Flotsam & Jetsam

Äkta paret Chris och Suzaan Alheit skapade Alheit Vineyards så sent som 2010, men de har redan nått kultstatus, och deras vita vingårdsbetecknade viner säljer slut så fort de släpps. Läs gärna deras hemsida, där de ingående beskriver sin vin-filosofi. Det kan få de flesta vin-fantaster på fall.

Nigab representerar Alheit in Sverige, men tyvärr finns bara ett fåtal flaskor i deras restaurang-sortiment. Privatimport kanske?

Alheits viner är normalt ganska dyra, men förra året lanserades Flotsam & Jetsam som deras instegsviner. Det finns en röd Cinsault och en vit Chenin Blanc. Båda är gjorda på druvor från äldre vinstockar, "bushvines", som inte har bevattnats.

Jag hade nöjet att dricka 2016 Flotsam & Jetsam Cinsault igår. Det är ett relativt alkoholsvagt vin för sydafrikanska förhållanden, bara 12%, med en ljus röd färg. Det kändes lite som att dricka en sydafrikansk variant av Beaujolais Nouveau. Det var lätt, friskt, fruktigt och kul. Det är ett rött vin som passar den heta afrikanska sommaren perfekt. Jag rekommenderar servering lätt kyld vid poolkanten.

The Unusuals Wine Show

Jag har nyligen upptäckt en trevlig liten oberoende vinbutik bara 5 minuter från kontoret, som heter Wine Menu. Den är perfekt placerad för en kort avstickare under lunchen. Teamet bakom Wine Menu ordnade för några veckor sedan en mycket trevlig vinprovning, kallad The Unusuals. Fokus var på druvor som inte är så vanliga i den sydafrikanska vinindustrin, även om många av dem är välbekanta för européer.

Upplägget var mer som en vinmässa än en organiserad provning. Cirka 40 olika producenter hade bjudits in att presentera sina viner i en lokal på anrika Wanderer's Club, men enbart viner gjorda på ovanliga druvor fick medverka. Det innebar att även väletablerade producenter kom dit med bara en eller två flaskor ur sitt stora sortiment, och små producenter med udda druvor fick en chans att skina. Nästan alla viner som erbjöds hade jag aldrig ens sett förut. Mycket spännande!

Med 40 producenter på plats är det omöjligt att redovisa allt, men här är några av mina höjdpunkter, som också resulterade i inköp. Thelema presenterade en mycket trevlig och modest prissatt torr Muscat de Frontignan som kommer att bli vårt pool-vin framöver. Från Hughes Family Wines i Malmesbury provade vi Nativo. Det är en vit blend med huvudsakligen viognier, men kompletterat av chenin blanc, grenache blanc och rousanne. Mycket intressant och mycket gott!

David Sadie öppnar nästa flaska

Raats Family var där med sina Cabernet Franc-viner (som inte är så ovanliga), och jag blev förförd. Deras bästa 2013 Cabernet Franc är ganska dyr med sydafrikanska mått, men det blev inköp ändå. Kvällens absoluta stjärna var dock David Sadie. Han driver en liten vinproducent i Swartland, tillsammans med sin fru Nadia. Han presenterade två blends under kvällen, och jag föll för bägge två.  Den vita heter Aristargos och är komponerad av chenin blanc, rousanne, clairette blanche, viognier och semillion. Det röda heter Elpidios och blandar friskt sydfranska druvor som syrah, carignan, cinsault, grenache och mixar sedan in lite pinotage också. Bägge vinerna är mycket komplexa, smakrika och spännande. Verkligen kul att upptäcka. Det fick bli en låda av vardera.

Sammanfattningsvis en mycket trevlig vinkväll med många nya bekantskaper. Jag hoppas att detta blir ett årligen återkommande arrangemang.

Jeroboam - helt rätt flaskstorlek

För att fira återkomsten till Sydafrika efter Sverigesemester, så bjöd vi in den svenska kolonin i Dainfern till kalas. Trettio glada landsmän dök upp, så det var tur att det var knytis. Jag bjöd på nygrillad impalakorv och höll baren öppen. Med så många gäster så var det ett ypperligt tillfälle att få öppna en stor flaska. Jag hade en Jeroboam (3 liter) med 2005 Annandale Shiraz från Stellenbosch liggande på lut. Jag drog ut korken i god tid och luftade med hjälp av en rymlig karaff.

