Sen till mars-släppet

Det var ganska många månader sedan jag intresserade mig för ett nyhetssläpp på Systembolaget. Numera finns hela beställningssortimentet lättillgängligt via e-beställning, och med en del utlandsresor, kompletterat av små oberoende vinimportörers privatimport så känns det helt onödigt att hänga på låset vid ett bestämt månadsskifte. Just mars-släppet har jag dock läst en del gott om, och idag råkade jag befinna mig mitt i stan, i närheten av vinkällarbutiken i Passagen. Det blev med andra ord både spontanbesök och spontanköp.

Munskänkarna i Stockholm ordnar varje månad en provning av intressanta nyheter, som jag givetvis missade, men Finare Vinare var där. Detta inlägg var en god inspiration när jag sprang runt bland flaskorna i vinkällarbutiken. Först fastnade jag därför för 2010 Keller Riesling von der Fels. En god tysk riesling med Finare Vinares kvalitetsstämpel är aldrig fel. Sedan blev det rött för hela slanten, och givetvis några pinot noir. Först en amerikanare, 2009 Brewer-Clifton Pinot Noir från Santa Rita Hills. Goda recensioner och klarröd vaxad bullig kork gjorde att jag föll till föga. Synintryck är inte att förakta, som varje god marknadsförare vet.

Därefter föll jag för 2009 Volnay från producenten Fernand & Laurent Pillot. Just Volnay är en av mina favorit-byar i Bourgogne, och även detta vin har fått goda vitsord av Finare Vinare. En annan, lite mindre känd Bourgogne-by, är St Romain, som ligger i Côte de Beaune, i en sidodal västerut, alldeles bortanför Auxey-Duresses. Viner härifrån hittar man sällan i de svenska hyllorna så det fick också bli en flaska 2009 St Romain från Domaine Taupenot-Merme. Sist men inte minst så fastnade jag för 2009 Cornas från Paul Jaboulet Ainé. Cornas är en mycket liten AOC i norra Rhône-dalen nära staden Valence. Här produceras bara rött vin på 100% Syrah-druvor. Vinerna är kända för att kräva lång lagring, så dessa flaskor skall jag nog helt enkelt glömma bort de närmaste 10 åren. Det är kul med dammiga flaskor!

Vinprovning i skidbacken

Efter en härlig dag i skidbacken, hamnade jag till min stora förvåning mitt i en vinprovning. Strategiskt placerade, vid kabinbanans dalstation invid den gamla olympiabacken, stod ett gäng entusiaster från Bordeaux och bjöd på vin. Det var en organisation som marknadsförde de lite mindre glamorösa Bordeaux-vinerna, dvs de utan kommunbeteckning, AOC Bordeaux och Bordeaux Superieur. Ni kan läsa mer om denna satsning på www.planete-bordeaux.fr

De hade byggt upp en hel liten utställning i snön, och en välartikulerad sommelier, utrustad med mikrofon och högtalare, bjöd upp till provning. Det var bara att sparka av sig skidorna och ställa upp. Tre viner provades, en rosé och två röda. Rosén var alldeles utmärkt, och det sista röda riktigt trevligt också. Iförd skidkläder, utan tillgång till anteckningsmaterial, och med en hjärna som var mer inriktad på snö än vin, så blir inte beskrivningarna mer detaljerade än så denna gång. Företeelsen som sådan var dock synnerligen trevlig. Kanske något att ta efter i Sälen eller Åre? Skistar ställer säkert gärna upp med utrymme, men ett visst monopol, och några andra detaljer i den svenska alkohollagstiftningen, måste kanske bort först.

Vin i Val d'Isere

Skidåkningen i Val d'Isere är magnifik redan från början, och om man till detta lägger mycket snö och klarblå himmel så blir upplevelsen optimal. Dessutom finns det en riktig by att strosa igenom, med ett digert utbud av restauranger och barer. Vi hamnade en kväll på en gemytlig fondue-restaurang, och provade då det lokala röda Savoie-vinet. Det hette 2010 Mondeuse Les Rocailles. Mondeuse är namnet på druvan som vinet är gjort på, vilket var en helt ny bekantskap för mig. Det serverades kylt, och gick i den lätta, syrliga stilen. Det fungerade helt ok till en fet ost-fondue, men inget jag sippar en fredagskväll, eller vill ta med mig hem i resväskan.

Den lokala mataffären i byn, Spar, visar sig ha ett helt fantastiskt vinutbud. Det känns som ungefär en tredjedel av ytan är fylld av flaskor, och det går att få tag på både Latour, Mouton Rotschild och Bourgogne Grand Crus. Dessa flaskor låg dock lite utanför min budgetram. Däremot hittade jag ett vin jag bara läst om tidigare, men aldrig druckit, nämligen Vin de Paille, från Jura. Jag slog genast till på en flaska av årgång 1999, från producenten Caves de la Muyre. Detta är ett vitt dessertvin, gjort på druvorna Chardonnay och Poulsard. Dessa torkas på en bädd av halm innan pressning för ökad koncentration, därav namnet (paille = halm). Vin de Paille kan gärna lagras upp till 25 år, och avnjutes helst till gåslever eller en choklad-dessert. Det låter väl spännande! Denna flaska åker nu ner i källaren i ett antal år.

Blixtvisit i Piemontes huvudstad

På väg till skidåkning i Alperna blir det en övernattning i Torino, huvudstad i regionen Piemonte. Då är man med andra ord nästan i Barolo och Barbaresco-land. Vi anländer ganska sent och är hungriga. Efter att planlöst ha strosat genom Torinos centrum så hamnar vi till sist på en genuin trattoria där de serverar ljuvlig pizza. Kyparen rekommenderar en 2010 Dolcetto d'Alba från Terre del Barolo som smakar utmärkt. Fruktighet och hög syra hanterar pizza-osten föredömligt.

Nästa morgon blir det ytterligare en stadspromenad, och vi går förbi ett kafé, som förutom cappucino och croissant också säljer vinflaskor över disk, från producenten Angelo Negro. Jag slår till på både Dolcetto och Barbera. Dessutom har de 2007 Produttori Barbaresco till ett rimligt pris, så det blir en sådan flaska till packningen också. Sedan bär det av västerut, mot de franska alperna. Väl där så har vi lyckats konsumera både Dolcetton och Barberan. Dolcetton var riktigt charmig med massor av röd frukt, lagom hög syra och medelfyllig. Perfekt till pasta och kyckling. Barberan, var betydligt mörkare, fylligare med björnbärstoner, körsbär och lite tanniner att stadga upp det hela med. Detta är faktiskt en av de bästa Barbera d'Alba som jag druckit. Årgången är 2009 och den kommer från en vingård som heter Bertu. Jag önskar att jag hade köpt fler flaskor.