tisdag 25 december 2012

Kenyanska viner

Kenyanska löpare känner man ju till, men kenyanska viner? Vi har förmånen att få spendera julen i detta fantastiska land, och då gäller det ju att prova de lokala produkterna. Initialt har vi fokuserat på den himmelska frukten, såsom färsk mango och ananas, men två flaskor kenyanskt vin har faktiskt också konsumerats. Vinproducenten i fråga heter Rift Valley Winery, och ligger i Naivasha, ca 1,5 timme med bil nordväst om Nairobi. Här har en pensionerad kenyanskt politiker, med ekonomiska resurser, byggt upp en liten inhemsk vinindustri, men expertis anställd från Sydafrika.

Vinerna säljs under varumärket Leleshwa, och vi började med att prova 2010 Leleshwa Shiraz till en smakrik kycklingcurry. Frukten var bra, men en dominans av blåbär, balanserad av en viss syra. Tanninerna lyste dock med sin frånvaro och vinet smakade en smula "kokt". Detta har dock en helt naturlig förklaring, efter en ganska långvarig exponering till drygt 30-gradig hetta. Leleshwa funkar som ett hyfsat vardagsvin, men det är ingenting som jag kommer att fylla resväskan med.

Vin nummer två var 2011 Leleshwa Sauvignon Blanc. Här får man syrlig citrusfrukt, främst grapefrukt, men smaken är kort och tunn. Detta funkar möjligtvis iskallt som en drink vid poolen, men som matvin till vår välkryddade red snapper höll det inte riktigt måttet. Kenya är nog fortfarande ett land för vinimport, inte export. Vi har medfört både bourgogne och champagne i bagaget, så att vi inte skall lida någon nöd över nyår. Rapport följer.....

tisdag 11 december 2012

Riesling heaven!

Ibland får man ett helt klockrent vin, som smakar precis så som man drömmer om att det ska göra, när man står där med flaskan i handen. Detta inträffade härom kvällen när vi korkade upp 2008 Mittelheim St Nikolaus Erstes Gewächs från Peter Jakob Kühn i Rheingau. Detta är helt enkelt riesling när den är som bäst. Kombinationen av mogna päron, aprikoser och persikor, uppbackad av en härlig citrus-syra, och lite diskreta petroleumtoner i avslutningen. Mums, mums! Denna flaska inhandlades i en vinbutik i Berlin för två år sedan. Jag kommer ihåg att den gick på drygt 20 €, men definitivt värd varenda cent. Varför köpte jag bara en flaska? Det borde ha varit minst en låda.

måndag 10 december 2012

Nobel-viner 2012

Förra året så dristade jag mig att blogga om Nobel-vinerna som avnjöts i Stadshuset. Även i år så sitter jag framför TV:n och blir nyfiken på vad de har i glasen på denna festernas fest. Det går snabbt att kolla upp på nobelprize.org. En pressrelease med både meny och vinlista släpptes kl. 19 idag. Där ser man att kvällen som sig bör inleddes med champagne. Valet föll i år på Joseph Perrier Cuvée Royale Brut Blanc de Blanc. Detta är en ny bekantskap för mig, men importör är Jacobsson & Söderström. Normalt säljs den bara i deras restaurangsortiment för 375 kr ex. moms, men det finns alltid privatimportsalternativet. Detta smakade nog utmärkt till kalixlöjrommen på bordet.

Till varmrätten serverades ett vin från Bordeauxs egen "bad boy" Jean-Luc Thunevin, nämligen 2009 3 de Valandraud. Detta är officiellt andravinet till Chateau Valandraud, från St Emilion på högra stranden. Jag har tyvärr inte druckit detta vin heller, men Vinovativa importerar, och deras beskrivning får det att vattnas i munnen på mig. Funkar bra till fasan i rödvinssås, eller vad tror ni.

Till desserten överger man Frankrike, och beger sig söderut till Spanien. Vinet heter 2010 Jorge Ordonez & Co Victoria No. 2. Det kommer från området runt Malaga, och är gjort på 100% Muscat-druvor. Spännande, eller hur. Även här kommer vinet från Vinovativas restaurangsortiment. Detta matchade en dessert bestående av körsbär, pistachenötter och mascarpone-ost. Jag önskar att jag hade varit där. Nästa år kanske......

PS. På nobelprize.org finns även länkar till samtliga menyer och vinlistor sedan starten 1901. Det kallar jag fantastisk kulturhistoria. Här går ju faktiskt att följa vintrender (eller kanske snarare vinklassiker) under 111 år.

torsdag 15 november 2012

Alsace-expertis i bokform

Jag dricker tveklöst mer rött än vitt vin, men när det skall vara vitt i glasen så blir det ganska ofta en Rheingau Riesling, eller kanske en Chablis. Men totalt sett är nog ändå Alsace mitt favoritdistrikt för vita viner. Jag har bara varit där en gång, och det var en snabbvisit på genomresa mot Beaune. Den trevliga långlunchen i Ribeauville gav dock mersmak, och jag vill verkligen återvända för att upptäcka Alsace på riktigt.

