilka viner var det då som vi fick kånka tillbaka till den snett parkerade bilen? Det jag först fastnade för var Domaine l'Abbé Dine. Det är en liten producent med en mycket sympatisk kvinnlig vinmakare vid namn Nathalie Reynaud. Hon hade en synnerligen imponerande Chateauneuf du Pape Rouge från 2012, men också en Côtes du Rhône Villages från samma årgång som smakade nästan lika bra, men för en tredjedel av priset. Det blev inköp av bägge två.

Nästa stopp var hos Sebastien Cuscusa. Han fick 2009 ärva några hektar vingårdsmark av sin morfar, och har sedan dess drivit Domaine la Consonniere. Hans Chateauneuf du Pape är gjord på 100% grenache. Jag smakade både årgång 2010 och 2011 och gillade bägge två. Köp även här med andra ord.

Tredje inköpet skedde hos Vignobles Mousset-Barrot. Det är en familjeägd firma som i sin tur äger inte mindre än tre olika Chateauneuf du Pape-producenter, som alla fortsätter att sälja under sina egna namn. En av dessa är Chateau Jas de Bressy. Här föll jag både för det vita och röda vinet. En vit Chateauneuf du Pape kan var oerhört komplex och smakrik. Kul att få med sig hem till källaren.
Det sista inköpet för dagen blev dock inte vin utan ett helt kilo hemlagad nougat. Alla återvände till bilen nöjda och belåtna, med både medeltidsspektaklet, och inköpen.

Mas de la Dame

Olivlunden där vi nu tillfälligt bor sköts om av en hyperaktiv och synnerligen pratsam äldre man, Monsieur Albert. Han sprutar oavbrutet ur sig välvilliga turistråd, på ibland svårförståelig sydfransk dialekt. Han erkänner villigt att Chateauneuf du Pape är mycket bra vin, men ack så dyrt. Nej, vi skall givetvis prova det lokala provensalska vinet också. Han rekommenderar Mas de la Dame ca. två mil söderut, nära La Baux de Provence. Man säger inte emot M. Albert, så vi sätter oss lydigt i bilen och kör söderut.

Det visar sig snabbt att Albert kan sina saker. Mas de la Dame är en mycket gammal egendom, som en gång i tiden förevigades av ingen mindre än Vincent van Gogh. Den ligger mycket naturskönt på sydsluttningen av den lilla bergskedjan Alpillerna. Nu odlar man både oliver och vindruvor här. Provningsrummet är stort och modernt. Förutom vin kan man inhandla diverse olivrelaterade produkter också. I vanlig ordning koncentrerar vi oss på de röda vinerna, och provar oss igenom fem olika erbjudanden. Vi fastnar för Cuvée Gourmande, ett fruktigt okomplicerat vin på grenache och syrah, gjort för att drickas ungt och gärna lite kylt. Vi köper också några flaskor av top-of-the-line vinet, Coin Caché. Det är gjort på druvor från riktigt gamla grenache-rankor, som skördas sent, och sedan ekfatslagras. Detta blandas med 10% syrah. Ett vin att spara några år, helt klart.

Mas de la Dame representeras i Sverige av Ward Wines. De har en mycket trevlig presentation av producenten på sin hemsida. Hittills verkar tyvärr bara ett rosévin för 109 kr i beställningssortimentet ha tagits in. Vi tackar monsieur Albert för tipset, och njuter av de röda vinerna också.

Första besöket i Chateauneuf du Pape

Nu lever vi den provensalska semesterdrömmen. Vi bor i ett hus mitt i en olivlund, strax söder om Avignon. Dagen börjar med ett morgondopp i poolen. Sedan kan man promenera bort till persikoträdet eller fikonträdet för att plocka lite färsk frukt till frukosten. Sedan gäller det att bestämma sig för vilket utflyktsmål som skall bockas av för dagen. Igår styrde vi kosan mot Chateauneuf du Pape, ca 20 km norr om Avignon. Trots alla Frankrike-resor så har jag aldrig varit här förut, så detta är något jag verkligen ser fram emot.

Första stoppet på vägen blev Domaine de la Janasse. De är representerade i Sverige av importören Bristly, och jag har druckit deras Côtes du Rhône tidigare. De ligger i byn Courthezon, ca. 5 km öster om Chateauneuf du Pape. De har ett trevligt provningsrum, och jag blir mottagen av Madame Sabon själv. Jag provar igenom det röda sortimentet, med ett par olika Côtes du Rhône, och en utmärkt men givetvis purung Chateauneuf du Pape. Det resulterar givetvis i dagens första inköp.

