Vin-läsning

Jag finner att mitt vinintresse bara växer ju mer vin jag provar, och ju mer jag lär mig. Därför är det stimulerande att hitta bra vin-läsning. De traditionella vintidskrifterna gör mig dock oftast besviken. Då jag bodde i USA brukade jag läsa Wine Spectator, men nu är det mest bara sida upp och sida ner med torftiga provningsnoteringar, där 95% av vinerna inte ens går att uppbringa i Sverige.

Tacka vet jag då boken The Accidental Connoisseur av Lawrence Osborne. Tipset kom från Billigt Vin, och jag läser den nu med stor behållning. Det är en härlig blandning av dråpliga anekdoter och filosofiska utläggningar om vinprovningens mysterier. Dessutom har jag på inrådan av Svenska Dagbladets litteraturkritiker, Carl-Johan Malmberg, beställt praktverket The Wines of Burgundy av Clive Coates. Snart skall nästan två kilo bourgogne-kunskap dimpa ner hos mig, och det ser jag fram emot.

Sist men inte minst så har unnat mig lyxen att prenumerera på The World of Fine Wine. Detta är en Englands-baserad kvartalspublikation där varje nummer brukar uppgå till ca. 200 välfyllda sidor, med befriande lite reklam. Det är definitivt material för riktiga vin-nördar, med tunga, djuplodande artiklar om allt mellan himmel och jord i vinets värld, med en viss kulturell inriktning. Vad sägs om detta axplock från senaste numret: Laying Down: Vintage Port 2007, Baudelaire and Wine, Bordeaux Portrait: Jean Guyon, What is a Wine Writer? och Santiago, a Wine Pilgrimage. Denna lunta kommer inte att gå till pappersinsamlingen i första taget, det kan jag lova.

Sommarens Frankrike-resa

Familjen har nu lagt upp sommarens semesterplaner. Vi kommer att testa att byta bostad med en fransk familj via förmedlingen Intervac. Det här är första försöket, och det skall bli riktigt spännande. Vi har nu fått kontakt med en familj i den lilla byn Vic-la-gardiole, som ligger vid Medelhavet, ca. en halvtimme söder om Montpellier. Här kommer vi att befinna oss mitt i Languedoc-Roussillon, och på bekvämt avstånd från södra Rhône-dalen. Vi bilar ner, så både Alsace och Bourgogne passeras dessutom på vägen. Det vattnas redan i munnen, och bilen kommer garanterat att vara välfylld på vägen hem. Alla tips på lämpliga vingårdsbesök mottages tacksamt.

Layer Cake Cabernet Sauvignon

Ikväll är jag sugen på en riktig amerikanare, lättdrucken med massor av härlig frukt, utan allt för mycket komplexitet. Vi skruvar korken av 2007 Layer Cake Napa Cabernet Sauvignon, och får faktiskt precis det vi önskade. Det är en direkt attack av mörk frukt, anförda av björnbär. Det finns dock både bra tanniner i bakgrunden som stramar upp det hela, och en läskande syra som dröjer sig kvar på tungan, och gör att man genast vill ta en klunk till. Okomplicerat och gott är ingen dålig kombination ibland. Varför köpte jag bara en flaska? Denna inhandlades på Manhattan för ca. ett år sedan för 30 dollar.

Skål för Saab!

Även om jag numera arbetar för en konkurrerande bilkoncern, så kan jag inte låta bli att glädjas över att Saab-dramat nu ser ut att äntligen få en tillfredsställande lösning. Uppförsbacken är dock enorm för att lyckas vända det sargade företaget, och varumärket. Men jag vet av personlig erfarenhet att det finns ett sagolikt djävlar-anamma i Saab-organisationen, så ingenting är omöjligt. Ett friskt Saab vore mycket bra för svensk bilindustri och svensk teknikutveckling, och jag glädjs därför åt att mina duktiga forna kollegor nu får en välförtjänt andra chans.

Jag brukar inte korka upp vin en vanlig tisdagkväll, men det är ju svårt att skåla i mjölk eller vatten. En nyligen inhandlad halvflaska av 2005 Les Allées de Cantemerle från Haut Medoc ter sig som ett mycket bättre alternativ. Men en seriös Bordeaux med knappt fem år på nacken är förvisso näst intill barnarov, och det visar sig också. Doften är mycket sluten, och lämnar inte ifrån sig mycket över huvudtaget. I munnen är det också en enda stor knut, med ganska beska tanniner som dominerar. Detta var faktiskt inte så njutbart just nu, men vi skålar glatt för Saab ändå. Resten av flaskan får stå och lufta tills imorgon. Det kan bara bli bättre.....

