Nobel-viner 2012

Förra året så dristade jag mig att blogga om Nobel-vinerna som avnjöts i Stadshuset. Även i år så sitter jag framför TV:n och blir nyfiken på vad de har i glasen på denna festernas fest. Det går snabbt att kolla upp på nobelprize.org. En pressrelease med både meny och vinlista släpptes kl. 19 idag. Där ser man att kvällen som sig bör inleddes med champagne. Valet föll i år på Joseph Perrier Cuvée Royale Brut Blanc de Blanc. Detta är en ny bekantskap för mig, men importör är Jacobsson & Söderström. Normalt säljs den bara i deras restaurangsortiment för 375 kr ex. moms, men det finns alltid privatimportsalternativet. Detta smakade nog utmärkt till kalixlöjrommen på bordet.

Till varmrätten serverades ett vin från Bordeauxs egen "bad boy" Jean-Luc Thunevin, nämligen 2009 3 de Valandraud. Detta är officiellt andravinet till Chateau Valandraud, från St Emilion på högra stranden. Jag har tyvärr inte druckit detta vin heller, men Vinovativa importerar, och deras beskrivning får det att vattnas i munnen på mig. Funkar bra till fasan i rödvinssås, eller vad tror ni.

Till desserten överger man Frankrike, och beger sig söderut till Spanien. Vinet heter 2010 Jorge Ordonez & Co Victoria No. 2. Det kommer från området runt Malaga, och är gjort på 100% Muscat-druvor. Spännande, eller hur. Även här kommer vinet från Vinovativas restaurangsortiment. Detta matchade en dessert bestående av körsbär, pistachenötter och mascarpone-ost. Jag önskar att jag hade varit där. Nästa år kanske......

PS. På nobelprize.org finns även länkar till samtliga menyer och vinlistor sedan starten 1901. Det kallar jag fantastisk kulturhistoria. Här går ju faktiskt att följa vintrender (eller kanske snarare vinklassiker) under 111 år.

Alsace-expertis i bokform

Jag dricker tveklöst mer rött än vitt vin, men när det skall vara vitt i glasen så blir det ganska ofta en Rheingau Riesling, eller kanske en Chablis. Men totalt sett är nog ändå Alsace mitt favoritdistrikt för vita viner. Jag har bara varit där en gång, och det var en snabbvisit på genomresa mot Beaune. Den trevliga långlunchen i Ribeauville gav dock mersmak, och jag vill verkligen återvända för att upptäcka Alsace på riktigt.

För en tid sedan hittade jag till jag Per Warfvinges utomordentliga webbsida, www.warfvinge.net, som helt är tillägnad Alsace-vinerna. Nu har dessutom all denna Alsace-expertis samlats i bokform. På eget förlag har Per givit ut Vinguide Alsace. Jag slog till direkt, och det visade sig vara en riktigt bra investering. För ynka 200 kr får man en faktaspäckad guide till såväl geografi, vinmakeri, vinproducenter som allmänna resetips. Nu är jag mer sugen på en Alsace-resa än någonsin.

Champagne-duell

På vägen hem från Frankrike i somras, så blev det också en övernattning i Reims. Vi hade bara några få vakna timmar på oss i champagnens huvudstad, och dessa ägnades åt att besöka den magnifika katedralen, där alla Frankrikes kungar sedan medeltiden har krönts. Där kan man njuta av Marc Chagalls glasfönster och en magnifik staty av Jean d'Arc, bland annat.

På hörnet av det stora torget framför katedralen så ligger också en utmärkt champagne-butik, som enbart saluför champagner från relativt okända småodlare. Jag har handlat här förr, och ett återbesök var ett måste. Bilen var dock synnerligen tungt lastad vid det här laget, så jag fick begränsa mig till två lådor. Valet föll på Gosset-Brabant Tradition, en premier cru från byn Aÿ, som jag köpt och druckit förr. Druvblandningen är 70% pinot noir, 10% pinot meunier och 20% chardonnay. Jag har alltid varit svag för fylliga pinot noir-baserade champagner, och därför fastnade jag också för en helt ny bekantskap. D. Henriet-Bazin Blanc de Noir Grand Cru, från byn Villers-Marmery är gjord på 100% pinot noir.

