Ward Wines sortimentsprovning

Det "exklusiva" bordet

Vinimportören Ward Wines bjöd under veckan in till sortimentsprovning i Audis lokaler vid Kungsträdgården. Under hela dagen minglade restauranginköparna bland flaskorna, men framåt kvällskvisten fick en utvald skara Audi-kunder också komma in och njuta av godsakerna, och i detta illustra sällskap hade jag lyckats nässla mig in. Vi kände oss verkligen som varmt välkomna VIP-gäster då vi omedelbart hamnade vid bardisken med champagneflaskorna. Ward Wines representerar Pol Roger, som i mitt tycke är en av de allra främsta producenterna i Champagne. Nu hade jag ett unikt tillfälle att få smaka på några riktiga dyrgripar i form av 2002 Brut Vintage (60% pinot noir, 40% chardonnay), 2002 Blanc de Blancs och slutligen 2000 Cuvée Winston Churchill. Blanc de Blancs var mycket bra, Brut Vintage fantastisk, och Winston helt enkelt gudomlig. Det är verkligen kul när ett sådant prestigevin fullständigt uppfyller de högt ställda förväntningarna. Druvblandningen i Cuvée Winston är hemlig, men jag gissar på en ganska hög andel pinot noir. Det behövs för att det skall smaka så här himmelskt.

Efter champagnen följde ett välfyllt bord med vita viner. Där fanns bland annat några trevliga Chablis från Jean-Paul & Benoit Droin. Både Montée de Tonnerre Premier Cru och Les Clos Grand Cru av årgång 2009 var utmärkta. Jag fortsatte dock ganska snabbt till nästa bord med de röda vinerna. Här upptäckte jag en mycket trevlig ny bekantskap i form av Paul Dolan. Han var tidigare chef för det stora amerikanska vinhuset Fetzer, men har nu skapat ett eget märke uppe i Mendocino County. Alla hans viner var väldigt trevliga, och dessutom ganska humant prissatta. Jag har redan lagt in en beställning på Paul Dolan Vineyards Cabernet Sauvignon och Zinfandel. Vid det röda bordet föll jag även för en trevlig pinot noir från Oregon, nämligen 2009 Lemelson Vineyards Thea's Selection. Vidare hittade jag en liten producent från Nya Zeeland som också kunde det här med pinot noir. 2007 Mountford Liason Pinot Noir var kryddig, smakrik och väl balanserad. En annan riktig "crowd-pleaser" för ganska överkomliga pengar var australienska Wynn's Coonawarra Estate Cabernet Sauvignon.

Längst in i lokalen, lämpligt nog under en skylt där det stod "Audi Exclusive" fanns ytterligare ett mindre bord där flaskorna stod tätt, och lite huller om buller. Det visade sig att detta verkligen var den exklusivare delen av Wards breda sortiment. Här fick jag möjligheten att prova Cornas, Hermitage och Côte-Rotie från Delas, alla mycket bra. Vidare så fanns Penfolds utmärkta "mini-Grange" Bin 389, och en spännande spanjor, 2001 Arinzano, med en distinkt doft av mynta. Mitt bland flaskorna hittade jag också en vit klassiker, 2005 Clos Ste Hune Riesling från Trimbach. Det var ett fantastiskt vin med en skir smak av honung och tropiska frukter. Längst in i hörnet trängde sig också några italienska tungviktare från Tenuta di Biserno i Toscana. Här provade jag nästan hela sortimentet från 2009 Il Pino, 2008 Biserno och slutligen kraftpaketet 2008 Ludovico. Dyra men goda är väl en lämplig sammanfattning.  Jag fastnade av naturliga skäl vid detta exklusiva bord ända fram till stängningsdags. På sluttampen hittade jag också en utmärkt amerikanare från Robert Sineskey Vineyards i Carneros, nämligen 2005 Marcien.

Jag ber att få framför ett stort tack till både Ward Wines och Audi för denna högklassiga och proffsigt arrangerade sortimentsprovning. Jag fick många nya favoriter under kvällen, och det mesta går att hitta direkt i beställningssortimentet. Nu är det bara att fortsätta botanisera.

Nyårsafton i bushen

Bättre sent än aldrig. Här kommer den sista rapporten från Kenya. 

Nyårsafton blir faktiskt sista dagen i den kenyanska bushen, och då gäller det ju att sluta på topp. Dagen inleds med en så kallad bush breakfast. Det innebar en avancerad frukostpicknick i en acacia-dunge några kilometer från lodgen. Vi sitter vid dukat bord och äter en rejäl brunch där ägg och bacon steks över öppen eld, några meter bort. Det är lockande att öppna den första champagneflaskan redan nu, men vi håller oss till kaffe och juice. Till saken hör att vår dunge i princip är omringad av elefanter. Det är en enorm känsla att sitta och äta ute i naturen med dessa stora, majestätiska djur på mindre än 100 meters avstånd. Vi får dock instruktioner att snabbt avbryta frukosten och hoppa in i bilarna om de skulle komma för nära, och en av chaufförerna står på vakt för att kunna förvarna oss.

