Sydafrikas Bourgogne

Hermanus är en liten ort på Sydafrikas sydkust, belägen ca. 90 minuter med bil från Kapstadens flygplats. Det råkar vara en av världens bästa platser för att få se valar nära land, så hit vallfärdar turister under valsäsongen, september till november varje år. Så gjorde även vi i höstas. Det blev en härlig långhelg vid havet, med valar som tumlade runt i vågorna bara 20 meter från de klippor som vi stod på. Ganska mäktigt! Dag två var dock vädret uruselt. Det var regn och dimma som påminde mig om Göteborg en kulen höstdag. Därför passade det bra att utforska traktens vingårdar istället. Prova vin kan man ju oftast göra under skyddande tak.

Bara knappa 15 minuter från Hermanus stöter man på de första vingårdarna. De ligger i en dalgång som sträcker sig upp från kusten i nordöstlig riktning. Området kallas Hemel en Aarde Valley (fritt översatt från afrikaans blir det Himmel och jord-dalen). Området skulle också lätt kunna kallas Sydafrikas Bourgogne. Här är klimatet mer tempererat än på andra platser, tack vare de kalla och fuktiga havsvindarna som sveper in. Det gör att mer värmekänsliga druvor, såsom pinot noir, trivs bra här.

Vårt första stopp blir Bouchard Finlayson. Vingården grundades 1989 av Peter Finlayson och Paul Bouchard (från Bourgogne). Peter var redan då känd som pinot noir-pionjär i dalen, efter att ha varit med om att starta upp närliggande Hamilton Russell.

Bouchard Finlayson har idag ett ganska brett sortiment, men det är de klassiska bourgogne-druvorna, pinot noir och chardonnay som dominerar. Flaggskeppet heter Galpin Peak Pinot Noir. Nuvarande årgång på hyllorna är 2012, men efter en pratstund med Mr. Finlayson själv lyckades jag också lägga vantarna på några äldre årgångar som han rekommenderade, nämligen 1995 och 2007. Det skall bli mycket spännande att smaka dem så småningom. 2012:an fick jag prova på plats, och den är utmärkt. Den har lite kraftigare karaktär än sina kusiner från Bourgogne, med mörka bär, plommon och körsbär. Det finns bra med både tanniner och syra så lagringspotentialen är god.  Själv tycker jag att det är Sydafrikas bästa pinot noir, även om den numera får ordentlig konkurrens från en annan producent längre upp i dalen (mer om detta senare).

Ett annat vin jag verkligen fastnade för var 2013 Bouchard Finlayson Hannibal. Detta vin förenar verkligen det bästa från Frankrike och Italien, eller hur skall man annars tolka denna unika druvblandning: 39% sangiovese, 35% pinot noir, 10% nebbiolo, 9% syrah, 4% barbera och 3% mourvedre. Det är ett lättillgängligt men samtidigt seriöst vin. Det finns massor av härlig körsbärsfrukt, i fin balans med syran. Vi drack det till pastamiddagen i Hermanus samma kväll och det smakade utmärkt. En flaska var tyvärr korkskadad, men när vi gjorde ett återbesök nästa morgon så byttes den omedelbart ut. Bra kundservice!

Efter detta mycket lyckade vingårdsbesök fortsatte vi högre upp i dalen, och nästa stopp blev Newton Johnson Family Vineyards. Det är den vinproducent, möjligtvis tillsammans med Hamilton Russell, som kan ge Bouchard Finlayson en match om titeln Sydafrikas pinot noir-mästare. Newton Johnson är verkligen ett familjprojekt. Det grundades 1995 av Dave och Felicity, men nu har sönerna tagit över. Gordon Newton Johnson är vinmakare, tillsammans med sin fru Nadia, och brorsan Bevan tar hand om marknadsföringen.

