Kenyanska löpare känner man ju till, men kenyanska viner? Vi har förmånen att få spendera julen i detta fantastiska land, och då gäller det ju att prova de lokala produkterna. Initialt har vi fokuserat på den himmelska frukten, såsom färsk mango och ananas, men två flaskor kenyanskt vin har faktiskt också konsumerats. Vinproducenten i fråga heter Rift Valley Winery, och ligger i Naivasha, ca 1,5 timme med bil nordväst om Nairobi. Här har en pensionerad kenyanskt politiker, med ekonomiska resurser, byggt upp en liten inhemsk vinindustri, men expertis anställd från Sydafrika.
Vinerna säljs under varumärket Leleshwa, och vi började med att prova 2010 Leleshwa Shiraz till en smakrik kycklingcurry. Frukten var bra, men en dominans av blåbär, balanserad av en viss syra. Tanninerna lyste dock med sin frånvaro och vinet smakade en smula "kokt". Detta har dock en helt naturlig förklaring, efter en ganska långvarig exponering till drygt 30-gradig hetta. Leleshwa funkar som ett hyfsat vardagsvin, men det är ingenting som jag kommer att fylla resväskan med.
Vin nummer två var 2011 Leleshwa Sauvignon Blanc. Här får man syrlig citrusfrukt, främst grapefrukt, men smaken är kort och tunn. Detta funkar möjligtvis iskallt som en drink vid poolen, men som matvin till vår välkryddade red snapper höll det inte riktigt måttet. Kenya är nog fortfarande ett land för vinimport, inte export. Vi har medfört både bourgogne och champagne i bagaget, så att vi inte skall lida någon nöd över nyår. Rapport följer.....
tisdag 25 december 2012
tisdag 11 december 2012
Riesling heaven!
Ibland får man ett helt klockrent vin, som smakar precis så som man drömmer om att det ska göra, när man står där med flaskan i handen. Detta inträffade härom kvällen när vi korkade upp 2008 Mittelheim St Nikolaus Erstes Gewächs från Peter Jakob Kühn i Rheingau. Detta är helt enkelt riesling när den är som bäst. Kombinationen av mogna päron, aprikoser och persikor, uppbackad av en härlig citrus-syra, och lite diskreta petroleumtoner i avslutningen. Mums, mums! Denna flaska inhandlades i en vinbutik i Berlin för två år sedan. Jag kommer ihåg att den gick på drygt 20 €, men definitivt värd varenda cent. Varför köpte jag bara en flaska? Det borde ha varit minst en låda.
måndag 10 december 2012
Nobel-viner 2012
Förra året så dristade jag mig att blogga om Nobel-vinerna som avnjöts i Stadshuset. Även i år så sitter jag framför TV:n och blir nyfiken på vad de har i glasen på denna festernas fest. Det går snabbt att kolla upp på nobelprize.org. En pressrelease med både meny och vinlista släpptes kl. 19 idag. Där ser man att kvällen som sig bör inleddes med champagne. Valet föll i år på Joseph Perrier Cuvée Royale Brut Blanc de Blanc. Detta är en ny bekantskap för mig, men importör är Jacobsson & Söderström. Normalt säljs den bara i deras restaurangsortiment för 375 kr ex. moms, men det finns alltid privatimportsalternativet. Detta smakade nog utmärkt till kalixlöjrommen på bordet.
Till varmrätten serverades ett vin från Bordeauxs egen "bad boy" Jean-Luc Thunevin, nämligen 2009 3 de Valandraud. Detta är officiellt andravinet till Chateau Valandraud, från St Emilion på högra stranden. Jag har tyvärr inte druckit detta vin heller, men Vinovativa importerar, och deras beskrivning får det att vattnas i munnen på mig. Funkar bra till fasan i rödvinssås, eller vad tror ni.
Till desserten överger man Frankrike, och beger sig söderut till Spanien. Vinet heter 2010 Jorge Ordonez & Co Victoria No. 2. Det kommer från området runt Malaga, och är gjort på 100% Muscat-druvor. Spännande, eller hur. Även här kommer vinet från Vinovativas restaurangsortiment. Detta matchade en dessert bestående av körsbär, pistachenötter och mascarpone-ost. Jag önskar att jag hade varit där. Nästa år kanske......
PS. På nobelprize.org finns även länkar till samtliga menyer och vinlistor sedan starten 1901. Det kallar jag fantastisk kulturhistoria. Här går ju faktiskt att följa vintrender (eller kanske snarare vinklassiker) under 111 år.
Till varmrätten serverades ett vin från Bordeauxs egen "bad boy" Jean-Luc Thunevin, nämligen 2009 3 de Valandraud. Detta är officiellt andravinet till Chateau Valandraud, från St Emilion på högra stranden. Jag har tyvärr inte druckit detta vin heller, men Vinovativa importerar, och deras beskrivning får det att vattnas i munnen på mig. Funkar bra till fasan i rödvinssås, eller vad tror ni.
Till desserten överger man Frankrike, och beger sig söderut till Spanien. Vinet heter 2010 Jorge Ordonez & Co Victoria No. 2. Det kommer från området runt Malaga, och är gjort på 100% Muscat-druvor. Spännande, eller hur. Även här kommer vinet från Vinovativas restaurangsortiment. Detta matchade en dessert bestående av körsbär, pistachenötter och mascarpone-ost. Jag önskar att jag hade varit där. Nästa år kanske......
PS. På nobelprize.org finns även länkar till samtliga menyer och vinlistor sedan starten 1901. Det kallar jag fantastisk kulturhistoria. Här går ju faktiskt att följa vintrender (eller kanske snarare vinklassiker) under 111 år.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)