En vinexkursion i Languedoc

Bourgogne är alltid fantastiskt, men jag måste säga att mitt lilla hörn av Languedoc ligger mig nästan lika varmt om hjärtat. Vi tillbringar två nätter i Montpellier, och det ger mig en förmiddag att köra upp till Terrasses de Larzac. Det är ett område ca. 40 minuters bilfärd från Montpellier i nordvästlig riktning, där de mysiga vinbyarna ligger på rad: Montpeyroux, Lagamas, Aniane, Puechabon, St Jean de Fos, det är bara att välja. Överallt finns det duktiga vinmakare som säljer kvalitetsviner till högst överkomliga priser.

Första stoppet blir på Mas de Daumas Gassac, en bit utanför Aniane. För tredje året i rad har jag förbeställt en låda av årets röda. Priset är rejält reducerat om man betalar vid beställning, men sedan får man vackert hämta på plats, vilket i mitt fall inte känns som någon större uppoffring.

Sedan går färden vidare till turistbyn St Guilhem le Desert. Här är oerhört charmigt och vackert, men ack så mycket folk. En ny vinmakare har öppnat butik på torget, och säljer ett vin från byn som heter Au Bout du Monde (vid världens ände). Jag kan givetvis inte motstå provsmakning och inköp av ett par flaskor. Prestige-vinet heter Le Platane, och kostar 12 euro. Vinmakaren heter Nicolas Jaudon. Av honom köper jag också ett vackert bonsai-träd i form av en Cinsault-vinranka. Det blir en trevlig souvenir, om den klarar den långa bilresan hem till Sverige.

Efter St Guilhem fortsätter vi till närbelägna krukmakarbyn St Jean de Fos. Medan hustrun inhandlar keramik besöker jag en gammal kär bekant, Domaine Alexandrin, men en caveau för provsmakning mitt i byn. Deras huvudprodukt heter Cuvée Alex, vilket äldste sonen, Alexander, tyckte var ett utmärkt namn på ett vin. Han erbjöd mig generöst att köpa så många flaskor jag ville. Frågan är nu om vi kommer att lyckas spara några buteljer till hans 20-årsdag. Sist jag hade varit här och handlat kommer jag ihåg att de hade en strykande åtgång. Jag hade många fler vingårdsbesök i Languedoc på min önskelista, för det här är verkligen ett paradis för vinälskare, men det får sparas till en annan gång. Nu bär det vidare till Provence istället.

Le Jardin des Sens

Nu är vi hemma på ett regnigt Värmdö sedan flera veckor tillbaka, men det finns fortfarande kvar åtskilliga minnesbilder och anteckningar från sommarens Frankrike-resa, så det blir ytterligare några soliga inlägg här på Puttes Vinspalt.

Innan vi lämnade våra vänner Fred & Anne i Vic-la-Gardiole så insisterade jag att få bjuda dem på en god middag, som tack för deras fantastiska gästfrihet. Vi begav oss då till Le Jardin des Sens i Montpellier. Denna restaurang drivs av tvillingbröderna Jacques och Laurent Pourcel, som är riktiga kock-kändisar i Frankrike. De har byggt upp ett restaurangimperium med högklassig fransk kokkonst och har nu restauranger i såväl Asien, Nordafrika som Frankrike. Ursprunget är dock Le Jardin des Sens, som i många år haft två stjärnor i Guide Michelin. I årets guide tappade de dock den ena stjärnan, till Montpellier-bornas stora förvåning. Här lokalt anses fortfarande restaurangen vara stans bästa.

Restauranglokalen är som en stor kub, där tre av väggarna består av enorma glasfönster från golv till tak. På andra sidan fönstren finns en prunkande trädgård där man med fördel kan avnjuta sin fördrink. Själva matsalen har tre olika nivåer, som sluttar ner mot trädgården lite likt en amfiteater.  Förväntningarna blir höga när vi stegar in i denna läckra miljö. Lite årgångschampagne i form av 2002 Moët et Chandon, samt en amuse bouche trollas fram medan vi fördjupar oss i menyn. Vi fastnar alla för avsmakningsmenyn "Sense & Saveurs" med sju rätter.

Jag får förtroendet att välja vin. Då de första rätterna är hummersallad respektive havskatt så inleder vi med en flaska vit Bourgogne, nämligen 2010 Domaine Jacques Carillon Puligny-Montrachet Premier Cru Les Perrières. Sommeliern nickar gillande åt mitt val, och det är ju en lovande början. Vinet smakar också fantastiskt gott. Här finns frisk citrus, mineraltoner, men också en härligt smörig fyllighet från ekfatslagringen, och en gudomligt lång eftersmak. Detta är faktiskt ett av de bästa vita Bourgogne-vinerna som jag druckit hittills. Var kan jag få tag på fler flaskor?