Här finns mycket gott att prova. Deras top-of-the-line Chardonnay är mycket bra, och tilldelades just fem stjärnor i Platters vinguide. De har en syrah/mourvedre blend som heter Granum, som också är utmärkt. Sedan finns det en syrah/grenache/mourvedre som kallas Full Stop Rock som också föll mig i smaken. Jag provade också en Walker Bay Pinot Noir, gjord på druvor från yngre vinstockar, som går i den lättare stilen. Jag hade ju dock spetsat in mig på att få prova deras berömda Newton Johnson Family Vineyards Pinot Noir, men den var helt slutsåld! Vi kunde inte ens provsmaka. Jag var minst sagt förtvivlad. Men när vi nästan var på väg ut genom dörren så kom killen bakom disken på att han faktiskt hade några få magnum-buteljer kvar. Min dag var räddad. På kvällen åt vi en mycket god middag på deras restaurang, och då fanns den åtråvärda flaskan på vinlistan, så jag fick äntligen smaka. Mycket välgjord, mycket god, men lättare, syrligare, med mer röda bär än Bouchard Finlayson.

PS. I den nyutkomna upplagan av Sydafrikas vinbibel, Platters, var det bara två pinot noir viner som hedrades med högsta betyget, fem stjärnor: Bouchard Finlayson Galpin Peak och Newton Johnson Family Vineyards. Mycket välförtjänt om ni frågar mig.

My Wyn - världens bästa vinprovning

Ni som följer vinspalten känner redan till My Wyn. Jag stötte på dem på en vinfestival här i Johannesburg i maj, och skrev lite om dem redan då. Men när vi nu var i Franschhoek ville jag verkligen besöka dem på plats. De är så små att det inte finns någon riktig distribution av deras viner, så det bästa sättet är att köpa direkt. Först gällde det dock att hitta dit.

Dieu Donné är en av de trevligast belägna vingårdarna i Franschhoek, högt upp på den norra bergssluttningen, med en vidsträckt utsikt över dalen. Vid infarten till Dieu Donnés parkering, så finns en liten skylt som visar vägen till My Wyn, som ligger ännu högre upp på bergssluttningen. Vi var i Franschhoek under lågsäsong, och då har de normalt inte öppet för provningar. Jag ringde dock numret på skylten, och fick tala med Jacoline. Hon kunde tyvärr inte ta emot oss just då, för de var iväg för att hämta en ny hund, men det gick bra att komma nästa dag, klockan 11. 

Från skylten vid Dieu Donnés parkering följer man ett smalt och kraftigt stigande traktorspår i ca. 800 meter. Vi mötte en annan bil som undrade om vi hade kört vilse. Så småningom kommer man fram till en stor villa med en magnifik utsikt. Här håller Jacoline, Johan och alla deras hundar till. Jacoline är vinmakaren, men Johan har nog också ett finger med i spelet, eftersom han jobbar som framgångsrik vinkonsult åt många av Franschhoeks vinproducenter. Vinproduktionen sker i källaren på deras villa. De har inga egna odlingar, utan köper in druvor från de bästa odlarna. Johan har via sitt jobb bra kontakter och kunskaper för detta. Allt är småskaligt och hantverksmässigt. Källaren rymmer max 5-6 vinfat åt gången, så det finns högst naturliga produktionsbegränsningar.

Efter en tur nere i källaren så gick vi upp till deras soliga balkong. Där satt vi sedan och njöt av utsikten, vinerna och god konversation i hela tre timmar. Det var den i särklass trevligaste vinprovning jag någonsin upplevt. Vi fick i lugn och ro prova igenom hela deras sortiment medan våra söner lekte med deras många hundar, och Johan kunnigt föreläste om de olika vinerna.

Allt vi provade var bra, men här är några höjdpunkter:

2012 My Wyn MCC Brut är nog det bästa sydafrikanska bubbel jag provat. Det är gjort på klassiska champagnedruvor, 69% chardonnay och 31% pinot noir, och skulle klara sig bra i en blindprovning mot standardchampagner. 2012 My Wyn Shiraz Viognier är ett smakrikt, väl balanserat vin som jag gärna dricker ofta. Deras Merlot och Petit Verdot är båda utmärkta. Bland de röda så är dock den merlot-dominerade Bordeaux-blenden, 2012 Les Grandes Horisontalas deras bästa vin. Det är definitivt ett av de bästa röda sydafrikanska vinerna jag hittills provas, så balanserat, nyansrikt, med flera lager av smaker, utan att bli överväldigande. Bravo!