För en tid sedan hittade jag till jag Per Warfvinges utomordentliga webbsida, www.warfvinge.net, som helt är tillägnad Alsace-vinerna. Nu har dessutom all denna Alsace-expertis samlats i bokform. På eget förlag har Per givit ut Vinguide Alsace. Jag slog till direkt, och det visade sig vara en riktigt bra investering. För ynka 200 kr får man en faktaspäckad guide till såväl geografi, vinmakeri, vinproducenter som allmänna resetips. Nu är jag mer sugen på en Alsace-resa än någonsin.

söndag 4 november 2012

Champagne-duell

På vägen hem från Frankrike i somras, så blev det också en övernattning i Reims. Vi hade bara några få vakna timmar på oss i champagnens huvudstad, och dessa ägnades åt att besöka den magnifika katedralen, där alla Frankrikes kungar sedan medeltiden har krönts. Där kan man njuta av Marc Chagalls glasfönster och en magnifik staty av Jean d'Arc, bland annat.

På hörnet av det stora torget framför katedralen så ligger också en utmärkt champagne-butik, som enbart saluför champagner från relativt okända småodlare. Jag har handlat här förr, och ett återbesök var ett måste. Bilen var dock synnerligen tungt lastad vid det här laget, så jag fick begränsa mig till två lådor. Valet föll på Gosset-Brabant Tradition, en premier cru från byn Aÿ, som jag köpt och druckit förr. Druvblandningen är 70% pinot noir, 10% pinot meunier och 20% chardonnay. Jag har alltid varit svag för fylliga pinot noir-baserade champagner, och därför fastnade jag också för en helt ny bekantskap. D. Henriet-Bazin Blanc de Noir Grand Cru, från byn Villers-Marmery är gjord på 100% pinot noir.

Hur smakar då dessa champagne-investeringar? Väl på hemmaplan ordnade vi en liten champagne-duell, i samband med säsongens absolut sista kräftskiva. Gosset-Brabant går ut starkt, med fruktig doft, små fina bubblor och en härligt fyllig smak med både persiko- och äppeltoner. Det här är riktigt bra. Henriet-Bazin kontrar med ännu mindre bubblor som ger en fin "mousse", och en frisk syra, som sedan avslutas med en lång rund eftersmak av mogna äpplen. Jag gillar dem skarpt bägge två, men Gosset-Brabant tar hem segern på mållinjen. Jag insisterar sedan på att fortsätta med champagne som måltidsdryck under hela kräftkalaset, medan mina betydligt mer traditionella gäster snabbt övergår till öl och nubbe. Vad de missar!

Ostmakeriet och Crozes Hermitage

I fredags när jag åkte förbi den stora pendlingsparkeringen vid Grisslinge-badet så stod några tappra lokala livsmedelsproducenter där och saluförde Värmdö-kassen. För tvåhundra kronor får man en kasse fylld av  garanterat närproducerad mat. Här fanns Ingarö-potatis, kallpressad rapsolja, ostar, senap och en härlig blåbärssylt. Den här typen av företagande tycker jag det är kul att gynna.

En av producenterna som bidrar till kassens innehåll är det lokala ost-mejeriet, Ostmakeriet. Rent strikt är detta inte ett Värmdö-företag, då man håller till på fel sida Oxdjupet, närmare bestämt i Rindö hamn, men innehavarinnan, Anna, lär bo på rätt sida sundet. Jag inhandlade inte mindre än tre av Ostmakeriets ostar. Vi började med Kapten Rot. Detta är en färskost, smaksatt med en mild och fin pepparrot. Älvsala Vit är en vitmögelost som bäst kan beskrivas som en svensk camembert. Min favorit blev dock den tredje osten, Solö, som är en mjuk kittost med en härlig sälta.

Dessa ostar avnjöts med en 2007 Alain Graillot Crozes Hermitage. 2007 var en bra årgång i Rhônedalen, och Alain Graillot är en producent med grundmurat gott rykte, så jag hade ganska höga förväntningar. Den här flaskan köptes på Systemet för några år sedan, och har fått vila i källarskrubben sedan dess. Färgen är mörkt kompakt blå-röd. När jag sticker näsan i glaset är dofterna lite blyga, men där finns mörka bär och lite violer. I munnen mer mörk frukt, plommon, och rött kött. Det är fin balans mellan syra och frukt, och en behaglig pepprig avslutning, med lite beska. Vinet är jättegott, och funkade OK till osten, men det hade nog varit ännu godare till en mustig höstgryta, eller en rejäl älgstek.

Skärpning Putte!

Det finns kanske några trogna läsare där ute som tror att jag har blivit absolutist. Jag har nämligen inte skrivit ett jota på denna blogg på två månader. Nu är det dags att skärpa till sig. Vindrickandet har nämligen inte upphört. Däremot så har jag inte ansett mig ha tid för skrivandet, vilket är en ytterst lam ursäkt. Jag tycker ju att det är kul att skriva, och i synnerlighet om min vinpassion. Sådant som man tycker är roligt skall man alltid unna sig tid att att ägna sig åt. Därför lovar jag att försöka lysa upp novembermörkret med några fler inlägg än under de senaste månaderna. Skål!