Paul Draper i Gamla Stan

Nu har jag fått träffa en av mina stora idoler i vinvärlden, Paul Draper, vinmakare på Ridge i Kalifornien under de senaste 44 åren. Paul och hans fru är på semester i Norge och Sverige, och importören Vinunic tar då tillfället i akt att bjuda in till en exklusiv provning i Grillska huset på Stortorget i Gamla Stan. Anrika lokaler, riktigt bra viner, och underhållning från en av vinvärldens verkliga legendarer. Jag har svårt att tänka mig en bättre tisdagkväll.

Paul inleder med en lång exposé över såväl den kaliforniska vinindustrins framväxt efter förbudstiden, som Ridge Vineyards historia och sin egen karriär. Han var själv tidigt intresserad av vin, men insåg att han aldrig skulle klara en examen i önologi, eftersom han var alldeles för svag i kemi. Istället blev det en filosofi-examen från Stanford, och några trevande försök till vinmakeri i Chile på 60-talet, innan han hamnade på Ridge 1969. And the rest is history, as they say.......

Under kvällen fick vi prova sju viner från Ridge. Tyvärr hade jag en ganska täppt näsa, så doft- och smakintrycken blev något dämpade. Vi inleder med dagens enda vita, 2011 Ridge Estate Chardonnay. Druvorna kommer från Monte Bello-egendomen i Santa Cruz Mountains. Chardonnay utgör bara 5-6% av den totala produktionen, så detta är en nischprodukt i Ridges sortiment. Det är ett trevligt vin med frisk tropisk frukt och ganska markerad ekkaraktär med lite beska i avslutningen. Jag tycker dock inte riktigt att det når upp till lika höga höjder som Ridges röda viner.

Vi fortsätter sedan i rask takt med de berömda zinfandel-baserade vinerna 2011 Lytton Springs och 2011 Geyserville. Bägge dessa kommer att släppas i höst på Systembolaget till ett pris av 289 kr. Båda är givetvis purunga, men smakar riktigt gott redan nu. Paul rekommenderar dock gärna lagring i 10-12 år, men det blir svårt att hålla sig så länge. Av de två så är Lytton Springs något mer rubust och maskulin, medan Geyserville är eleganten i sällskapet. Druvblandningen är ca. 70% zinfandel, kompletterat med bl.a. carignane och petite sirah. Paul berättar att delar av vinstockarna på Lytton Springs i Sonomas Dry Creek Valley är över 100 år gamla, och där är det frågan om en äkta field blend, där de olika druvsorterna plockas, pressas och jäses tillsammans. Detsamma gäller Geyserville något längre österut i Alexander Valley, där de äldsta vinstockarna är hela 130 år gamla. Vid nyplantering har man nu delvis återupptagit denna urgamla praxis att blanda druvorna redan ute på fältet.

Resten av provningen fokuserar på cabernet sauvignon, från Monte Bello, i Santa Cruz Mountains, ca en timme söder om San Fransisco. Vi inleder med 2010 Ridge Estate Cabernet Sauvignon, som är lite av egendomens "andravin". Det innehåller 80% cabernet sauvignon, kompletterat med 17% merlot. Det har en tydlig Bordeaux-karaktär, och kommer att bli utmärkt med några års lagring. Även detta släpps i höst för 329 kr. Vi avslutar med en liten mini-vertikal av flaggskeppet Ridge Monte Bello från årgångarna 1994, 97 och 99. Alla är riktigt bra, men för mig är kvällens absoluta favorit 94:an. Det är ett vin som man bara vill lukta på om och om igen. Till och med min täppta näsa njuter. I munnen är det en härlig balans av mjuka tanniner, svarta vinbär och lite mogna körsbär. Mums! 99:an har en liknande karaktär men kommer att vinna ytterligare på lagring. 97:an är lite syrligare, och även den med ytterligare lagringspotential. Dessa viner finns i små kvantiteter i restaurangsortimentet, men kan privatimporteras till det facila priset av 1695 kr per flaska.

