Raventós igen!

Nu har vi hunnit prova två av vinerna jag fick med mig hem från Spanien och Raventós i Blanc. Först ut var det röda 2005 Isabel Negra, ett Penedes-vin som består av 50% Merlot och 50% Cabernet Sauvignon. Doften överraskar med lite multnande löv och mosade körsbär. Smaken fortsätter med friska körsbär, uppbackade av bra tanniner. Detta är ett utmärkt matvin, och en mycket trevlig bekantskap. Jag borde köpt fler flaskor, men det är svårt att släpa med för mycket på flyget.

Det andra vinet från Raventós heter 2007 Silencis, och är ett vitt vin gjort på den lokala druvan Xarello. Detta är en druva som ofta ingår som en komponent i cava, men jag har aldrig förut druckit ett vin gjort på 100% Xarello. Färgen är halmgul, och doften ger mest citrustoner. I munnen smakar det som en blandning av syrlig grapefrukt och det lite beska från en grön paprika. Det är en intressant ny upplevelse, men inget jag kommer att springa benen av mig för att få tag på igen.

Teatergrillen

I veckan hade jag tillfälle till lite representation efter ett styrelsemöte, och vi hamnade på Teatergrillen, som brukar vara ett säkert kort, både vad gäller miljö, mat och dryck. Kändisfaktorn är också mycket hög. Från vårt hörnbord hade jag uppsikt över en melodifestivalartist, en minister, tillika partiledare och en välkänd chefredaktör, i samspråk med en ännu kändare journalist, författare och numera också agent (eller var det spion).

Till förrätt valde jag mycket välsmakande rökta pilgrimsmusslor. Varmrättsvalet föll sedan på den eviga favoriten Biff Rydberg. Här blev jag dock lite besviken. Vissa av köttbitarna var mycket röda, trots att jag beställt medium, och det var ingen riktig sting i såsen. Nej den bästa Biff Rydberg i Stockholm får man fortfarande på Prinsen, några kvarter bort.

Tyvärr var jag bilförare denna kväll, så vinkonsumtionen inskränkte sig till att smutta på ett halvt glas till varmrätten. Vinlistan på Teatergrillen är mycket duglig, och sträcker sig från vardagsviner till La Tache för 14 000 kr. Jag fastnade i vanlig ordning på Bourgogne-sidan. Mitt förstaval där, en Chambolle Musigny, var tyvärr slut, så det fick istället bli 2005 Bruno Clair Vosne Romanée Les Champs Perdrix. Denna vingård ligger faktiskt alldeles ovanför La Tache, men upplevelsen var nog många mil därifrån. Doften gav lovande röda bär, men sedan levererade vinet inte riktigt när jag väl smakade. Syrorna var höga och lite kantiga, och frukten var för gles för att hänga med i svängarna. Den här kvällens behållning var nog mer kändisskvaller än mat- och vinupplevelse tyvärr.

Domaine Magellan Alios

I helgen har vi druckit ytterligare ett vin levererat av Australian Wine Club. Denna gång korkade vi upp 2005 Domaine Magellan Alios. Vinmakaren Bruno Lafon ligger bakom detta vin från Languedoc. Druvblandningen är 50% Grenache, 30% Syrah och 20% Mourvedre. Det är ett riktigt kraftpaket med mycket mörka bär, och en charmig avslutning där man förnimmer lite söt Skåne-lakrits. Det här är en vingård jag gärna besöker och handlar av under sommarens Frankrike-resa.

Vinshopping i Barcelona

Igår eftermiddag hade jag ett par timmar att disponera fritt i Barcelona innan det var dags att bege sig till flygplatsen för hemfärd. En kamrat som bor i staden sedan länge hade tipsat mig om stadsdelen Born, och kvarteren runt kyrkan St:a Maria del Mar. Mycket riktigt, där fann jag några trånga gator som huserade både trevliga vinbarer och små vinbutiker. Jag smet in på ett ställe med det fransk-klingande namnet, "La Carte des Vins" där utbudet såg intressant ut. Det är ju inte så många flaskor som man får plats med i packningen, men jag kom i alla fall ut med ett smakprov vardera från Priorat, Ribera del Duero och Rioja.

