Kalkonmiddag med Pinot Noir

Idag har jag tillbringat större delen av dagen i köket, för att tillaga en riktig Thanksgiving Dinner, enligt amerikansk tradition. Thanksgiving-helgdagen var egentligen i torsdags, men då jobbade vi alla här hemma i Sverige, så det fick bli söndagsmiddag istället. Släkten bjöds in, och vi kunde åtminstone räkna till tre barn runt bordet med amerikanska pass, och ytterligare två fäder som nog gärna skulle vilja ha det.

Kalkonen vägde 7,4 kg, och krävde drygt tre timmar i ugnen. Jag öste flitigt med smält smör, spetsat med lite soya för att hålla den saftig. Sedan krävs det ett antal viktiga tillbehör såsom: cranberry-sås, corn bread, potatismos och förstås kalkonfyllningen. Den tillagades förr inuti kalkonen, men numera är det lättare att fräsa ihop den vid sidan om. Dagens variant innehöll blandfärs, bacon, scharlottenlök, vitlök, kycklingbuljong, majs, russin och massor av brödkrutonger. Om jag får säga det själv så blev det riktigt gott, och jag tyckte att det var skön avkoppling att stå i köket och pyssla hela dagen i lugn och ro.

Nåväl, till denna mat krävs också vin. Pinot Noir brukar gå bra ihop med fågel, och nu skall det vara amerikanskt rakt igenom, så vi beger oss raka spåret till Oregon. Första flaskan blir 2007 Montinore Estate Pinot Noir, från Willamette Valley. Doften ger lite inbjudande jordgubbar, men i munnen blir det något av en besvikelse. Syran är lite för hög för min smak, och de veka tanninerna lite bittra. Frukten, som nu mest består av omogna jordgubbar, orkar inte hålla emot. Flaskan inhandlades på Union Square Wines på Manhattan för ett knappt år sedan, och kostade 23 dollar. Jag hade helt klart förväntat mig mer av detta vin.

Nästa vin är inhandlat på betydligt närmare håll, men kommer också från Oregon. 2007 Kings Ridge Pinot Noir var med i Systembolagets oktobersläpp, och kostar 149 kr. Detta var definitivt ett snäpp bättre. Här bjuds man på hallontoner istället för jordgubbar, och syran är betydligt bättre balanserad. Vinet är medelfylligt med en viss kryddighet, och tanninerna håller sig snällt i bakgrunden. Detta kan jag definitivt tänka mig att inhandla igen, och det matchade den stora fågeln väl.

Bankett med guldkant

Bilhandlare kan sannerligen festa med klass. Igår var hustrun och jag inbjudna till den årliga banketten i samband med återförsäljarföreningens årsstämma, och det var en mycket bra tillställning. Smoking, lackskor och guldmanschettknappar fick plockas fram. Festlokalen var van der Nottska palatset på Söder i Stockholm. Denna mycket imponerande byggnad uppfördes som privatbostad åt en förmögen holländsk officer under slutet av 1600-talet. Efter en omfattande renovering i början på 1900-talet kan man nu hyra den som ståndsmässig festlokal, bara ett kvarter från Mariatorget.

Middagen inleds med rökt laxmousse med svart kaviar på kronärtskocksbotten med saffranssirap och ärtskott. Denna mycket smakliga förrätt sköljs ned med 2007 Mezzacorona Pinot Grigio Riserva från Trentino i Italien. Mezzacorona är ett stort kooperativ med inte mindre än 1300 odlare som medlemmar. De står tillsammans för mer än 40% av vinproduktionen i Trentino. Färgen är ganska blekt gröngul, med en doft av lime och mineraltoner. I munnen en relativt hög syra, lite tropiska frukter och ganska bra fyllighet. Vinet får lite extra fet avslutning tack vare ekfatslagringen. Inte så dumt faktiskt. Enjoy importerar, men tyvärr finns vinet bara i deras restaurangsortiment.

Till varmrätt serveras kalvnoisetter med anklever och tryffelsky, potatis- och purjolökskaka samt ugnsbakad tomat. Vinvalet till detta är 2008 Finca Flichman Shiraz Reserva från Argentina. Detta är en riktig fruktbomb med kraftig doft av mörka bär. I munnen dominerar björnbär och vanilj från ekfaten. Det här vinet vill jag prova igen till sommarens grillade köttbitar, där jag tror det kan passa perfekt. Till den möra kalven med anklever hade jag dock föredragit något i lite mer nedtonad stil, kanske en Pinot Noir?

Sittningen avslutas med en vällagad vaniljpannacotta med cognactäcke och nötchokladbräck. Nu dricker vi 2007 Chateau du Pradey från Ste Croix du Mont. Denna kommun ligger i utkanten av Bordeaux, tvärs över Garonne-floden från mer berömda Sauternes och Barsac. Vinet har en ganska intensiv gul färg, och doft av ananas och päron. I munnen bra balans mellan sötma och syra, och frukten kompletteras av härliga honungstoner. Detta är faktiskt ett riktigt bra alternativ till de betydligt dyrare Sauternes-dropparna från andra sidan floden.