Vinerna i all ära, men kvällens stora behållning var ändå att få höra Paul Draper berätta om sin vinmakarfilosofi. Här är det så traditionella metoder som möjligt som gäller, med ett absolut minimum av tillsatser och intervention. Vinerna görs med precis samma metoder som användes under sent 1800-tal, men med mycket modernare utrustning och bättre analyser. Paul hinner också ondgöra sig över Robert Parker, och den allmänna trenden mot övermogna fruktbomber till viner med alldeles för hög alkoholhalt. Vi vin-nördar i publiken sitter och nickar instämmande. Han avslutar med att bjuda in oss alla till Monte Bello, och det är något jag verkligen skulle vilja göra. Det är synd att Kalifornien ligger så förbaskat långt ifrån Sydafrika.

Caviste - prova först, köpa sen

Att först erbjuda provsmakning av det man eventuellt vill inhandla, innan inköpsbeslutet, är ju ett väl beprövat försäljningsknep. Det tillämpas dock allt för sällan på vin. Tänk om det fanns en liten provsmakningsbar i varje Systembolag, där man kunde dofta och smutta på nyheterna innan kundkorgen fylldes på. Det är tyvärr en utopi som känns ganska avlägsen i Sverige, men utomlands är det redan flitigt förekommande i de större vinbutikerna. Nu finns det som tur var härliga vinimportörer i Sverige som tar saken i egna händer, och fixar provningar som gör köpbesluten betydligt enklare.

Igår var jag på en sådan miniprovning. I entrén till vinklubben Grappe hade Martin från Caviste dukat upp de tre vinerna i sitt senaste "släpp" från Domaine du Joncier i Lirac i södra Rhône-dalen. Vi började med 2011 Le Gourmand. Detta vin är i huvudsak gjort på grenache-druvan, och är härligt drickvänligt. Man får varm, söt frukt, främst hallon och lite syrliga körsbär, med mjuka tanniner och ett angenämt salmiak-sting i avslutningen. Detta kan lätt bli husets vin hos familjen Riese. Mycket charmigt helt enkelt.

Nästa vin var 2011 Le Classique, gjord på 45% syrah, 35% grenache och resterande cinsault och carignan. Det här är ett mycket stramare vin, nästan kantigt, med kraftigare tanniner och mera vinbär än hallon. Det har potential, men kändes inte riktigt drickfärdigt ännu. Det skall nog gömmas i källaren några år. Avslutningsvis fick vi 2010 Les Muses i glasen. Detta är Domaine du Jonciers prestigevin, gjord i huvudsak på mourvèdre. Här finns generös mörk frukt, både plommon och lite björnbär, parad med en fin pepparkrydda. Tanninerna ger stadga men är redan nu betydligt bättre balanserade än i Le Classique. Detta är supergott att dricka nu, men vinner säkert också på lagring. Det är klart att det blev en beställning efter denna trevliga provsmakning. Bravo Martin, och tack Grappe!

Statsmonopolet slår till

Kåre Halldén och jag pluggade på Handels i Göteborg samtidigt, för många år sedan, och har hållit sporadisk kontakt sedan dess. Idag driver Kåre en liten vinimportfirma som har specialiserat sig på bra champagne från småodlare (Spruce Up) och spännande viner från Spanien (Goda Spanska Viner). Kåre är en riktig entreprenör som brinner för sina viner. Han ordnar högkvalitativa vinresor till Champagne och skriver dessutom underhållande deckare som utspelar sig i vinmiljö. Kort sagt, detta är precis den typ av småskalig, oberoende och entusiastisk vinimportör som vi verkligen behöver i Sverige, som sund motvikt till alla Systembolagets boxviner.

