Skaldjursfrossa och Gruner Veltliner

Jag är barnsligt förtjust i skaldjur av alla de slag. Under de år vi bodde i USA så var det jag saknade mest i matväg färska Smögen-räkor. Oslagbart gott! Här ute på Värmdö har en ny mataffär öppnat, med en riktigt bra fiskdisk. Denna helg har vi botaniserat där flera gånger, och kunnat njuta av såväl gratinerade havskräftor som färska räkor.

Till skaldjuren vill man ju ha krispiga, syrliga viner som kan matcha sältan från havet. Nu provade vi två österrikare i budgetklassen, bägge gjorda på den populära druvan Gruner Veltliner. Först ut var 2007 Meinklang Gruner Veltliner från regionen Burgenland. Flaskan har en charmig kossa på etiketten, så den är lätt att hitta i Systembolagshyllan. Druvorna är dessutom organiskt odlade. Doft och smak domineras av gröna äpplen men även lite citrus, och avslutas med en antydan till vitpeppar. Detta kostar 79 kr på Systemet, och det är väl investerade pengar.

Vin nummer två är 2008 Leth Gruner Veltliner, som just bytt årgång på Systemet. Detta vin kommer från distriktet Wagram, och har hyllats av många skribenter redan. Här dominerar päron snarare än äpplen, och vinet känns något fylligare i munnen. Vitpeppar-inslaget är heller inte lika tydligt. Mycket gott, och med en prislapp på 69 kr, så är det inte mycket att klaga på. Segern i denna lilla duell går nog till slut till Leth på poäng, men bägge vinerna är väl värda att ha på lut när man vill ha något krispigt till skaldjuren.  

Sydfransk afton

Vi träffar med jämna mellanrum ett kompisgäng som alla har anknytning till Internationella Ekonomlinjen på Handels i Göteborg. En gång i tiden var många av oss kursare där, men nu lever vi i förskingring i Stockholmstrakten. Umgänget har utvecklats till en informell "dinner club" där vi ses hos varandra och njuter av god mat och goda viner. I lördags var det dags igen. Vi var egentligen bortbjudna denna gång, men då sjukdom slog till hos det tilltänkta värdparet, fick vi snabbt styra om tillställningen till oss på Värmdö.

Med minimal förberedelsetid gällde det att hitta på något lättlagat men gott. Anna Bergenströms underbara bok, "Kärlek, oliver och timjan", gav oss inspiration. Vitlöksgratinerade havskräftor fick inleda, följt av en sydfransk citronkyckling med oliver som fick puttra på egen hand i ugnen. Vi avslutade med en rödvinskompott på färska fikon, serverad till en krämig chevre.

Kycklinggrytan med citroner, oliver, paprika lök och vitlök är egentligen ganska rustik fransk bondmat, så jag ville matcha med viner i samma stil, så det fick bli Languedoc. Vi inledde med 2007 Domaine de l'Olivette från producenten Chateau de Caraguilhes som ligger i Corbieres, mellan Narbonne och Carcassonne, ca. 30 km från Medelhavet. Vinodlingen omfattar 135 hektar, men omgärdas av ytterligare 500 hektar av orörd "garrigue". Druvodlingen är dessutom helt organisk sedan 1987.

Domaine de l'Olivette har en druvblandning av 40% Merlot, 30% Grenache, 20% Syrah och 10% Carignan. Färgen är ungdomligt blåröd. Doften ger mörka bär och antydan till lakrits. I munnen dominerar blåbär och en bra balans av syra och tanniner. Ungt, fruktigt och synnerligen njutbart redan nu. Det matchade också kycklinggrytan väl.

De två flaskor vi hade tömdes ganska fort, och vi fick korka upp ett andra vin från Languedoc, 2005 Domaine Magellan Vielles Vignes. Domaine Magellan ligger i den lilla byn Magalas i Herault-regionen, och drivs av Brun Lafon, vars familj är berömda vinmakare från Bourgogne. Det är en blandning av Grenache och Syrah, procentandelar okända, då deras hemsida är under uppbyggnad och saknar relevant information. Smaken är dock högst relevant. Även här dominerar mörka bär, men kryddigheten ökar, med lite peppar i eftersmaken, och viss eldighet (14% alkohol). Detta är ytterligare ett gott exempel på de många spännande viner som numera produceras i Languedoc-Roussillon. Jag tror gästerna blev nöjda.

Leverans #5 från Australian Wine Club

Fredagkvällen ägnades åt tennismatch i den anrika tävlingen Gustavsbergstrofen, så vindrickandet fick försakas för en gångs skull. Som tur var blev det vinst i första matchen, så uppoffringen var inte förgäves. När jag nu inte har någon konsumtion att skriva om, så kan jag istället berätta att Australian Wine Club levererade sin femte prenumerationslåda till mig i veckan. Innehållet var som vanligt en blandad kompott:

2004 Keith Tulloch Shiraz Viognier, från Hunter Valley, Australien

2006 Fireblock Old Vine Shiraz från Clare Valley, Australien

2005 Domaine Magellan Alios från Languedoc, Frankrike

2007 Domaine de l'Olivette Rouge från Languedoc, Frankrike

2007 Conviviale Negroamaro från Apulien, Italien

2007 Conviviale Montepulciano d'Abruzzo från Abruzzerna, Italien

Ingen av de australiensiska viner som jag smakat hittills från Australian Wine Club har gjort mig besviken, och dessa två ser också lovande ut. Sydfransoserna väcker också mitt intresse. De två italienarna däremot känns lite bleka i sammanhanget, särskilt när namnet på prenumerationen faktiskt är "Exklusiva röda". Jag hoppas dock att jag blir positivt överraskad av dessa pizzaviner. Provsmakningskommentarer följer så småningom.

