Hur hamnar man på Trädgårdshotellet i Åtvidaberg? Jo, där finns en mycket trevlig golfbana, och det ligger nästan halvvägs mellan Stockholm och Göteborg. Med andra ord en ypperlig mötesplats om man vill lyxa till det med en golfhelg tillsammans med goda Göteborgsvänner. Men nu har jag upptäckt att det finns ytterligare ett skäl att leta sig dit, nämligen vinkällaren.
Golfspelandet gick ganska bra, regnskurarna var korta och sällskapet glatt. Efter 18 hål väntade så en fyra-rätters middag i hotellrestaurangen. Menyn såg lovande ut, men tillhörande vinpaket var inte riktigt lika inspirerande. Jag frågade istället efter vinlistan, och fick då precisera om jag ville ha den långa eller den korta. Den långa givetvis! In kommer då en läderinbunden katalog av fantastiska klenoder som tydligen finns i källaren en trappa ner. Jag tappar fullständigt hakan då jag få se La Tache, Echezeaux, Chambertin och andra Grand Cru från Bourgogne. Listan på Bordeauxviner är minst lika imponerande. Här finns gott om vällagrad Premier Cru från 60-talet och framåt. Rhône-dalen är heller inte bortglömd med utmärkt Hermitage, Côte Rôtie, Chateauneuf du Pape och Gigondas. De flesta flaskor har dessutom minst 20 år på nacken, och oftast mer. Mycket få restauranger i Stockholm kommer ens i närheten av den här kvaliteten på viner, och det var definitivt inte något jag förväntade mig att hitta på en liten ort som Åtvidaberg. Priserna är dessutom synnerligen humana med tanke på kvaliteten. Det kommer att bli svårt att välja ikväll....
Förrätten, en kräft- och räkbakelse med ramslöksolja och gurknudlar, står redan på bordet. Mitt middagssällskap är hungriga efter motionerandet på golfbanan, så jag får skynda mig att välja någon lämplig första dryck. Efter viss beslutsvånda blir det en mogen Riesling från Rheingau, nämligen 1983 Balthasar Ress Kiedricher Sandgrub Riesling Kabinett. Färgen är djupt gyllengul. Doften domineras av petroleum, och sedan tittar lite aprikoser fram. I munnen får man mineraltoner, mera aprikoser, och en antydan av honung trots att vinet är helt torrt. Tidens tand har slipat av och integrerat syrorna, så vinet "är lent som en vågslipad Bohusklippa" som R så målande beskrev det. Det är första gången jag dricker 26 år gammal Riesling, men det ger definitivt mersmak. Tålamod i vinkällaren lönar sig nästan alltid.
Varmrätten är helstekt lammfilé med portvinssmörsås, sockerärtor, vaxbönor och en potatisquiche. Lammet för omedelbart tankarna till Rhône-dalen, men till slut blir det istället en Syrah från andra sidan Atlanten. 1998 The Ojai Vineyard California Syrah är ett blandvin av druvor från de tre vingårdarna Stolpman, Roll Ranch och Bien Nacido. Doften är lite rökig, med tydliga lädertoner. I munnen är det mörka körsbär, nästan kirsch och även mörk choklad. Det finns också gott om fint pulvriga tanniner kvar. Detta är riktigt gott, och matchar lammet väl. Ojai Vineyards viner brukar dyka upp som tillfälliga nyheter på Systembolaget, så håll ögonen öppna. 2004 Thompson Syrah var med i maj-släppet till exempel.
Måltiden avslutas med ost, och en god dessert, med tillhörande portvin. Sedan visar krögaren själv runt mig i källaren, så att jag verkligen får se dyrgriparna. Nu vet jag att det faktiskt ligger en flaska 1973 La Tache och bara väntar på mig i en källare i Åtvidaberg. Nästa gång slår jag till.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar