Podere ai Valloni i Boca

Härom veckan var jag på konferensresa i norra Italien. Mellan grupparbeten om försäljningsmål, kundnöjdhet, marknadsföring och andra viktiga saker, så hann vi också med ett vingårdsbesök. Kosan styrdes mot en liten by i Piemonte som heter Boca. Boca är också en egen exklusiv D.O.C., med bara ett fåtal producenter. Vi besöker lilla familjeägda Podere ai Valloni, som ligger gudomligt vackert på en kulle, omgiven av skogarna i naturreservatet Monte Fenera.

Här produceras ca. 6000 flaskor om året, av ett enda vin, nämligen det röda Vigna Cristiana. Det gör på 70% Nebbiolo, 20% Vespolina och 10% Bonarda Novarese. Jordmånen på kullen där druvorna växer består delvis av lavasten, vilket ger en speciell karaktär. Vinet lagras i tre år på stora ekfat, så kallade botti, och sedan ytterligare ett år på flaska, innan det släpps till försäljning.

Vi fick prova tre årgångar av Vigna Cristiana, nämligen 2005, 2004, och 2003. De hade ganska olika karaktär. 2005:an var mycket syrlig, och kändes fortfarande ganska ung. 2003:an hade mindre syra och var betydligt rundare och mer balanserad i smaken. Min klara favorit var dock 2004, med härlig mörk körsbärfrukt och fin balans mellan syra och tanniner. Jag inhandlade några flaskor av denna årgång, men vi fick också botanisera lite djupare i källarvalven, och då slog jag till på några dyrgripar från 1990 och 1991. Lagringspotentialen för Boca-viner sägs vara mycket god, så det skall bli mycket spännande att avnjuta dessa. Slutligen blev det ett antal flaskor från år 2000, en årgång som får generellt höga betyg i Piemonte.

Jag kan varmt rekommendera ett besök på denna egendom. Vi blev utomordentligt väl mottagna av familjen som stolt visade upp både ägor och produktionsanläggning. Sedan var dessutom vinet synnerligen charmigt, och något av en raritet.

Georg Breuer Rauenthal Estate Riesling

Lördagssupén består av pilgrimsmusslor provencale. Vi fräser ihop champinjoner, scharlottenlök, rikligt med vitlök och givetvis musslorna i olivolja. Detta toppas sedan med persilja och salladslök. Enkelt och ljuvligt gott! Till detta dricker vi Georg Breuers 2007 Rauenthal Estate Riesling. Detta är prisklassen mellan Riesling Sauvage och de betydligt dyrare vingårdsbetecknade "Berg"-vinerna. På plats i Rüdesheim betalade jag ca. 12 euro. Detta är ett härligt lättdrucket vin med både aprikos och persikofrukt. Syrorna är bra, om än inte knivskarpa, och jag förnimmer väldigt lite petroleum. Georg Breuer kan man lita på, och detta matchade pilgrimsmusslorna på ett utmärkt sätt.

En lördagseftermiddag på Grappe

Trots strålande vårsol, så kröp vi ner i källarvalven på Grappe i lördags, i sällskap med svägerska och svärföräldrar. Det var deras första besök på detta ärevördiga vinetablissemang, så vi inledde med en liten husesyn. Sedan var det dags att bänka sig i klubbrummet, på behagligt avstånd från den utomordentliga ostbuffén. Huvudnumret var dock givetvis vinerna. Jag hade korkat upp tre flaskor rött, från tre olika vinländer. Vi började längst västerut, i Napa Valley, USA, med 2001 Clos de Val Cabernet Sauvignon. Denna egendom har funnits sedan tidigt 70-tal, och en av grundarna är fransman, Bernard Portet. Bland annat detta gör Clos du Val till ett av de amerikanska viner som till stilen mest liknar originalet i "gamla världen", dvs Bordeaux. Ni kan läsa mer om bakgrunden här. Vinet har en tydlig druvtypisk svartvinbärskaraktär, och nog kan man hitta lite blyertspenna här också. Tanniner är väl avrundade och lite dammiga, men det är utmärkt gott att dricka nu, och på intet sätt uttorkat. Denna flaska inhandlades 2005 på en vinprovning i Atlanta med Clos du Vals dåvarande vinmakare, John Clews. Numera finns vinerna i beställningssortimentet. Mondo importerar och en flaska 2007 Cabernet Sauvignon kostar 249 kr. Jag är sugen på att beställa!

Nästa flaska är en gammal favorit från Bordeaux, nämligen 2005 Bad Boy, från Jean-Luc Thunevin, och tidigare recenserat bl.a. här. Sedan dess har varumärket expanderat. Numera finns både Baby Bad Boy och Bad Girl i sortimentet, men jag tycker det räcker gott med originalet. Kolla in den kinesiska reklamfilmen för Bad Boy på Thunevins hemsida. Stor underhållning! I Grappes källarvalv var det dött lopp mellan Clos du Val och Bad Boy, och de var dessutom förvillande lika i stilen, även om det är lite mera körsbär än svarta vinbär hos Bad Boy.

Eftermiddagens sista flaskan kommer från Italien, närmare bestämt Chianti Classico i Toscana. Vinet heter 2001 Badia a Passignano Riserva och produceras av den anrika firman Antinori. Doften är mycket intressant, med ett markant inslag av stall och gammalt läder. Vinet växer i glaset och har betydligt större komplexitet än de föregående två vinerna. Det tillkommer lite piptobak och härlig frukt i form av mogna körsbär, uppbackat av mjuka tanniner. Detta är tveklöst den bästa Chiantin som jag hittills druckit. Att även övriga sällskapet uppskattade den var tydligt, då den karaffen tömdes klart först.