Castello Banfi Brunello di Montalcino

Som en del av uppladdningen inför Melodifestivalfinalen lagar vi en god middag. Det blir en hel ungsbakad fläskkarre som jag späckade med vitlök och marinerade en stund i soja och honung. Resultatet blev ett saftigt och gott kött som serverades med rostade rotfrukter och tsatziki. Till detta drack vi en 1999 Castello Banfi Brunello di Montalcino, inhandlad i Bologna för en tid sedan. Först dekantering i någon timme, och sedan doftar vi. Initialt läder men sedan kommer svarta vinbär. I munnen fortsätter vinbären, kompletterat med lite örtkryddor och ganska rejäla tanniner. Detta vin kommer att hålla några år till i källaren. Under kvällen öppnas det upp mer och mer. Det sista glaset avnjuts samtidigt som Malena Ernman segrar i Melodifestivalen, och då är det riktigt mjukt och harmoniskt. Perfekt till pop-opera. Detta vin i årgång 2001 finns i beställningssortimentet för 285 kr.

Rhen och Rhone

Kan man hitta två mer klassiska vinfloder än Rhen och Rhone? Denna fredagkväll får vi i oss några goda droppar från bägge regionerna. Vi börjar med en stor skål färska räkor och något vitt och läskande från Rheingau. Det är den pålitliga leverantören Georg Breuer som står till tjänst, och vi dricker deras 2006 Rudesheim Rheingau Riesling Trocken. Det är ett ganska mjukt vin med aprikostoner, mineraler och lite petroleum. Man förnimmer också en del restsötma, och de krispiga citrustonerna som man normalt hittar i Breuers Riesling Sauvage är här som bortblåsta. En välgjord Rheingau riesling är det dock.

Efter räkorna fortsätter vi med lite ost, och då byter vi också flod. En pålitlig och prisvärd rhonare är 2005 Chateau Courac. Den behöver man heller inte åka söderut för att inhandla, utan Systembolaget levererar för 89 kr. Doften är kryddig med mörka bär. Smaken fortsätter i samma anda med björnbär i botten och mera örtkryddor och fat ovanpå. Riktigt gott och ursprungstypiskt!  

Vinfynd - Alamos Seleccion

De senaste månaderna har jag hållt nere på inköpen och försökt skapa lite nytt utrymme i källarskrubben istället. Det innebar att jag hoppade över nyhetssläppet i februari helt och hållet. Nu i mars kunde jag dock inte hålla mig längre, utan det blev några små inköp. Ett av dessa var 2007 Alamos Seleccion Vintner's Blend. Här var jag i första hand vägledd av Jack Jakobsson som recenserar nyhetssläppen för BKWine. Han utropade Alamos till fyndvin för 95 kr, så då blir man ju lite nyfiken.

Bakom vinvarumärket Alamos står Nicolas Catena, en av Argentinas mest framgångsrika vinentreprenörer. Han är dessutom ekonomiprofessor. Hela den fascinerande familjehistorien bakom Bodega Catena Zapata står att läsa om på hemsidan. De säljer fyra varumärken i olika prisklasser. Alamos är den billigaste, sedan kommer Catena, Catena Alta och slutligen Catena Zapata. Viner från de tre första serierna går att få tag på via Systembolaget.

Alamos Seleccion Vintner's Blend består av 40% Malbec, 20% Merlot, 20% Cabernet Sauvignon och 20% Syrah från vinodlingar på hög höjd i Mendoza. Färgen är ungdomligt blåröd, och doften mycket fruktig, med en dominans av plommon. I munnen får man mera plommon, lite blåbär, men också vanilj, en antydan till lakrits och gott om unga tanniner. Det är mycket smakligt nu till en grillad köttbit, men jag tror att det kan bli ännu bättre om man låter det vila några år till. Jag håller definitivt med Jack om att detta är ett fynd. 

Vintips - Stellekaya Merlot

Det har inte blivit mycket tid över för vinbloggande den senaste veckan tyvärr.  Arbetet har slukat den mesta tiden, och tyvärr också inkräktat på det planerade sportlovet. Istället för en vecka så blev det bara två dagar i fjällen för min del i år. En av dessa dagar förgylldes dock av ett riktigt välsmakande vin från Sydafrika. Producenten heter Stellekaya och ligger i Stellenbosch. Man kallar sig själv "boutique winery" och köper in druvor från vinodlare i sluttningarna kring staden. Man fokuserar på röda viner, och erbjuder tre blends, uppkallade efter stjärnbilder, och tre rena endruvsviner på Cabernet Sauvignon, Merlot respektive Shiraz.

I torsdags så var det 2003 Stellekaya Merlot som fick ledsaga en mustig fläskfilegryta i den norska fjälllägenheten. Doften ger intensiv röd frukt, dominerat av plommon, men också lite kryddighet och en liten dragning åt tjära. I munnen får man mera varm, söt frukt, trots att vinet är helt torrt. Tanninerna är väl integrerade och mjuka, men ger ändå stadga åt den maffiga frukten. Detta är ett vin helt i min smak, och en glad överraskning. Jag tackar Australian Wine Club som mot skälig betalning har levererat denna godbit.