Härom veckan ordnades det en ordentlig vinprovning i klubbhuset på området där vi bor. Det var den lokala vindistributören Wine Logistics, som bjöd in det ganska köpstarka grannskapet till en sortimentsprovning som hette duga. De fungerar som grossist för ett tiotal vinproducenter från kända vinorter som Stellenbosch, Franschhoek, Paarl, Malmesbury, Tulbagh, Worcester och till och med några franska producenter. Företaget drivs av en dynamisk holländska vid namn Anneke Andrew, som sedan många år är bosatt i Sydafrika.
Wine Logistics kanske mest kända producent är Rickety Bridge från Franschhoek. Deras viner distribueras över hela Sydafrika, och de har flera varumärken i olika prislägen. Foundation Stone är namnet på deras basviner, i mellanprisklassen heter vinerna helt enkelt Rickety Bridge, medan prestigevinerna säljs under varumärket Paulina's Reserve. Jag provade mig igenom valda delar av det breda sortimentet, och fastnade för Paulina's Reserve Cabernet Sauvignon. Detta vin beskrivs uppskattande i Platter's Guide som "an iron fist in a velvet glove". Det är en ganska målande bild av ett vin med fasta tanniner som balanseras av härlig mörk björnbärsfrukt. För grossistpriset 139 rand per flaska, så var det lätt att slå till på en låda.
Nästa intressanta producent heter Newton Johnson Family Vineyards. De håller till i Upper Hemel-en-Aarde Valley, strax utanför Hermanus. Vingården ligger därmed bara några kilometer från sydkusten, och i deras lilla broschyr påpekas att alla deras vinrankor åtnjuter havsutsikt mot Indiska Oceanen. Det gör också att detta är ett av de svalaste odlingsområdena i Sydafrika, så här trivs framför allt Pinot Noir och Chardonnay. Jag slog till på Felicité Pinot Noir som är ett mycket lätt, fruktigt och friskt vin, att serveras varsamt kylt en varm sommardag vid poolen, till lite kallskuret. 69 rand flaskan (ca. 45 kr) kändes också ganska överkomligt. Jag föll också för deras Full Stop Rock. Detta inte enbart för det coola namnet, utan också för en härligt generös sydfransk blandning av syrah, grenache och mourvedre för 97 rand flaskan.
Provningen fortsatte sedan till Painted Wolf Wines. Namnet syftar på den utrotningshotade afrikanska vildhunden. Denna vinproducent startade så sent som 2007, och drivs av paret Jeremy och Emma Borg. De håller till i Paarl, men deras verksamhet fungerar nästan som ett kooperativ, där flera småodlare i regionen bidrar med druvor. För varje såld flaska går en del av intäkterna till olika projekt för att rädda vildhundarna från utrotning. De har flera intressanta viner i olika prisklasser, men jag fastnade för smaskiga och prisbelönta Guillermo Swartland Pinotage för 130 rand.
Jag har dock sparat den bästa producenten i provningen till sist. Allt jag smakade från Waverley Hills Organic Wines in Tulbagh var bra. De har ett utmärkt mousserande vin kallat MCC Brut för nästan inga pengar alls, och deras SMV blend (shiraz, mourvedre, viognier) var enligt min mening kvällens bästa vin, för 86 rand flaskan. Den relativt höga alkoholhalten är väl inlindad i mörk frukt och strama tanniner. Det är jättegott redan nu, men med ytterligare några år i källaren så kommer detta att bli en riktig kioskvältare till grillat kött. Kraftfullt och mjukt på samma gång.
Andra vinproducenter representerade på provningen var Stellenrust, Quando, Doran Vineyards, Horse Mountain, Stettyn och D'Aria men jag mäktade inte riktigt med att prova allt. Det var tur att det var kort gångavstånd hem.
2 kommentarer:
Kul! Det känns lite som Kalifornien, en bubblande region med en massa spännande producenter!
Helt rätt. Här vimlar av små kvalitetsproducenter som vi aldrig har hört talas om in Sverige. Det händer också mycket intressant utanför det traditionella kärnområdet för vinodling runt Stellenbosch och Paarl.
Skicka en kommentar