Festen fortsatte sedan på dansgolvet, men det skall vi förskona vinspaltens läsare ifrån..........

Inflyttning på Grappe

I helgen flyttade jag ungefär en tredjedel av vinsamlingen från min källarskrubb till Grappes betydligt mer ändamålsenliga lokaler. Det blev till slut 58 flaskor som fick göra resan till Östermalm, medan 120 flaskor stannar ute på Värmdö. Det känns som en ganska bra balans. Jag vill fortfarande kunna gå ner och plocka fram en trevlig flaska när andan faller på, men det som skall lagras lite längre mår bättre i Grappes temperaturkontrollerade källarvalv.

Rosa champagne

För att fira att solen faktiskt var synlig för första gången på ganska många veckor idag så satsade vi på rosa champagne. En halvflaska NV Alexandre Bonnet Perle Rosé blev precis lagom till en löjromstoast. Färgen är vackert ljusrosa med många små bubblor. Doften frisk med inslag av hallon och lite citrus. I munnen får man fortsatt hallontoner, men också lite bitterhet i form av grapefrukt. Detta kommer tyvärr inte att bli någon favoritchampagne för mig. Ganska tunn kropp, trots 100% Pinot Noir och bitterheten stör snarare än tillför. Priset är relativt humana 149 kr för en halvflaska, och det är ju ett mycket bra format för just champagne, när man bara vill njuta ett glas till förrätten. Vill ni läsa om en annan champagne på halvflaska, men kanske av lite högre kvalitet, så kan ni klicka vidare till Frankofilens inlägg här.

Chateau de Caraguilhes

Det var mycket trafik från jobbet, så jag kom hem lite senare än jag hade tänkt mig på fredagkvällen. Då vill man ha något snabbt, lättlagat och gott. Vi skjutsade in klyftpotatis i ugnen, och stekte upp lite fläskfilé. Med en god sallad och en äppelcurrysås till köttet så var måltiden nästan komplett. Nu saknades bara vinet.

Korken drogs ur ett sydfransk flaska, 2002 Chateau de Caraguilhes från Corbières. Denna producent har bedrivit miljömedveten vinodling sedan 1958, och deras viner är sedan länge ekologiskt certifierade. Druvblandningen är 40% Syrah, 40% Carignan och 20% Grenache. Doften är inbjudande med mogna mörka bär och lite behaglig kryddighet på toppen. De mörka bären går igen i smaken, med väl balanserade tanniner och en härligt lång eftersmak. Det här var riktigt gott. Australian Wine Club levererade.

Vega Sicilia Unico vs. Chateau Cantemerle

Idag blev det ett kärt återseende när jag sammanstrålande med min gamle studentkompis P, som jag faktiskt inte träffat sedan 1993. Han bor sedan länge i San Fransisco, och tyvärr har man ju inte vägarna förbi där varje dag. Nu är han dock på besök i Stockholm, och vi sammanstrålar på Grappe, för att snacka och dricka vin.

Ett sådant här celebert och kärt besök kräver lite rejäla viner. Vi börjar med 1985 Vega Sicilia Unico, ett vin jag aldrig druckit förut, men som varit med på önskelistan länge. Nu skall det få visa vad det går för. Färgen är vackert tegelröd och doften mycket inbjudande med förvånansvärt intensiv frukt för ett så gammalt vin. Jag förnimmer plommon och lite mörka bär. I munnen finns inte minsta tecken på ålderskrämpor. Det här är ett synnerligen vitalt vin med härliga plommon-toner och mycket väl integrerade tanniner. Initialt är smaken så intensiv att man nästan upplever det som eldighet, trots att alkoholhalten är fullt normala 13,5%. Efter lite längre tid i karaffen och glaset så försvinner dock denna känsla helt, och man upplever vinet som sammetsmjukt, med en härligt lång eftersmak. Detta är helt enkelt en stor vinupplevelse. Vega Sicilian levererade enligt mina mycket höga förväntningar.

Det vin som fick den synnerligen otacksamma uppgiften att följa efter Vega Sicilia i provningen var 2000 Chateau Cantemerle. Jag har några flaskor från detta goda Bordeaux-år, men har behållt dem i källaren än så länge. Detta blir ett första smakprov. Doften är mycket karaktäristisk med svarta vinbär, en gnutta läder och lite blyertpenna. I munnen mera svarta vinbär, ganska snälla tanniner och en förhållandevis hög syra. Eftersmaken är ganska kort och vinet känns nästan tunnt efter föregående upplevelse. Detta är förvisso en utmärkt, men långt ifrån spektakulär Bordeaux, och idag känns det som den inte ens tävlar i närheten av samma klass som min nya favorit, Vega Sicilia Unico.

Grappes generösa ostbuffé som fick ledsaga dessa båda flaskor gjorde att vi också blev mätta och belåtna. Tack P för en ytterst trevlig kväll. Jag ställer gärna upp igen.

