Leverans #3 från Australian Wine Club

Medan jag satt på flyget tillbaka från Tyskland, levererades vinprenumerationslåda nummer 3 från Australian Wine Club hem till dörren. Så här såg innehållet ut den här gången:

2005 Chateau Lenormand, Premieres Cotes de Bordeaux, Frankrike

2005 Cuvee Henri Durieu, Plan de Dieu, Cotes du Rhone Villages, Frankrike

2003 Stellekaya Merlot, Stellenbosch, Sydafrika

2006 Stellekaya Hercules, Stellenbosch, Sydafrika

2006 Olivares Altos de la Hoya, Jumilla, Spanien

2005 Tizzonero IGT Umbria Rosso, Umbrien, Italien

Spontant så känns sydafrikanerna och kanske Cuvee Henri Durieu mest spännande. Jag återkommer så snart vinerna har provats.

Rheingau på två timmar

Den här veckan var det åter dags för ett kort visit, å tjänstens vägnar, till Frankfurt-området. Jag hade hyrbil för att kunna transportera mig från den avlägsna flygplatsen Hahn, som nyttjas av Ryan Air. Jag hade räknat ut att om mitt möte slutade på utsatt tid så hade jag ungefär två timmars marginal innan det var dags att bege sig tillbaka till flygplatsen. Det borde alltså finnas tid för en snabb vinexkursion till närbelägna Rheingau.

Jag råkade nämna mina planer att besöka Rudesheim för mina tyska kollegor. De avrådde mig genast, då Rudesheim i deras ögon bara var en dyr turistfälla. Jag hade dock målet inställt på Georg Breuers Vinoteque, mitt i byn, så deras råd avskräckte mig inte. Väl framme i Rudesheim måste jag dock ge dem delvis rätt. Det är en mycket pittoresk by, men det var länge sedan jag såg så många kitschiga souvenirbutiker på ett och samma ställe. 

På Grabenstasse 8 fann jag dock Georg Breuer, och då var genast souvenirbutikerna bortglömda. Jag steg in i en trevlig liten vinbutik med en disk för provsmakning. Förutom Georg Breuers egen produktion så säljs också ett urval viner från andra producenter. Tyvärr var tidpunkten för mitt besök inte optimal. Denna helg har Georg Breuer öppet hus för att presentera nya årgången, ett evenemang som jag missade med bara tre dagar. Detta innebar också att hyllorna i butiken gapade ganska tomma. Samtliga vingårdsbetecknade viner och Terra Montosa var tyvärr slutsålda. Eftersom det var torr riesling som stod på programmet, så innebar detta att jag var hänvisad till de s.k. Estate-vinerna från Rudesheim och Rauenthal. Det är en kvalitetsnivå ett snäpp högre än den Riesling Sauvage som saluförs på Systemet.

Jag började med att prova 2007 Rudesheim Estate Riesling. Kraftiga syror förstås, mineraltoner, men också fin frukt med lite persika. Ett mycket ungt vin som säkert blir ännu bättre efter ett par år i källaren. Sedan var det dags för 2007 Rauenthal Estate Riesling. Här var syrorna ännu mer framträdande, och ett tydligt inslag av citrus ovanpå det. Det kändes nästan som att bita i en mogen citron, inte oangenämt förvisso, men ganska överväldigande. Detta är definitivt ett vin som behöver lugna ner sig i källaren några år. Vi avslutade med en 2006 Rudesheim Riesling trocken. Detta var faktiskt min favorit av de tre. Det extra året på flaska hade definitivt skänkt lite mer harmoni till vinet. Jag gick därifrån med fyra flaskor, mer fick tyvärr inte plats i resväskan, men det kändes som bra köp. Dessa viner kostar inte mer än 10 euro flaskan, så högst överkomliga souvenirer från Rheingau.

Favoritvinstaden Beaune

Jag har haft förmånen att besöka ett antal av världens intressantaste vinregioner. Jag har varit så långt borta som Yarra Valley i Australien, och Maipo Valley i Chile. Då vi bodde i USA blev det givetvis en tur till Sonoma och Napa i Kalifornien. Sedan är ju Frankrike ett favoritland. Redan som 20-åring tågluffade jag till Bordeaux, och kom hem med 18 flaskor i ryggsäcken. Den var tung, men det var det värt, för detta blev faktiskt den första grundplåten i mitt vinsamlande. På senare år har vi besökt Champagne flera gånger, det har blivit en tur genom Rhone-dalen, och i Italien har jag njutit av både Veneto och Toscana.