Det här vinet har legat inte mindre än 8 år på ekfat. Det är ofattbart länge, och borde resultera i att allt smakar träbit. Så är dock inte alls fallet. Den yppiga mörka Shiraz-frukten står emot ekfaten på ett imponerande sätt, och tanninerna är ovanligt sansade. Det var helt enkelt ett mycket gott vin, och den stora flaskan tömdes i rask takt. Så mycket trevligare än en treliters bag-in-box......

En glad kväll på Grappe

Under den alltför korta sommarsemestern i Sverige hade jag ambitionen att i alla fall få till minst ett besök på vinkällaren Grappe. Jag har ju några dammiga flaskor liggande där, som behöver ses om, och ibland även drickas. Det blev faktiskt av, och det var en mycket lyckad kväll.

Efter en rask promenad genom ett sommarvarmt Stockholm, så kändes det bra att inleda med ett svalkande vitt. Det fick bli 2008 Künstler Kirchenstück Riesling Kabinett Trocken. Jag är svag för bra riesling från Rheingau, och den här flaskan gjorde ingen besviken. Mycket druvtypisk, med lite begynnande mognad. Ett perfekt sommarvin.

Till varmrätten, en mycket vällagad kyckling med oliver och tysk potatissallad, korkade vi upp kvällens stjärna, 2004 Mazy-Chambertin Grand Cru från producenten Armelle & Jean-Michel Molin. Vilket vin! Doften ur glaset påminde mig om en hel blommande rosenträdgård, parfymerad, sofistikerad och spännande. I munnen en underbar balans mellan de röda bären, syrlighet och väl avslipade tanniner. Helt enkelt en röd bourgogne när den är som bäst. Varför hade jag bara en flaska av denna juvel?

Le Clos - Dubai Airport

Det har blivit ganska mycket resande på sistone, och Emirates har haft de billigaste flygbiljetterna mellan Johannesburg och Stockholm. Därför har jag tillbringat alldeles för många timmar på Dubais flygplats. Då gäller det ju att finna distraktioner, och den absolut bästa heter Le Clos. Detta är en mycket exklusiv vinbutik, så långt ifrån det gängse taxfree-utbudet som man kan komma. De har inga viner billigare än 100 AUD, dvs cirka 28 USD. Vill man handla de mest berömda vinvarumärkena i världen så har man kommit helt rätt. La Tache, Chateau Petrus, Chateau d'Yquem, Vega Sicilia Unico, Chateau Mouton Rotschild etc, etc. Det är helt enkelt en fullständig orgie i vinsnobberi.

Medan man går och drömmer om en flaska La Tache, så kan man dock handla något mer modest prissatta drycker. Jag hittade några bra vita bourgogner, och fick dessutom en flaska Roger Pouillon champagne alldeles gratis, som tack för att jag fyllde i deras kundenkät. Det piggar ju upp under en tråkig flyg-transit.

Lynx, La Bri och Maison

I Lynx Wines monter på Winter Sculpture Fair fanns såväl ägaren själv, Dieter Sellmeyer, som den unge vinmakaren, Helgard van Schalkwyk, på plats för att presentera sina viner, och vi får en trevlig pratstund. Jag blir nyfiken på deras prestigevin, som helt enkelt heter The Lynx. För 400 rand, (drygt 200 kr) så är det nog det dyraste vinet på hela festivalen. Helgard berättar att druvsammansättningen kan variera kraftigt från år till år. Ambitionen är helt enkelt att göra det absoluta bästa vinet från varje årgångs druvor, och det är inte alltid samma druvor som utgör det bästa materialet. 2013 så var t.ex. The Lynx en Rhône blend, medan 2014 är en Bordeaux blend, med huvudsakligen cabernet sauvignon, för det var de bästa druvorna det året. Vinet är en raritet för endast två tunnor tillverkades, så jag var givetvis tvungen att investera i en flaska. Jag fastnade också för deras nyligen buteljerade 2015 Cabernet Sauvignon, och 2014 Shiraz. Välgjorda, bra viner, för under svenska hundralappen, som kommer att fungera perfekt under den annalkande sydafrikanska vintern.  