Vi fortsätter mot själva byn Chateauneuf du Pape. Det är en mycket vacker vy när man kommer över krönet och ser byn, med den gamla slottsruinen bakom. Vi börjar med att ta oss upp på kullen för att bese påvens medeltida boning. Där är utsikten helt magnifik med Rhône i väster och det mäktiga Mont Ventoux i öster, och vinodlingar i alla riktningar. Sedan vandrar vi ner genom smala gränder till byns centrum. Överallt vinproducenter och vinbutiker. Jag tror faktiskt aldrig att jag varit på ett ställe som så helt domineras av vinproduktion. Det är fascinerande men också lite överväldigande. Var skall man börja? Vi upptäcker att helgens stora begivenhet i byn är en medeltidsfestival, med marknad, riddarparader och tornerspel. Det blir

perfekt underhållning för gossarna, så vi bestämde oss för ett återbesök i morgon.

En vinexkursion i Languedoc

Bourgogne är alltid fantastiskt, men jag måste säga att mitt lilla hörn av Languedoc ligger mig nästan lika varmt om hjärtat. Vi tillbringar två nätter i Montpellier, och det ger mig en förmiddag att köra upp till Terrasses de Larzac. Det är ett område ca. 40 minuters bilfärd från Montpellier i nordvästlig riktning, där de mysiga vinbyarna ligger på rad: Montpeyroux, Lagamas, Aniane, Puechabon, St Jean de Fos, det är bara att välja. Överallt finns det duktiga vinmakare som säljer kvalitetsviner till högst överkomliga priser.

Första stoppet blir på Mas de Daumas Gassac, en bit utanför Aniane. För tredje året i rad har jag förbeställt en låda av årets röda. Priset är rejält reducerat om man betalar vid beställning, men sedan får man vackert hämta på plats, vilket i mitt fall inte känns som någon större uppoffring.

Sedan går färden vidare till turistbyn St Guilhem le Desert. Här är oerhört charmigt och vackert, men ack så mycket folk. En ny vinmakare har öppnat butik på torget, och säljer ett vin från byn som heter Au Bout du Monde (vid världens ände). Jag kan givetvis inte motstå provsmakning och inköp av ett par flaskor. Prestige-vinet heter Le Platane, och kostar 12 euro. Vinmakaren heter Nicolas Jaudon. Av honom köper jag också ett vackert bonsai-träd i form av en Cinsault-vinranka. Det blir en trevlig souvenir, om den klarar den långa bilresan hem till Sverige.

Efter St Guilhem fortsätter vi till närbelägna krukmakarbyn St Jean de Fos. Medan hustrun inhandlar keramik besöker jag en gammal kär bekant, Domaine Alexandrin, men en caveau för provsmakning mitt i byn. Deras huvudprodukt heter Cuvée Alex, vilket äldste sonen, Alexander, tyckte var ett utmärkt namn på ett vin. Han erbjöd mig generöst att köpa så många flaskor jag ville. Frågan är nu om vi kommer att lyckas spara några buteljer till hans 20-årsdag. Sist jag hade varit här och handlat kommer jag ihåg att de hade en strykande åtgång. Jag hade många fler vingårdsbesök i Languedoc på min önskelista, för det här är verkligen ett paradis för vinälskare, men det får sparas till en annan gång. Nu bär det vidare till Provence istället.

Lyckad blixtvisit i Beaune

Efter några riktiga turistdagar i Paris med Eiffeltorn, Louvren, Champs Elysées etc. så fortsatte färden  mot min favoritstad och favoritregion, Beaune i Bourgogne. För att vara så effektiv som möjligt, smet jag iväg på egen vinturné direkt på morgonen, och resten av familjen lämnades nöjda vid hotellpoolen. Jag passerar först Pommard, och sedan Meursault, men första målet för dagen är faktiskt Puligny-Montrachet, några kilometer bortanför Meursault. Denna by är min nya favorit bland de vita bourgogne-vinerna, men jag är ännu inte tillräckligt kunnig när det gäller producenter. Därför blev det ett stopp på Caves Puligny-Montrachet, mitt i byn. Här kan man provsmaka vid bardisken, medan man bläddrar i den tjocka källarlistan. Jag bad om rekommendationer från den kunnige mannen bakom disken och vi enades ganska snabbt om 2010 Jacques Carillon Puligny-Montrachet, 2011 Domaine Bzikot Puligny-Montrachet Premier Cru Les Perrières och 2011 Michel Bouzereau Puligny-Montrachet Premier Cru Les Champs Gains. Nästa gång skall jag besöka producenterna här också, men nu styrdes kosan mot Auxey Duresses.