I min värld är dock Bourgogne, och därmed också den charmiga medeltida vinstaden Beaune, den region som ligger mig varmast om hjärtat. Jag har varit i Beaune tre gånger hittills, och jag hoppas kunna återvända dit många gånger till. För er som inte har varit där ännu, tänk er en liten fransk småstad, med smala kullerstensgator, omgärdad av en nästan helt intakt medeltida ringmur. Här kan man njuta av ypperlig fransk bistro-mat med sådana lokala specialiteter som les Escargots (sniglar), och givetvis Boeuf Bourguignon. Det lokala vinutbudet går som ni vet inte av för hackor heller.

Vid senaste besöket bodde vi på ett utmärkt hotell, Le Cedre, visserligen just på utsidan av ringmuren, men bara en kort 5-10 minuters promenad från centrum. De hade bra rum, en trevlig restaurang och en mysig trädgård att pusta ut i efter det dagliga vinprovandet. 

Förutom att njuta av Bourgognes ädla drycker, så är ett besök på Hospices de Beaune, vid torget mitt i staden ett måste. Den imponerande byggnaden, kallad l'Hotel-Dieu, har fungerat som sjukhus från 1400-talet och ända in på 1900-talet. Idag är det ett fascinerande museum över läkekonstens historia. Verksamheten bekostades till stor del av intäkterna från vinförsäljning, då rika ortsbor genom åren testamenterat vinodlingsareal till förmån för sjukhuset. Hospices de Beaune genomför i november varje år världens mest kända välgörenhetsauktion för vin, då produkterna från sjukhusets egendomar säljs för höga summor.

Mitt emot l'Hotel-Dieu ligger en utmärkt vinaffär, som inte bara saluför flaskor, utan också vinlitteratur, vin-tillbehör och andra souvenirer med lokal anknytning. Tvärs över gatan ligger också Marche aux vins, där man för en ringa summa får en tastevin i handen, och sedan beger man sig ner i källaren för provsmakning av ett 40-tal viner. Det är lätt att förta sig, och då snurrar det i huvudet när man kommer upp i solljuset igen. Jag talar av egen erfarenhet.....

 

  

CellarTracker

Jag har ända sedan min lilla vinsamling började överstiga 20 flaskor, försökt hålla koll på dyrgriparna i ett Excel-ark. Där noterar jag alla inköp och också alla uttag, i form av uppkorkade flaskor. Med tiden blir det här en ganska intressant liten databas. Mina vänner som har sett mig pyssla med detta skrattar bara och tycker att jag är världens nörd, men det är väl inte märkligare än att vilja hålla koll på sin frimärkssamling eller myntsamling, med det viktiga undantaget att man kan njuta av konsumtionen också, när det är vinflaskor man samlar.

Tack vare mina vinbloggarkollegor har jag nu äntligen fått upp ögonen för en fantastisk tjänst på webben som heter CellarTracker. Här kan man göra allt det som jag tidigare gjort med Excel, men också så ofantligt mycket mer. Man kan titta på noteringar från andras provsmakningar, man kan få oberoende värderingar av sina viner (i USD), och givetvis sortera allting kors och tvärs. Efter att ha lekt i några timmar på webb-sidan är jag helt såld. Varför har jag inte utnyttjat denna underbara resurs tidigare?? Tack Finare Vinare och andra kunniga bloggare som äntligen pekade mig i rätt riktning. Nu kan jag fullt ut vara vin-nörd, och interagera med likasinnade över hela världen, utan att behöva använda Excel-arket längre.

Servicen på CellarTracker erbjuds som s.k. shareware, dvs man anmodas betala en liten summa per år (USD 30), men det går också att helt gratis komma in och utnyttja tjänsten, så surfa in och prova, speciellt om ni har några flaskor i samlingen att hålla reda på.   

Vin till kräftskivan?

Firandet av fyrtioåringen fortsatte i helgen med en kräftskiva i goda vänners lag. När det gäller kräftor är jag traditionalist, och föredrar pilsner och nubbe. Det finns dock alla möjligheter att smyga in några viner ändå under en lång och trevlig sittning.

Vi började med alla festers bästa startmotor, champagne. Jag serverade 1998 Palmer & Co Brut Millesime som en liten aperitif ute på terrassen.  Denna flaska hade jag inhandlat efter rekommendation som den mest prisvärda årgångschampagnen på Systemet. Nu efter att ha smakat kan jag bara instämma. En mycket trevlig, fyllig champagne med toner av både bröd och smör, som nog också passar utmärkt till mat. Jag misstänker ett starkt inslag av Pinot Noir i druvblandningen. Den lagerhålls på många systembolag och kostar modesta 249 kr.