Nästa stop blev grannmontern, där tjejerna från La Bri höll till. Jag fick träffa vinmakaren, Irene Waller, till höger på bilden, som mycket entusiastiskt beskrev sina viner. Hon avslöjade att hennes egen favorit är 2013 La Bri Syrah. Här har hon också blandat i 2 procent viognier, som pressas och får jäsa tillsammans med syrah-druvorna, vilket gör vinet lite mjukare och mer balanserat. Efter provsmakning var det bara att hålla med. Jag provade även Irenes Bordeaux blend, 2013 La Bri Affinity, med knappt 50% cabernet sauvignon, följt av merlot, cabernet franc och petit verdot. Här finns ganska kraftiga tanniner, som kommer att tjäna på ytterligare några års lagring. Det sista vinet som provades var 2015 La Bri Chardonnay (jag vet, fel ordning). Här har Irene åstadkommit ett mycket smakrikt och charmerande vin, med varsam ekfatslagring. Hon använder begagnade 300 liters tunnor där vinet får vila i nio månader, efter jäsning. Härliga toner av både citrus och syrliga gröna äpplen, som får det att vattnas i munnen. En ny favorit!

Det blev även ett stopp hos Maison, vars goda Shiraz jag har njutit av tidigare. Den nya årgången, 2013, smakade utmärkt, med mörka körsbär i fin balans. Den färgade damen nedan var en ypperlig säljare, och lyckades nästa pracka på mig två lådor, men jag värjde mig och nöjde mig med en. Däremot föll jag pladask för deras 2014 Maison Viognier. Här blandas aprikoser och persikor med ett syrligt citrus-bett som är svårt att motstå. Det blev två lådor ändå.....

Härligt att få upptäcka nya favoriter. Winter Sculpture Fair kommer att fortsätta vara en "måste aktivitet" så länge vi bor här. I år njöt vi också av en underbar picknick i gröngräset, tillsammans med sex glada vänner. Bättre vuxen-utflykt får man leta efter.

www.lynxwines.co.za
www.labri.co.za
www.maisonestate.co.za

Winter Sculpture Fair, tredje gången

Winter Sculpture Fair har lyckats bli en årlig tradition sedan vi flyttade till Johannesburg. Det är egentligen en konstutställning med skulpturer i en stor park, men eftersom det finns tre stora mat- och vintält i parken, fyllda med det bästa som Franschhoek har att erbjuda, så flyttas lätt fokus från skulpturer till vin. Här ser ni dagens inköp, 36 flaskor. Härlig påfyllning i vinförrådet, men jag köpte inte en enda skulptur.

Jag hade hoppats att få träffa mina två favoritproducenter i Franschhoek, My Wyn och La Chataigne, men de uteblev tyvärr bägge två i år. Därför fick jag istället ägna mig åt att hitta nya favoriter, och det lyckades ganska bra. Som ni ser på bilden så fastnade jag främst för La Bri, Lynx och Maison. Mer detaljer följer i nästa inlägg.

Freedom Day med Bouchard Finlayson Galpin Peak

Idag är det allmän helgdag här i Sydafrika, Freedom Day. Man firar minnet av de första demokratiska valen, som ägde rum den 27 april 1994. En viss Nelson Mandela blev då vald till president efter 27 år som politisk fånge, så det är verkligen värt att fira. Därför letade jag idag upp den äldsta sydafrikanska flaskan som jag kunde uppbringa från vinkylen. Det blev 1995 Bouchard Finlayson Galpin Peak Pinot Noir. Den har jag köpt på plats i Hemel en Aarde Valley av vinmakaren själv, Peter Finlayson. Jag var ute efter äldre årgångar, och han rekommenderade då just 1995.

Det är alltid lite nervöst att korka upp en flaska som har över 20 år på nacken. Korken är dock i fint skick och dras lätt ur, och det kommer inga obehagliga dofter ur flaskhalsen. Tvärtom! Efter lite luftning i rymliga bourgogne-kupor börjar jag sniffa. Läder, tobak, övermogna plommon och lite hederlig mylla fångar mitt doftorgan upp. En förväntansfull första slurk avslöjar ett härligt vin i full balans fortfarande. Syrorna är pigga, och tanninerna mjukt avrundade med en lång eftersmak av plommon och läder. Vinet matchar lätt min grillade biff med pepparsås. Mycket imponerande. Hade jag provat blint så hade jag definitivt gissat på en fin bourgogne från ett bra år.

Simonsig Tiara

Simonsig Estate, strax norr om Stellenbosch, på vägen mot Paarl, är en stor och väletablerad producent. Här finns goda möjligheter att ta hand om vinturister, med ett rymligt provningsrum och en utmärkt restaurang kallad Cuvée. Trots storskaligheten, så är det fortfarande ett genuint familjeföretag, som ägs och drivs av familjen Malan. Jag åt lunch där för en tid sedan, och kunde ju inte motstå att också titta in i vinbutiken. Där fanns ett gott utbud av äldre årgångar, vilket jag uppskattar, så jag slog till på en 2005 Simonsig Tiara.