Menyn fortsätter sedan med duvlår, serverade med en vaniljdoftande äppelpuré. Också detta är gudomligt gott, men då är det dags att växla över till rött vin. Vinlistan är som sig bör synnerligen omfattande, och utbudet av Languedoc-viner är enormt. Jag fastnar för Mas Jullien Les Etats d'Ame från byn Jonquières, bara några mil nordväst om Montpellier. Detta vin finns både i årgång 2006 och 2008, men sommeliern förordar bestämt 2008:an. Vinmakaren Olivier Jullien är känd för sin experimentlusta, och såväl druvsammansättning som odlingsplatser kan växla ordentligt mellan de olika årgångarna, så det är bäst att lyssna på sakkunskapen här. Även detta val visar sig vara en fullträff med härlig plommon- och körsbärsfrukt och en fin örtighet från garriguen. Det är ett kraftfullt vin men tannierna är redan välbalanserade och vi njuter i fulla drag.

Måltiden fortsätter med en magnifik ostbricka och inte mindre än tre olika desserter. Chokladcylindern fylld med vit chokladmousse och kola gick inte av för hackor. På bilden ovan ser ni jordgubbar under ett täcke av fin maräng, serverat med basilika-sorbet och kristalliserat socker. Riktigt smaskigt det också. Vi tumlade så småningom ut i sommarnatten synnerligen nöjda. Detta var faktiskt en av de bästa måltiderna hittills i mitt liv. En bra fransk stjärnkrog är helt enkelt en svårslagen upplevelse.

Vinprovning på Caves Notre Dame

Caves Notre Dame är en av Montpelliers största och äldsta vinbutiker. Den drivs sedan över 30 år av en synnerligen sympatisk och kunnig gentleman som heter Alain Martin. Han är utbildad önolog, och har hunnit med att praktiserat sitt yrke på vingårdar runt om i hela Europa, innan han blev vinbutiksägare. Min franske kompis Fred råkar vara både stamkund hos, och mycket god vän med denne Alain Martin. Därför blir vi inbjudna till en exklusiv, privat vinprovning med Alain i butiken, efter stängning. Här finns ett bra utbud av viner från alla franska regioner, men Languedoc-sortimentet är synnerligen imponerande.

Dessutom har Alain, lite som ett hobby-projekt vid sidan om vinbutiken, drivit en egen vingård, under de senaste 10 åren. Den heter Clos Sorian, och ligger på sluttningarna väster om Montpellier, strax utanför den lilla staden Pézenas. Under kvällen får vi tillfälle att prova ett stort urval av Languedoc-viner, samt ett antal olika årgångar av Alains eget Clos Sorian. Festen kan börja!

Alain inleder med att säga att han är mycket språk-kunnig, och behärskar många språk, men de är alla franska. Han talar klart och tydligt, utan den ibland lite besvärliga sydfranska dialekten, men jag får ändå koncentrera mig till fullo för att hänga med, och några noggranna anteckningar är det inte tal om. Därför blir dessa noteringar kanhända lite knapphändiga, men jag kan intyga att det var en formidabel kväll. Vi börjar med några vita Languedoc-viner från 2011. Domaine del'Arjolle Cuvée Equilibre är gjord på Sauvignon Blanc och Viogner, och är en frisk, krispig bekantskap med härlig syra. Helt klart ett bra skaldjursvin. Vi fortsätter med Rosmarinus från Domaine Calage Resseguier. Detta är ett mer traditionellt vitt Languedoc-vin, gjort på Grenache och Roussanne. Här får vi tropiska frukter och lite mer komplexitet. Detta är hustruns favorit, medan jag lutar åt det mer krispiga hållet. Efter denna uppvärmning ber Alain mig söka rätt på ytterligare ett vitt Languedoc-vin i hyllorna som jag vill prova. Fritt fram, som ett barn i en godisbutik! Jag fastnar för Chateau de la Negly Blanc. Detta är en väl ansedd egendom i La Clape som jag är nyfiken på. Tyvärr visar det sig att vinet är klumpigt ekat, och inte särskilt njutbart nu. Här krävs nog lite lagring för att runda av de skarpa kanterna.

Efter uppvärmningen blir det ett första smakprov av Clos Sorian. Vi får egendomens rosé i glasen. Detta är en seriös mat-rosé med fin fyllighet, tack vare en försiktig eklagring. Mycket intressant och gott. Det står ett antal röda flaskor från Clos Sorian uppradade också, men innan vi kastar oss över dem så har Alain en annan överraskning på lut. Han har hört att jag är Bourgogne-älskare, så han har plockat fram något så ovanligt som en 100% Pinot Noir från Languedoc. Vinet heter 2011 Domaine de Clovallon Pinot Noir. Det är mjukt bärfruktigt, och väldigt behagligt att dricka, men syran är tämligen låg. Detta fungerar nog utmärkt lite lätt kylt som sommarvin.

Alain köpte egendomen Clos Sorian 2001. Det var då bara 6 hektar mark, visserligen med gamla vinstockar av Grenache och Syrah, men inga vingårdsbyggnader eller andra faciliteter. Alain fick mer eller mindre börja från scratch, med både arbetet med vinrankorna och produktionsanläggningen. Gallring och ny uppbindning, ingen användning av kemikalier över huvudtaget och givetvis helt manuell skörd var några av de ny grepp som vidtogs. Första årgången blev 2003. Den är tyvärr helt uppdrucken nu, men vi fick inleda med att prova 2004. Detta är ett förvånansvärt kraftigt vin med dominanta tanniner och mörk frukt. Jag hade inte gissat att det redan hade åtta år på nacken. Här finns definitivt lagringspotential kvar. Vi fortsätter med 2006, som är mjukare, väl balanserat, och riktigt gott att dricka nu. 2007 skall lagras ytterligare, men uppvisar fin potential med mörka bär och lite lakritsbett i eftersmaken. Min favorit blir 2006:an, men Alain hävdar bestämt att 2007:an är ännu bättre, men den behöver ytterligare några år på flaska.

Clos Sorian:s vanliga Coteaux de Languedoc är ungefär 50% Grenache och 50% Syrah. År 2007 hade Alain köpt ytterligare lite intilliggande mark, och han prövade då att göra ett mer Syrah-baserat vin, med utnyttjande av under-appelationen Gris de Montpellier. Detta vin fick avsluta provningen, och det var en riktigt bra final må jag säga. Jag trodde nästan för ett ögonblick att jag var förflyttad till Rhône-dalen. Garrigue, anis, mörka körsbär, kort sagt massor av godsaker. Ett riktigt härligt vin. Nu har tyvärr Alain just sålt Clos Sorian. Det blev helt enkelt för mycket jobb med både vingård och vinbutik. Han har dock behållit hela lagret av redan producerat vin, så det finns några flaskor kvar att ta av. Vi trodde nu att vi var klara för kvällen, men då uppmanar Alain mig återigen att gå ut i butiken och välja ett sista rött Languedoc-vin som jag vill prova. "A kid in a candy store" igen alltså. Efter noggrann spaning i de välfyllda hyllorna fastnade jag för 2009 Domaine d'Aupilhac Les Cocalières. Jag har läst om den dynamiske vinmakaren Sylvain Fadat från Montpeyroux, men ännu inte druckit något av hans viner. Alain nickade gillande åt valet, och korkade upp. Det blev en mycket bra avslutning, med en smakrik, pepprig Coteaux de Languedoc.

Innan vi lämnade den sedan länge stängda butiken, så fick Alain starta upp kassaregistret igen, för några av kvällens favoritviner måste få följa med hem till Sverige. Det blev ett antal lådor till kompispriser, så vi fick backa upp bilen till varuleveransporten på baksidan för att lasta in. Tack Alain och Fred för en helt fantastisk vinprovarafton. Jag hoppas att jag kan återgälda en bråkdel av detta i Stockholm någon gång.

Snabbvisit hos Mas de Daumas Gassac

Nästa anhalt på Frankrike-turnén blir Languedoc, närmare bestämt den lilla byn Vic-la-Gardiole, som ligger strax söder om Montpellier, och bara tre kilometer från Medelhavet. Här har vi franska vänner att besöka, och familjen vill ägna sig åt sol och bad, så utrymmet att utforska några av de intressanta vingårdarna i närområdet blir mycket begränsat. Det jag hinner med är en snabbvisit på Mas de Daumas Gassac utanför byn Aniane, för att hämta en förbeställd låda av den nyligen buteljerade årgång 2010 av deras röda vin. Det kostar normalt ca. 30€ flaskan, men då jag förbeställde i höstas kom jag undan med 20€, och det känns som ett mycket bra pris för detta kvalitetsvin.

Väl på plats så blev det också några flaskor av deras vita av årgång 2011. Det är ett oerhört smakrikt vin med tropiska frukter och lång eftersmak. Det kan drickas nu, men vinner också på lagring. Slutligen så kunde jag inte heller motstå några flaskor av deras Frizzante. Detta är ett mousserande rosévin, med både färg och smak som hallonsaft. Kanske inte riktigt seriöst, men ack så läskande i immiga iskalla glas en varm sommardag. Jag fick bonuspoäng av kära hustrun när jag kom hem med just denna last.

Le Petit Merle Aux Alouettes

Vi fortsätter att dricka oss igenom den franska avdelningen i källarskrubben, då det kommer att bli en rejäl påfyllning där, efter sommarens bilsemester i Frankrike. Idag har turen kommit till vinet med det långa men vackra namnet 2008 Le Petit Merle Aux Alouettes. Producent är Alain Chabanon i den lilla byn Lagamas i Languedoc. Detta vin består av 100% handskördade merlotdruvor, som har lagrats 12 månader i rostfria ståltankar, så eken lyser helt med sin frånvaro. Doften påminner mig mest om körsbär, och detta går också igen i smaken. Det är dock syrliga klarbär snarare än mogna bigarråer. I eftersmaken finns en behaglig kärvhet med ganska rejäla tanniner. Detta är ett vin som kan lagras, och det avnjutes bäst till mat. Dekantera gärna en stund före servering. Vinik importerar till Sverige och nu erbjuds årgång 2010 för 165 kr flaskan.

