Vinprovning på Caves Notre Dame

Caves Notre Dame är en av Montpelliers största och äldsta vinbutiker. Den drivs sedan över 30 år av en synnerligen sympatisk och kunnig gentleman som heter Alain Martin. Han är utbildad önolog, och har hunnit med att praktiserat sitt yrke på vingårdar runt om i hela Europa, innan han blev vinbutiksägare. Min franske kompis Fred råkar vara både stamkund hos, och mycket god vän med denne Alain Martin. Därför blir vi inbjudna till en exklusiv, privat vinprovning med Alain i butiken, efter stängning. Här finns ett bra utbud av viner från alla franska regioner, men Languedoc-sortimentet är synnerligen imponerande.

Dessutom har Alain, lite som ett hobby-projekt vid sidan om vinbutiken, drivit en egen vingård, under de senaste 10 åren. Den heter Clos Sorian, och ligger på sluttningarna väster om Montpellier, strax utanför den lilla staden Pézenas. Under kvällen får vi tillfälle att prova ett stort urval av Languedoc-viner, samt ett antal olika årgångar av Alains eget Clos Sorian. Festen kan börja!

Alain inleder med att säga att han är mycket språk-kunnig, och behärskar många språk, men de är alla franska. Han talar klart och tydligt, utan den ibland lite besvärliga sydfranska dialekten, men jag får ändå koncentrera mig till fullo för att hänga med, och några noggranna anteckningar är det inte tal om. Därför blir dessa noteringar kanhända lite knapphändiga, men jag kan intyga att det var en formidabel kväll. Vi börjar med några vita Languedoc-viner från 2011. Domaine del'Arjolle Cuvée Equilibre är gjord på Sauvignon Blanc och Viogner, och är en frisk, krispig bekantskap med härlig syra. Helt klart ett bra skaldjursvin. Vi fortsätter med Rosmarinus från Domaine Calage Resseguier. Detta är ett mer traditionellt vitt Languedoc-vin, gjort på Grenache och Roussanne. Här får vi tropiska frukter och lite mer komplexitet. Detta är hustruns favorit, medan jag lutar åt det mer krispiga hållet. Efter denna uppvärmning ber Alain mig söka rätt på ytterligare ett vitt Languedoc-vin i hyllorna som jag vill prova. Fritt fram, som ett barn i en godisbutik! Jag fastnar för Chateau de la Negly Blanc. Detta är en väl ansedd egendom i La Clape som jag är nyfiken på. Tyvärr visar det sig att vinet är klumpigt ekat, och inte särskilt njutbart nu. Här krävs nog lite lagring för att runda av de skarpa kanterna.

Efter uppvärmningen blir det ett första smakprov av Clos Sorian. Vi får egendomens rosé i glasen. Detta är en seriös mat-rosé med fin fyllighet, tack vare en försiktig eklagring. Mycket intressant och gott. Det står ett antal röda flaskor från Clos Sorian uppradade också, men innan vi kastar oss över dem så har Alain en annan överraskning på lut. Han har hört att jag är Bourgogne-älskare, så han har plockat fram något så ovanligt som en 100% Pinot Noir från Languedoc. Vinet heter 2011 Domaine de Clovallon Pinot Noir. Det är mjukt bärfruktigt, och väldigt behagligt att dricka, men syran är tämligen låg. Detta fungerar nog utmärkt lite lätt kylt som sommarvin.

Alain köpte egendomen Clos Sorian 2001. Det var då bara 6 hektar mark, visserligen med gamla vinstockar av Grenache och Syrah, men inga vingårdsbyggnader eller andra faciliteter. Alain fick mer eller mindre börja från scratch, med både arbetet med vinrankorna och produktionsanläggningen. Gallring och ny uppbindning, ingen användning av kemikalier över huvudtaget och givetvis helt manuell skörd var några av de ny grepp som vidtogs. Första årgången blev 2003. Den är tyvärr helt uppdrucken nu, men vi fick inleda med att prova 2004. Detta är ett förvånansvärt kraftigt vin med dominanta tanniner och mörk frukt. Jag hade inte gissat att det redan hade åtta år på nacken. Här finns definitivt lagringspotential kvar. Vi fortsätter med 2006, som är mjukare, väl balanserat, och riktigt gott att dricka nu. 2007 skall lagras ytterligare, men uppvisar fin potential med mörka bär och lite lakritsbett i eftersmaken. Min favorit blir 2006:an, men Alain hävdar bestämt att 2007:an är ännu bättre, men den behöver ytterligare några år på flaska.

