My Wyn - Franschhoeks minsta vinproducent

Tack vare ett tips på denna blogg, från Per på BKWine, så kände jag faktiskt till lite om My Wyn redan. När jag såg att de skulle presentera sina viner på Winter Sculpture Fair så var det i sig skäl nog att åka dit. Detta är den absolut minsta vinproducenten i Franschhoek, med en årlig produktion på under 10 000 flaskor. Deras viner går inte att få tag på i handeln. De har endast direktförsäljning från vingården, och lite export till Schweiz, Tyskland och Nederländerna. Deras ställe ligger oerhört vacker, men otillgängligt, längst upp på sluttningen bakom Dieu Donné, med utsikt över hela dalen. De sista 700 meterna är guppig grusväg som avskräcker många besökare. Jag har tyvärr inte varit där själv ännu, men jag såg skylten till dem då jag besökte Dieu Donné.

Ägare och vinmakare är Jacoline Haasbroek. Hon köper in druvor, gör allt i liten skala, och experimenterar och provar sig fram. Hennes make, Johan, är också i vinbranschen, men han konsultar mest åt andra producenter. Jag hade nöjet att träffa dem båda två och fick en mycket personlig guidning genom deras sortiment. Vi började med ett mycket trevligt mousserande, som har fått mogna på ekfat, vilket har resulterat i ett fylligt vin, men med full fräschör. Sedan fortsatte vi med deras 2014 Sauviognier. Som framgår av namnet är detta en blend, bestående av 46% sauvignon blanc, och 54% viognier, som har fått ligga 11 månader på franska ekfat. Endast två fat är producerade. Doften är förförande, men mängder av tropisk frukt, och lite citrus i bakgrunden. Detta är ett vin som man knappt behöver smaka. Det räcker med att bara njuta av att sticka näsan i glaset. I munnen är det dock lika imponerande, med en lång härlig eftersmak. Detta är ett av de bästa vita vinerna som jag har stött på här i Sydafrika, för ynka 130 rand.

Vi avslutade provningen med deras prestige-vin, 2012 Les Grandes Horisontales. Detta är en röd bordeaux-blend bestående av fem olika druvor, men den exakta kompositionen är en hemlighet. Jag gissade dock på en ganska stor andel merlot, och då nickade Johan instämmande. Vinet är mycket tilltalande redan, men kan nog lagras ytterligare några år. Tanninerna är mjuka och fint integrerade, och kompletteras av mörk frukt och ganska stor komplexitet. Vinet har fått mogna 26 månader i franska ekfat. Det påminner mig egentligen mer om en fyllig Bourgogne än en Bordeaux. Jag blev mycket förtjust i detta vin, väl värt sina 250 rand. När jag kommer till Franschhoek så kommer My Wyn att vara överst på min lista över vingårdar att besöka.

La Chataigne - från Hovås till Franschhoek

Medan jag stod och provade vin på Winter Sculpture Fair, så ringde mobilen, och jag förde ett kort samtal på svenska med kära hustrun. När jag lagt på blev jag till min stora förvåning tilltalad på svenska av en av de tillresta vinmakarna från Franschhoek. Det visade sig vara Richard Parkfelt från La Chataigne. Jag gick givetvis över dit för en pratstund, och lite vinprovning. Denne trevlige man visade sig ha tillbringat sin barndom i Hovås, med en svensk mamma och sydafrikansk pappa. Vid 14 års ålder flyttade han tillbaka till Sydafrika, och sedan år 2000 driver han La Chataigne, ett litet boutique winery vid infarten till Franschhoek. Hans svenska uttal är fortfarande helt perfekt, och han låter verkligen som en Hovås-bo.

Richards viner visade sig också vara trevliga bekantskaper. Jag började med att prova 2014 Kastanje, ett vitt vin gjort på 94% chenin blanc och 6% semillion. Det var som att doppa näsan i en hel fruktskål med tropiska frukter. Smakrikt, krispigt och fräscht med en lång härlig eftersmak av mogen melon. För det ringa priset av 60 rand kändes det nästan som stöld när jag beställde en låda. Enbart 4760 buteljer är producerade, och Richard har egenhändigt signerat varje flaska med guldpenna.