Trattkantareller och Leon Barral

Denna ljuvliga höstsöndag har åtminstone delvis tillbringats i svampskogen. Det var en mycket lyckad utflykt, som inte innehöll så mycket svampletning, utan snarare bäst beskrivs som svampskörd. Vi slutade först då svampkorgen var fylld till brädden, och kom alltså hem med ett antal kilo trattkantareller. Det är tur att jag tycker att det är ganska trevligt att rensa svamp.....

Ungefär hälften av skörden lades till torkning, men sedan fyllde vi en stor stekpanna med resten. Där får svamparna först svettas på hög värme för att dra ut vätskan. Sedan tillsätter jag rikligt med smör och några finhackade vitlöksklyftor. Ett par nypor grovt havssalt från Languedoc och några varv med pepparkvarnen gör anrättningen fullkomlig. Sedan är det bara att lassa upp på en rostad brödskiva och njuta.

Till detta dricker vi en gammal favorit från Languedoc, 2007 Domaine Leon Barral Faugères. Detta vin har om möjligt blivit ännu bättre sedan sist. Näsan möter härligt generös mörk frukt, främst björnbär. I munnen en underbart läskande syrlighet, ganska snälla tanniner, och en fantastisk salmiaksmak i den lååånga avslutningen. Varför köpte jag inte ännu fler flaskor?

Chateau de Cazeneuve, Le Roc des Mates

Det sista vin som konsumerades innan hemresan blev ytterligare en bekantskap från Chateau de Cazeneuve, nämligen 2006 Le Roc des Mates. Redan vid provningen på egendomen häromdagen så blev detta min favorit, och intrycket förstärks när man nu får sniffa och sippa i lugn och ro. Definitivt garrigue i näsan, men också toner av viol och mörka bär. Smaken är fyllig, med björnbär och fortsatt lite viol. I avslutningen kommer en viss sälta, och även en gnutta eldighet då 14,5% alkohol gör sig påmind. Både hustrun och jag tycker det är riktigt gott. Synd att inte Carovin har tagit in även detta vin på den svenska marknaden ännu. Det får nog bli ett snart återbesök hos André på Chateau de Cazeneuve istället.

Middag i Montpellier

På torsdagkvällen så smet vi in till Montpellier utan barnen, men med utomordentlig guidning av Anne & Fred. Vi hann arbeta upp en ordentlig aptit genom att vandra runt i den historiska och mycket sevärda stadskärnan i några timmar, innan det var dags att slå sig ner på Brasserie du Theatre. Denna klassiska restaurang ligger alldeles vid Place de la Comedie, i centrala Montpellier. Middagen inleddes med skaldjur, där valet antingen föll på ostron eller gratinerade musslor. Till detta drack vi återigen det lokala skaldjursvinet, Picpoul de Pinet. Man får härligt krispig citrus som verkligen fungerar bra till molluskerna.

Till varmrätt blev det lamm med rikligt med vitlök. Efter gårdagens utflykt till Pic Saint Loup så var jag sugen på mer vin från detta område, så det blev en flaska 2006 L'Ainé från producenten Clos des Augustins. Detta är en blandning av Syrah och Grenache, med mycket lågt skördeuttag. Doften är lite rökig, med charkuterier, tänk rökt korv. I munnen får man massor av härligt mörka bär, men också en rejäl knuff av tanninerna. Det är gott men jag hade gärna lagrat det några år till. Middagen avslutades med kaffe och en magnifik citronmarängpaj. Fransmännen kan det här med mat också.

Chateau de Cazeneuve, Les Calcaires

Redan på kvällen efter vårt besök i Pic Saint Loup börjar vi konsumera inköpen från Chateau de Cazeneuve. Först ut är 2008 Les Calcaires. Doften domineras av mörka bär och lite garrigue. Smaken är friskt fruktig, fyllig och smakrik, med ganska snälla tanniner i bakgrunden. Avslutningen har en lite besk ton, som inte är oangenäm på något sätt, utan ger extra karaktär. På vingården betade vi 13,5 euro för detta vin, vilket känns klart prisvärt. Det finns faktiskt också i Systembolagets beställningssortiment för 194 kr, om ni är nyfikna. Carovin importerar, och tyvärr är detta det enda av Chateau de Cazeneuves viner som de saluför just nu i Sverige.

Utflykt till Pic Saint Loup

Onsdag är marknadsdag i Vic La Gardiole, så morgonen inleddes med en cykeltur till det lilla torget för inköp av färska grönsaker, bröd och härliga olivblandningar. En flaska Mas Renée, Muscat de Mireval slank också ner i ryggsäcken då den lokala vinhandeln hade slagit upp portarna, dagen till ära.

Efter frukost bar det av norrut, mot Pic Saint Loup. Detta område ligger ca. 30 km rakt norr om Montpellier, vid foten av berget med samma namn. Efter den trevliga upplevelsen hos Fred i söndags, så var siktet i första hand inställt på ett besök hos Chateau de Cazeneuve som ligger alldeles utanför den lilla byn Lauret. Efter att ha kört vilse i Montpelliers norra förorter, och sedan drabbats av avstängda vägar i Prades, så var vi inte framme vid Chateau de Cazeneuve förrän strax före kl. 12. Där mötte vi ägaren och vinmakaren själv, monsieur André Leenhardt, i dörren. Tyvärr var han på väg åt ett helt annat håll med andan i halsen. Normalt har han bara öppet för provningar på lördagar så här års, och jag hade inte ringt i förväg och bokat. Han lovade dock att vara tillbaka runt klockan två för att ta hand om oss ändå.

Vi styrde tillbaka mot huvudorten i Pic Saint Loup, Saint-Mathieu-de-Tréviers, där vi intog en god tre-rätters lunch på en soldränkt terrass bakom huvudgatan. Mätta och belåtna åkte vi sedan tillbaka till Cazeneuve, och anlände ungefär samtidigt som monsieur Leenhardt. Han låste upp provningsrummet, och började korka upp flaskor åt oss, samtidigt som han förhörde sig om varifrån vi kom, och hur vi kände till hans viner. Sedan var det bara att börja prova sig igenom sortimentet. Vi inledde med det vita vinet, 2008 Cazeneuve blanc, som görs på hela fem olika druvsorter (Roussanne, Grenache, Viognier, Rolle & Muscat) och det har dessutom fatlagrats i 8 månader. Detta ger ett mycket smakrikt och fylligt vin som jag verkligen gillade. Vi fortsatte med lite rosé som inte lämnade något djupare intryck, ty jag var redan inprogrammerad på de röda. Här fick vi prova tre olika viner, och vi startade med 2008 Les Calcaires. Detta är ”instegsvinet” utan fatlagring, med hög fruktighet, låga tanniner och gjort för att drickas ungt. Druvorna är Syrah, Mourvèdre och Carignan. Jag tyckte mycket om även detta, och hade vi haft en bil att lasta hem till Sverige så hade garanterat en låda eller två fått åka med.

Det andra röda vinet heter 2006 Le Roc des Mates. Det är gjort på 80% Syrah, 20% Grenache och har fatlagrats i 18 månader, varav 20% på nya fat. Syrah-druvorna kommer dessutom från de äldsta vinstockarna på egendomen. Här får man ett härligt sammansatt vin med rejäla tanniner och intresseväckande komplexitet. Detta är nog min favorit i dagens provning. Avslutningsvis provar vi prestigevinet 2007 Le Sang du Calvaire. Här dominerar Mourvedre med 95%, kompletterat med 5% Syrah. Detta vin har vilat hela 24 månader på ekfat. Här finns mycket härlig mörk frukt, men också ganska dominerande tanniner. Det känns fortfarande mycket ungt, och har inte samma fina balans som den 2006:a som vi drack i söndags. Några år i källaren löser nog det problemet, för grundmaterialet är det inget fel på. Vi köpte med oss så många flaskor som vi tror vi vågar packa ner i det incheckade bagaget, och tog sedan ett varmt farväl av André Leenhardt. www.cazeneuve.net

På återvägen ner mot Montpellier så körde vi den gudomligt vackra vägen mellan Pic Saint Loup och Hortus-berget. Då fick jag syn på skyltningen till två andra egendomar som jag gärna ville besöka, nämligen Mas Bruguière och Domaine de L’Hortus. Jag svängde snabbt av, men högljudda protester från den yngre generationen i baksätet hindrade mig från att stanna. Det var kanske också tur, med tanke på övervikten på planet hem. Nu hittar jag i alla fall dit, när det blir dags för nästa utflykt till Pic Saint Loup.

Hämtning av vin på Mas de Daumas Gassac

I höstas fick jag ett erbjudande i posten att förbeställa 2009 års årgång av Mas de Daumas Gassac. Priset var dessutom ca. 33% lägre än vad jag tidigare betalat på vingården. Det blev omedelbart en beställning av 6 flaskor, med enkel kreditkortsbetalning via e-mail. Hämtning kunde ske tidigast i april 2011, och där är vi nu. När vi dessutom av en händelse är på plats i Languedoc, så blev det genast en utflykt till Daumas Gassac utanför byn Aniane. Där var kommersen i full gång en måndag eftermiddag. Vi fick snabbt hjälp, och min snygga trälåda med innehåll trollades fram. Vi blev också erbjudna att provsmaka. Vinet var verkligen purungt, och helt dominerat av kraftiga tanniner, så den här lådan skall nog bara glömmas i källaren i ett antal år. Nu gäller det först bara att Ryan Air är villig att frakta hem denna skatt åt mig också.

Söndagslunch i Vic La Gardiole

Söndagen började för min del med ett gruvligt fyspass. Tillsammans med Fred och hans sex mountainbike-kompisar skulle jag tackla det lokala berget La Gardiole. Detta var endast tredje gången i mitt liv som jag gav mig ut på något som liknade seriös mountainbiking, men cykla kan man ju tänkte jag, så det var bara att haka på med lånad cykel. Sällskapet i övrigt har detta som sin främsta fritidssysselsättning, och ger sig av flera timmar varje söndag förmiddag. Gissa om jag blev frånåkt! Skam den som ger sig dock. Jag hängde med så gott jag kunde, men det blev nog några extra vätskepauser för min skull. Efter två och en halv timme kändes min kropp som en urkramad disktrasa, men jag hade fått uppleva garriguen på riktigt nära håll och dessutom vidunderlig utsikt över Medelhavet.