Idag var det dags för söndagsgrillning, och då tyckte jag att denna bordeaux-blend kunde passa bra. Årgång 2005 av Tiara är gjord på 65% cabernet sauvignon, 29% merlot, 4% cabernet franc och 2% petit verdot. Med denna klassiska druvblandning är det inte konstig att Bordeaux-attribut som svartvinbärsfrukt och blyerts dyker upp. Tanninerna är ganska kraftiga, men väl balanserade av frukten. Det här är ett vin som passar helt perfekt till en grillad köttbit med en stor klick vitlökssmör på toppen. Personligen tycker jag nog att detta är den bästa sydafrikanska bordeaux blend som jag har smakat. Vinet har 11 år på nacken men är mycket njutbart idag. Bravo!

Läs Maria Collsiöös krönika

Maria Collsiöö, kunnig sommelier och mångårig klippa på Grappe, skriver numera vinkrönikor för Svenska Dagbladet. Läs gärna hennes senaste bidrag på www.svd.se/ett-gott-vin-far-mig-att-le-vid-forsta-klunken. Hennes definition av ett gott vin är klockren. Det behöver inte vara svårare än så.

Vinflaskor spridda över världen

Påskhelgen spenderas hemma i Sverige. Vi har nu vant oss vid den nästan ständigt lysande solen i Afrika, så det var lite av en chock att komma tillbaka till grå himmel, snöglopp och plus två grader. Just nu tittar dock solen fram, så det kanske finns hopp om våren även här.

Vad som också drabbade mig vid hemkomsten, var insikten om total oreda i vinförrådet. Jag har inte längre koll på vilka flaskor jag äger, och var de befinner sig. I Sydafrika är redan vinkylen smockfull, och jag har istället börjat inreda en garderob för att kunna förvara överflödet. I Sverige har jag viner nere i källarskrubben, och dessutom i ett skåp på vinklubben Grappe. Överblick saknas, och nu riskerar dessutom några av flaskorna att bli övermogna, om inte åtgärder vidtas.

Den stora vininventeringen inleddes på askonsdagen på Grappe. Krypandes på knä, med pannlampa, lirkade jag ut dåligt staplade flaskor från den understa hyllan i vårt skåp. Sedan blev det avprickning mot lista, och alla diskrepanser noterades noggrant. 18 flaskor rödtjut som bedöms som drickfärdiga plockades sedan hem till källarskrubben, där det finns större möjligheter till konsumtion.

På skärtorsdagen fortsatte sedan insatsen nere i källaren hemma. Nu har jag ordning och reda på både källarskrubb och Grappe, allt numera listat på utmärkta CellarTracker. Nu gäller det bara att göra samma inventering i Sydafrika, och sedan disciplinerat bokföra alla insättningar och uttag ur de tre olika vinförråden.

I tider av fruktansvärda terroristdåd, flyktingströmmar, svält, minusränta och annat elände, så är nog oreda i vinsamlingen att betrakta som ett äkta champagneproblem, men det är nu åtminstone tillfälligt löst. Vi får se hur länge ordningen varar.......

Tidig 50-årspresent

I förra veckan så besökte jag Portugal för första gången i mitt liv. Tyvärr kom jag bara till ett ganska tråkigt konferenshotell på Algarvekusten, och inte till Porto, som står högt upp på min önskelista. Till min stora glädje hade dock den lilla charterflygplatsen i Faro ett överraskande gott utbud av portvin. När jag fick syn på en flaska från mitt födelseår, Messias Vintage 1967, så kunde jag inte hålla mig. Den kostade en slant, men vilken bra 50-årspresent till mig själv! Väl på hemmaplan så har jag gjort lite research, och det visar sig att 1967 inte direkt var någon toppårgång i Douro-dalen, men det kommer ändå att vara en upplevelse att få dricka dessa snart femtio år gamla dropparna. Det blev även ett par mindre flaskor av Single Quinta Vintage från Warre's och Graham's. Härligt att få fylla på portvinsförrådet.

Caroline's Wine

Min vinbloggarkollega Ulf, på Red Scream and Riesling (är inte detta världens bästa namn på en vinblogg?) är snart på väg till Sydafrika. Därför fick jag ett mail där han frågade om lite tips, bl.a. om jag kunde rekommendera en bra vinbutik i Kapstaden. Tyvärr stod jag då helt svarslös. Jag brukar ju handla mitt vin direkt ute på vingårdarna, så jag har faktiskt aldrig haft behov av att uppsöka en vinbutik i Kapstaden.

