Bourgogne Grand Crus på Grappe

Lördagkvällen tillbringades med goda vänner på Berns salonger, i sällskap med Henrik Schyffert och Fredrik Lindström, och deras "lokalrevy" för 08-folket innanför tullarna, med titeln Ljust & fräscht. Det var mycket underhållande, men dagens höjdpunkt inträffade faktiskt redan under eftermiddagen. Med barnvakter redan på plats hade nämligen några av oss beslutat att värma upp lite på vinklubben Grappe.

Det var helt enkelt dags att damma av varsin flaska bourgogne. C, som jag delar vinskåpet med, har en betydligt dammigare samling än jag själv, så han satsade på en 1990 Gevry Chambertin från Louis Max, medan jag plockade fram ett Hospices de Beaune-vin, nämligen 2000 Corton Grand Cru Cuvée Docteur Peste.

Nu föll det sig så olyckligt att flaskan från 1990, som ändå anses vara en utmärkt bourgogne-årgång, redan hade hamnat i en rejäl utförsbacke. Frukten var helt försvunnen, och det återstod bara syra, dvs farligt nära vinäger. Vi dömde unisont ut den som odrickbar, men C:s back-up gick inte av för hackor. Han korkade resolut upp en 1989 Moillard Echézeaux Grand Cru istället, så där satt vi helt plötsligt med två väldoftande karaffer Grand Cru.

Först stack vi näsorna i 2000 Corton. Här var det frågan om tydlig röd frukt, främst riktigt härligt mogna hallon, en gnutta körsbär, och som avslutning lite läder. Detta gick även igen i smaken, med bra syra, och ganska väl avrundade tanniner, med lång eftersmak. Det var helt enkelt riktigt gott.

1989 Echézeaux hade en mer komplex doft. Först fick jag en förnimmelse av lite unken jordkällare, men detta ersattes sedan av multnande löv, och mörk, mörk frukt. Jag associerade främst till björnbär. I munnen fanns bra syra, fint pulvriga tanniner men björnbärsfrukten kändes en liten aning uttorkad. Vinet var bra men inte fantastiskt, och vi var överens om att detta vin nog egentligen skulle ha druckits för 2-3 år sedan. Karaffen med Corton tog slut klart fortast, och det summerar eftermiddagens intryck väl.

På vägen ut hamnade vi i en intressant diskussion med Grappes sommelier, Emil, om vilken av C:s allra dammigaste buteljer som vi bör ta oss an nästa gång. En 1984 Mouton Rothschild ligger bra till....

Mera tjeckiskt vin

"When it rains, it pours" som engelsmännen säger. För några veckor sedan hade jag aldrig smakat ett vin från Tjeckien, och nu är jag faktiskt inne på min andra flaska. Jag har en kollega som är född och uppvuxen i det forna Tjeckoslovakien. Hon känner till mitt vinintresse, och efter ett beök i sina gamla hemtrakter kom hon tillbaka med två flaskor till mig, en tjeckisk och en slovakisk faktiskt. Det slovakiska är en Cabernet Sauvignon från 2009, så den sparar jag lite. Det tjeckiska vinet har några fler år på nacken, och borde vara redo att dricka, så det får bli sällskapet till fredagkvällens thai.

Vinet heter enligt etiketten 2003 Svatovavrinecke Pozdni sber Barrique. Min kunskap i det tjeckiska språket är tämligen obefintlig, så det krävs en hel del research på nätet för att tolka detta. Svatovavrinecke visar sig vara det tjeckiska namnet för druvan Saint Laurent, pozdni sber betyder sen skörd, och barrique bör ju tyda på viss eklagring. Själva producenten för en mycket undanskymd tillvaro på etiketten men jag lyckas till slut lista ut att Ceske vinarstvi Chramce står för ursprunget. De finns t.o.m. på internet, www.ceske-vinarstvi.cz, och då får man dessutom den engelska översättningen av etiketten med en gång.

Vinet är ganska charmigt med vissa vaniljdofter från fatlagringen, lite höstlöv och mörka bär. I munnen ganska syrligt, men hyggliga tanniner som stagar upp lite i bakgrunden. Det fungerade faktiskt förvånansvärt bra till den asiatiska maten. Tjeckien är på frammarsch.

Alla hjärtans champagne

Alla hjärtans dag, eller Valentine's Day är definitivt värd att fira. Men istället för en romantisk middag på stan, så blev det köttbullar och potatismos med barnen. Därför fick vi lyxa till det med en liten supé senare på kvällen, när det relativa lugnet lägrat sig. Det blev den gamla favoriten, löjromstoast med champagne. Det brukar alltid gå hem.

Champagnen för kvällen var en halvflaska NV Duval-Leroy Brut (det är ju ändå måndag). Detta är en fyllig bubblare, med toner av rostat bröd och nötter. Druvsammansättningen är pinot noir och chardonnay men jag vet tyvärr inte den exakta fördelningen. Det var helt klart en champagne i min och kära makan smak på Valentine's Day. Just den här halvflaskan inhandlades i Frankrike i somras, men Duval-Leroy Brut finns numera i beställningssortimentet à 299 kr för en helflaska. Jag rekommenderar en tur till e-beställningssidan.