Clos Sorian:s vanliga Coteaux de Languedoc är ungefär 50% Grenache och 50% Syrah. År 2007 hade Alain köpt ytterligare lite intilliggande mark, och han prövade då att göra ett mer Syrah-baserat vin, med utnyttjande av under-appelationen Gris de Montpellier. Detta vin fick avsluta provningen, och det var en riktigt bra final må jag säga. Jag trodde nästan för ett ögonblick att jag var förflyttad till Rhône-dalen. Garrigue, anis, mörka körsbär, kort sagt massor av godsaker. Ett riktigt härligt vin. Nu har tyvärr Alain just sålt Clos Sorian. Det blev helt enkelt för mycket jobb med både vingård och vinbutik. Han har dock behållit hela lagret av redan producerat vin, så det finns några flaskor kvar att ta av. Vi trodde nu att vi var klara för kvällen, men då uppmanar Alain mig återigen att gå ut i butiken och välja ett sista rött Languedoc-vin som jag vill prova. "A kid in a candy store" igen alltså. Efter noggrann spaning i de välfyllda hyllorna fastnade jag för 2009 Domaine d'Aupilhac Les Cocalières. Jag har läst om den dynamiske vinmakaren Sylvain Fadat från Montpeyroux, men ännu inte druckit något av hans viner. Alain nickade gillande åt valet, och korkade upp. Det blev en mycket bra avslutning, med en smakrik, pepprig Coteaux de Languedoc.

Innan vi lämnade den sedan länge stängda butiken, så fick Alain starta upp kassaregistret igen, för några av kvällens favoritviner måste få följa med hem till Sverige. Det blev ett antal lådor till kompispriser, så vi fick backa upp bilen till varuleveransporten på baksidan för att lasta in. Tack Alain och Fred för en helt fantastisk vinprovarafton. Jag hoppas att jag kan återgälda en bråkdel av detta i Stockholm någon gång.

Snabbvisit hos Mas de Daumas Gassac

Nästa anhalt på Frankrike-turnén blir Languedoc, närmare bestämt den lilla byn Vic-la-Gardiole, som ligger strax söder om Montpellier, och bara tre kilometer från Medelhavet. Här har vi franska vänner att besöka, och familjen vill ägna sig åt sol och bad, så utrymmet att utforska några av de intressanta vingårdarna i närområdet blir mycket begränsat. Det jag hinner med är en snabbvisit på Mas de Daumas Gassac utanför byn Aniane, för att hämta en förbeställd låda av den nyligen buteljerade årgång 2010 av deras röda vin. Det kostar normalt ca. 30€ flaskan, men då jag förbeställde i höstas kom jag undan med 20€, och det känns som ett mycket bra pris för detta kvalitetsvin.

Väl på plats så blev det också några flaskor av deras vita av årgång 2011. Det är ett oerhört smakrikt vin med tropiska frukter och lång eftersmak. Det kan drickas nu, men vinner också på lagring. Slutligen så kunde jag inte heller motstå några flaskor av deras Frizzante. Detta är ett mousserande rosévin, med både färg och smak som hallonsaft. Kanske inte riktigt seriöst, men ack så läskande i immiga iskalla glas en varm sommardag. Jag fick bonuspoäng av kära hustrun när jag kom hem med just denna last.

Vinbutik i Beaune

Efter vingårdsbesöken blev det lunch och lite shopping i Beaune, innan fortsatt färd söderut mot Medelhavet. En butik man inte vill missa är Athenaeum. Den ligger mitt emot Hotel Dieu mitt i centrum. Det är framför allt en bokhandel med inriktning mot vinlitteratur, men här finns också vinprylar och tillbehör av alla de sorter. Längst in i lokalen ligger dessutom en "cave" med ett ganska litet men bra sortiment av lokala viner, både dyrgripar och enklare vardagsviner. Är man det minsta vinintresserad så går det lätt att tillbringa en timme här. Den här gången investerade jag i ett par utmärkt detaljerade kartor över vindistrikten i Bourgogne och Bordeaux.

Chateau de Meursault

Återresan från Auxey-Duresses mot Beaune gick genom Meursault, och där svängde vi förbi Chateau de Meursault. De erbjuder en helt annan upplevelse vad gäller vingårdsbesök, mer i linje med de stora slotten i Bordeaux. Man kör in och parkerar på slottsgården, och sedan lotsas besökare in i en av slottets flyglar. Entreavgiften är 15€. För detta får man ett litet vinprovarglas, en rundtur, först genom slottets konstsamling, och sedan ner i källaren för att beskåda vinlagringen. Sedan avslutas besöket med provning av sju olika viner, och inköp av det man vill ha. Mycket proffsigt och välorganiserat förvisso, men på charm-skalan ligger man ljusår efter förmiddagens två första besök. Vinerna är välgjorda, men också ganska dyra, så här plockade jag bara med mig några enstaka flaskor av 2008 Pommard Les Petits Noizons och 2008 Savigny-les-Beaune. Vi provade givetvis även deras Meursault, men jag tyckte att ek-karaktären var lite för påträngande, så det blev inget köp av detta vin.