Denna graverande kunskapslucka bör dock genast täppas igen. Efter lite googlande kom både Ulf och jag överens om att Caroline's Fine Wine Cellar på Strand, mitt i Kapstadens CBD (Central Business District), såg mest lovande ut. Som tur var hade jag redan en nära förestående tjänsteresa till Western Cape inplanerad, så ett rekognoseringsbesök kunde lätt ordnas. Jag landade ganska sent på eftermiddagen, och Caroline's Wine stänger redan kl. 17:30. Därför, efter en mycket snabb incheckning på hotellet, gick jag med raska steg, i 40 graders afrikansk sommarhetta, ca fem kvarter till 62 Strand Street. Vilken lycka att få krypa ner i svala källarvalv fyllda av vinflaskor, efter denna svettdrypande promenad.

Jag kan med en gång säga att Caroline's Wine direkt klättrade upp på min globala top 5 lista över bra vinbutiker. Här hade jag kunnat stanna i flera timmar, men stängningsdags kortade tyvärr besöket till en dryg halvtimme. Utbudet av sydafrikanska viner är mycket imponerande, och de har många av boutique-vinerna som näst intill omöjliga att få tag i andra butiker (Miles Mossop, Beeslaar, etc). De har en särskild hylla med alla viner som fick fem stjärnor i den senaste utgåvan av Platter's Wine Guide. Smart försäljningsknep, det funkade definitivt på mig.

Dessutom har de det klart bästa sortimentet av europeiska viner som jag någonsin sett i Sydafrika. Jag hittade många trevliga bourgogner, och en gammal favorit från Chateauneuf du Pape, Domaine Barroche, fanns också till en någorlunda rimlig peng. Mest imponerande var nog ändå deras urval av Moulin Tochais, med årgångar så långt tillbaka som 1982. Caroline direktimporterar från producenterna i Europa, utan mellanhänder, och kan på så vis hålla priserna i schack.

Personalen är dessutom både trevlig och kunnig. Jag plockade på mig sex flaskor, så transporten först tillbaka till hotellet, och sedan vidare till Johannesburg var en liten utmaning. Detta löstes elegant med en frigolitlåda med plats för sex flaskor, och sedan tillverkades ett bärhandtag med hjälp av ett tjockt hampa-snöre som surrades enligt alla konstens regler. Ett mycket bra besök. Ulf, du måste gå dit! För er som inte har vägarna förbi Kapstaden så kan jag istället rekommendera ett besök på www.carolineswine.com.

  

Safari-champagne

I år firades All Hjärtans Dag på Tau Safari Lodge i Madikwe National Park. Det är ett fantastiskt ställe, där man bor i små hyddor utefter ett stort vattenhål, dit nästintill hela Afrikas fauna kommer ner för att dricka.

Som uppvärmning inför eftermiddagens "game drive" med ranger Mike så njöt vi av Piper Heidsieck Rosé Sauvage.

Detta är en mörkt färgad rosé med kraftig smak. Den är gjord enbart på pinot noir och pinot meunier. Här finns röda bär, nästan med rödvinskaraktär, kombinerat med frisk grapefrukt. Vi drack den som aperitif i den afrikanska hettan, men den skulle ha fungerat väl så bra som måltidsdryck. Det här är en ganska annorlunda rosé-champagne, ett kraftfullt, smakrikt vin helt i min smak.

Newstead Wines - Plettenberg Bay

Under jullovet så blev det några sköna dagar på den fina stranden i Plettenberg Bay, beläget i det område i södra Sydafrika som brukar kallas för "Garden Route". Sol och bad i all ära, men strandlivet brukar göra mig lite rastlös. Jag vill hellre göra utflykter och upptäcka nya saker. Vad passar då bättre än att besöka vingårdar? Plettenberg Bay är dock inte känt som något större vindistrikt. Jag blev därför glatt överraskad när jag upptäckte några väldigt lokala viner på vinlistan vid ett restaurangbesök. Vi drack en mycket trevlig chardonnay från Newstead Wines till den färska fisken. Det här stället måste jag hitta tänkte jag.

