En lördagseftermiddag på Grappe

Trots strålande vårsol, så kröp vi ner i källarvalven på Grappe i lördags, i sällskap med svägerska och svärföräldrar. Det var deras första besök på detta ärevördiga vinetablissemang, så vi inledde med en liten husesyn. Sedan var det dags att bänka sig i klubbrummet, på behagligt avstånd från den utomordentliga ostbuffén. Huvudnumret var dock givetvis vinerna. Jag hade korkat upp tre flaskor rött, från tre olika vinländer. Vi började längst västerut, i Napa Valley, USA, med 2001 Clos de Val Cabernet Sauvignon. Denna egendom har funnits sedan tidigt 70-tal, och en av grundarna är fransman, Bernard Portet. Bland annat detta gör Clos du Val till ett av de amerikanska viner som till stilen mest liknar originalet i "gamla världen", dvs Bordeaux. Ni kan läsa mer om bakgrunden här. Vinet har en tydlig druvtypisk svartvinbärskaraktär, och nog kan man hitta lite blyertspenna här också. Tanniner är väl avrundade och lite dammiga, men det är utmärkt gott att dricka nu, och på intet sätt uttorkat. Denna flaska inhandlades 2005 på en vinprovning i Atlanta med Clos du Vals dåvarande vinmakare, John Clews. Numera finns vinerna i beställningssortimentet. Mondo importerar och en flaska 2007 Cabernet Sauvignon kostar 249 kr. Jag är sugen på att beställa!

Nästa flaska är en gammal favorit från Bordeaux, nämligen 2005 Bad Boy, från Jean-Luc Thunevin, och tidigare recenserat bl.a. här. Sedan dess har varumärket expanderat. Numera finns både Baby Bad Boy och Bad Girl i sortimentet, men jag tycker det räcker gott med originalet. Kolla in den kinesiska reklamfilmen för Bad Boy på Thunevins hemsida. Stor underhållning! I Grappes källarvalv var det dött lopp mellan Clos du Val och Bad Boy, och de var dessutom förvillande lika i stilen, även om det är lite mera körsbär än svarta vinbär hos Bad Boy.

Eftermiddagens sista flaskan kommer från Italien, närmare bestämt Chianti Classico i Toscana. Vinet heter 2001 Badia a Passignano Riserva och produceras av den anrika firman Antinori. Doften är mycket intressant, med ett markant inslag av stall och gammalt läder. Vinet växer i glaset och har betydligt större komplexitet än de föregående två vinerna. Det tillkommer lite piptobak och härlig frukt i form av mogna körsbär, uppbackat av mjuka tanniner. Detta är tveklöst den bästa Chiantin som jag hittills druckit. Att även övriga sällskapet uppskattade den var tydligt, då den karaffen tömdes klart först.