Skaldjursfest à la Bretagne

Efter Bordeaux så landar den franska rundresan i södra Bretagne, för två veckors sol och bad. Det blir därmed också tillfällig paus i vingårdsbesöken. De första riktigt intressanta vinbyarna i Loiredalen, såsom Vouvray eller Chinon, ligger nästan tre timmar bort, runt staden Tours, så det krävs riktigt dåligt strandväder för att den utflykten skall bli av.

Under tiden passar vi på att njuta av vad Bretagne har att erbjuda, och förutom fantastiska stränder, och ett mäktigt tidvatten, så står också skaldjur högt upp på listan. Fredagkvällen innan OS-invigningen (dvs en dryg månad sedan) ägnas åt en riktig skaldjursfest med ostron, musslor och nykokta langoustines. Allt smakar underbart, och sköljs ner med Muscadet Sevre et Mains Sur Lie. Denna AOC runt staden Nantes producerar torra, friska vita viner på muscadet-druvan, eller Melon de Bourgogne som den också kallas. 

Producenten Chateau de Racapé från byn Le Landreau har smällt upp en egen butik på vägen till stranden, för att fånga in turisterna, och vi tillhör definitivt den lättfångade skaran. Jag slår till på deras vanliga Muscadet Sevre et Mains Sur Lie av årgång 2011, men också en något dyrare variant, en Selection Vieilles Vignes. Bägge två smakar alldeles utmärkt till de salta blötdjuren, med mineraltoner, citrus och en liten gnutta honung och melon. Det dyrare vinet är dock lite fylligare och mer komplext i smaken. Det var faktiskt värt att spendera 60 cents extra. Normalflaskan kostar 3,50 € och Vieilles Vignes hela 4,10 €. Bra pris/kvalitet värde på detta, eller hur. 

Besök på Chateau Kirwan

Rundresan i Frankrike går vidare från Languedoc till Bordeaux. Det är svårt att motivera barnen till ideliga vingårdsbesök, så vi prioriterar en stranddag vid Arcachon, där La Dune de Pyla, Europas högsta sanddyn ligger. Om det inte hade varit för Biscaya-buktens glittrande vatten i fonden, så hade man trott sig förflyttad till Sahara. Det är ett utflyktsmål som jag varmt kan rekommendera. Väl tillbaka på hotellet så vill barnen sitta och spela på sina datorer, så hustrun och jag smiter iväg på en alldeles egen utflykt till Medoc.

Färden går rakt norrut från Bordeaux, mot Margaux och vi passerar kända slott som Cantemerle och Giscours. Målet är dock Chateau Kirwan, i utkanten av byn Cantenac, ett av få slott som har en öppen visning för spontanbesökare kl. 16 varje dag. Annars krävs oftast förhandsbokningar för att få komma till de mer prestigefulla egendomarna. Det är inte utan att jag saknar den familjära småskaligheten i Bourgogne, för kontrasterna är stora mellan dessa två regioner.

På Chateau Kirwan möts vi av en mycket professionell engelskspråkig guide med asiatiskt ursprung. Jag misstänker att hon också kan guida lika bra på kinesiska eller japanska. Här i Bordeaux är vin verkligen "big business" och de nya köpstarka vinkonsumenterna kommer nu ofta från Asien. Vi får en trevlig rundvandring på egendomen, där vi förutom slottet och vinrankorna får beskåda både betong- och ståltankar samt de många ekfaten. Vi får veta att egendomen fått sitt namn från en irländsk familj som ägde slottet under början av 1800-talet. I den stora Medoc-klassificeringen 1855 blev Chateau Kirwan klassat som 3:e Cru. Man har en areal på 40 hektar vinstockar, vilket skulle ha varit en gigantisk egendom i Bourgogne, men här i Bordeaux är det bara medelstort. 45% är planterat med Cabernet Sauvignon, 30% Merlot, 15% Cabernet Franc och slutligen 10% Petit Verdot. Det är framför allt den relativt höga andelen Petit Verdot som sticker ut. Detta brukar vara en kompletteringsdruva i Bordeaux, med ytterst små procentandelar, men på Kirwan tar den för sig lite mera.