Bourgogne i Svenskan

I dagens kulturdel av Svenska Dagbladet var det en synnerligen trevlig artikel om Bourgogne, med titeln: Röd Bourgogne - ett äventyr. Den var lång, välskriven, initierad, och lyckades dessutom på pricken fånga mina åsikter om detta underbara vindistrikt. Författaren är Carl-Johan Malmberg som normalt är kulturskribent på tidningen. Betyder detta att vinet nu får komma in i den fina kultursfären? Halleluja! Mer av detta tack! Läs artikeln här.

Vintips: Vina Albina Reserva

Rioja är väl inte direkt det hippaste vinområdet i världen numera, men jag är tillräckligt mycket av en traditionalist för att fortfarande gå igång på en välgjord klassisk spanjor. 2001 Vina Albina Reserva passar den beskrivningen perfekt. Producenten är anrika Bodegas Riojanas i Rioja Alta. Druvblandningen består av 80% Tempranillo, 15% Mazuelo och 5% Graciano som har fått vila 24 månader på amerikanska ekfat.

Doften är inbjudande med toner av cederträ (luktar som mina gamla skoblock), vanilj och torkad frukt. I munnen är det mjukt, välbalanserat med mera torkad frukt och bra pulvriga tanniner i bakgrunden. Kort sagt, en riktigt välgjord Rioja i klassisk stil, som smakar mycket gott till en enkel fredagssupé utan större matlagningsinsats. Det blev lite grönpepparpaté med rödlökscumberland, saltgurka och en färsk baguette.

Vinet fanns som en tillfällig nyhet hos Systembolaget 2008, och kostade då 149 kr, men är nu tyvärr slutsålt hos importören. Det är dock ett av de mest sålda reserva-vinerna i Spanien, och produceras i relativt stora kvantiteter, så det bör vara rätt lätt att få tag på ändå, t.ex. i Danmark.

Bourgogne framför brasan

Ungarna är i säng, och lugnet lägrar sig i huset. Jag stänger av TV:n och slår mig istället ner framför brasan, med ett glas Bourgogne, för lite avkoppling och filosoferande. Jag är gräsänkling i helgen, så en av gårdagens halvflaskor från Bryssel blir precis lagom. Valet faller på 2007 Jean-Luc Aegerter Savigny-les-Beaune Vieilles Vignes.

Direkt ur flaskan är vinet ganska knutet och intetsägande. Efter ca. en halvtimme i glaset börjar det dock hända saker. Man får en doft av körsbär och lite jordgubbar. I munnen dominerar syrliga körsbär, och jordgubbarna i bakgrunden är nog lite omogna, för syran är hög genom hela registret. Tidigare dekantering eller ytterligare några års vila i källaren hade nog gjort susen, men det är lätt att vara efterklok. Brasan är dock varm och skön, och syrliga körsbär är ganska gott ändå.

Belgiska inköp

Trafiken från centrala Bryssel ut till flygplatsen flöt på förhållandevis bra, så vi kom till terminalen lite tidigare än beräknat. Det fanns med andra ord gott om tid att botanisera bland dryckesutbudet. På andra våningen i terminal A finns en vinbutik som heter Epicure. Där lyckades jag slå ihjäl en hel del tid i väntan på flygets avgång.

Prismässigt så var det inte så många direkta fynd, men det är alltid kul att exponeras för ett nytt utbud av viner. Jag fastnade till slut för ett par flaskor Bordeaux, en att dricka nu, och en för källaren. Den som åker ner i källaren är 2007 Château Haut-Milon från Pauillac. Däremot så är nog 2000 Château Le Bourdieu från Médoc mogen att drickas ganska snart. Jag hittade även ett par intressanta halvflaskor som kan vara bra att ha på lut när ett par glas räcker. Dels Château Cantemerles andravin, 2005 Les Allées de Cantemerle och sedan en Bourgogne från firman Jean-Luc Aegerter, 2007 Savigny-les-Beaune Vieilles Vignes. Som avrundning åkte också en 2007 M. Chapoutier Crozes-Hermitage Petite Ruche och en 2007 Domaine Denojean Fleurie ner i shoppingkorgen. Med andra ord blev det 100% Frankrike idag.

