söndag 24 april 2011

Vinfrakt på Ryan Air

Nu är vi hemma i Sverige igen efter en härlig vecka i Languedoc. Dessutom fick jag med mig 10 vinflaskor, utan att behöva betala övervikt. Fyra flaskor fördelades nogsamt mellan de olika ordinarie resväskorna, och de sex flaskorna i den fina trälådan från Mas de Daumas Gassac fick resa som ett eget kolli. Den franska damen vid incheckningen i Beziers höjde inte ens ett ögonbryn när jag kom med detta bagage. Jag kan meddela att emballaget höll alldeles utmärkt, och lådan var först ut på bagagebandet i Skavsta.

Chateau de Cazeneuve, Le Roc des Mates

Det sista vin som konsumerades innan hemresan blev ytterligare en bekantskap från Chateau de Cazeneuve, nämligen 2006 Le Roc des Mates. Redan vid provningen på egendomen häromdagen så blev detta min favorit, och intrycket förstärks när man nu får sniffa och sippa i lugn och ro. Definitivt garrigue i näsan, men också toner av viol och mörka bär. Smaken är fyllig, med björnbär och fortsatt lite viol. I avslutningen kommer en viss sälta, och även en gnutta eldighet då 14,5% alkohol gör sig påmind. Både hustrun och jag tycker det är riktigt gott. Synd att inte Carovin har tagit in även detta vin på den svenska marknaden ännu. Det får nog bli ett snart återbesök hos André på Chateau de Cazeneuve istället.

Middag i Montpellier

På torsdagkvällen så smet vi in till Montpellier utan barnen, men med utomordentlig guidning av Anne & Fred. Vi hann arbeta upp en ordentlig aptit genom att vandra runt i den historiska och mycket sevärda stadskärnan i några timmar, innan det var dags att slå sig ner på Brasserie du Theatre. Denna klassiska restaurang ligger alldeles vid Place de la Comedie, i centrala Montpellier. Middagen inleddes med skaldjur, där valet antingen föll på ostron eller gratinerade musslor. Till detta drack vi återigen det lokala skaldjursvinet, Picpoul de Pinet. Man får härligt krispig citrus som verkligen fungerar bra till molluskerna.

Till varmrätt blev det lamm med rikligt med vitlök. Efter gårdagens utflykt till Pic Saint Loup så var jag sugen på mer vin från detta område, så det blev en flaska 2006 L'Ainé från producenten Clos des Augustins. Detta är en blandning av Syrah och Grenache, med mycket lågt skördeuttag. Doften är lite rökig, med charkuterier, tänk rökt korv. I munnen får man massor av härligt mörka bär, men också en rejäl knuff av tanninerna. Det är gott men jag hade gärna lagrat det några år till. Middagen avslutades med kaffe och en magnifik citronmarängpaj. Fransmännen kan det här med mat också.

Chateau de Cazeneuve, Les Calcaires

Redan på kvällen efter vårt besök i Pic Saint Loup börjar vi konsumera inköpen från Chateau de Cazeneuve. Först ut är 2008 Les Calcaires. Doften domineras av mörka bär och lite garrigue. Smaken är friskt fruktig, fyllig och smakrik, med ganska snälla tanniner i bakgrunden. Avslutningen har en lite besk ton, som inte är oangenäm på något sätt, utan ger extra karaktär. På vingården betade vi 13,5 euro för detta vin, vilket känns klart prisvärt. Det finns faktiskt också i Systembolagets beställningssortiment för 194 kr, om ni är nyfikna. Carovin importerar, och tyvärr är detta det enda av Chateau de Cazeneuves viner som de saluför just nu i Sverige.

Utflykt till Pic Saint Loup

Onsdag är marknadsdag i Vic La Gardiole, så morgonen inleddes med en cykeltur till det lilla torget för inköp av färska grönsaker, bröd och härliga olivblandningar. En flaska Mas Renée, Muscat de Mireval slank också ner i ryggsäcken då den lokala vinhandeln hade slagit upp portarna, dagen till ära.

Efter frukost bar det av norrut, mot Pic Saint Loup. Detta område ligger ca. 30 km rakt norr om Montpellier, vid foten av berget med samma namn. Efter den trevliga upplevelsen hos Fred i söndags, så var siktet i första hand inställt på ett besök hos Chateau de Cazeneuve som ligger alldeles utanför den lilla byn Lauret. Efter att ha kört vilse i Montpelliers norra förorter, och sedan drabbats av avstängda vägar i Prades, så var vi inte framme vid Chateau de Cazeneuve förrän strax före kl. 12. Där mötte vi ägaren och vinmakaren själv, monsieur André Leenhardt, i dörren. Tyvärr var han på väg åt ett helt annat håll med andan i halsen. Normalt har han bara öppet för provningar på lördagar så här års, och jag hade inte ringt i förväg och bokat. Han lovade dock att vara tillbaka runt klockan två för att ta hand om oss ändå.