Tredje besöket hos Michel Prunier & Fille

Jag har vid det här laget hunnit besöka ganska många vingårdar, men allra högst upp i charm-ligan ligger Michel Prunier & Fille, mitt i byn Auxey-Duresses. Nu var det dags för tredje besöket. Denna gång har jag faktiskt ringt och bokat en tid, istället för att bara knacka på dörren som vi har gjort vid tidigare tillfällen. Vid ankomsten står Estelle Prunier och klistrar etiketter på flaskor, tillsammans med sin lilla dotter, men hon kommer snabbt och tar hand om oss i det mysiga källarvalvet direkt under köket. Det här är verkligen ett småskaligt familjeföretag, som det finns så många av Bourgogne. Familjen har totalt 12 hektar, varav 6 i egen ägo, och 6 arrenderade. Huvuddelen av produktionen är kopplad till byn Auxey-Duresses, men man äger också ett premier cru-läge i Volnay, och mark i Meursault.

Estelle visar oss entusiastiskt runt bland vintunnorna i källarvalven, och barnen tycker faktiskt att det är ganska spännande därnere. Sedan vidtar provning, där vi fokuserar på de röda vinerna, även om det också finns både vit Meursault, Cremant de Bourgogne och rosé i sortimentet. Kommunvinet 2010 Auxey-Duresses är friskt med bra balans mellan syra och hallonfrukt, men behöver nog något års lagring för att komma helt till sin rätt. 2008 Auxey-Duresses Premier Cru, som är en cuvée från tre olika  premier cru-lägen i byn, är en riktigt trevlig bekantskap, fullt drickbar nu, med mjuka tanniner och fin frukt. 2008 Auxey-Duresses Clos du Val Premier Cru är Pruniers prestigevin, och här är det betydligt mer kraft, och rejäla tanniner. Detta skall definitivt lagras några år, men går nog en spännande framtid till mötes. Vi avslutar med att prova 2008 Volnay Les Caillerets Premier Cru. Den känns mer sofistikerad och harmonisk än exemplaret från samma läge som vi just provade i Volnay, men så har också detta vin ytterligare två års lagring på flaska.

Efter denna synnerligen trevliga provning så var det dags för lite större inköp. Jag tror att jag kom därifrån med 30 flaskor. Estelle slängde glatt med en bonus-flaska och önskade oss välkomna åter, och det blir definitivt fler besök. Michel Prunier & Fille är numera ett obligatoriskt stopp när Bourgogne besöks. Kontaktupgifter finns på deras mycket sparsmakade hemsida. Läs gärna också den trevliga intervjun med Estelle på Bergmans Bourgogne.

Domaine Christophe Vaudoisey i Volnay

Familjen har bara givit mig en halv dag för vingårdsbesök, så det gäller att vara effektiv. Som tur är så är avstånden korta, och Beaune en utmärkt utgångspunkt. Vi checkar ut från hotellet på morgonen och ger oss av på landsvägen rakt österut. Vi kör genom Pommard och snuddar vid Meursault, men mitt första mål är Volnay. Denna lilla by, med endast ca. 300 invånare, ligger mycket vackert på sluttningen ovanför betydligt större Meursault, och med många fina sydlägen. Vi parkerar på det lilla torget och jag ser den trevliga skyltningen på bilden. Den leder mig rakt in till Domaine Christophe Vaudoisey, på västra sidan av torget. Madame Vaudoisey tar emot oss, och leder oss rakt ner i källaren, där provsmakningsflaskorna står uppradade, även om hon påpekar att det kan vara svårt att prova vin direkt efter frukost (klockan har nu hunnit bli cirka 10).

Vi låter dock inte detta hindra oss, utan ger oss genast i kast med en utvärdering av husets tre olika Volnay Premier Cru av årgång 2010. Vi börjar med Les Mitans, som trots rejäla tanniner känns ganska mjuk och tillgänglig redan. Les Caillerets är betydligt robustare och känns snarast klumpig bredvid Les Mitans. Vi avslutar med Clos des Chènes, som är ett riktigt kraftpaket med ordentlig lagringspotential. Jag handlar ett antal flaskor av Les Mitans och Clos des Chènes för det ganska facila priset 23€. Det vanliga kommun-vinet Volnay kostar bara 15€, så det går inte heller att motstå. Efter denna synnerligen trevliga inledningen på förmiddagen, går färden vidare, till grannbyn Auxey-Duresses.