Det blev det som sagt pilsner och nubbe till själva kräftorna, men sedan var det dags att klämma in ett vin igen, till den klassiska fruktdesserten Gino. Nu plockade jag fram min nya dessertvinsfavorit, Moscato från Piemonte. Den här gången blev det Nivole, som finns i halvflaska på de flesta systembolag för 61 kr. Utmärkt att ha hemma i kylskåpet då man längtar efter smak av piggelin-glass och päron. Sött, lätt mousserande, låg alkoholhalt och mycket charmigt. 

Två gånger Libanon

Min tidigare erfarenhet av libanesiska viner inskränkte sig till ett katastrofalt möte med Chateau Musar. Jag hade köpt en flaska på Systemet, för vad jag då ansåg vara ganska dyra pengar. Efter ett par år i källare så var det dags att avnjuta vinet till en god middag, med gäster. Då visade det sig att just min flaska var gravt korkskadad, och vinet totalt odrickbart. Inte roligt, men då är det tur att det finns några andra flaskor att tillgå i källarskrubben.

I veckan var det så dags för min andra libanesiska vinupplevelse. Jag spontanköpte två flaskor på det välsorterade bolaget i Sickla, då det alltid är kul att botanisera bland nya viner. Det blev en flaska 2006 Massaya Classic, och en flaska 2006 Chateau Ksara Reserve de Couvent. Vi började med Massaya Classic, till lite fläskfie i pepparsås. Tyvärr var upplevelsen nästan lika dålig som det tidigare nämnda korkskadade Chateau Musar. Stickigt, obalanserat, lite bittert, med en oangenäm besk eftersmak. Efter ett halvt glas förpassades flaskan till såsvin, i bästa fall. Det blir inga återköp där. Istället övergick vi snabbt till Reserve de Couvent, från Chateau Ksara. Det var genast mycket bättre. Här var smakerna i mer balans och harmoni. Ekfatstoner, lite björnbär och också här en lite kärv eftersmak, men betydligt mera angenäm än hos grannen Massaya. Reserve de Couvent kostar 86 kr, 6 kr mer än Massaya, men det är väl investerade 6 kr.

Viner till 40-årsmiddagen

Man skall normalt inte tala om en kvinnas ålder, men i veckan fyllde min kära hustru 40 år, och då var ju en god middag med tillhörande viner påkallad. Vi började med en rejäl löjromstoast. Till detta drack vi en 1998 Pommery Grand Cru Brut. Denna flaska hade inhandlats på plats i Reims, efter ett besök i Pommerys imponerande kritstenskällare. Pommerys främsta "claim to fame" är ju introduktionen av en helt torr champagne, under 1800-talets slut då nästan all champagne som producerades var söt. Bakom den nymodigheten stod Louise Pommery, en i raden av berömda champagne-änkor. Pommerys årgångschampagne görs normalt av 50% chardonnay och 50% pinot noir. Stilen är snustorr, och smaken stram med starka mineraltoner, och en nästan metallisk klang. Gott, men inte helt lättillgängligt. Precis det här vinet finns i beställningssortimentet för 459 kr. Jag betalade 32 euro hos Pommery i Reims, så det känns ju som en ganska god affär. 

www.pommery.com

Till varmrätten, kalvfile i marsalasås med rostade rotfrukter, drack vi 2001 Clos du Val Cabernet Sauvignon från Napa Valley i Kalifornien. Denna flaska införskaffades efter en Clos du Val provning med vinmakaren själv, som ordnades av Hinton Wine Store i Atlanta i mars 2005. Clos du Val grundades faktiskt av en fransman, Bernard Portet, under det tidiga 70-talet. De har två egendomar, en i Napas Stag's Leap District, och en i Carneros. I det lite kyligare Carneros odlas Chardonnay och Pinot Noir, medan det är Cabernet Sauvignon som dominerar i Napa. Clos du Val-stilen är nog så nära Frankrike man kan komma i Kalifornien, och vinerna klarar normalt lång lagring. Den Cabernet Sauvignon vi drack är mörk, kompakt och kraftfull. Man förnimmer mycket mörk frukt, såsom plommon och svartvinbär. Det finns gott om tanniner kvar i 2001:an, så det känns lite som ett barnarov. Jag har ytterligare en flaska kvar i källare, och den kan tryggt stanna där i ett antal år till, men det är helt klart ett imponerande vin redan nu. Årgång 2003 av Clos du Val Cabernet Sauvignon finns i beställningssortimentet för mastiga 479 kr. Jag betalade mer humana 27 dollar för mina flaskor i Atlanta. 

www.closduval.com

Nåväl, både födelsedagsbarnet och gästerna verkade nöjda både med mat och vinval, så då är också jag mycket nöjd med kvällen.