Vi styrde tillbaka mot huvudorten i Pic Saint Loup, Saint-Mathieu-de-Tréviers, där vi intog en god tre-rätters lunch på en soldränkt terrass bakom huvudgatan. Mätta och belåtna åkte vi sedan tillbaka till Cazeneuve, och anlände ungefär samtidigt som monsieur Leenhardt. Han låste upp provningsrummet, och började korka upp flaskor åt oss, samtidigt som han förhörde sig om varifrån vi kom, och hur vi kände till hans viner. Sedan var det bara att börja prova sig igenom sortimentet. Vi inledde med det vita vinet, 2008 Cazeneuve blanc, som görs på hela fem olika druvsorter (Roussanne, Grenache, Viognier, Rolle & Muscat) och det har dessutom fatlagrats i 8 månader. Detta ger ett mycket smakrikt och fylligt vin som jag verkligen gillade. Vi fortsatte med lite rosé som inte lämnade något djupare intryck, ty jag var redan inprogrammerad på de röda. Här fick vi prova tre olika viner, och vi startade med 2008 Les Calcaires. Detta är ”instegsvinet” utan fatlagring, med hög fruktighet, låga tanniner och gjort för att drickas ungt. Druvorna är Syrah, Mourvèdre och Carignan. Jag tyckte mycket om även detta, och hade vi haft en bil att lasta hem till Sverige så hade garanterat en låda eller två fått åka med.

Det andra röda vinet heter 2006 Le Roc des Mates. Det är gjort på 80% Syrah, 20% Grenache och har fatlagrats i 18 månader, varav 20% på nya fat. Syrah-druvorna kommer dessutom från de äldsta vinstockarna på egendomen. Här får man ett härligt sammansatt vin med rejäla tanniner och intresseväckande komplexitet. Detta är nog min favorit i dagens provning. Avslutningsvis provar vi prestigevinet 2007 Le Sang du Calvaire. Här dominerar Mourvedre med 95%, kompletterat med 5% Syrah. Detta vin har vilat hela 24 månader på ekfat. Här finns mycket härlig mörk frukt, men också ganska dominerande tanniner. Det känns fortfarande mycket ungt, och har inte samma fina balans som den 2006:a som vi drack i söndags. Några år i källaren löser nog det problemet, för grundmaterialet är det inget fel på. Vi köpte med oss så många flaskor som vi tror vi vågar packa ner i det incheckade bagaget, och tog sedan ett varmt farväl av André Leenhardt. www.cazeneuve.net

På återvägen ner mot Montpellier så körde vi den gudomligt vackra vägen mellan Pic Saint Loup och Hortus-berget. Då fick jag syn på skyltningen till två andra egendomar som jag gärna ville besöka, nämligen Mas Bruguière och Domaine de L’Hortus. Jag svängde snabbt av, men högljudda protester från den yngre generationen i baksätet hindrade mig från att stanna. Det var kanske också tur, med tanke på övervikten på planet hem. Nu hittar jag i alla fall dit, när det blir dags för nästa utflykt till Pic Saint Loup.

tisdag 19 april 2011

Hämtning av vin på Mas de Daumas Gassac


I höstas fick jag ett erbjudande i posten att förbeställa 2009 års årgång av Mas de Daumas Gassac. Priset var dessutom ca. 33% lägre än vad jag tidigare betalat på vingården. Det blev omedelbart en beställning av 6 flaskor, med enkel kreditkortsbetalning via e-mail. Hämtning kunde ske tidigast i april 2011, och där är vi nu. När vi dessutom av en händelse är på plats i Languedoc, så blev det genast en utflykt till Daumas Gassac utanför byn Aniane. Där var kommersen i full gång en måndag eftermiddag. Vi fick snabbt hjälp, och min snygga trälåda med innehåll trollades fram. Vi blev också erbjudna att provsmaka. Vinet var verkligen purungt, och helt dominerat av kraftiga tanniner, så den här lådan skall nog bara glömmas i källaren i ett antal år. Nu gäller det först bara att Ryan Air är villig att frakta hem denna skatt åt mig också.

Söndagslunch i Vic La Gardiole


Söndagen började för min del med ett gruvligt fyspass. Tillsammans med Fred och hans sex mountainbike-kompisar skulle jag tackla det lokala berget La Gardiole. Detta var endast tredje gången i mitt liv som jag gav mig ut på något som liknade seriös mountainbiking, men cykla kan man ju tänkte jag, så det var bara att haka på med lånad cykel. Sällskapet i övrigt har detta som sin främsta fritidssysselsättning, och ger sig av flera timmar varje söndag förmiddag. Gissa om jag blev frånåkt! Skam den som ger sig dock. Jag hängde med så gott jag kunde, men det blev nog några extra vätskepauser för min skull. Efter två och en halv timme kändes min kropp som en urkramad disktrasa, men jag hade fått uppleva garriguen på riktigt nära håll och dessutom vidunderlig utsikt över Medelhavet.