Det visade sig inte vara så svårt. Newstead ligger bara 500 meter från N2-landsvägen i den lilla byn The Crags, strax utanför Plettenberg Bay, i riktning mot Port Elizabeth. Anläggningen imponerar verkligen. Man kör igenom en stor vitkalkad entré, och följer en grusväg längs spikraka rader av perfekt uppbundna vinrankor, utan tillstymmelse till ogräs någonstans.

Vi välkomnas till vinprovningen av ägaren själv, Doug Lund. Han är en mycket framstående hästpolospelare, och har representerat Sydafrika i landslaget i många år. Nu kombinerar han vinodlandet med jobbet som polotränare. Han och hans fru Sue köpte fem hektar mark här 2006 och planterade vin. Första årgången presenterades 2012, så det är fortfarande en ganska ung verksamhet. Doug är inspirerad av Nya Zeeland och deras viner, eftersom han har tillbringat en del tid där. Han menar att det lite kyliga och fuktiga kustklimatet kring Plettenberg Bay liknar det i Nya Zeeland. Därför är det en syrlig, frisk sauvignon blanc som är huvudattraktionen, kompletterat av en fräsch oekad chardonnay, som vi redan stiftat bekantskap med på restaurangen kvällen innan. Doug gör även en utmärkt mousserande rosé, mestadels på pinot noir, med 17% chardonnay.

Nästa projekt är en röd pinot noir utan bubblor. Vid vårt besök var detta vin ännu inte buteljerat. Jag hade hoppats på ett prov från tunnan, men så långt kom vi tyvärr aldrig. Jag anmälde dock mitt intresse för sortimentsutökningen, och bara tre dagar efter vårt besök fick jag ett telefonsamtal som meddelade att det nya vinet nu var tillgängligt. Jag måste ha varit en av de absolut första kunderna. 2015 Newstead Pinot Noir går i den lätta stilen, med ljus färg, låg alkoholhalt, mjuka tanniner, och härliga smultrontoner. Det är ett perfekt sommarvin, serverat lätt kylt.

Sydafrikas Bourgogne

Hermanus är en liten ort på Sydafrikas sydkust, belägen ca. 90 minuter med bil från Kapstadens flygplats. Det råkar vara en av världens bästa platser för att få se valar nära land, så hit vallfärdar turister under valsäsongen, september till november varje år. Så gjorde även vi i höstas. Det blev en härlig långhelg vid havet, med valar som tumlade runt i vågorna bara 20 meter från de klippor som vi stod på. Ganska mäktigt! Dag två var dock vädret uruselt. Det var regn och dimma som påminde mig om Göteborg en kulen höstdag. Därför passade det bra att utforska traktens vingårdar istället. Prova vin kan man ju oftast göra under skyddande tak.

Bara knappa 15 minuter från Hermanus stöter man på de första vingårdarna. De ligger i en dalgång som sträcker sig upp från kusten i nordöstlig riktning. Området kallas Hemel en Aarde Valley (fritt översatt från afrikaans blir det Himmel och jord-dalen). Området skulle också lätt kunna kallas Sydafrikas Bourgogne. Här är klimatet mer tempererat än på andra platser, tack vare de kalla och fuktiga havsvindarna som sveper in. Det gör att mer värmekänsliga druvor, såsom pinot noir, trivs bra här.

Vårt första stopp blir Bouchard Finlayson. Vingården grundades 1989 av Peter Finlayson och Paul Bouchard (från Bourgogne). Peter var redan då känd som pinot noir-pionjär i dalen, efter att ha varit med om att starta upp närliggande Hamilton Russell.

Bouchard Finlayson har idag ett ganska brett sortiment, men det är de klassiska bourgogne-druvorna, pinot noir och chardonnay som dominerar. Flaggskeppet heter Galpin Peak Pinot Noir. Nuvarande årgång på hyllorna är 2012, men efter en pratstund med Mr. Finlayson själv lyckades jag också lägga vantarna på några äldre årgångar som han rekommenderade, nämligen 1995 och 2007. Det skall bli mycket spännande att smaka dem så småningom. 2012:an fick jag prova på plats, och den är utmärkt. Den har lite kraftigare karaktär än sina kusiner från Bourgogne, med mörka bär, plommon och körsbär. Det finns bra med både tanniner och syra så lagringspotentialen är god.  Själv tycker jag att det är Sydafrikas bästa pinot noir, även om den numera får ordentlig konkurrens från en annan producent längre upp i dalen (mer om detta senare).