Vinlagring på Grappe

Idag har jag slagit till och blivit medlem i Grappe. För er som inte känner till detta etablissemang så är det en vinkällarklubb där man hyr in sig, primärt för att lagra vin. Den startades, och ägs fortfarande, av Carl-Jan Granqvist, numera antagligen mer känd från Let's Dance, än för sina eminenta vinkunskaper. Klubben har utmärkta lokaler på Grevgatan, ett stenkast från Strandvägen, med andra ord i ett av Stockholms finaste kvarter.

Förutom en rejäl stålbur att låsa in sina viner i, får man också tillgång till klubbrummet, där det brukar serveras en dignande ostbuffé, medan man kan provsmaka några utvalda flaskor från stålburen. Det är definitivt ett underbart ställe för en vinentusiast, men med viss varning för förekomsten av en del vinsnobbar också.

Den gode Carl-Jan är ganska bra på att ta betalt för sina lagringsutrymmen, men jag har löst det så att jag delar en bur med en god vän. Vi kan nu stuva in ca. 80 flaskor var, som förvaras enligt alla konstens regler både vad avser temperatur och luftfuktighet, och dessutom är de ordentligt försäkrade. Det känns som en ganska bra lösning. Nu kommer diverse Bordeaux, Bourgogne, Chateauneuf du Pape, Barolo m.m. som kräver rejäl lagring att flyttas till Grappe, medan andra flaskor för mer närliggande konsumtion kommer att ligga kvar i källarskrubben här hemma.

Gotin del Risc

I helgen har det tyvärr inte blivit så mycket vin, utan mera öl och hockey. Jag var i Sundsvall på en återförsäljaraktivitet, och såg där Timrå spöa serieledarna Färjestad med 2-1.

I fredags drack vi dock en mycket god flaska, nämligen 2005 Gotin del Risc Essencia. Detta vin kommer från distriktet Bierzo i Spanien och producenten heter Bodega del Abad. Det är gjort på druvan mencia, och vinstockarna har en imponerande ålder på 80 år. Vinet har lagrats 15 månader på franska ekfat.

Doften är ganska intensivt mörkfruktig. I munnen kommer mera mörka bär och mogna plommon. Tanninerna är väl balanserade, och det är perfekt drickbart nu. Detta är ett vin helt i min smak. Det var med i ett nyhetssläpp på Systemet förra sommaren, och kostade då 139 kr. Nu finns det bara fyra flaskor kvar på system-hyllorna runt om i landet enligt hemsidan, men det går nog fortfarande att beställa från importören med det mycket passande namnet: Goda Spanska Viner.

Le Font du Mirail

Bland alla dyra viner i november-släppet så hitta jag också något lite mera humant prissatt. 2006 Le Font deu Mirail från Les Baux de Provence kostar 90 kr. Druvorna är ekologiskt odlade och vinet är gjort på en blandning av Cabernet Sauvignon, Syrah, Grenache och Mourvèdre.

Doften är ganska inbjudande med mycket mörk frukt, främst svarta vinbär. Frukten går igen i smaken, nu kompletterat med lite kryddiga örter, och lagom strävhet. Ett matvin som fungerade riktigt bra till en köttbit med trattkantarellsås.

Från vin till löpning

I helgen har jag startat ett nytt blogg-projekt, en löparblogg, som följaktligen heter Puttes Löparspalt. Jag har löptränat rätt mycket i mina dagar, men de senaste åren har det gått trögare, så det här är ett försök till självhjälp. Genom att skriva om vedermödorna i löparspåret hoppas jag få upp motivationen, och därmed flåset igen. Dessutom kan man ju njuta bordets gåvor i form av god mat och goda viner, med bättre samvete om man är flitig motionär. Vi får se hur det går....

Fyra av fem dyrgripar levererade

Min beställning från nyhetssläppet, som lämnades in en timme efter försäljningsstarten i måndags, på Systembolaget i Södertälje, resulterade i leverans av fyra av de fem beställda flaskorna. Jag fick:

2007 Ridge Geyserville

2007 Ridge Lytton Springs

2007 Alain Graillot Crozes Hermitage

2007 Domaine de Barroche Terroir

Men Duval-Leroys årgångschampagne från 1996 gick det inte att lägga vantarna på. Detta visar ändå att man inte behöver rusa in till Regeringsgatan varje ny månad för att få tag på intressanta flaskor. Jag konstaterar motvilligt att monopolets beställningssystem trots allt fungerar hyfsat.

Läs gärna Frankofilens recension av Geyserville. Den får det verkligen att vattnas i munnen på mig. Nu är frågan om jag skall dra korken i en nära framtid, eller ha lite tålamod i källaren.

November-rusning

Klockan 11 idag lyckades jag smita ifrån jobbet för att ta mig till närmaste Systembolag för nyhetssläppet. I nyhetshyllan hittade jag bara en flaska från min önskelista, nämligen 2006 Antonin Rodet Volnay. Därför lade jag istället in fem beställningar, på resterande viner som jag listade i det förra inlägget. Nu skall det bli spännande att se vad som dyker upp, och vad som hann ta slut under den första timmen.