Hur smakar då dessa champagne-investeringar? Väl på hemmaplan ordnade vi en liten champagne-duell, i samband med säsongens absolut sista kräftskiva. Gosset-Brabant går ut starkt, med fruktig doft, små fina bubblor och en härligt fyllig smak med både persiko- och äppeltoner. Det här är riktigt bra. Henriet-Bazin kontrar med ännu mindre bubblor som ger en fin "mousse", och en frisk syra, som sedan avslutas med en lång rund eftersmak av mogna äpplen. Jag gillar dem skarpt bägge två, men Gosset-Brabant tar hem segern på mållinjen. Jag insisterar sedan på att fortsätta med champagne som måltidsdryck under hela kräftkalaset, medan mina betydligt mer traditionella gäster snabbt övergår till öl och nubbe. Vad de missar!

Ostmakeriet och Crozes Hermitage

I fredags när jag åkte förbi den stora pendlingsparkeringen vid Grisslinge-badet så stod några tappra lokala livsmedelsproducenter där och saluförde Värmdö-kassen. För tvåhundra kronor får man en kasse fylld av  garanterat närproducerad mat. Här fanns Ingarö-potatis, kallpressad rapsolja, ostar, senap och en härlig blåbärssylt. Den här typen av företagande tycker jag det är kul att gynna.

En av producenterna som bidrar till kassens innehåll är det lokala ost-mejeriet, Ostmakeriet. Rent strikt är detta inte ett Värmdö-företag, då man håller till på fel sida Oxdjupet, närmare bestämt i Rindö hamn, men innehavarinnan, Anna, lär bo på rätt sida sundet. Jag inhandlade inte mindre än tre av Ostmakeriets ostar. Vi började med Kapten Rot. Detta är en färskost, smaksatt med en mild och fin pepparrot. Älvsala Vit är en vitmögelost som bäst kan beskrivas som en svensk camembert. Min favorit blev dock den tredje osten, Solö, som är en mjuk kittost med en härlig sälta.

Dessa ostar avnjöts med en 2007 Alain Graillot Crozes Hermitage. 2007 var en bra årgång i Rhônedalen, och Alain Graillot är en producent med grundmurat gott rykte, så jag hade ganska höga förväntningar. Den här flaskan köptes på Systemet för några år sedan, och har fått vila i källarskrubben sedan dess. Färgen är mörkt kompakt blå-röd. När jag sticker näsan i glaset är dofterna lite blyga, men där finns mörka bär och lite violer. I munnen mer mörk frukt, plommon, och rött kött. Det är fin balans mellan syra och frukt, och en behaglig pepprig avslutning, med lite beska. Vinet är jättegott, och funkade OK till osten, men det hade nog varit ännu godare till en mustig höstgryta, eller en rejäl älgstek.

Skärpning Putte!

Det finns kanske några trogna läsare där ute som tror att jag har blivit absolutist. Jag har nämligen inte skrivit ett jota på denna blogg på två månader. Nu är det dags att skärpa till sig. Vindrickandet har nämligen inte upphört. Däremot så har jag inte ansett mig ha tid för skrivandet, vilket är en ytterst lam ursäkt. Jag tycker ju att det är kul att skriva, och i synnerlighet om min vinpassion. Sådant som man tycker är roligt skall man alltid unna sig tid att att ägna sig åt. Därför lovar jag att försöka lysa upp novembermörkret med några fler inlägg än under de senaste månaderna. Skål!

Skaldjursfest à la Bretagne

Efter Bordeaux så landar den franska rundresan i södra Bretagne, för två veckors sol och bad. Det blir därmed också tillfällig paus i vingårdsbesöken. De första riktigt intressanta vinbyarna i Loiredalen, såsom Vouvray eller Chinon, ligger nästan tre timmar bort, runt staden Tours, så det krävs riktigt dåligt strandväder för att den utflykten skall bli av.

Under tiden passar vi på att njuta av vad Bretagne har att erbjuda, och förutom fantastiska stränder, och ett mäktigt tidvatten, så står också skaldjur högt upp på listan. Fredagkvällen innan OS-invigningen (dvs en dryg månad sedan) ägnas åt en riktig skaldjursfest med ostron, musslor och nykokta langoustines. Allt smakar underbart, och sköljs ner med Muscadet Sevre et Mains Sur Lie. Denna AOC runt staden Nantes producerar torra, friska vita viner på muscadet-druvan, eller Melon de Bourgogne som den också kallas. 