Ett annat vin jag verkligen fastnade för var 2013 Bouchard Finlayson Hannibal. Detta vin förenar verkligen det bästa från Frankrike och Italien, eller hur skall man annars tolka denna unika druvblandning: 39% sangiovese, 35% pinot noir, 10% nebbiolo, 9% syrah, 4% barbera och 3% mourvedre. Det är ett lättillgängligt men samtidigt seriöst vin. Det finns massor av härlig körsbärsfrukt, i fin balans med syran. Vi drack det till pastamiddagen i Hermanus samma kväll och det smakade utmärkt. En flaska var tyvärr korkskadad, men när vi gjorde ett återbesök nästa morgon så byttes den omedelbart ut. Bra kundservice!

Efter detta mycket lyckade vingårdsbesök fortsatte vi högre upp i dalen, och nästa stopp blev Newton Johnson Family Vineyards. Det är den vinproducent, möjligtvis tillsammans med Hamilton Russell, som kan ge Bouchard Finlayson en match om titeln Sydafrikas pinot noir-mästare. Newton Johnson är verkligen ett familjprojekt. Det grundades 1995 av Dave och Felicity, men nu har sönerna tagit över. Gordon Newton Johnson är vinmakare, tillsammans med sin fru Nadia, och brorsan Bevan tar hand om marknadsföringen.

Här finns mycket gott att prova. Deras top-of-the-line Chardonnay är mycket bra, och tilldelades just fem stjärnor i Platters vinguide. De har en syrah/mourvedre blend som heter Granum, som också är utmärkt. Sedan finns det en syrah/grenache/mourvedre som kallas Full Stop Rock som också föll mig i smaken. Jag provade också en Walker Bay Pinot Noir, gjord på druvor från yngre vinstockar, som går i den lättare stilen. Jag hade ju dock spetsat in mig på att få prova deras berömda Newton Johnson Family Vineyards Pinot Noir, men den var helt slutsåld! Vi kunde inte ens provsmaka. Jag var minst sagt förtvivlad. Men när vi nästan var på väg ut genom dörren så kom killen bakom disken på att han faktiskt hade några få magnum-buteljer kvar. Min dag var räddad. På kvällen åt vi en mycket god middag på deras restaurang, och då fanns den åtråvärda flaskan på vinlistan, så jag fick äntligen smaka. Mycket välgjord, mycket god, men lättare, syrligare, med mer röda bär än Bouchard Finlayson.

PS. I den nyutkomna upplagan av Sydafrikas vinbibel, Platters, var det bara två pinot noir viner som hedrades med högsta betyget, fem stjärnor: Bouchard Finlayson Galpin Peak och Newton Johnson Family Vineyards. Mycket välförtjänt om ni frågar mig.

My Wyn - världens bästa vinprovning

Ni som följer vinspalten känner redan till My Wyn. Jag stötte på dem på en vinfestival här i Johannesburg i maj, och skrev lite om dem redan då. Men när vi nu var i Franschhoek ville jag verkligen besöka dem på plats. De är så små att det inte finns någon riktig distribution av deras viner, så det bästa sättet är att köpa direkt. Först gällde det dock att hitta dit.

Dieu Donné är en av de trevligast belägna vingårdarna i Franschhoek, högt upp på den norra bergssluttningen, med en vidsträckt utsikt över dalen. Vid infarten till Dieu Donnés parkering, så finns en liten skylt som visar vägen till My Wyn, som ligger ännu högre upp på bergssluttningen. Vi var i Franschhoek under lågsäsong, och då har de normalt inte öppet för provningar. Jag ringde dock numret på skylten, och fick tala med Jacoline. Hon kunde tyvärr inte ta emot oss just då, för de var iväg för att hämta en ny hund, men det gick bra att komma nästa dag, klockan 11. 

Från skylten vid Dieu Donnés parkering följer man ett smalt och kraftigt stigande traktorspår i ca. 800 meter. Vi mötte en annan bil som undrade om vi hade kört vilse. Så småningom kommer man fram till en stor villa med en magnifik utsikt. Här håller Jacoline, Johan och alla deras hundar till. Jacoline är vinmakaren, men Johan har nog också ett finger med i spelet, eftersom han jobbar som framgångsrik vinkonsult åt många av Franschhoeks vinproducenter. Vinproduktionen sker i källaren på deras villa. De har inga egna odlingar, utan köper in druvor från de bästa odlarna. Johan har via sitt jobb bra kontakter och kunskaper för detta. Allt är småskaligt och hantverksmässigt. Källaren rymmer max 5-6 vinfat åt gången, så det finns högst naturliga produktionsbegränsningar.

