Groot Constantia

Förra helgen tog jag familjen med mig till Kapstaden för att visa dem denna pärla. Vi hade strålande väder och hann med både Robben Island och Cape Point, och mycket annat däremellan. Högt på min önskelista stod givetvis en tur till Stellenbosch, och kanske t.o.m. Franschhoek, men efter högljudda protester från barnen så blev jag tvungen att kompromissa. Istället för en heldagsutflykt, så fick barnen en sovmorgon på hotellet, medan vi vuxna gjorde en snabb tur till Constantia.

Vi hade bara tid för ett vingårdsbesök, så det fick bli den sydafrikanska vinindustrins Grand Old Dame, Groot Constantia. Detta var en gång i tiden den holländske guvernören Simon van der Stels herresäte, och han började plantera druvor här 1685, och skapade därmed den äldsta vingården i Nya Världen. Nuförtiden är detta ett mycket populärt utflyktsmål, bara en kvart från Kapstadens centrum. Här finns förutom vingården med vinprovningar och visningar, två restauranger och ett historiskt museum. Omgivningarna är bedårande vackra så det är lätt att förstå attraktionskraften.

Vi var dagens första gäster i det stora vinprovningsrummet. Här finns tre stora barer, och otaliga bord och bänkar, så att flera busslaster turister skall kunna tas emot samtidigt. Därför kändes det lyxigt att ha hela stället för oss själva. För 30 rand får man prova fem valfria viner från listan. Det hälls generöst, och mina fem viner blev helt plötsligt åtta, då de såg mitt genuina intresse. Produktionen är bred, och innehåller både vita och röda viner, bubbel och sött.

Jag inledde provningen med två vita. Den första var en blandning av 60% Semillon Blanc och 40% Sauvignon Blanc från 2013. Trevlig och okomplicerad, men den lämnade inget större bestående intryck. Nästa vin var från samma årgång men nu 100% Sauvignon Blanc. Här var det lite mera bett i syrorna och ett ganska kapabelt fisk- och skaldjursvin.

Sedan var det dags för röda viner. Jag började med 2011 Constantia Rood. Detta är ett blandvin som i princip innehåller alla röda druvsorter som odlas på egendomen, dvs Merlot, Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc, Shiraz och Pinotage. Detta är ett fruktigt vin med plommon och svarta vinbär. Tanninerna är mycket mjuka och detta skall drickas ungt. Ett utmärkt vardagsvin till pizza eller pasta t.ex. Nästa vin var 2011 Constantia Cabernet Sauvignon. Det här är ett klart kraftigare vin, som passar bra till en rejäl köttbit. Det går utmärkt att dricka nu, men det känns som om lite lagring inte skulle skada heller. Här finns både lite hallon och svarta vinbär i härlig kombination.

Det sista vinet på min lista var 2011 Gouverneur's Reserve Red. Detta är en klassisk Bordeaux-blandning, bestående av 54% Cabernet Franc, 36% Merlot och 10% Cabernet Sauvignon. Det har fått vila på mestadels nya ekfat, och det ger ett kraftigt vin som än så länge är purungt, och definitivt behöver lagras ett antal år. Om man lyckas se bortom de nu väl kraftiga tanninerna så finns här stor potential. Efter dessa fem viner, så bjöd personalen i rask takt på lite bonus i form av 2011 Shiraz, 2012 Pinotage och 2012 Cape Ruby Port. Här var jag framförallt imponerad av Pinotagen som var både fruktig och välbalanserad.

Groot Constantias mest exklusiva vin, Grand Constance, får man tyvärr inte prova. Det kostar ca. 300 rand för en halvflaska så man förstår kanske varför. Detta är ett riktigt klassiskt dessertvin, som lär ha varit en av Napoleons dryckesfavoriter. Det är ett naturligt sött vin gjort på halvt soltorkade Muscat de Frontignan-druvor.

Besöket slutade med att jag plockade ihop en blandad låda av röda godsaker, samt två halvflaskor Grand Constance, och sedan beställde transport direkt till hem till dörren i Johannesburg. Det tog fem dagar, och sedan kunde jag lasta in ytterligare 14 flaskor i vinkylen. Den börjar bli ganska full redan.