Nu har Kåres lilla importfirma blivit misshandlad å det grövsta av allas vårt statsmonopol, och det gör mig riktigt förbannad. Snacka om Davids kamp mot Goliat. Det är bara att hoppas att det slutar som i Bibeln. Nedan återger jag en pressrelease från Kåre, oredigerad och i sin helhet, så får ni själva läsa hans plågsamma historia:



Pressmeddelande från SPRUCE UP!
2013-06-13

SYSTEMBOLAGET STOPPAR FULGET 2011 - VINET ÄR ALLDELES FÖR BRA

Det kritikerrosade vita vinet Fulget 2011 för 98 kronor skulle ha släppts på butikshyllor lördagen den 1 juni, men Systembolaget plockar bort samtliga flaskor i sista stund och stoppar lanseringen. Statsmonopolet meddelar leverantören sitt ensidiga beslut per telefon kl 16.41 den 30 maj. Alla buteljer skickas tillbaka på leverantörens bekostnad. Systembolaget annullerar sitt inköp och importören sitter med 6.000 flaskor i knäet och förluster på hundratusentals kronor. Dessutom förbehåller Systembolaget sig rätten att kräva skadestånd för uteblivna intäkter på alkoholförsäljning.

Kåre Halldén är VD för dryckesleverantören SPRUCE UP!/Goda Spanska Viner som vann Systembolagets upphandling med detta internationellt välkända och hyllade spanska albariñovin. Vad har hänt?
- Statsmonopolet hävdar att vinet som levererats till butikerna i slutet av maj 2013 inte smakar och doftar som det vin som lämnades in till upphandlingen i början på januari, alltså nästan ett halvår tidigare.

Håller du med om det?
- Inte alls. Jag anser att det smakmässigt är exakt samma vin. Systembolaget anser däremot att det vin de fått levererat till butikerna är mycket bättre än det som vann upphandlingen i början på året.

Nu hänger vi inte riktigt med. Menar du alltså att Systembolaget reklamerar ett vin som är bättre än det som de har beställt? Och som i sin tur var bättre än 50 andra viner som de provat i den ursprungliga upphandlingen?
- Korrekt. Två av tre smakexperter på Systembolaget tyckte att vinet som levererades till butikerna var klart bättre än det som vann upphandlingen. Systembolaget har presenterat en rapport fylld med strikta argument för varför vinet kan stoppas i enlighet med inköpsvillkoren. De har kollat med sina bolagsjurister och deras case är vattentätt.

Har inte Fulget 2011 fått fina rekommendationer i den svenska vinpressen?
- Det stämmer. Vinjournalisterna har provat exakt samma vin som levererades till butikerna i slutet på maj. Dessa så kallade lanseringsprover lämnades in till Systembolaget redan i slutet på mars. Efter det att statsmonopolet gjort sin kvalitetskontroll av flaskorna kontaktade jag den ansvarige inköparen och frågade om det fanns något att invända mot vinet. Det fanns det inte. Och detta är huvudpoängen i min kritik mot Systembolaget, hur detta ärende har hanterats: där och då, och på en direkt fråga, hade Systembolaget kunnat meddela att de hade en avvikande uppfattning och vi hade i god tid kunnat undvika hela den uppkomna situationen. Det gjorde man alltså inte, utan tvärtom. För att göra saken etter värre, väntar man sedan ända in till sista sekunden med att meddela att man drar tillbaka vinet från hyllorna. Därför anser jag att Systembolaget har ett affärsmoraliskt ansvar i den uppkomna situationen som man inte kan vifta ifrån sig hur som helst.

Nyligen skickade du ut ett pressmeddelande i samband med att radioprogrammet Kaliber i P1 uppmärksammade arbetsförhållandena för chilenska vingårdarbetare och hur dessa gick i otakt med Systembolagets uppförandekod. Där kritiserade du Systembolagets implementering av CSR-arbetet ur ett leverantörsperspektiv, som bland annat handlar om det etiska ansvar man som företag ska ta när man gör affärer. Samtidigt hävdade du att dryckesleverantörer inte öppet vågar kritisera sin största kund. Detta är en åsikt som även luftas då och då av vinpressen, till exempel av Bengt-Göran Kronstam i sin vinkrönika i Dagens Nyheter den 1 juni. 

Misstänker du att det finns ett samband mellan din offentliga kritik av Systembolaget och att försäljningen av vinet plötsligt stoppats?
- Jag har inga bevis för det, så det vore dumdristigt av mig att föra fram en formell anklagelse. Det enda jag i efterhand kan konstatera är att inga invändningar fanns mot vinet före det att jag framfört kritik mot Systembolaget. Efter kritiken blir exakt samma vin stoppat med största möjliga ekonomiska skada för mitt företag och med hot om rättsliga åtgärder. Om du vore i mina skor, hur skulle du ha resonerat?