Efter en tur nere i källaren så gick vi upp till deras soliga balkong. Där satt vi sedan och njöt av utsikten, vinerna och god konversation i hela tre timmar. Det var den i särklass trevligaste vinprovning jag någonsin upplevt. Vi fick i lugn och ro prova igenom hela deras sortiment medan våra söner lekte med deras många hundar, och Johan kunnigt föreläste om de olika vinerna.

Allt vi provade var bra, men här är några höjdpunkter:

2012 My Wyn MCC Brut är nog det bästa sydafrikanska bubbel jag provat. Det är gjort på klassiska champagnedruvor, 69% chardonnay och 31% pinot noir, och skulle klara sig bra i en blindprovning mot standardchampagner. 2012 My Wyn Shiraz Viognier är ett smakrikt, väl balanserat vin som jag gärna dricker ofta. Deras Merlot och Petit Verdot är båda utmärkta. Bland de röda så är dock den merlot-dominerade Bordeaux-blenden, 2012 Les Grandes Horisontalas deras bästa vin. Det är definitivt ett av de bästa röda sydafrikanska vinerna jag hittills provas, så balanserat, nyansrikt, med flera lager av smaker, utan att bli överväldigande. Bravo!

Om ni är i Franschhoek, om ni har möjlighet, ring Jacoline och boka en vinprovning på My Wyn. Ni kommer inte att ångra er. (Telefonnumret står på skylten ovan.)

På turné i Franschhoek

Även om det inte har skrivit så mycket på bloggen på sistone, så njuter vi varje vecka av goda sydafrikanska viner. Det blir dock lite tjatigt att skriva om varje flaska. Istället tänkte jag nu dela med mig av några härliga vingårdsbesök, när vi sakta men säkert betar av Sydafrikas många vindistrikt.

Cirka 30 km nordöst om Stellenbosch ligger den fantastiskt vackra Franschhoek-dalen. Här odlades tidigare mestadels frukt, men successivt har marken planterats om med vinrankor, och det är vi alla tacksamma för. Frukt i all ära, men detta är nu ett av de absolut bästa vinområdena i Sydafrika, och vingårdarna ligger tätt, på ömse sidor om landsvägen som går genom dalen. Här är också vinturismen väl utvecklad, med fint utrustade vinprovningsrum, parkliknande trädgårdar med picknick-bord, och dessutom många bra restauranger.

Vi hade ordnat boende mitt i dalen, på vingården La Chataigne, ägd av svenskättlingen Richard Parkfelt. Han hyr ut välutrustade och smakfullt inredda stugor för självhushåll, alldeles nere vid Berg River, ca. 7 km från Franschhoeks huvudort. På vägen ner till stugorna kör vi förbi en liten odling av bush vines, dvs vinrankor som växer fritt som buskar utan att vara uppbundna på något sätt. Nästa dag berättar Richard att detta är Semillion-plantor, som planterades redan 1942. Nu är avkastningen från dessa gamla vinrankor mycket låg, så han kan bara göra sitt Semillion-vin de år då skörden är tillräckligt god. Vi lyckades få tag på några flaskor, och det är ett smakrikt fynd för 110 rand. Alla Richards viner är bra, lättillgängliga både prismässigt och att dricka. Kolla in www.lachat.co.za. Extra kul är att han personligen signerar alla flaskor, istället för traditionella etiketter.

En annan trevlig vingård vi besökte i dalen var Môreson. De gör en utmärkt pinotage kallad The Widow Maker (fråga mig inte varför). Vi gillade också deras Mata Mata, en Bordeaux-blend dominerad av merlot och cabernet franc. Av de vita så var Mercator Chardonnay klart bäst. På gården finns också en utmärkt restaurang: Bread & Wine. Det är svårt att hitta ett bättre lunchställe i Franschhoek.

Andra vingårdar värda att nämna är Akkerdal (närmsta granne med La Chataigne) och Dieu Donné. De är varandras raka motsatser, men vinerna är mycket goda på bägge ställena. Akkerdal är en riktig bondgård, där man möts av traktorer och skällande hundar. På Dieu Donné ser man inga traktorer, men där finns istället ett ombonat vinprovningsrum med vidunderlig utsikt över Franschhoek-dalen, och en exklusiv restaurang kallad La Rocha. Bägge uppläggen har sin charm.

Vår absolut bästa vinprovning i Franschhoek ägde dock rum på My Wyn, men den upplevelsen kräver ett alldeles eget blogginlägg.......