Vinfavoriter i Singapore

Jobbet har den här gången skickat iväg mig långt bort, ända till Singapore. Det är en väldigt fascinerande stad, och land. Alla berättar för mig att vin är svindyrt här, men jag kan ändå inte motstå frestelsen att stiga in i en liten vinbutik när jag passerar. Döm om min förvåning när jag där inne hittar en hel hylla fylld av flaskor från en av mina absoluta favoritproducenter, Yarra Yering. Dessa viner brukar alltid vara notoriskt svåra att få tag på, så jag kan inte motstå frestelsen att inhandla en flaska 2007 Dry Red #2. Till skillnad från Bordeaux-blandningen Dry Red #1, så är detta ett mer traditionellt australiensiskt vin, gjort på Shiraz och Viognier. Jag ser fram emot att dricka det.

Senare på kvällen hamnar vi på takrestaurangen på 57:e våningen av Sands Marina Bay Hotel. Utsikten är magnifik, och mat och vin likaså. Vinlistan är synnerligen innehållsrik, och spänner hela prisspektrat, ända upp till La Tache. Döm om min förvåning när jag hittar två Languedoc-favoriter bland alla mer namnkunniga fransoser, nämligen Mas de Daumas Gassac och Leon Barral. Det får bli Barral till middagen, vilket faller både mig och kollegorna i smaken. Vinvärlden är ganska liten trots allt......

Restaurant Christian Etienne

Sista kvällen i Provence slår vi på stort och går på stjärnkrogen Christian Etienne i centrala Avignon, tillsammans med våra franska vänner Anne och Fred. De firade faktiskt sin bröllopsmiddag här för 17 år sedan, och har varit flitiga gäster sedan dess, så de känner monsieur Etienne och hans team ganska väl vid det här laget. Därför blir vi synnerligen varmt mottagna redan i dörren, och krögaren själv häller upp välkomstskålen, Louis Roeder Brut. Christian Etienne är något av den provensalska matkonstens grand old man, och han är välkänd för sin delikata behandling av de ypperliga lokala råvarorna, främst grönsaker. Han har en "menu tomate" där samtliga sju rätter innehåller tomat av något slag. Det lät för spännande för att missa.

Fred var även bekant med kvällens sommelier, Nico. Han introducerade mig som vinälskare och Bourgogne-entusiast. Då sken Nico upp, och lovade att ta väl hand om oss under hela kvällen. Vi fick inte ens se en skymt av vinlistan, utan överlämnade dryckesvalet helt och hållet åt denna expert.

Menyn startar givetvis med en helt delikat gaspacho, smaksatt med absint och apelsinskal. Till detta får vi dricka en mycket trevlig ny bekantskap från Loiredalen, 2011 Domaine Vacheron Sancerre Le Paradis. Sedan följer en sallad med gröna och gula tomater smaksatt med basilika, som även den fungerar bra med Sancerre. När första varmrätten anländer är det dags att byta vin. På tallriken ligger då en helt perfekt tillagad torskrygg, serverad med konfiterade tomater, aubergine-kaviar  och en len och mild vitlökskräm. Helt ljuvligt, och troligtvis den bästa fiskrätt jag hittills smakat. Till detta får vi dricka 2011 Yves Cuilleron Les Cerfs. ett vin gjort på 100% Marsanne från distriktet Saint-Peray i norra Rhônedalen. Mycket smakrikt, med lite ekfatslagring och en helt perfekt matchning till fisken och den fina vitlökskrämen. Varför har jag helt missat denna appellation tidigare? Vid det här laget börjar vi närma oss mat- och vin-Nirvana, men det skall komma mera.

Det blir en mellanrättt bestående av kroketter gjorda på sniglar med tillhörande tomatbakelse. Delikat och lekfullt, och Saint-Peray fortsätter att förgylla vår afton. Sedan kommer det kött på bordet, i form av  en perfekt stekt, saftig rapphöna, som serveras med en tomatrisotto. Gissa om det smakade gott! Samtidigt får vi stora välfyllda glas av ett mörkt rödvin som serveras blint. Fred och jag börjar genast gissa vilt, medan Nico står och lyssnar med ett brett leende. Det är sötfruktigt med en ganska hög alkoholhalt, och doft och smak av mörka bär. Vi är definitivt i södra Frankrike. Jag gissar på ett riktigt bra Languedoc-vin eller kanske Gigondas. Fred tror snarare på en ung Chateauneuf, och han får helt rätt. Vi dricker 2009 La Bastide Saint Dominique Les Hespérides. Denna egendom ligger mellan Courthézon och Chateauneuf du Pape, och producerar såväl röda som vita Chateauneuf. Helt klart något att hålla ögonen på.