Men minst lika roligt som att köpa vin, var det denna gång att köpa belgisk choklad. En av de mest exklusiva choklad-märkena, Pierre Marcolini, där allt framställs hantverksmässigt i liten skala, visade sig ha sin tillverkning och huvudbutik mitt emot vårt hotell. I konferensens lunchpaus var vi flera som smet över torget för att låta oss förföras av chokladkreationerna. Pierre har definitivt låtit sig inspireras av vinbranschen, då han tillverkar en serie med Grand Cru-choklad där kakaobönorna kommer från en och samma odling, som är namngiven på kartongen. Vad sägs om Finca La Joya från Tabasco-regionen i Mexico där man odlar den ovanliga kakaobönan Criollo Porcelana. Av denna skörd har Pierre Marcolini gjort en mörk choklad med 72% kakao som är mycket god. Det finns minsann fler njutningsmedel än vin här i världen.

Comfort Food i Bryssel

Jag är nu på resande fot och tillbringar ett par dagar på konferens i Bryssel. Efter en hel dag instängd i ett underjordiskt konferensrum utan fönster, och med dålig luft, så var det härligt med en kvällspromenad genom centrala Bryssel. Vi strosar förbi Grand Place, som måste vara ett av världens vackraste torg. även då det är fyllt av hjorder av turister. Vi hamnar till slut på en restaurang som heter Falstaff, vid börshuset. Inredningen är genuin Art Deco och restaurangen har funnits på denna plats sedan 1903, och är nu t.o.m. klassad som historiskt monument. Med läget, på 19 rue Henri Maus, bara två kvarter från Grand Place, får man en lagom blandning av genuin upplevelse och turistfälla.

Maten som serveras är definitivt genuint belgisk, och paradnumret är givetvis "moules & frites", även om min äventyrlige bordsgranne satsar på en välstekt kanin som ser riktigt smaklig ut. Musslorna skopas upp med hjälp av ett tomt skal som används som en tång. Pommes frites doppas i kladdig majonnäs för att göra upplevelsen total. Det är inte någon enastående kulinarisk upplevelse, men härlig comfort food.

Detta är visserligen en vinblogg, men vår belgiske värd förbjuder oss mer eller mindre att dricka något annat än öl till denna belgiska nationalrätt. Jag kastar ändå ett getöga på vinlistan, och inser snabbt att värden har helt rätt. Utbudet består nämligen av husets röda, husets vita, husets rosé samt husets chardonnay, medan öllistan är betydligt längre. Molluskerna sköljs därför ner med en kall Leffe Blonde enligt instruktion. Jag hoppas istället att vinintresset kan stimuleras via några spännande inköp på flygplatsen imorgon.

Att lagra eller dricka nu.....

Jag gillar att lagra de viner som jag köper. Dels är det väl samlaren i mig som vaknar till liv, och jag känner en verklig tillfredsställelse över den lilla kollektionen som jag har nere i källarskrubben. Dels så gillar jag helt enkelt att dricka lite mognare viner. Jag köper kontinuerligt sådant som verkar intressant, och har det dessutom lagringspotential så åker det direkt ner i källaren, för att glömmas några år. Därför kommer det mesta av konsumtionen numera från källarlagret snarare än direktinköp.

Samtidigt inser jag ju att de flesta viner som görs idag går alldeles utmärkt att dricka unga. Kanske är jag alldeles för försiktig med korkskruven. Min normala referensram är att en 2006:a fortfarande känns väldigt ung, en 2004:a kanske kan gå an, men helst ska en flaska ha minst 8-10 år på nacken innan korken dras. Idag surfade jag runt lite på Wine Spectators innehållsrika sida (där man tyvärr måste betala för mycket av det intressanta innehållet), och fann då deras synnerligen ambitiösa årgångstabell. Det är kanske den jag skall ha fasttejpad på väggen nere i källaren, så att jag vågar plocka upp lite nyare fynd för ett möte med korkskruven. Årgång 2007 i södra Frankrike producerade ju fantastiska viner som går utmärkta att njuta redan nu. Jag kanske t.o.m. skulle våga dra korken ur en 2006:a från Bourgogne? Bordeaux 2005 någon? Be brave! Go for it!

Vintips: Lohsa

Idag lagade jag en riktigt krämig och god lasagne, gjord på plattor av färsk pasta. För en gång skull var det en rätt som verkade falla hela familjen i smaken. Gör man en stor långpanna så blir det också mat över till några lunchportioner för frysen.

