Beringer Old Vine Zinfandel

Min kära hustru gillar amerikanska viner, med en särskild förkärlek till Zinfandel. Jag kan också lockas av den härliga okomplicerade frukten. Detta är oftast lättillgängliga viner som kör pang på rödbetan, så att säga.

Vi provade nyligen en sådan amerikanare från 99-kronorslistan, nämligen 2007 Beringer Founder's Reserve Old Vine Zinfandel. Här får man generöst med mörka bär, lite vanilj, och sedan en smått pepprig avslutning. En riktigt bra budget-Zinfandel helt enkelt. Jag vill ha några fler flaskor på lut när grillsäsongen drar igång. Mums!

En tisdagkväll på Grappe

En före detta kollega, som är både mat & vinintresserad, kom på Stockholmsbesök i förra veckan. Det gav mig ett ypperligt tillfälle att få utnyttja klubbrummet på Grappe igen. Vi smet in från snålblåsten på Strandvägen och välkomnades av uppdukade vinglas, två dekanterade viner, en charkuteritallrik och den enastående ostbuffén. Ni förstår kanske att jag verkligen gillar det här stället!

Vi inledde med 2001 CVNE Imperial Reserva, en klassisk Rioja, som nyligen inhandlats i Barcelona. Doften är inbjudande med lite vanilj och mycket röd frukt. I munnen en härligt integrerad kompott av fina tanniner, vanilj, rödfrukt med en varm och silkesmjuk avslutning. En riktigt bra Rioja helt enkelt. Jag önskar jag kunna släpa med mig fler flaskor från Spanien. Jag såg dock till min glädje att Johan Lidby importerar, och den finns i beställningssortimentet för 239 kr.

Efter Rioja grep vi oss an 1998 Guigal Côte-Rôtie Brune et Blonde, ett vin som jag sparat i källaren ganska länge, och som jag nu var mycket nyfiken på. Doften ger både lite jord och några multnande löv, men också röd frukt och lite vitpeppar på toppen. Angenämt! I munnen har vinet en ganska hög syra, en smula avslipade tanniner, men fin röd frukt och en avslutning som ger både lite peppar och en gnutta lakrits. Det är gott, men ändå något glest i mitten. Jag hade väntat mig något maffigare, med ännu större fyllighet. I kväll vinner Rioja över Rhône.

God champagne på tennisklubben

I lördags var det stor fest på tennisklubben med god mat och dryck, och sedan dans till ett grymt bra band som heter Dead Man's Hand. Tillställningen började också med en rivstart tack vare högklassig champagne. Vi drack NV Deutz Brut Classic som jag tidigare recenserat här. Den var precis lika god den här gången.

99 kronors-viner

Om man går in och söker på Systembolagets hemsida så hittar man inte mindre än 52 röda viner som betingar det magiska priset 99 kr. Förklaringen är nog ganska enkel. Vinimportörerna har räknat ut att volympotentialen sjunker betydligt om vinet hamnar bland "finvinerna" för över hundralappen, så man prutar nog självmant ner sina viner till 99-kronorsgränsen för att kunna sälja lite kvantiteter. För oss konsumenter innebär det att det finns många prisvärda viner i denna kategori, som kanske egentligen borde kostat en tia eller två mera. Här kommer min lista på personliga favoriter bland 99-kronorsvinerna, utan inbördes ordning. Som synes en viss överrepresentation från USA och Italien, och Frankrike lyser denna gång helt med sin frånvaro:

Alamos Seleccion Malbec Merlot - Argentina

Allegrini Valpolicella Superiore - Italien

Beringer Founder's Estate Zinfandel - USA

Duorum - Portugal

Gallo Sonoma County Cabernet Sauvignon - USA

McManis Petite Sirah - USA

Monte Garbi Ripasso - Italien

Ravenswood Vintner's Blend Zinfandel - USA

Rosso di Valtellina - Italien

Saint Clair Pinot Noir - Nya Zeeland

Är det andra 99 kronorsviner som jag missat, som borde vara med på listan? Snart kommer sommaren och då är det väl lämpligt att titta på motsvarande lista med vita viner.