Mandomsprovet på La Gardiole följdes av en formidabel fransk långlunch hemma hos Anne och Fred. Först serverades en härligt söt lökpaj som aperitif, tillsammans med ett glas rött Pic Saint Loup, närmare bestämt 2006 Chateau de Cazeneuve Le Sang de Calvaire. En kavalkad av mörka bär möter näsan, med främst björnbär och sötmogna bigarråer. I munnen fortsatt härlig frukt, välbalanserade tanniner, och en lååång avslutning som gör att man bara vill ha mer. Riktigt, riktigt gott. Ett besök i Pic Saint Loup hamnade just högst upp på veckans att-göra lista.

Till förrätt följde sedan en bläckfisksallad, där bläckfisken marinerats i olivolja, vitlök, persilja och tomater under två dygn i kylskåpet. Detta var naturligtvis riktigt gott. Vi sköljde ner detta med ett enklare rosévin från Languedoc, med ursprungsbeteckningen Vin de Pays d’Oc. Flaskan var dock synnerligen spektakulär, med ett häftigt paisley-mönster designat av Christian Audigier (se bild).

Måltiden fortsatte med ytterligare en bläckfiskrätt, en specialitet från den närbelägna hamnstaden Sète. Nu hade bläckfiskköttet fått koka i en tomatbaserad sås med saffran, och andra spännande kryddor. Såsen smakades sedan av med en försvarlig mängd aioli. Inte magert, men ack så gott. Freds vinval till denna varmrätt var ett vitt vin från Domaine de l’Arjolle som heter Equinoxe. Det är gjort på den spännande, och nog ganska unika druvblandningen Viognier, Sauvignon Blanc och Muscat. Färgen var djupt gul och doften gav mig associationer till alla möjliga tropiska frukter. I munnen ett fylligt och smakrikt vin som passade perfekt till den mustiga bläckfiskgrytan. Bravo Fred!

Efter tre och en halv timmes oavbrutet ätande, drickande och pratande så avslutade vi med färska jordgubbar och vispgrädde. Vilken underbar lunch, och vilken tur att dagen inleddes med lite motion. Vive la France!

Påsklov i Languedoc

Efter flera intensiva arbetsveckor, så är det nu äntligen dags för påsklov. Det inleds med att gå upp klockan fyra en lördagsmorgon, för att komma med Ryan Airs flight från Skavsta till Beziers i Languedoc. Den okristligt tidiga morgontimman glömmer jag dock snabbt när vi redan vid lunch sitter på en uteservering i badorten Cap d’Agde och lapar sol och glufsar i oss moules & frites. Det sköljs ner med en alldeles utmärkt Picpoul de Pinet, det krispiga lokala skaldjursvinet.

På väg till lunchrestaurangen så passerade vi lördagsmarknaden, och det gick ju inte att strosa förbi den helt obesedd. Bland ostar, grönsaker, olivoljor orch tvålar så fanns det givetvis också vin. Från bakluckan på en skåpbil sålde Saint Chinian-producenten Chateau Calmette sina varor. Det blev både några flaskor rött och en flaska rosé, så att den omedelbara konsumtionen de närmaste dagarna var säkrad.

2007 Chateau Calmette Saint Chinian Rouge avnjöts redan till kvällen, tillsammans med lite grillad kyckling, sallad och ost. Härlig mörk frukt, lite garrigue i doften och mjuka tanniner satt som en smäck, för den facila summan 6,50 €. Det var en bra början på denna Frankrike-vistelse. Senare under veckan så drack vi även årgång 2008 av samma vin, som dock inte var riktigt lika bra som 2007:an.

Sportlovsviner

Nu har vi tillbringat en härlig sportlovsvecka i norska Trysil, med skidåkning från morgon till kväll. Någon internet-uppkoppling tog vi inte med oss, men väl ett förråd av intressanta viner. Här kommer en snabb uppsummering av vad vi avnjutit under veckan, i vår egen version av afterski.

Vi inledde veckan med 2007 Mas de Chimères L'Hérétique till en fantastiskt god kycklinggryta. Detta Languedoc-vin är faktiskt gjort på druvorna cabernet sauvignon och merlot, vilket ju är lite av en hädelse i detta område, och därav namnet på vinet. Mörk ung frukt med ganska snälla tanniner. Ett vin som rönte allmän uppskattning. Allt jag druckit från Mas de Chimères är bra!

Till en mustig chili con carne drack vi australiensiskt. 2004 Best Shiraz är en leverans från Australian Wine Club för något år sedan. Jag har gillat de flesta viner från dem, men här blev jag lite besviken. Det var en rejäl fruktbomb utan större finess, och definitivt på den syltiga sidan. Förvisso lättdrucken, och den uppskattades av andra i sällskapet, men jag tror att mina smakpreferenser har utvecklats en del. Jag har nog skämt bort mig själv med mer nyanserade och intressanta viner på sistone, och då faller detta vin ganska platt.

En kväll var vi hela sex vuxna kring middagsbordet, och då lyxade vi även till det med en liten aperitif. Jag serverade en väl kyld Mas Rouge Muscat de Mireval före maten, och detta både söta och en aning syrliga vin föll alla i smaken, efter den initiala förvåningen. Sedan blev det fiskgryta, och till detta drack vi Peter Jakob Kühns 2009 Jacobus, en god riesling från Rheingau, som tidigare recenserats här på bloggen. Den smakade utmärkt även denna gång.

Mot slutet av veckan blev det även en flaska av Bonny Doons 2003 Le Cigar Volant. Detta är en gammal favorit, som efter åtta år på flaska verkligen blommat ut. Det var veckans bästa vin, om än i viss konkurrens med Mas de Chimères. Jag gjorde inga smaknoteringar, men det var helt enkelt ett väl balanserat vin med fin mörk frukt. Jag längtar redan till nästa skidresa.

Domaine du Mas Rouge Vin de Pays d'Oc

Det är skön avkoppling att laga lite god mat under helgen. Söndagsmiddagen bestod av oliv- och citronbrässerad torsk. Det blev en härlig fiskgryta som också innehöll potatis, gul lök, vitlök, tomater och persilja. Hela familjen åt faktiskt med god aptit.

Receptet krävde också en deciliter vitt vin, och då fick vi ju offra oss, och dricka upp resten av flaskan till middagen. Domaine du Mas Rouge Vin de Pays d'Oc är ett enkelt vitt vin som faktiskt saknar årgångsbeteckning. Vi köpte det direkt på egendomen Mas Rouge, alldeles utanför Vic la Gardiole i somras. Vinet är gjort på muscat-druvor som vuxit bara några hundratal meter från Medelhavet. Dessa har sedan fått jäsa ut till ett helt torrt vin. Doften ger mest grapefrukt, och i munnen får man en ganska gles, men ändå frisk smak av citrus, men även lite aprikoser i bakgrunden. Det räcker inte riktigt för att matcha torsken, men som aperitif en het sommardag skulle detta vin fungera utmärkt.

Fiskgryta och riesling

Igår var vi på en mycket trevlig middag hos familjen S i Bromma. Det var lite knytkalas, så vi bistod med vin och efterrätt. Värden bidrog dock också med dryck, för vi fick minsann ett glas NV Taittinger Brut Reserve i handen så fort vi kom innanför dörren. Det kallar jag ett gott välkomnande. Detta är en härligt fyllig champagne, med brödighet i doften och smak av både äpple, citrus och viss nötighet. Helt enkelt en bra start på kvällen.

Väl till bords så serverades en gudomligt mustig fisk- och skaldjursgryta med aioli. Det var underbart gott. Jag hade tagit med mig 2008 Georg Breuer Terra Montosa, och denna Rheingau riesling matchade maten väl. Doften påminde mer om gråpäron än citrus den här gången, och syran i munnen var också lite nedtonad, men gott ändå.

Efterrätten bestod av en riktigt lyckad key lime pie i äkta USA-stil, med ett generöst marängtäcke. Till detta drack vi Mas Renée Muscat de Mireval, från vår favoritby i Languedoc, Vic-la-Gardiole. Se tidigare blogg om detta vin här. Ljuvliga sommarminnen återkom.

Tack för en mycket trevlig kväll i Bromma!

Mas de Chimères Coteaux du Languedoc

Vi fortsätter att botanisera bland sommaren vininköp från Languedoc. Igår kom turen till 2007 Mas de Chimères Coteaux du Languedoc. I doften får man ganska mycket garrigue, och jag minns genast det fascinerande landskapet runt Lac Salagou och den lilla byn Octon. I munnen dominerar först ganska syrliga körsbär. Sedan kommer en pepprighet i mittpartiet för att avsluta med en ordentlig salmiak-smäll. Ett riktigt härligt vin, och jag tror att vi betalade 11 euro för det på torget i Octon.

Nu behöver man faktiskt inte bege sig ända dit för att få tag på dessa fina droppar. Vinik importerar, och enligt senaste prislistan så kostar en flaska 160 kr. Ny årgång gäller, dvs 2008, men 2007 finns fortfarande kvar på magnum. Som ni förstår är detta ett vin jag varmt rekommenderar.

Le Loup du Pic

Pic Saint Loup är en taggig bergssiluett som tornar upp sig ett par mil rakt norr om Montpellier. På bergssluttningarna och fälten runt berget odlas vin, så det är också namnet på ett av Languedocs många utmärkta vindistrikt. Tyvärr kom vi aldrig hit under vår Frankrike-semester, men det står högt på min lista för nästa Languedoc-besök.