For the Love of Wine

Nu har jag börjat att resa runt en del i Sydafrika i tjänsten, och den senaste månaden har jag besökt hamnstaden Port Elizabeth på sydkusten inte mindre än två gånger. Vid bägge tillfällena har jag hamnat på en makalöst trevlig vinbar och vinbutik som heter "For the Love of Wine". Den drivs av en mycket vinkunnig och sympatisk ung dam som heter Robyn Martin. Hon letar rätt på intressanta sydafrikanska boutique-viner som är svåra att få tag på om man inte besöker vingården direkt. Dessa kan man sedan avnjuta per glas eller per flaska på balkongen en trappa upp på Stanley Street. Allt man provar kan man även köpa med sig hem till humana priser. Vid bägge besöken har jag lämnat med tre spännande flaskor i handen, som sedan med nöd och näppe fått plats i det lilla handbagaget. Missa inte "For the Love of Wine" om ni besöker P.E., och hälsa Robyn från mig.

Carins Afrika-spalt

Min kära hustru har nu också börjat blogga, kanske lite inspirerad av vinspalten, i alla fall att döma av bloggens namn. Ni hittar henne på carinsafrikaspalt.blogspot.com. Hon är en betydligt flitigare skribent än jag är just nu, så där finns redan mycket matnyttigt att läsa om vårt Afrika-äventyr.

Nyårsviner, sent omsider

Jag är medveten om att jag ligger hopplöst efter med vinbloggandet. Det tär på krafterna att flytta med familjen runt halva jordklotet, och det har tyvärr inte blivit så mycket energi över för bloggande. Innan januari tar slut tänkte jag i alla fall skriva några rader om de viner vi korkade upp på nyårsafton. Vi landade i Johannesburg under mellandagarna, och nyår firades mer eller mindre på uppstuds i vårt nya hus, mitt bland flyttkartongerna.

Vi har en inbyggd gasgrill, och kvaliteten på köttet här i Sydafrika är enastående, så det fick bli lite grillad oxfilé med klyftpotatis. Till detta korkade jag upp en gammal flaska inköpt en gång i tiden i USA. Den har alltså fått resa med oss både över Atlanten och nu över hela den afrikanska kontinenten. 2000 Clos du Val Cabernet Sauvignon Oak Vineyard kommer från Stag's Leap District i Napa Valley. Det är en riktigt klassisk Napa Cab med mycket muskler, men 13 års lagring har slipat av kanterna väl. Tobak och läder samsas med en trevlig svartvinbärsfrukt. Tanninerna är mjukt avrundade och eftersmaken lång i munnen. Detta är ett utmärkt köttvin. Jag önskar att jag hade fler flaskor.

Nyårschampagnen blev 2004 Bollinger La Grande Année Brut, också medsläpad från Sverige. Detta är en riktig kvalitetschampagne, med små fina bubblor och en gyllengul ton. Druvblandningen är 66% pinot noir och 34% chardonnay. Doften av rostat bröd är markant, men sedan kommer både citrus och lite mer exotiska frukter. Det är friskt och lättdrucket rakt igenom, men med ordentlig kropp och fyllighet ändå. Nyårslöftet blir även i år: Drick mer champagne!

Den stora flytten till Sydafrika

Nu har det stora flyttlasset landat i Johannesburg, och hela familjen är också på plats. Det innebär att Sydafrika kommer att vara hemmaplan för den här bloggen i några år framöver. Det öppnar ju upp stora möjligheter att verkligen utforska den sydafrikanska vinproduktionen, men jag kommer nog inte helt att överge mina frankofila böjelser.