Några timmar senare är vi tillbaka på lodgen, och det är dags för lunch. Kocken har lagat en riktigt härlig lammcurry. Vår safariguide, och tillika min morbror, är en stor champagne-älskare, och han hävdar med bestämdhet att just lunch är bästa tillfället att dricka champagne. Jag är benägen att hålla med, och det är ju trots allt nyårsafton. Vi låter korken flyga på en flaska medhavd D. Henriet-Bazin Blanc de Noir Grand Cru som tidigare är recenserad här. Denna fylliga 100% pinot noir fungerar förvånansvärt bra till curryn.

Tjurskallig vägspärr

Eftermiddagen fortsatte med ytterligare en game drive på Loisaba, som avslutades vid deras stora damm, med en så kallad "sundowner". Denna safaritraditon innebär helt enkelt en drink i solnedgången på naturskön plats, men så här på nyårsafton sammanstrålade safarijeepar från alla grannrancher till ett riktigt cocktailparty. Vi blev lite försinkade på vägen dit av en stor elefanthanne som stod mitt över vägen och mumsade på en buske, och han hade inte en tanke på att flytta på sig för en ynka Toyota Landcruiser. Vi fick vackert vänta tills han hade ätit färdigt, innan vi kunde köra vidare mot dammen. Väl där serverades en perfekt blandad Pimm's och givetvis också iskalla Tusker, det kenyanska lagerölet, i glatt sällskap med både ortsbor och tillresta gäster. 

Sålunda vederkvickade återvände vi sedan till Kamogi, där kockarna hade dukat till nyårsfest i matsalen. Vi inledde med vitlöksfrästa räkor, som sköljdes ner med 2005 Cattier Cuvée Renaissance Premier Cru Brut. Denna årgångschampagne är gjord på 40% pinot noir, 20% pinot meunier och 40% chardonnay. Stilen är lite friskare och fruktigare än lunchchampagnen, med en ganska hög syra, och passar nog egentligen bättre som aperitif än till maten, men vi lät oss väl smaka ändå. Både Onkel P och jag var dock rörande överens om att lunchdrycken vann på knock-out.

Därefter serverades minsann en äkta Pekinganka med alla tillbehör, och då övergav vi champagnen till förmån för den sista flaskan 2002 Louis Latour Corton, som smakade om möjligt ännu bättre denna afton. Vilken måltid, vilken nyårsafton, vilken resa! God champagne och bourgogne i all ära, men dagens mest bestående minne var nog ändå den tjurskalliga vägspärren ovan.

Safari-picknick med champagne

Safarin på Laikipia-platån fortsätter. Häromdagen besökte vi närbelägna Loisaba Wilderness för en game drive med tillhörande picknick. Initialt såg vi inte så många djur, men efter någon timmes körning på dammiga traktorstigar, dukades i alla fall en magnifik picknick upp i skuggan av ett fikonträd, nere vid Ewaso-floden. Där kunde vi njuta av ost, korv, skinka, nybakat bröd, spenatpaj m.m. Succén var given när min morbror sedan halade upp en väl kyld NV Taittinger Brut Réserve. Jag skall inte orda om storleken på bubblorna, jästtoner eller mogna äpplen, utan bara konstatera att kall champagne är den bästa picknick-drycken, alla kategorier, även på safari. Vi spanade efter flodhästar och krokodiler, medan vi åt och drack, men såg bara hägrar och egyptiska gäss. Sedan vände dock safari-lyckan. Efter lunchen körde vi upp på höjden ovanför floden, och genast dök en stor elefantflock upp på lagom fotoavstånd från Landrovern. Sedan följde zebra, impala, vårtsvin, giraff, struts, dik-dik, hartebeast, eland, oryx och många fler elefanter. Vilken fantastisk eftermiddag, på den afrikanska savannen, med kameran i högsta hugg, i ett lätt champagnerus. 

Lammracks och Corton

Vi bor nu på en privat safari-ranch på Laikipia-platån i centrala Kenya. Det är verkligen en oas mitt ute i vildmarken. Efter tre timmars skumpande på vägar som definitivt kräver både fyrhjulsdrift och hög markfrigång, och med busksavann så långt ögat når, så kommer vi fram till en bekväm bungalow med pool, tennisbana och en matsal med egen kock. Sådan lyx är vi inte riktigt vana vid, men man vänjer sig snabbt. Andra kvällen får vi mycket väl tillagade lammracks med en len potatisgratäng, och då korkar jag upp den medhavda 2002 Louis Latour Corton Grand Cru. Som så ofta med bra bourgogne, så är "pop and pour" ingen bra idé. Initialt är syran alltför dominerande, men efter lite luftning i glasen så kommer en härlig jordgubbsfrukt fram, uppbackade av mogna lädertoner. Vinet matchar det välkryddade lammet väl, och den fantastiska omgivningen gör det till en oförglömlig måltid. Denna Corton fanns med i Systembolagets december-släpp för 298 kr, och det finns fortfarande en hel del flaskor kvar. Ett riktigt bra köp om man gillar bourgogne, enligt min ringa mening.