Hur ska man göra om man vill köpa det kritikerhyllade albariñovinet Fulget?
- Från den 1 augusti kommer Fulget 2011 att finnas på Systembolagets beställningssortiment. Men redan idag kan du beställa vinet för endast 98 kronor flaskan genom att fylla i en så kallad privatimportförfrågan på Systembolagets hemsida (http://www.systembolaget.se/Tjanster/Privatimport/Lagg-till-dryck/). Vi tar ingen extra avgift för detta.

Vinet heter alltså Fulget 2011, producenten är Maior de Mendoza, importören heter SPRUCE UP! AB och priset är 98 kronor per flaska (750 ml). Kommer i lådor om 12 buteljer om man önskar en hel låda.
För restauranger är priset 65 kr ex moms/flaska. Rabatt ges vid större beställningar.

Mer information om Fulget 2011, samt pressrecensioner, finns på:
http://www.godaspanskaviner.se/varaviner/GodaSpanskaViner-Fulget2011.cfm

Slut på pressmeddelandet
------------------------------

Jag kommer omedelbart att lägga in en beställning via privatimport på 12 flaskor, så är sommarens vita fixat. Det finns 5988 flaskor till att ta av........

Champagne från 1976

På vinklubben Grappe händer det ofta spännande saker. Vid mitt senaste besök, då vi själva kört en liten champagneprovning, fick jag en liten konspiratorisk vink av sommeliern Lotta precis när jag var på väg ut genom dörren. Jag följde med henne in till det inre provningsrummet och där  på ett bord stod ett antal imponerande tomflaskor. En medlem hade ordnat en exklusiv provning av årgångschampagne från 1976. Jag fick ett glas i handen, då det visade sig att det fanns en slurk kvar av 1976 Moët & Chandon Brut Imperial. Ett sådant tillfälle tackar man ju inte nej till.

Jag har aldrig smakat så gammal champagne förut, och det var definitivt en mycket fascinerande upplevelse. Doften var kraftig och mättad av torkad frukt, knäck och bränt socker. I munnen, knappt några bubblor kvar, men massor av frukt och en hel del syra. Riktigt mogna äpplen, och den knäckiga smaken av bränt socker dominerar. Det är gott på ett väldigt annorlunda sätt. Doften är faktiskt mer njutbar och nyanserad än smaken i munnen. Hade jag provat blint så hade jag inte ens gissat på att det var champagne i glaset. Som sagt, klart fascinerande, men jag tror inte att jag planerar att spara mina champagneflaskor så här länge. Det gäller nog trots allt att dricka dem medan bubblorna finns kvar.

Vinrapport från Drottningholm

En dag som denna kan jag inte låta bli att leka lite hovreporter. Jag önskar att jag vore på plats på Drottningholm, men de måste ha missat mig av någon konstig anledning, när inbjudningarna skickades ut. Istället får jag förlita mig på Hovets hemsida för att kunna rapportera dryckesvalet från bröllopsmiddagen.

Förrätten verkar vara ett lekfullt potpurri på svenska smaker, med löjrom, sill, västerbottenost, toast skagen etc. Till detta kan man välja att dricka snaps & öl eller ett Alsace-vin från Trimbach, nämligen 2009 Riesling Vielles Vignes. Sedan serveras en smörbakad laxöring med sparris. Här ser jag till min stora glädje en årgångschampagne som måltidsdryck, 2005 Pommery Grand Cru. Ett enligt min mening ypperligt val. Champagne är underskattat till mat.

Nästa rätt är helstekt kalvfilé med astrakancidersås. Här serveras en ung Bourgogne från Côtes de Beaune, 2010 Auxey-Duresses Premier Cru La Chapelle från Domaine Lafouge. Jag känner inte till denna producent, men jag vet att byn Auxey-Duresses, alldeles intill mer kända Volnay och Meursault är en av Bourgognes verkliga "hidden gems".  Det är bara att applådera.