Vi fick stränga instruktioner av flyttfirman att inte packa något alkoholhaltigt i flyttlasset, vilket vi motvilligt lydde. Åtta veckors sjöfrakt i container från svenskt höstrusk till sydafrikansk sommarhetta hade nog inte varit så bra för vinsamlingen ändå. Istället blev det ett litet smuggelförsök av 12 väl valda flaskor i min vin-frigolitlåda, som korsat Atlanten ett antal gånger. Den är därför redan fullsmetad med flygetiketter och tullinspektionslappar, vilket genast fångade den nyfikna tullpersonalens uppmärksamhet på Oliver Tambo International Airport. De frågade mig om innehållet, och jag svarade sanningsenligt 12 flaskor vin. Det gav upphov till rynkade pannor och en föreläsning om att man bara får föra in två liter per vuxen. Det såg ett tag ut som om hela lasten skulle tas i beslag, men efter lite argumentation, lite vädjan, kanske en liten gnutta charm, och en flaska i muta, så fick jag i alla fall till slut in 11 flaskor i landet. Välkommen till Afrika!

PS. Det finns mer än viner att njuta av i Sydafrika. Den vackra lejonhonan ovan håller till i Timbavati, och är en av ett fåtal vilt levande vita lejon. Vi kom ganska nära…..

Julens bästa dryck - portvin

Det brukar inte gå åt så mycket öl och snaps när jag är i farten. Jag föredrar nästan julmust till julbordet. Men när det blir dags för gottebordet, då kommer min högtidsstund. Jag är en uttalad gottegris, och till detta får man också dricka ett av mina favoritviner, alla kategorier, nämligen vintage port.

I år hade jag medfört 1995 Fonseca Guimaraens Vintage Port till julfirandet. Det är ingen flaska som har legat och samlat damm i källaren, utan jag kunde vandra in på närmaste Systembolag och plocka ner en drickmogen port från hyllan. För 329 kr får man en alldeles utmärkt vintage port, med yppig doft och smak av russin, körsbär och choklad, och en lång härlig avslutning som dröjer sig kvar i munnen länge. Tillägget Guimaraens i namnet indikerar förvisso "andra-vinet", som oftast görs de år som inte anses tillräckligt bra för en "declared vintage", men jag njöt i fulla drag och tyckte detta var alldeles utmärkt. Denna dryck bör avnjutas till Annas pepparkakor med ett tjockt lager av rumstempererad Stilton-ost. Mums! Det borde vara jul oftare, eller så borde vi åtminstone dricka portvin oftare.

Gardo & Morris del 1

Härom dagen kom en trevlig leverans till dörren. Vinimportören Gardo & Morris, baserad i Saltsjöbaden, erbjöd helt enkelt en sortimentsprovning på hemmaplan. Företaget drivs av det äkta paret Frida Gårdö Morris, och Benjamin Morris, vinmakare från Nya Zeeland. De har hållit på sedan 2006, och fokuserade initialt på restaurangdistribution, men har numera även ett antal produkter på Systembolagets hyllor. De gör egna viner på Nya Zeeland med inköpta druvor, och importerar också en Coffee Pinotage från Sydafrika.

Den första etappen i sortimentsprovningen blev två vita viner från Nya Zeeland. Vi började med 2011 Gardo & Morris Te Mana Chardonnay. Vinet är gjort på druvor från Hawkes Bay, som har fått jäsa, och även lagras, på små franska ekfat. Det ger ett smakrikt, lite smörigt vin, med toner av grapefrukt och persika. Vi drack det till ugnsbakad lax, och det var en lyckad kombination.

Vin nummer två var 2012 Gardo & Morris Waipara Sauvignon Blanc Semillon. Sauvignon-druvorna har bara sett ståltank, medan Semillon-druvorna har fått lite eklagring. Samtliga druvor kommer från vingårdar i Waipara Valley. En tydlig doft av tropisk frukt attraherade mig genast. I munnen, mycket smakrik, med passionsfrukt och mogen honungsmelon, och sedan en trevlig avslutning med lite citrussting. Vi drack detta till musslor, och det fungerade alldeles utmärkt.

Bägge vinerna är mycket trevliga, och jag dricker dem gärna igen. Hustrun föredrog Chardonnay medan min favorit blev Sauvignon Blanc Semillon. Prisvärda är de också. Chardonnay kostar 119 kr och Sauvignon Blanc Semillon 99 kr, och de finns i det ordinarie sortimentet.