Första stoppet i byn var givetvis favoritproducenten Michel Prunier & Fille. Jag hade avtalat möte och togs emot av Madame Prunier. Detta var fjärde besöket, så jag visste ganska väl vad jag ville inhandla. Det blev 2011 Auxey Duresses Village, 2010 Auxey Duresses Premier Cru och 2009 Auxey Duresses Clos du Val Premier Cru medan vi småpratade. Madame Prunier klagade bittert på det oväder som hade dragit fram i tisdags, och skadat vinrankorna ganska ordentligt. Det hade tydligen haglat oavbrutet i 25 minuter, tills marken var helt täckt av vita iskorn. Pommard drabbades värst, men även Auxey Duresses fick också en ordentlig släng av hagelskuren. Vi får se om detta sätter några permanenta spår när det är dags för 2013 års skörd.

Efter Prunier var det dags att bege sig på jakt efter Domaine Lafouge. De av er som läste mitt inlägg om middagen på Drottningholm efter prinsessbröllopet kommer kanske ihåg att där dracks ett för mig helt okänt vin från Auxey Duresses. Nu skulle producenten spåras upp. På en bakgata i byn hittar jag till slut en liten skylt där det står, Jean Lafouge, Viticulteur. Jag går in på den lilla gården, och hör röster genom det öppna köksfönstret. Jag hälsar bonjour, och undrar om det är möjligt att köpa vin här. Jean Lafouge själv hoppar ut på kökstrappan, och hälsar välkommen, men han förklarar snabbt att han mest ägnar sig åt arbetet ute i vingården, så provsmakningar och försäljning hanteras av Jean Lafouge senior, dvs pappan. Vi introducerades och sedan bar det av direkt ner i källarvåningen under kökstrappan. Monsieur Lafouge undrade nyfiket hur jag hade hittat till dem, och vi kom snabbt in på Drottningholmsmiddagen. Stoltheten över denna leverans gick inte att ta miste på, men då man saknade importör i Sverige, så hade det hela tydligen hanterats via distributören i Nederländerna. Det mest troliga är nog att kungafamiljen kommit i kontakt med Lafouges viner under sina sommarsemestrar på Rivieran, för i Sverige finns ännu inte vinerna. Så hur smakade det då? Jo tack, alldeles utmärkt. Jag provar mig igenom det röda sortimentet, och det vinet som kungen valde, Auxey Duresses Premier Cru La Chapelle är faktiskt bäst. Här finns härligt typiskt röda bär, syra och tanniner i skön balans, trots att vinet är tokungt (2011). Med några fler år på nacken som kommer detta att bli magnifikt, och för ynka 15 euro är det dessutom ett riktigt fynd prismässigt. Gissa om jag var nöjd med min förmiddag.

Lunchstopp i Reims

Huvudmålet för dagen var Paris, men motorvägen passerar ju bara några kilometer från Reims centrum, så ett lunchstopp här är ingen omväg alls. Det finns flera trevliga restauranger nära katedralen, och där ligger också Caves des Sacrés. Denna vinbutik säljer bara champagne, och företrädesvis från okända, men ack så bra småodlare. Givetvis är det ännu trevligare att ge sig ut på vägarna runt Reims och Epernay för att besöka dem på plats, men om inte den tiden finns, så är Caves des Sacrés en verklig gudagåva. Servicen är utmärkt med bra informationsskyltar om varje butelj, och priserna högst rimliga. Även kära hustrun är mycket förtjust i champagne, så denna gång blev jag faktiskt t.o.m. påhejad att köpa ordentligt. Det blev två gamla favoriter, Gosset Brabant och Henriet Bazin, och sedan fastnade jag för Alain Lallement Tradition från byn Verzy. Hustrun slog till på ett par Mathieu Princet Rosé. Dessa är alla champagner som ingen människa har hört talas om i Sverige, men det är hela finessen, och gott brukar det alltid bli. Gossarna fick agera bärhjälp till bilen.  Nu mot Paris!