Rundvandringen avslutas med en liten provsmakning vid bardisken i souvenirbutiken. Den inskränkte sig dock till några munnar av årgång 2007. Helt OK klassisk Bordeaux med svarta vinbär och blyertspenna, men egentligen alldeles för ung för att dricka nu. Det förvånade mig att man inte också bjöd på andra-vinet, Charmes de Kirwan. Priserna börjar på runt 50 € för Chateau Kirwan, och går upp till 115 € för den dyraste årgången, 2005. Andra-vinet kostar runt 25 €. Det är sympatiskt att man också erbjuder många av årgångarna på halvflaska. Här kan man förutom vin också inhandla korkskruvar, förkläden, vinpumpar, etc., allt med Chateau Kirwans logga. Några flaskor fick jag med mig hem, men det var svårt att handla lådvis till dessa ganska höga priser.

Le Jardin des Sens

Nu är vi hemma på ett regnigt Värmdö sedan flera veckor tillbaka, men det finns fortfarande kvar åtskilliga minnesbilder och anteckningar från sommarens Frankrike-resa, så det blir ytterligare några soliga inlägg här på Puttes Vinspalt.

Innan vi lämnade våra vänner Fred & Anne i Vic-la-Gardiole så insisterade jag att få bjuda dem på en god middag, som tack för deras fantastiska gästfrihet. Vi begav oss då till Le Jardin des Sens i Montpellier. Denna restaurang drivs av tvillingbröderna Jacques och Laurent Pourcel, som är riktiga kock-kändisar i Frankrike. De har byggt upp ett restaurangimperium med högklassig fransk kokkonst och har nu restauranger i såväl Asien, Nordafrika som Frankrike. Ursprunget är dock Le Jardin des Sens, som i många år haft två stjärnor i Guide Michelin. I årets guide tappade de dock den ena stjärnan, till Montpellier-bornas stora förvåning. Här lokalt anses fortfarande restaurangen vara stans bästa.

Restauranglokalen är som en stor kub, där tre av väggarna består av enorma glasfönster från golv till tak. På andra sidan fönstren finns en prunkande trädgård där man med fördel kan avnjuta sin fördrink. Själva matsalen har tre olika nivåer, som sluttar ner mot trädgården lite likt en amfiteater.  Förväntningarna blir höga när vi stegar in i denna läckra miljö. Lite årgångschampagne i form av 2002 Moët et Chandon, samt en amuse bouche trollas fram medan vi fördjupar oss i menyn. Vi fastnar alla för avsmakningsmenyn "Sense & Saveurs" med sju rätter.

Jag får förtroendet att välja vin. Då de första rätterna är hummersallad respektive havskatt så inleder vi med en flaska vit Bourgogne, nämligen 2010 Domaine Jacques Carillon Puligny-Montrachet Premier Cru Les Perrières. Sommeliern nickar gillande åt mitt val, och det är ju en lovande början. Vinet smakar också fantastiskt gott. Här finns frisk citrus, mineraltoner, men också en härligt smörig fyllighet från ekfatslagringen, och en gudomligt lång eftersmak. Detta är faktiskt ett av de bästa vita Bourgogne-vinerna som jag druckit hittills. Var kan jag få tag på fler flaskor?

Menyn fortsätter sedan med duvlår, serverade med en vaniljdoftande äppelpuré. Också detta är gudomligt gott, men då är det dags att växla över till rött vin. Vinlistan är som sig bör synnerligen omfattande, och utbudet av Languedoc-viner är enormt. Jag fastnar för Mas Jullien Les Etats d'Ame från byn Jonquières, bara några mil nordväst om Montpellier. Detta vin finns både i årgång 2006 och 2008, men sommeliern förordar bestämt 2008:an. Vinmakaren Olivier Jullien är känd för sin experimentlusta, och såväl druvsammansättning som odlingsplatser kan växla ordentligt mellan de olika årgångarna, så det är bäst att lyssna på sakkunskapen här. Även detta val visar sig vara en fullträff med härlig plommon- och körsbärsfrukt och en fin örtighet från garriguen. Det är ett kraftfullt vin men tannierna är redan välbalanserade och vi njuter i fulla drag.

Måltiden fortsätter med en magnifik ostbricka och inte mindre än tre olika desserter. Chokladcylindern fylld med vit chokladmousse och kola gick inte av för hackor. På bilden ovan ser ni jordgubbar under ett täcke av fin maräng, serverat med basilika-sorbet och kristalliserat socker. Riktigt smaskigt det också. Vi tumlade så småningom ut i sommarnatten synnerligen nöjda. Detta var faktiskt en av de bästa måltiderna hittills i mitt liv. En bra fransk stjärnkrog är helt enkelt en svårslagen upplevelse.