Middagen avslutas med färsk chèvre-ost med pinjenötter och tomater, och sedan en efterrätt med röda bär och tomatsorbet. Vi har fått uppleva en helt fantastiskt måltid, och ypperliga vinval, men kvällen är inte slut än. Nu tar Nico med oss en trappa ner, och förevisar vinkällaren. Det är ganska trångt, men mycket välorganiserat med numrerade fack utefter väggarna. Vid ingången står en stor låda med öppnade flaskor. Nico berättar att detta är senaste veckans skörd av korkskadat vin. Nivån ligger konstant på mellan 5-10%, men de flesta producenter ersätter med nya flaskor, när lagret fylls på. Av naturliga skäl domineras urvalet i källaren av Rhône-viner, både från norr och söder, men här finns också de bästa Languedoc-vinerna, och ett elitistiskt urval från Bourgogne och Bordeaux. Jag frågar vilket vin han rankar högst i Chateauneuf du Pape och Nico svarar utan minsta tvekan, Chateau Rayas, men det är ett vin som kräver lagring.

Denna ljumma sommarkväll på terrassen i Avignon, tillsammans med goda vänner, med utsikt över påvarnas palats, samt en mat- och vinupplevelse långt utöver det vanliga, kommer att leva kvar i minnet länge. Vi kunde inte ha önskat oss en bättre avslutning på semestern.
 

La Fête de la Véraison

La Fête de la Véraison, är namnet på den årligen återkommande medeltidsfestivalen i Chateauneuf du Pape. Det skall dock visa sig att den handlar minst lika mycket om vin som riddare. När vi anländer på lördag förmiddag råder ett härligt franskt parkeringskaos i hela byn. Det står bilar huller om buller i varenda vägren, och på varje trottoar. Vi har tur då en dam lämnar sin vägrensplats precis när vi kommer. Alla de centrala gatorna är avspärrade för biltrafik, och centrum har omvandlats till en enda stor medeltidsmarknad. Vi kommer precis lagom för att se den inledande paraden med riddare, knektar, gycklare, musikanter med flera, alla i alldeles för varma kläder och rustningar, men festligt är det.

Men vinet då? Jo, vid varje ingång till festivalen finns ett stånd där man köper sig ett vinprovarglas för 3,5 euro. Med detta i handen, eller dinglande i ett snöre runt halsen, kan man sedan fritt prova viner från säkert ett femtiotal producenter med tillfälliga utskänkningsstånd, eller egna caves, utspridda över hela marknadsområdet. Gossarna käkar glass, jag provar vin. Gossarna köper medeltida vapen, typ armborst, jag köper vin. Vilken perfekt familjeutflykt.

Vilka viner var det då som vi fick kånka tillbaka till den snett parkerade bilen? Det jag först fastnade för var Domaine l'Abbé Dine. Det är en liten producent med en mycket sympatisk kvinnlig vinmakare vid namn Nathalie Reynaud. Hon hade en synnerligen imponerande Chateauneuf du Pape Rouge från 2012, men också en Côtes du Rhône Villages från samma årgång som smakade nästan lika bra, men för en tredjedel av priset. Det blev inköp av bägge två.

Nästa stopp var hos Sebastien Cuscusa. Han fick 2009 ärva några hektar vingårdsmark av sin morfar, och har sedan dess drivit Domaine la Consonniere. Hans Chateauneuf du Pape är gjord på 100% grenache. Jag smakade både årgång 2010 och 2011 och gillade bägge två. Köp även här med andra ord.

Tredje inköpet skedde hos Vignobles Mousset-Barrot. Det är en familjeägd firma som i sin tur äger inte mindre än tre olika Chateauneuf du Pape-producenter, som alla fortsätter att sälja under sina egna namn. En av dessa är Chateau Jas de Bressy. Här föll jag både för det vita och röda vinet. En vit Chateauneuf du Pape kan var oerhört komplex och smakrik. Kul att få med sig hem till källaren.
Det sista inköpet för dagen blev dock inte vin utan ett helt kilo hemlagad nougat. Alla återvände till bilen nöjda och belåtna, med både medeltidsspektaklet, och inköpen.

Mas de la Dame

Olivlunden där vi nu tillfälligt bor sköts om av en hyperaktiv och synnerligen pratsam äldre man, Monsieur Albert. Han sprutar oavbrutet ur sig välvilliga turistråd, på ibland svårförståelig sydfransk dialekt. Han erkänner villigt att Chateauneuf du Pape är mycket bra vin, men ack så dyrt. Nej, vi skall givetvis prova det lokala provensalska vinet också. Han rekommenderar Mas de la Dame ca. två mil söderut, nära La Baux de Provence. Man säger inte emot M. Albert, så vi sätter oss lydigt i bilen och kör söderut.

Det visar sig snabbt att Albert kan sina saker. Mas de la Dame är en mycket gammal egendom, som en gång i tiden förevigades av ingen mindre än Vincent van Gogh. Den ligger mycket naturskönt på sydsluttningen av den lilla bergskedjan Alpillerna. Nu odlar man både oliver och vindruvor här. Provningsrummet är stort och modernt. Förutom vin kan man inhandla diverse olivrelaterade produkter också. I vanlig ordning koncentrerar vi oss på de röda vinerna, och provar oss igenom fem olika erbjudanden. Vi fastnar för Cuvée Gourmande, ett fruktigt okomplicerat vin på grenache och syrah, gjort för att drickas ungt och gärna lite kylt. Vi köper också några flaskor av top-of-the-line vinet, Coin Caché. Det är gjort på druvor från riktigt gamla grenache-rankor, som skördas sent, och sedan ekfatslagras. Detta blandas med 10% syrah. Ett vin att spara några år, helt klart.