Caviste - prova först, köpa sen

Att först erbjuda provsmakning av det man eventuellt vill inhandla, innan inköpsbeslutet, är ju ett väl beprövat försäljningsknep. Det tillämpas dock allt för sällan på vin. Tänk om det fanns en liten provsmakningsbar i varje Systembolag, där man kunde dofta och smutta på nyheterna innan kundkorgen fylldes på. Det är tyvärr en utopi som känns ganska avlägsen i Sverige, men utomlands är det redan flitigt förekommande i de större vinbutikerna. Nu finns det som tur var härliga vinimportörer i Sverige som tar saken i egna händer, och fixar provningar som gör köpbesluten betydligt enklare.

Igår var jag på en sådan miniprovning. I entrén till vinklubben Grappe hade Martin från Caviste dukat upp de tre vinerna i sitt senaste "släpp" från Domaine du Joncier i Lirac i södra Rhône-dalen. Vi började med 2011 Le Gourmand. Detta vin är i huvudsak gjort på grenache-druvan, och är härligt drickvänligt. Man får varm, söt frukt, främst hallon och lite syrliga körsbär, med mjuka tanniner och ett angenämt salmiak-sting i avslutningen. Detta kan lätt bli husets vin hos familjen Riese. Mycket charmigt helt enkelt.

Nästa vin var 2011 Le Classique, gjord på 45% syrah, 35% grenache och resterande cinsault och carignan. Det här är ett mycket stramare vin, nästan kantigt, med kraftigare tanniner och mera vinbär än hallon. Det har potential, men kändes inte riktigt drickfärdigt ännu. Det skall nog gömmas i källaren några år. Avslutningsvis fick vi 2010 Les Muses i glasen. Detta är Domaine du Jonciers prestigevin, gjord i huvudsak på mourvèdre. Här finns generös mörk frukt, både plommon och lite björnbär, parad med en fin pepparkrydda. Tanninerna ger stadga men är redan nu betydligt bättre balanserade än i Le Classique. Detta är supergott att dricka nu, men vinner säkert också på lagring. Det är klart att det blev en beställning efter denna trevliga provsmakning. Bravo Martin, och tack Grappe!

Champagne från 1976

På vinklubben Grappe händer det ofta spännande saker. Vid mitt senaste besök, då vi själva kört en liten champagneprovning, fick jag en liten konspiratorisk vink av sommeliern Lotta precis när jag var på väg ut genom dörren. Jag följde med henne in till det inre provningsrummet och där  på ett bord stod ett antal imponerande tomflaskor. En medlem hade ordnat en exklusiv provning av årgångschampagne från 1976. Jag fick ett glas i handen, då det visade sig att det fanns en slurk kvar av 1976 Moët & Chandon Brut Imperial. Ett sådant tillfälle tackar man ju inte nej till.

Jag har aldrig smakat så gammal champagne förut, och det var definitivt en mycket fascinerande upplevelse. Doften var kraftig och mättad av torkad frukt, knäck och bränt socker. I munnen, knappt några bubblor kvar, men massor av frukt och en hel del syra. Riktigt mogna äpplen, och den knäckiga smaken av bränt socker dominerar. Det är gott på ett väldigt annorlunda sätt. Doften är faktiskt mer njutbar och nyanserad än smaken i munnen. Hade jag provat blint så hade jag inte ens gissat på att det var champagne i glaset. Som sagt, klart fascinerande, men jag tror inte att jag planerar att spara mina champagneflaskor så här länge. Det gäller nog trots allt att dricka dem medan bubblorna finns kvar.

Vinrapport från Drottningholm

En dag som denna kan jag inte låta bli att leka lite hovreporter. Jag önskar att jag vore på plats på Drottningholm, men de måste ha missat mig av någon konstig anledning, när inbjudningarna skickades ut. Istället får jag förlita mig på Hovets hemsida för att kunna rapportera dryckesvalet från bröllopsmiddagen.

Förrätten verkar vara ett lekfullt potpurri på svenska smaker, med löjrom, sill, västerbottenost, toast skagen etc. Till detta kan man välja att dricka snaps & öl eller ett Alsace-vin från Trimbach, nämligen 2009 Riesling Vielles Vignes. Sedan serveras en smörbakad laxöring med sparris. Här ser jag till min stora glädje en årgångschampagne som måltidsdryck, 2005 Pommery Grand Cru. Ett enligt min mening ypperligt val. Champagne är underskattat till mat.