Kenyanska viner

Kenyanska löpare känner man ju till, men kenyanska viner? Vi har förmånen att få spendera julen i detta fantastiska land, och då gäller det ju att prova de lokala produkterna. Initialt har vi fokuserat på den himmelska frukten, såsom färsk mango och ananas, men två flaskor kenyanskt vin har faktiskt också konsumerats. Vinproducenten i fråga heter Rift Valley Winery, och ligger i Naivasha, ca 1,5 timme med bil nordväst om Nairobi. Här har en pensionerad kenyanskt politiker, med ekonomiska resurser, byggt upp en liten inhemsk vinindustri, men expertis anställd från Sydafrika.

Vinerna säljs under varumärket Leleshwa, och vi började med att prova 2010 Leleshwa Shiraz till en smakrik kycklingcurry. Frukten var bra, men en dominans av blåbär, balanserad av en viss syra. Tanninerna lyste dock med sin frånvaro och vinet smakade en smula "kokt". Detta har dock en helt naturlig förklaring, efter en ganska långvarig exponering till drygt 30-gradig hetta. Leleshwa funkar som ett hyfsat vardagsvin, men det är ingenting som jag kommer att fylla resväskan med.

Vin nummer två var 2011 Leleshwa Sauvignon Blanc. Här får man syrlig citrusfrukt, främst grapefrukt, men smaken är kort och tunn. Detta funkar möjligtvis iskallt som en drink vid poolen, men som matvin till vår välkryddade red snapper höll det inte riktigt måttet. Kenya är nog fortfarande ett land för vinimport, inte export. Vi har medfört både bourgogne och champagne i bagaget, så att vi inte skall lida någon nöd över nyår. Rapport följer.....

Riesling heaven!

Ibland får man ett helt klockrent vin, som smakar precis så som man drömmer om att det ska göra, när man står där med flaskan i handen. Detta inträffade härom kvällen när vi korkade upp 2008 Mittelheim St Nikolaus Erstes Gewächs från Peter Jakob Kühn i Rheingau. Detta är helt enkelt riesling när den är som bäst. Kombinationen av mogna päron, aprikoser och persikor, uppbackad av en härlig citrus-syra, och lite diskreta petroleumtoner i avslutningen. Mums, mums! Denna flaska inhandlades i en vinbutik i Berlin för två år sedan. Jag kommer ihåg att den gick på drygt 20 €, men definitivt värd varenda cent. Varför köpte jag bara en flaska? Det borde ha varit minst en låda.

Nobel-viner 2012

Förra året så dristade jag mig att blogga om Nobel-vinerna som avnjöts i Stadshuset. Även i år så sitter jag framför TV:n och blir nyfiken på vad de har i glasen på denna festernas fest. Det går snabbt att kolla upp på nobelprize.org. En pressrelease med både meny och vinlista släpptes kl. 19 idag. Där ser man att kvällen som sig bör inleddes med champagne. Valet föll i år på Joseph Perrier Cuvée Royale Brut Blanc de Blanc. Detta är en ny bekantskap för mig, men importör är Jacobsson & Söderström. Normalt säljs den bara i deras restaurangsortiment för 375 kr ex. moms, men det finns alltid privatimportsalternativet. Detta smakade nog utmärkt till kalixlöjrommen på bordet.

Till varmrätten serverades ett vin från Bordeauxs egen "bad boy" Jean-Luc Thunevin, nämligen 2009 3 de Valandraud. Detta är officiellt andravinet till Chateau Valandraud, från St Emilion på högra stranden. Jag har tyvärr inte druckit detta vin heller, men Vinovativa importerar, och deras beskrivning får det att vattnas i munnen på mig. Funkar bra till fasan i rödvinssås, eller vad tror ni.

Till desserten överger man Frankrike, och beger sig söderut till Spanien. Vinet heter 2010 Jorge Ordonez & Co Victoria No. 2. Det kommer från området runt Malaga, och är gjort på 100% Muscat-druvor. Spännande, eller hur. Även här kommer vinet från Vinovativas restaurangsortiment. Detta matchade en dessert bestående av körsbär, pistachenötter och mascarpone-ost. Jag önskar att jag hade varit där. Nästa år kanske......

PS. På nobelprize.org finns även länkar till samtliga menyer och vinlistor sedan starten 1901. Det kallar jag fantastisk kulturhistoria. Här går ju faktiskt att följa vintrender (eller kanske snarare vinklassiker) under 111 år.