Mandomsprovet på La Gardiole följdes av en formidabel fransk långlunch hemma hos Anne och Fred. Först serverades en härligt söt lökpaj som aperitif, tillsammans med ett glas rött Pic Saint Loup, närmare bestämt 2006 Chateau de Cazeneuve Le Sang de Calvaire. En kavalkad av mörka bär möter näsan, med främst björnbär och sötmogna bigarråer. I munnen fortsatt härlig frukt, välbalanserade tanniner, och en lååång avslutning som gör att man bara vill ha mer. Riktigt, riktigt gott. Ett besök i Pic Saint Loup hamnade just högst upp på veckans att-göra lista.

Till förrätt följde sedan en bläckfisksallad, där bläckfisken marinerats i olivolja, vitlök, persilja och tomater under två dygn i kylskåpet. Detta var naturligtvis riktigt gott. Vi sköljde ner detta med ett enklare rosévin från Languedoc, med ursprungsbeteckningen Vin de Pays d’Oc. Flaskan var dock synnerligen spektakulär, med ett häftigt paisley-mönster designat av Christian Audigier (se bild).

Måltiden fortsatte med ytterligare en bläckfiskrätt, en specialitet från den närbelägna hamnstaden Sète. Nu hade bläckfiskköttet fått koka i en tomatbaserad sås med saffran, och andra spännande kryddor. Såsen smakades sedan av med en försvarlig mängd aioli. Inte magert, men ack så gott. Freds vinval till denna varmrätt var ett vitt vin från Domaine de l’Arjolle som heter Equinoxe. Det är gjort på den spännande, och nog ganska unika druvblandningen Viognier, Sauvignon Blanc och Muscat. Färgen var djupt gul och doften gav mig associationer till alla möjliga tropiska frukter. I munnen ett fylligt och smakrikt vin som passade perfekt till den mustiga bläckfiskgrytan. Bravo Fred!

Efter tre och en halv timmes oavbrutet ätande, drickande och pratande så avslutade vi med färska jordgubbar och vispgrädde. Vilken underbar lunch, och vilken tur att dagen inleddes med lite motion. Vive la France!

Påsklov i Languedoc


Efter flera intensiva arbetsveckor, så är det nu äntligen dags för påsklov. Det inleds med att gå upp klockan fyra en lördagsmorgon, för att komma med Ryan Airs flight från Skavsta till Beziers i Languedoc. Den okristligt tidiga morgontimman glömmer jag dock snabbt när vi redan vid lunch sitter på en uteservering i badorten Cap d’Agde och lapar sol och glufsar i oss moules & frites. Det sköljs ner med en alldeles utmärkt Picpoul de Pinet, det krispiga lokala skaldjursvinet.

På väg till lunchrestaurangen så passerade vi lördagsmarknaden, och det gick ju inte att strosa förbi den helt obesedd. Bland ostar, grönsaker, olivoljor orch tvålar så fanns det givetvis också vin. Från bakluckan på en skåpbil sålde Saint Chinian-producenten Chateau Calmette sina varor. Det blev både några flaskor rött och en flaska rosé, så att den omedelbara konsumtionen de närmaste dagarna var säkrad.

2007 Chateau Calmette Saint Chinian Rouge avnjöts redan till kvällen, tillsammans med lite grillad kyckling, sallad och ost. Härlig mörk frukt, lite garrigue i doften och mjuka tanniner satt som en smäck, för den facila summan 6,50 €. Det var en bra början på denna Frankrike-vistelse. Senare under veckan så drack vi även årgång 2008 av samma vin, som dock inte var riktigt lika bra som 2007:an.

måndag 18 april 2011

Åter i Languedoc!

Hela familjen firar nu påsklov i Languedoc, närmare bestämt i vår favoritby, Vic la Gardiole. Solen skiner, och det dricks en del intressanta viner. Jag lovar ordentliga uppdateringar vid hemkomsten, men internet-uppkopplingen är ytterst sporadisk här, så det blir dokumentation off-line som jag sedan laddar upp efter påskhelgen. Tills dess, glad påsk!

måndag 4 april 2011

Vintips: Wishbone Pinot Noir

Det var ett tag sedan jag gick på Bolaget och bara botaniserade bland hyllorna. Med intressanta leveranser från beställningssortimentet och en hel del inköp under utlandsresor, så har behovet helt enkelt inte funnits på sistone. Nu under helgen blev det dock ett spontanbesök, som resulterade i några flaskor. En av dem korkar vi upp med en gång, nämligen Wishbone Pinot Noir från Marlborough på Nya Zeeland. Det är mycket druvtypiskt, med massor av röda bär, både i doft och smak. Det är mest jordgubbar som gör sig påminda. I avslutningen kommer lite beska toner, som jag tycker förtar helhetintrycket något. För 99 kr är det dock en utmärkt Pinot Noir i den lite enklare skolan.