Producenten Chateau de Racapé från byn Le Landreau har smällt upp en egen butik på vägen till stranden, för att fånga in turisterna, och vi tillhör definitivt den lättfångade skaran. Jag slår till på deras vanliga Muscadet Sevre et Mains Sur Lie av årgång 2011, men också en något dyrare variant, en Selection Vieilles Vignes. Bägge två smakar alldeles utmärkt till de salta blötdjuren, med mineraltoner, citrus och en liten gnutta honung och melon. Det dyrare vinet är dock lite fylligare och mer komplext i smaken. Det var faktiskt värt att spendera 60 cents extra. Normalflaskan kostar 3,50 € och Vieilles Vignes hela 4,10 €. Bra pris/kvalitet värde på detta, eller hur. 

Besök på Chateau Kirwan

Rundresan i Frankrike går vidare från Languedoc till Bordeaux. Det är svårt att motivera barnen till ideliga vingårdsbesök, så vi prioriterar en stranddag vid Arcachon, där La Dune de Pyla, Europas högsta sanddyn ligger. Om det inte hade varit för Biscaya-buktens glittrande vatten i fonden, så hade man trott sig förflyttad till Sahara. Det är ett utflyktsmål som jag varmt kan rekommendera. Väl tillbaka på hotellet så vill barnen sitta och spela på sina datorer, så hustrun och jag smiter iväg på en alldeles egen utflykt till Medoc.

Färden går rakt norrut från Bordeaux, mot Margaux och vi passerar kända slott som Cantemerle och Giscours. Målet är dock Chateau Kirwan, i utkanten av byn Cantenac, ett av få slott som har en öppen visning för spontanbesökare kl. 16 varje dag. Annars krävs oftast förhandsbokningar för att få komma till de mer prestigefulla egendomarna. Det är inte utan att jag saknar den familjära småskaligheten i Bourgogne, för kontrasterna är stora mellan dessa två regioner.

På Chateau Kirwan möts vi av en mycket professionell engelskspråkig guide med asiatiskt ursprung. Jag misstänker att hon också kan guida lika bra på kinesiska eller japanska. Här i Bordeaux är vin verkligen "big business" och de nya köpstarka vinkonsumenterna kommer nu ofta från Asien. Vi får en trevlig rundvandring på egendomen, där vi förutom slottet och vinrankorna får beskåda både betong- och ståltankar samt de många ekfaten. Vi får veta att egendomen fått sitt namn från en irländsk familj som ägde slottet under början av 1800-talet. I den stora Medoc-klassificeringen 1855 blev Chateau Kirwan klassat som 3:e Cru. Man har en areal på 40 hektar vinstockar, vilket skulle ha varit en gigantisk egendom i Bourgogne, men här i Bordeaux är det bara medelstort. 45% är planterat med Cabernet Sauvignon, 30% Merlot, 15% Cabernet Franc och slutligen 10% Petit Verdot. Det är framför allt den relativt höga andelen Petit Verdot som sticker ut. Detta brukar vara en kompletteringsdruva i Bordeaux, med ytterst små procentandelar, men på Kirwan tar den för sig lite mera.

Rundvandringen avslutas med en liten provsmakning vid bardisken i souvenirbutiken. Den inskränkte sig dock till några munnar av årgång 2007. Helt OK klassisk Bordeaux med svarta vinbär och blyertspenna, men egentligen alldeles för ung för att dricka nu. Det förvånade mig att man inte också bjöd på andra-vinet, Charmes de Kirwan. Priserna börjar på runt 50 € för Chateau Kirwan, och går upp till 115 € för den dyraste årgången, 2005. Andra-vinet kostar runt 25 €. Det är sympatiskt att man också erbjuder många av årgångarna på halvflaska. Här kan man förutom vin också inhandla korkskruvar, förkläden, vinpumpar, etc., allt med Chateau Kirwans logga. Några flaskor fick jag med mig hem, men det var svårt att handla lådvis till dessa ganska höga priser.