Vaynerchuk i Svenskan

I dagens Svenska Dagbladet kan man läsa ett långt reportage om vin-videobloggaren och entreprenören Gary Vaynerchuk. Det är en riktigt läsvärd artikel, som ni hittar här. Garys Wine Library TV är vanligtvis mycket underhållande, men det gäller att inte överdosera. Ser man för många avsnitt på raken så kan han bli lite tjatig. Han lär dock ha över 80 000 tittare om dagen, så han popularitet är enorm. I artikeln uppmärksammas glädjande nog också den svenska vinbloggareliten, anförda av Finare Vinare, men även Frankofilen, Mise en Bouteille och Nettare e gioia är omnämnda. Riktigt kul!

Barbaresco Montaribaldi - besvikelse och upprättelse

I helgen var det stor släktmiddag för att fira en 66-åring och en 1-åring. Fram med finporslinet och vita duken, några timmar i köket för att tillaga en mustig kycklinggryta, och så givetvis ett gott vin. Jag korkade upp 2004 Sori Montaribaldi Barbaresco, som jag visserligen aldrig har druckit förut, men en Barbaresco från 2004 borde ju vara ett säkert kort. Doften är också mycket lovande, med rosor, lite viol och plommonfrukt i bakgrunden. I munnen blir dock besvikelsen grym. Kärvt, vresigt och med en synnerligen obehaglig metallisk bismak i avslutningen. Jag tog genast flaskan av bordet för att spara gästerna denna pina, och korkade istället upp en enklare Bordeaux som turligt nog låg rätt tempererad i köket.

Kvällen därpå ville jag dock ge vinet en andra chans. Min misstanke var att någon ingrediens i kycklinggrytan hade skurit sig med vinet, antagligen i kombination med otillräcklig luftning. Hustrun och jag angriper nu vinet enbart beväpnad med en enkel skiva brie-ost, och det har faktiskt skett underverk under natten. Doften är lika inbjudande som igår, men nu svarar också vinet upp mot förväntningarna i munnen. Plommonfrukten har fått mera utrymme och balanserar upp de fortfarande aningen kärva tanninerna. Avslutningen är alltjämt lite metallisk, men det är mera en upplevelse av behagligt järnhaltiga mineraler och lite lakrits-sälta än något obehagligt. Nu är det här helt plötsligt ett riktigt gott vin! Receptet är nog luftning, luftning och luftning, även om jag också misstänker att mat/vin kombinationen inte var optimal dag 1. Vilken lärorik vinupplevelse, och slutet gott!

Bordeaux i påsk

Påskfirande i Skåne innebär mycket god mat, men på dryckesfronten har det mest bjudits på öl och snaps. Då jag inte är någon stor snapsdrickare har jag avstått från de starka dryckerna och suttit bakom ratten från festligheterna. Då kan man istället kosta på sig att korka upp en god Bordeaux när man kommer tillbaka till lugnet i sommarstugan.

Vi börjar med 2000 Chateau Le Bourdieu från Médoc. Detta är ett fynd från taxfree-butiken på Bryssels flygplats. Egendomen är planterad med 50% merlot och 50% cabernet sauvignon. Både doft och smak domineras av svarta vinbär. Det är välgjort och mycket ursprungstypiskt. Sammanfattningsvis en elegant Cru Bourgeois som jag gärna köper igen.

Den andra flaskan Bordeaux som vi korkar upp kommer från den motsatta sidan floden. Det är 2001 Chateau Haut-Segottes en Grand Cru från Saint-Emilion. Denna egendom är planterad med 60% Merlot, 35% Cabernet Franc och 5% Cabernet Sauvignon, men cuvéen sägs ofta få en majoritet Cabernet Franc. Doften är lite jordig, och detta följs upp med mörk frukt, bra tanniner och också en ganska hög syrlighet. Detta är en helt ok St. Emilion, men flaskan från Médoc vinner definitivt den här duellen om min näsa och smaklökar får bestämma.