Idag dricker vi 2007 Loup de Pic, från just det här distriktet. Mannen bakom vinet heter Gérard Bru. Han var från början en duktig industrialist, som under sent 80-tal sadlade om helt och började ägna sig åt vin. Han har byggt upp egendomen Château Puech-Haut från grunden. Den ligger i byn Saint Drézéry några kilometer söder om Pic Saint Loup. Resurser saknades inte, och självaste Michel Rolland engagerades som rådgivare. Sedan har det också gått mycket bra, och idag produceras ca. 160 000 flaskor årligen. En kul detalj är konstsamlingen på egendomen, som består av målade vintunnor. Gérard Bru har engagerat både unga och etablerade konstnärer, som får fria händer med en vintunna. Betalningen lär bestå av motsvarande mängd vin.

Hur smakade då 2007 Loup de Pic? Jo tack, bara bra? Härliga mogna röda bär, mjuka tanniner och en lite eldig avslutning. Vi drack det till en kryddstark gryta, och vinet stod emot riktigt bra. Jag önskar att jag hade några fler flaskor liggande i källaren.

Goda nyårsviner

Det är väl passande att årets första inlägg handlar om hur vi firade av det gamla året, dvs nyårsmiddagen. Ambitionsnivån var ganska hög, både på mat- och vinfronten. Vi inledde med äkta Kalix-löjrom som var oerhört mild och fin, och de små kornen fullständigt smälte i munnen. Till detta drack vi en champagne, NV Leclaire-Gaspard Grande Réserve Brut, från Grand Cru-byn Avize. Grönäpplig doft, som också innehåller en försvarlig dos rostat bröd. I munnen mycket frisk smak med små fina bubblor. Det blev en perfekt start på middagen och en bra matchning till löjrommen.

Huvudrätten var ugnstekt hjortfilé med potatis- och jordärtkockspuré och en gudomlig sås på grädde, viltfond, svartvinbärsgelé, soja och lite mesost. Sådan mat kräver rejäla doningar. Jag korkade upp 2001 Mas de Daumas Gassac, Languedocs stolthet, gjord på 80% Cabernet Sauvignon. Inledningsvis tyckte jag att doften var lite unken, och jag fruktade för ett ögonblick att flaskan var korkskadad. Efter en liten stund övergick dock doften till en betydligt behagligare stallighet. Smaken var mångfacetterad, men mestadels mörk frukt, främst svarta vinbär. Såväl tanniner och syra var väl integrerade efter 9 års lagring, och det känns som vinet är mitt i ett bra drickfönster. Det var gott, men faktiskt lite för vekt till det kraftiga viltköttet med gräddsås.

R. hade medfört ytterligare vin från Götet, så härnäst korkade vi upp 2006 Sartori Amarone. Detta är en producent som jag inte har stött på tidigare, så nyfikenheten var ganska stor. Doften var mycket intagande, dominerade av söta körsbär. I munnen fortsatte körsbären sin framfart, med god fyllighet, och en lite eldig avslutning, där 15% alkohol lyste igenom. Detta vin fungerade faktiskt ännu bättre till den kraftiga maten.

Måltiden avslutades med en förtjusande key lime pie, som faktiskt avnjöts utan dessertvin. Det fick räcka med kaffe & avec. Gott nytt vinår!

Jacques' Wein-Depot

Nu är jag hemma igen, efter 3,5 veckor i norra Tyskland. Som tur var kände familjen fortfarande igen mig. Jag fick också med mig en del vin hem. Det blev väl till slut ett 40-tal flaskor, mest Rheingau riesling från mitt besök i området. Jag svängde dock också förbi en lokal vinbutik i Braunschweig för inköp av lite prisvärda vardagsviner. Jacques' Wein-Depot är en franchise-kedja med många butiker, men varje lokal innehavare kan sätta lite egen prägel på sitt etablissemang. Sortimentet håller sig främst i mittfåran där volymen finns, dvs viner som kostar mellan 5-15 € flaskan. Det är med andra ord inte så långt från Systembolagets sortiments-tänk. På Systemet får man dock inte provsmaka innan man köper, men det går alldeles utmärkt hos Jacques'.

Då jag redan ansåg mig ha fyllt kvoten av tyska vita viner, sökte jag mig istället bort till hyllan med franska rödviner. Där upptäckte jag ett par Languedoc-viner som fått goda omdömen i Britt Karlssons Languedoc-bok. Det ena var 2009 Domaine Paul Mas Vignes de Nicole. Paul Mas är enligt Britt en ambitiös vinmakare som håller till alldeles utanför Pezenas. Hans Vignes de Nicole är klassat som ett Vin de Pays D'Oc, då det förutom de klassiska Languedoc-druvorna även innehåller Cabernet Sauvignon. Vinet är givetvis mycket ungt, och kräver en del luft för att öppna upp, men sedan får man mycket härlig rödfrukt och lite salmiak i avslutningen.

Nästa vin jag fastnade för var Gerard Bertrands 2007 Chateau L'Hospitalet Réserve, som är en klassisk Coteaux de Languedoc från området La Clape, strax utanför Narbonne. Här får man ännu mer av allt. Björnbär, körsbär och sedan rejält lakrits-bett i avslutningen. Det här är verligen ett vin att gilla. Det blev en låda av vardera vin, och Jacques' Wein-Depot kommer nog att få flera besök i framtiden.