Nästa rätt är helstekt kalvfilé med astrakancidersås. Här serveras en ung Bourgogne från Côtes de Beaune, 2010 Auxey-Duresses Premier Cru La Chapelle från Domaine Lafouge. Jag känner inte till denna producent, men jag vet att byn Auxey-Duresses, alldeles intill mer kända Volnay och Meursault är en av Bourgognes verkliga "hidden gems".  Det är bara att applådera.

Menyn avslutas med en Pavlova med färska smultron. Till detta dricks 2010 Sattlerhof Beerenauslese från Südsteiermark i Österrike. Det låter ganska gott det också. Nämnde jag att jag borde varit på plats?

PS. Jag har nu gjort lite mera research. Domaine Lafouge är en liten familjeägd firma som drivs i sjätte generationen av Jean och Gilles. De ligger i byn Auxey-Duresses, och är givetvis specialiserade på byns viner. Premier Cru La Chapelle är ett familjeägt monopol. Den som spårade upp det här vinet är bara att gratulera. Vad jag kan se så finns ingen importör i Sverige. De har inte ens en egen hemsida. Det får bli att åka ner och knacka på dörren istället.

Champagneprovning i glada vänners lag

För några veckor sedan ordnade jag en liten informell champagneprovning en lördagseftermiddag för goda vänner, i Grappes trevliga klubbrum. Vi inledde med NV Mailly Grand Cru Brut Réserve. Detta är en ganska fyllig champagne med hög andel (75%) av pinot noir. Mailly är både en grand cru-by, och ett stort kooperativ dit i princip alla 80 odlare i byn levererar sina druvor. Alltid ett säkert champagne-kort, och bubblorna lever upp till sitt rykte även denna gång.

Vi fortsatte sedan med en rosé-champagne, NV Savart Bulle de Rose. Savart är en mindre odlare och producent med premier cru-mark i området Montagne de Reims. Denna flaska fick jag tag på via ett erbjudande från den lilla men mycket kvalitetsmedvetna importören Caviste. Detta är en härligt uppfriskande champagne, med små rosa bubblor och bra syra. Frukten för tankarna till grapefrukt och rabarber. Även här är pinot noir-innehållet högt. En kul första bekantskap med Savart. Jag har några fler flaskor på lut tack vare Caviste.

Avslutningsvis avrundade vi med en mäktig årgångschampagne från 1998, Cuvée Francois Matthieu från Huré Frères i byn Ludes, också beläget i Montagne de Reims. Denna småskaliga familjefirma har både egna odlingar, och köper in en del druvor. Fördelningen är ungefär en tredjedel vardera av de tillåtna varianterna chardonnay, pinot meunier och pinot noir. Den här prestige-cuvéen med 15 år på nacken doftar av mogna äpplen och rostad bröd. Smaken är komplex, med härligt mogna frukttoner, en väl bevarad syra, och en helt ok mousse. Detta var helt klart eftermiddagens stora behållning för mig. Champagnespecialisten SpruceUp importerar.

Pol Roger Cuvée Winston Churchill

Idag firar kära hustrun och jag 20-årig bröllpsdag minsann. Tiden går fort när man har kul! Detta är faktiskt en bemärkelsedag som jag själv tycker är ganska imponerande, så då måste man ju fira ordentligt också. Istället för att gå ut på fin restaurang, bestämde vi oss för att bulla upp hemma, och fira med barnen. Det fick bli skaldjursfest. Vi inledde med Kalix löjromstoast, följt av en gryta härliga blåmusslor, för att avsluta med gratinerad hummer. Inte illa för en onsdagkväll.

Dryckesvalet var ju givet. En dag som denna måste ju gå i champagnens tecken. För en tid sedan gjorde jag en rejäl investering i en flaska 2000 Pol Roger Cuvée Winston Churchill, just med tanke på denna dag. Nu var det dags att låta korken flyga. Doften är ganska diskret, med lite rostat bröd och mogna äpplen. I munnen, små, fina bubblor i stor mängd och en härlig fyllighet, med torkad frukt, och lite honungstoner. Syran är väl balanserad och eftersmaken dröjer sig kvar länge i gommen. Detta är både den dyraste och godast champagne som jag hittills smakat. Det är ju trevligt när dessa två faktorer korrelerar. Nu är frågan när jag kommer att ha råd att köpa nästa flaska. Det skall inte behöva dröja 20 år i alla fall. Skål!