Domaine du Mas Rouge Vin de Pays d'Oc

Det är skön avkoppling att laga lite god mat under helgen. Söndagsmiddagen bestod av oliv- och citronbrässerad torsk. Det blev en härlig fiskgryta som också innehöll potatis, gul lök, vitlök, tomater och persilja. Hela familjen åt faktiskt med god aptit.

Receptet krävde också en deciliter vitt vin, och då fick vi ju offra oss, och dricka upp resten av flaskan till middagen. Domaine du Mas Rouge Vin de Pays d'Oc är ett enkelt vitt vin som faktiskt saknar årgångsbeteckning. Vi köpte det direkt på egendomen Mas Rouge, alldeles utanför Vic la Gardiole i somras. Vinet är gjort på muscat-druvor som vuxit bara några hundratal meter från Medelhavet. Dessa har sedan fått jäsa ut till ett helt torrt vin. Doften ger mest grapefrukt, och i munnen får man en ganska gles, men ändå frisk smak av citrus, men även lite aprikoser i bakgrunden. Det räcker inte riktigt för att matcha torsken, men som aperitif en het sommardag skulle detta vin fungera utmärkt.

Kunglig bröllops-bourgogne

Efter segdragna förkylningar, en öroninflammation, och sedan snöstorm med oändlig snöskottning som följd, så kändes det som vi behövde en riktig återställare på lördagskvällen. Jag slog upp min gamla kokbok från den franska kockskolan "Le Cordon Bleu", och hittade där ett favoritrecept, Escalopes de veau vallée d'Auge. Översatt till svenska så är detta kalvfilé i en sås på champinjoner och calvados som serveras med smörstekta äppleskivor. Det smakar alltid lika gott!

Nu krävs det ett vin som kan matcha dessa godsaker, och vi tar hjälp av kungen. Vi korkar nämligen upp Louis Jadots 2002 Pommard Premier Cru Epenots. Detta var det vin som kungen serverade till varmrätten vid Victorias bröllop i somras. Doften är generös, med ett stort inslag av rosor, och sedan röda bär. I munnen får man en härlig blandning av hallon och jordgubbar, med alldeles lagom syrlighet. Det är medelfylligt, smakrikt och utmärkt balanserat. Jag önskar att jag hade ett par lådor av detta i källaren. När man hittar riktigt bra röd bourgogne så är det få viner som kan slå det. Bravo Ers Majestät!

Crozes Hermitage Les Launes

Under helgen har jag varit drabbad av en riktig dunderförkylning, så vin har egentligen varit ganska bortkastat på mig. Jag fick dock kravla mig upp ur sjuksängen och göra hustrun sällskap vid middagsbordet, och då serverades den ädla drycken ändå. Valet föll på 2007 Crozes Hermitage Les Launes. Trots att smak och framför allt doftförmågan var klart nedsatt så uppfattade jag ändå vinet som smakrikt, lite kryddigt, med mörka bär och väl balanserade tanniner. Det här är definitivt ett vin att ta till när man vill ha något stabilt, pålitligt med mycket smak. Det lever lite undanskymt på systembolagshyllorna för 139 kr, men jag tycker mig ganska ofta se det på restaurangers vinlistor. Det är i bägge sammanhangen värt pengarna.

Tjeckiskt vin

I veckan hade jag förmånen att få besöka Prag, å tjänstens vägnar. Det är ju en fantastiskt vacker stad, med mycket gott öl dessutom. På vägen hem hittade jag faktiskt också en lämpligt placerad vinbar på Prags flygplats. Förutom italienska standardviner, så hade de dessutom några inhemska producenter på vinlistan. Jag hade aldrig smakat, eller ens sett, ett tjeckiskt vin tidigare, så detta tillfälle fick ju inte förspillas. Visst är det helt underbart att det alltid finns nya spännande saker att upptäcka i vinvärlden.

Jag frågade servitrisen vad hon rekommenderade, och hon tvekade inte en sekund, utan pekade genast på 2007 Habanske sklepy Frankovka. Frankovka är det tjeckiska namnet på druvan Lemberger, eller Blaufränkisch. Vinet doftade lite grönt gräs, och hade en ganska smakrik, kryddig karaktär i munnen, med bra balans mellan syra och tanniner. Det var en trevlig bekantskap, så det blev genast inköp.

I taxfree-butiken hittade jag sedan också 2008 Herbarium Moravicum Tramin Cerveny. Detta är en Gerwurztraminer som jag föll för pga vacker flaska och etikett. Min tjeckiska är inte så bra, så det blir svårt att tolka informationen på etiketterna, vilket gör att man väljer lite i blindo, men vi får hoppas på trevlig överraskning.

Väl hemma igen ville jag veta mera, så jag googlade på tjeckiskt vin. Jag kom då till den utmärkta sidan winesofczechrepublic, där man får reda på det mesta. Det finns två vinregioner, Moravia (Mähren) som är störst, och Bohemia (Böhmen). Moravia ligger söder om staden Brno, mot österrikiska gränsen. Här odlas ca. 95% av det tjeckiska druvorna. I Bohemia ligger vingårdarna lite mer utspridda strax norr om Prag. Produktionen fördelar sig ungefär 25% rött och 75% vitt, också med ett ganska stort inslag av mousserande sekt. Bägge vinerna ovan kommer från Moravia.