Mas de la Dame representeras i Sverige av Ward Wines. De har en mycket trevlig presentation av producenten på sin hemsida. Hittills verkar tyvärr bara ett rosévin för 109 kr i beställningssortimentet ha tagits in. Vi tackar monsieur Albert för tipset, och njuter av de röda vinerna också.

Första besöket i Chateauneuf du Pape

Nu lever vi den provensalska semesterdrömmen. Vi bor i ett hus mitt i en olivlund, strax söder om Avignon. Dagen börjar med ett morgondopp i poolen. Sedan kan man promenera bort till persikoträdet eller fikonträdet för att plocka lite färsk frukt till frukosten. Sedan gäller det att bestämma sig för vilket utflyktsmål som skall bockas av för dagen. Igår styrde vi kosan mot Chateauneuf du Pape, ca 20 km norr om Avignon. Trots alla Frankrike-resor så har jag aldrig varit här förut, så detta är något jag verkligen ser fram emot.

Första stoppet på vägen blev Domaine de la Janasse. De är representerade i Sverige av importören Bristly, och jag har druckit deras Côtes du Rhône tidigare. De ligger i byn Courthezon, ca. 5 km öster om Chateauneuf du Pape. De har ett trevligt provningsrum, och jag blir mottagen av Madame Sabon själv. Jag provar igenom det röda sortimentet, med ett par olika Côtes du Rhône, och en utmärkt men givetvis purung Chateauneuf du Pape. Det resulterar givetvis i dagens första inköp.

Vi fortsätter mot själva byn Chateauneuf du Pape. Det är en mycket vacker vy när man kommer över krönet och ser byn, med den gamla slottsruinen bakom. Vi börjar med att ta oss upp på kullen för att bese påvens medeltida boning. Där är utsikten helt magnifik med Rhône i väster och det mäktiga Mont Ventoux i öster, och vinodlingar i alla riktningar. Sedan vandrar vi ner genom smala gränder till byns centrum. Överallt vinproducenter och vinbutiker. Jag tror faktiskt aldrig att jag varit på ett ställe som så helt domineras av vinproduktion. Det är fascinerande men också lite överväldigande. Var skall man börja? Vi upptäcker att helgens stora begivenhet i byn är en medeltidsfestival, med marknad, riddarparader och tornerspel. Det blir

perfekt underhållning för gossarna, så vi bestämde oss för ett återbesök i morgon.

En vinexkursion i Languedoc

Bourgogne är alltid fantastiskt, men jag måste säga att mitt lilla hörn av Languedoc ligger mig nästan lika varmt om hjärtat. Vi tillbringar två nätter i Montpellier, och det ger mig en förmiddag att köra upp till Terrasses de Larzac. Det är ett område ca. 40 minuters bilfärd från Montpellier i nordvästlig riktning, där de mysiga vinbyarna ligger på rad: Montpeyroux, Lagamas, Aniane, Puechabon, St Jean de Fos, det är bara att välja. Överallt finns det duktiga vinmakare som säljer kvalitetsviner till högst överkomliga priser.

Första stoppet blir på Mas de Daumas Gassac, en bit utanför Aniane. För tredje året i rad har jag förbeställt en låda av årets röda. Priset är rejält reducerat om man betalar vid beställning, men sedan får man vackert hämta på plats, vilket i mitt fall inte känns som någon större uppoffring.

Sedan går färden vidare till turistbyn St Guilhem le Desert. Här är oerhört charmigt och vackert, men ack så mycket folk. En ny vinmakare har öppnat butik på torget, och säljer ett vin från byn som heter Au Bout du Monde (vid världens ände). Jag kan givetvis inte motstå provsmakning och inköp av ett par flaskor. Prestige-vinet heter Le Platane, och kostar 12 euro. Vinmakaren heter Nicolas Jaudon. Av honom köper jag också ett vackert bonsai-träd i form av en Cinsault-vinranka. Det blir en trevlig souvenir, om den klarar den långa bilresan hem till Sverige.

Efter St Guilhem fortsätter vi till närbelägna krukmakarbyn St Jean de Fos. Medan hustrun inhandlar keramik besöker jag en gammal kär bekant, Domaine Alexandrin, men en caveau för provsmakning mitt i byn. Deras huvudprodukt heter Cuvée Alex, vilket äldste sonen, Alexander, tyckte var ett utmärkt namn på ett vin. Han erbjöd mig generöst att köpa så många flaskor jag ville. Frågan är nu om vi kommer att lyckas spara några buteljer till hans 20-årsdag. Sist jag hade varit här och handlat kommer jag ihåg att de hade en strykande åtgång. Jag hade många fler vingårdsbesök i Languedoc på min önskelista, för det här är verkligen ett paradis för vinälskare, men det får sparas till en annan gång. Nu bär det vidare till Provence istället.