Det var 2004 Allende (Rioja), 2006 Atalayas de Golban (Ribera del Duero) och 2007 Les Terrasses (Priorat). Jag visste egentligen inte så mycket om vinerna i butiken, utan gick mest på magkänsla. Nu har jag gjort en gnutta research på nätet, och vet lite mera. Finca Allende är en ny modern Rioja-producent, och detta vin sägs ha fått 92 poäng av självaste Parker. Atalayas görs av Miguel Sanchez som tydligen också åtnjuter ett gott rykte. Slutligen Les Terrasses som är Alvaro Palacios instegsvin, men denna man gör också L'Ermita som lär vara Spaniens just nu dyraste vin, så kvalitet bör finnas där. Nu får vi snart se om smaklökarna godkänner magens val. Jag återkommer med recensioner.

På Barcelonas flygplats hittade jag sedan ytterligare en mycket välsorterad vinbutik, som hette Cal Pere. De hade nästan bara spanska viner, med ett särskilt bra sortiment från de närbelägna distrikten Penedes och Priorat. Priserna var dock lite högre ute på flygplatsen än i butiken inne i stan.

Cava från Raventós i Blanc

Nu har jag haft förmånen att tillbringa två dagar i Barcelona för att provköra den nya Audi A8. Ibland är jobbet tufft. Första dagens provkörning gick dessutom genom vinodlingarna i Penedes, med ett lunchstopp på vingården Raventós i Blanc. Av förklarliga skäl blev det inget tillfälle till provsmakning av varorna där, eftersom eftermiddagen innehöll ett höghastighetstest på bana, som fick prioriteras, men det var ändå en trevlig miljö att vistas i.

Raventós i Blanc är en ganska ung bodega, grundad 1986, men familjen Raventós har odlat vin på dessa marker sedan 1497. Det är framför allt en cava-producent även om man också har stilla viner i sortimentet. Anläggning är mycket imponerande, med väl tilltagna utrymmen och en modern arkitektur i tegel. Man klarade utan problem av att husera 150 hungriga bilhandlare från Norden. Kvalitetsambitionerna är höga, och man använder sig enbart av druvor från de egna odlingarna, som skördas för hand. Det innebär också att produktionen är lite mer begränsad än hos närmaste grannen tvärs över vägen, Codorniu.

På kvällen, efter ett antal mil både på allmän väg och bana i den fantastiska A8:an, fick vi till slut tillfälle att smaka Raventós cava, som fördrink till middagen. Två varianter serverades, dels standard-cavan 2007 L'Hereu Reserva Brut och sedan en rosé-cava, också från 2007, som heter de Nit Reserva. Båda var bra med krispigt frisk citrus och härliga små bubblor. Detta är så nära champagne man kan komma, utan att vara där. Min favorit blev faktiskt rosén, så några sådana flaskor fick följa med hem.

En del av Raventós viner finns på Systemet, och PrimeWine importerar. I sortimentet just nu hittar jag den snustorra Brut Nature för 99 kr, och från beställningssortimentet kan man få Gran Reservan Elisabet Raventós för 199 kr. Jag tycker dock att PrimeWine omedelbart skall försöka få in rosén. Den var riktigt smaskig.

www.raventos.com

Sportlovsviner

Jag har nu upplevt en hel vecka utan internet-uppkoppling, förpassad till en norsk hytte i Trysil. I gengäld har man fått massor av frisk luft, sol på näsan och riktigt trevlig skidåkning. Ett och annat glas vin har vi också hunnit konsumera. När man nu avlägsnar sig en bit från den trygga källarskrubben så vill man ju ha med sig några pålitliga viner som man vet kommer att leverera. Den här gången blev det Ravenswood Zinfandel Vintners Blend, Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages och vår nya vita favorit från Luxemburg, Wintrange Felsberg Riesling.

Den trevligaste vinupplevelsen under veckan var annars 2007 Sileni Cellar Selection Merlot, en nya zeeländare från Hawkes Bay som levererades av Australian Wine Club för något år sedan. Vi samlades hos goda vänner i grann-hyttan över en stor och innehållsrik fläskfilégryta på onsdagkvällen, och då korkades denna upp. Druvblandningen är 81% Merlot, 10% Cabernet Franc och 9% Malbec. Trevliga plommondofter möter en när man stoppar näsan i glaset, och frukten följer med i smaken och lite mera mörka bär tillkommer då. Tanninerna är mjuka och håller sig snällt i bakgrunden. Detta var ett mycket sympatiskt vin som matchade den gräddiga fläskfilégrytan på ett ypperligt sätt. Det är inte så dumt med sportlov, med sådan kvalitet på afterski.