Menyn avslutas med en Pavlova med färska smultron. Till detta dricks 2010 Sattlerhof Beerenauslese från Südsteiermark i Österrike. Det låter ganska gott det också. Nämnde jag att jag borde varit på plats?

PS. Jag har nu gjort lite mera research. Domaine Lafouge är en liten familjeägd firma som drivs i sjätte generationen av Jean och Gilles. De ligger i byn Auxey-Duresses, och är givetvis specialiserade på byns viner. Premier Cru La Chapelle är ett familjeägt monopol. Den som spårade upp det här vinet är bara att gratulera. Vad jag kan se så finns ingen importör i Sverige. De har inte ens en egen hemsida. Det får bli att åka ner och knacka på dörren istället.

Champagneprovning i glada vänners lag

För några veckor sedan ordnade jag en liten informell champagneprovning en lördagseftermiddag för goda vänner, i Grappes trevliga klubbrum. Vi inledde med NV Mailly Grand Cru Brut Réserve. Detta är en ganska fyllig champagne med hög andel (75%) av pinot noir. Mailly är både en grand cru-by, och ett stort kooperativ dit i princip alla 80 odlare i byn levererar sina druvor. Alltid ett säkert champagne-kort, och bubblorna lever upp till sitt rykte även denna gång.

Vi fortsatte sedan med en rosé-champagne, NV Savart Bulle de Rose. Savart är en mindre odlare och producent med premier cru-mark i området Montagne de Reims. Denna flaska fick jag tag på via ett erbjudande från den lilla men mycket kvalitetsmedvetna importören Caviste. Detta är en härligt uppfriskande champagne, med små rosa bubblor och bra syra. Frukten för tankarna till grapefrukt och rabarber. Även här är pinot noir-innehållet högt. En kul första bekantskap med Savart. Jag har några fler flaskor på lut tack vare Caviste.

Avslutningsvis avrundade vi med en mäktig årgångschampagne från 1998, Cuvée Francois Matthieu från Huré Frères i byn Ludes, också beläget i Montagne de Reims. Denna småskaliga familjefirma har både egna odlingar, och köper in en del druvor. Fördelningen är ungefär en tredjedel vardera av de tillåtna varianterna chardonnay, pinot meunier och pinot noir. Den här prestige-cuvéen med 15 år på nacken doftar av mogna äpplen och rostad bröd. Smaken är komplex, med härligt mogna frukttoner, en väl bevarad syra, och en helt ok mousse. Detta var helt klart eftermiddagens stora behållning för mig. Champagnespecialisten SpruceUp importerar.

Flytt till vinland

Nu har det varit sällsynt lite skrivande här på ett tag. Jag ber om ursäkt, men det har sina förklaringar denna gång. Våren har varit fylld av tjänsteresor och förhandlingar kring ett nytt jobb, ett spännande utlandsuppdrag. Det kommer att innebära flytt till ett land söderut, där det odlas betydligt fler vindruvor än i Sverige. Jag talar inte om Frankrike, utan något ännu längre söderut, nämligen Sydafrika.

Jag är definitivt novis när det gäller sydafrikanska viner, men det skall det snabbt bli ändring på. Jag hoppas kunna ge er direktrapporter från Stellenbosch och andra intressanta vinstäder innan året är till ända. Vindistrikten ligger visserligen alla samlade i ett kluster nära Kapstaden, och vi kommer att bo i Johannesburg, nästan i andra ändan av landet, men målen för ett antal helgutflykter är ganska givna redan.

Det har blivit ett par tjänsteresor söderut, och i förra veckan rekommenderade en lokal kollega en mycket god Cabernet Sauvignon från just Stellenbosch, nämligen 2011 Warwick The First Lady. Bra balans, mjuka tanniner och en härlig frukt med både syrliga röda bär och lite söta svarta vinbär. Detta ger verkligen mersmak. Vinet avnjöts till en välsmakande mör strutsfilé, så det finns en del spännande att upptäcka i matväg också. Fortsättning följer.....