Utflykt till Pic Saint Loup

Onsdag är marknadsdag i Vic La Gardiole, så morgonen inleddes med en cykeltur till det lilla torget för inköp av färska grönsaker, bröd och härliga olivblandningar. En flaska Mas Renée, Muscat de Mireval slank också ner i ryggsäcken då den lokala vinhandeln hade slagit upp portarna, dagen till ära.

Efter frukost bar det av norrut, mot Pic Saint Loup. Detta område ligger ca. 30 km rakt norr om Montpellier, vid foten av berget med samma namn. Efter den trevliga upplevelsen hos Fred i söndags, så var siktet i första hand inställt på ett besök hos Chateau de Cazeneuve som ligger alldeles utanför den lilla byn Lauret. Efter att ha kört vilse i Montpelliers norra förorter, och sedan drabbats av avstängda vägar i Prades, så var vi inte framme vid Chateau de Cazeneuve förrän strax före kl. 12. Där mötte vi ägaren och vinmakaren själv, monsieur André Leenhardt, i dörren. Tyvärr var han på väg åt ett helt annat håll med andan i halsen. Normalt har han bara öppet för provningar på lördagar så här års, och jag hade inte ringt i förväg och bokat. Han lovade dock att vara tillbaka runt klockan två för att ta hand om oss ändå.

Vi styrde tillbaka mot huvudorten i Pic Saint Loup, Saint-Mathieu-de-Tréviers, där vi intog en god tre-rätters lunch på en soldränkt terrass bakom huvudgatan. Mätta och belåtna åkte vi sedan tillbaka till Cazeneuve, och anlände ungefär samtidigt som monsieur Leenhardt. Han låste upp provningsrummet, och började korka upp flaskor åt oss, samtidigt som han förhörde sig om varifrån vi kom, och hur vi kände till hans viner. Sedan var det bara att börja prova sig igenom sortimentet. Vi inledde med det vita vinet, 2008 Cazeneuve blanc, som görs på hela fem olika druvsorter (Roussanne, Grenache, Viognier, Rolle & Muscat) och det har dessutom fatlagrats i 8 månader. Detta ger ett mycket smakrikt och fylligt vin som jag verkligen gillade. Vi fortsatte med lite rosé som inte lämnade något djupare intryck, ty jag var redan inprogrammerad på de röda. Här fick vi prova tre olika viner, och vi startade med 2008 Les Calcaires. Detta är ”instegsvinet” utan fatlagring, med hög fruktighet, låga tanniner och gjort för att drickas ungt. Druvorna är Syrah, Mourvèdre och Carignan. Jag tyckte mycket om även detta, och hade vi haft en bil att lasta hem till Sverige så hade garanterat en låda eller två fått åka med.

Det andra röda vinet heter 2006 Le Roc des Mates. Det är gjort på 80% Syrah, 20% Grenache och har fatlagrats i 18 månader, varav 20% på nya fat. Syrah-druvorna kommer dessutom från de äldsta vinstockarna på egendomen. Här får man ett härligt sammansatt vin med rejäla tanniner och intresseväckande komplexitet. Detta är nog min favorit i dagens provning. Avslutningsvis provar vi prestigevinet 2007 Le Sang du Calvaire. Här dominerar Mourvedre med 95%, kompletterat med 5% Syrah. Detta vin har vilat hela 24 månader på ekfat. Här finns mycket härlig mörk frukt, men också ganska dominerande tanniner. Det känns fortfarande mycket ungt, och har inte samma fina balans som den 2006:a som vi drack i söndags. Några år i källaren löser nog det problemet, för grundmaterialet är det inget fel på. Vi köpte med oss så många flaskor som vi tror vi vågar packa ner i det incheckade bagaget, och tog sedan ett varmt farväl av André Leenhardt. www.cazeneuve.net

På återvägen ner mot Montpellier så körde vi den gudomligt vackra vägen mellan Pic Saint Loup och Hortus-berget. Då fick jag syn på skyltningen till två andra egendomar som jag gärna ville besöka, nämligen Mas Bruguière och Domaine de L’Hortus. Jag svängde snabbt av, men högljudda protester från den yngre generationen i baksätet hindrade mig från att stanna. Det var kanske också tur, med tanke på övervikten på planet hem. Nu hittar jag i alla fall dit, när det blir dags för nästa utflykt till Pic Saint Loup.