Nästa fynd var 2011 Marron. Detta är en röd blend bestående av 64% shiraz, 18% merlot och 18% cabernet sauvignon. Det unika är att merlot-druvorna i denna blend har fått torka, på ett liknande sätt som i italienska Verona, när man gör Amarone. Där får druvorna torka på bastmattor, men Richard knipsar av druvklasarna när de nått mognad, men låter dem sedan hänga kvar ute på vinrankorna för ytterligare torkning. Detta är ett riktigt vågspel, för vädret måste vara helt torrt. Det räcker med en regnskur så ruttnar druvorna bort. Resultatet 2011 har dock blivit riktigt bra. Vinet är lättillgängligt med mjuka tanniner och härlig plommon-frukt. Vi drack det ikväll till en kyckling-wok och det smakade perfekt. Jag köpte bara en låda, men för 100 rand per flaska borde jag ha köpt mer. Vår plan är dock att åka till Franschhoek med hela familjen inom en snar framtid, och då kan man bo på La Chataigne, där de har tre fina gäststugor att hyra. Det finns andra ord möjligheter att fylla på förrådet ganska snart igen.

Det går att få tag på La Chataignes viner i Sverige, men då får man åka till Öland och gå på restaurang där. Richard försöker nu även lista sina viner på Systembolagets beställningssortiment, via svensk importör. När de dyker upp där, så råder jag er att slå till direkt. Detta är riktigt charmiga och småskaligt producerade viner till ett löjligt lågt pris.

Winter Sculpture Fair med vin

Titeln ovan kan ju te sig lite kryptisk, men låt mig förklara. Här på södra halvklotet går vi nu mot vinter, och sydafrikanerna plockar fram sina tjocka jackor när temperaturen dippar ner mot ynka 20 grader. Då organiseras en mycket populär festival här i närheten, i en stor park. Meningen är att man ska gå runt och beundra diverse konstverk och skulpturer som är utspridda i gröngräset, men detta är egentligen bara en förevändning för en rejäl mat- och vinupplevelse, i samma gröngräs. På medhavda picknick-filtar kan man nämligen njuta av det bästa Franschhoek Valley har att erbjuda. Konstarrangörerna har varit så smarta att de har bjudit in ett antal välrenommerade restauranger och vinproducenter från just Franschhoek som får se till att alla konstbesökare hålls på gott humör med vin och mat. Detta är ett ypperligt upplägg, och biljetterna sålde helt slut redan en vecka innan evenemanget går av stapeln. Jag hängde inte riktigt med i svängarna, utan stod snopet där utan biljett. Detta är dock Sydafrika, så man kan alltid försöka med en alternativ plan.

Jag steg därför upp relativt tidigt denna söndagmorgon för att vara på plats när grindarna öppnade, i hopp om att kunna prata mig in. Väl där så var dock parkeringen redan halvfull och en lång kö ringlade sig mot ingången. Hur skulle detta gå? Jag började diskutera möjliga lösningar med en trevlig mörkhyad säkerhetsvakt, som då raskt fiskade upp en extra biljett ur fickan, som jag kunde få utnyttja mot en skälig ersättning. Detta är ett fantastiskt land!

Här är listan på vinmakare som var på plats, så förstår ni varför jag var så angelägen att komma innanför grindarna:

Anthonij Rupert Wines
Backsberg
Boschendal
Black Elephant Vintners
Four Paws
Franschhoek Pass Winery
Grande Provence
Haute Cabriere (bra mousserande under märket Pierre Jordan, och hyfsad Pinot Noir)
Holden Manz
La Bri
La Chataigne (se separat blogg-inlägg)
La Motte
Lynx Wines (här köpte jag en god Viognier och en Rhône blend)
Maison Estate (här köpte jag en utmärkt Shiraz)
Môreson (de gör en utmärkt Pinotage)
My Wyn (se separat blogg-inlägg)
Plaisir de Merle
Rickety Bridge (deras Paulina's Reserve Cabernet Sauvignon är en favorit)

Med 18 olika vinmakare på plats så blev det en hel del provning, och några väl valda inköp. Nu kommer jag att skriva lite mer ingående om två nya favoriter, La Chataigne och My Wyn.