Italiensk mat kräver italienskt vin. Vi korkar upp 2002 Lohsa från Maremma i Toscana. Inget Sangiovese denna gång, utan vinet är gjort huvudsakligen på Cabernet Sauvignon, med ett litet inslag av Petit Verdot och Alicante. Doften är full av svarta vinbär. Smaken fortsätter med mogna, söta svarta vinbär, och fint pulvriga tanniner i bakgrunden. Detta är riktigt gott, och det hade definitivt klarat av att hantera kraftigare mat än lasagnen också. Denna flaska inhandlades för några år sedan, men nu erbjuds 2006 Mandrone di Lohsa på Systemet för 249 kr. Johan Lidby är importör.

Cuvée du Vatican, igen!

Ja, jag vet att det är lite tjatigt, eftersom i princip samtliga vinbloggare redan höjt detta vin till skyarna, men jag kan inte låta bli. Under veckan har ytterligare två flaskor 2007 Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages inmundigats, och det är lika härligt varje gång. Varm, pepprig fyllighet och utmärkt till mat. Bravo Bristly! När kommer nästa sändning? Jag har nu bara en flaska kvar i källarskrubben, av ursprungliga sex, så man börjar känna sig lite fattig.

Afrikana & Petite Sirah

Kommer ni ihåg den populära 80-talsrätten Afrikana? Jag lyckades idag damma av ett gammalt recept för en riktig nostalgitripp. Vad sägs om konjaksflamberad fläskfilé i en krämig currysås, serverad med ris, mangochutney, bananer, mandarinklyftor och jordnötter. Det var faktiskt riktigt gott, men definitivt en liten utmaning vad gäller vinvalet.

Till slut fastnade jag för 2005 Vina Robles Jardine Petite Sirah. Detta var ett spontant rea-köp på Regeringsgatan för några dagar sedan. Efter två prissänkningar kostar det nu 119 kr, snudd på halva originalpriset. Vina Robles ligger i Paso Robles-distriktet i mellersta Kalifornien, och etablerades från scratch av schweizaren Hans Nef med start 1996.

Vinet är mörkt, nästan blålila, och ogenomträngligt. Doften ger mycket mörka bär. I munnen lite vinbär, men också syrliga körsbär. Syran är definitivt högre än tanninerna, och vinet ger ett förvånansvärt slankt intryck. Det var väl inte världens bästa matchning till Fläskfilé Afrikana, men det smakade definitivt bättre senare på kvällen till en ostbit. Ett småtrevligt rea-vin, men jag är faktiskt glad att jag inte betalade fullpris. Vina Robles har en proffsig hemsida, komplett med webkameror som sänder direkt från vinrankorna. Lite coolt!

Tokajer, kejsarens vin

Jag underlät att blogga om nyårsaftonens sista vin, men det tar vi igen nu. Middagen avslutades nämligen med desserten Gino, dvs gratinerad frukt under ett täcke av vit choklad, serverad med vaniljglass. Till detta drack vi 2000 Oremus Tokaji Aszú 3 puttonyos. Tokajer är ett verkligt klassiskt dessertvin. I distriktet i nordöstra Ungern, mot gränsen mot Slovakien, har det odlats vin sedan 900-talet. Den söta Tokaji Aszú görs av den lokala druvan Furmint, som utvecklar ädelröta om man lämnar dem tillräckligt länge på rankorna. Puttonyos är namnet på de 20-literskorgar som druvorna bärs in i vid skörden, och 3 puttonyos anger att 3 korgar ädelrötade druvor tillsätts i varje jäskar med vanlig druvmust. Med andra ord, ju fler puttonyos, desto sötare och exklusivare.

Färgen är djupt gyllengul och doften en aning knäckigt bränd, med övermogna äpplen i bakgrunden. I munnen är smaken givetvis söt, men det blir aldrig sliskigt för syran är också hög och balanserar upp det hela utmärkt. Smaken innehåller också härliga godsaker såsom knäck, honung, mandelmassa, aprikoser och äpplen. Tokajer är en av mina favoriter i dessertvinskategorin, och det ligger alltid några flaskor på lut i källaren. Just den här flaskan inhandlades på Kastrup taxfree för några år sedan, men på Systembolaget hittar man snarlika och utmärkta St Stephan's Crown 3 puttonyos för 114 kr. Det går också att uppgradera till 5 puttonyos för 129 kr.