Om ni är i Franschhoek, om ni har möjlighet, ring Jacoline och boka en vinprovning på My Wyn. Ni kommer inte att ångra er. (Telefonnumret står på skylten ovan.)

På turné i Franschhoek

Även om det inte har skrivit så mycket på bloggen på sistone, så njuter vi varje vecka av goda sydafrikanska viner. Det blir dock lite tjatigt att skriva om varje flaska. Istället tänkte jag nu dela med mig av några härliga vingårdsbesök, när vi sakta men säkert betar av Sydafrikas många vindistrikt.

Cirka 30 km nordöst om Stellenbosch ligger den fantastiskt vackra Franschhoek-dalen. Här odlades tidigare mestadels frukt, men successivt har marken planterats om med vinrankor, och det är vi alla tacksamma för. Frukt i all ära, men detta är nu ett av de absolut bästa vinområdena i Sydafrika, och vingårdarna ligger tätt, på ömse sidor om landsvägen som går genom dalen. Här är också vinturismen väl utvecklad, med fint utrustade vinprovningsrum, parkliknande trädgårdar med picknick-bord, och dessutom många bra restauranger.

Vi hade ordnat boende mitt i dalen, på vingården La Chataigne, ägd av svenskättlingen Richard Parkfelt. Han hyr ut välutrustade och smakfullt inredda stugor för självhushåll, alldeles nere vid Berg River, ca. 7 km från Franschhoeks huvudort. På vägen ner till stugorna kör vi förbi en liten odling av bush vines, dvs vinrankor som växer fritt som buskar utan att vara uppbundna på något sätt. Nästa dag berättar Richard att detta är Semillion-plantor, som planterades redan 1942. Nu är avkastningen från dessa gamla vinrankor mycket låg, så han kan bara göra sitt Semillion-vin de år då skörden är tillräckligt god. Vi lyckades få tag på några flaskor, och det är ett smakrikt fynd för 110 rand. Alla Richards viner är bra, lättillgängliga både prismässigt och att dricka. Kolla in www.lachat.co.za. Extra kul är att han personligen signerar alla flaskor, istället för traditionella etiketter.

En annan trevlig vingård vi besökte i dalen var Môreson. De gör en utmärkt pinotage kallad The Widow Maker (fråga mig inte varför). Vi gillade också deras Mata Mata, en Bordeaux-blend dominerad av merlot och cabernet franc. Av de vita så var Mercator Chardonnay klart bäst. På gården finns också en utmärkt restaurang: Bread & Wine. Det är svårt att hitta ett bättre lunchställe i Franschhoek.

Andra vingårdar värda att nämna är Akkerdal (närmsta granne med La Chataigne) och Dieu Donné. De är varandras raka motsatser, men vinerna är mycket goda på bägge ställena. Akkerdal är en riktig bondgård, där man möts av traktorer och skällande hundar. På Dieu Donné ser man inga traktorer, men där finns istället ett ombonat vinprovningsrum med vidunderlig utsikt över Franschhoek-dalen, och en exklusiv restaurang kallad La Rocha. Bägge uppläggen har sin charm.

Vår absolut bästa vinprovning i Franschhoek ägde dock rum på My Wyn, men den upplevelsen kräver ett alldeles eget blogginlägg.......  

Slaget om Auxey Duresses

Jag lämnade den sydafrikanska vintern med strålande sol och temperaturer runt 20 grader, för att komma hem till svensk midsommar med 13 grader och spöregn. Då är det åtminstone en tröst att få återse sin vinkällarskrubb, som än så länge är ganska välförsedd med mestadels europeiska viner.

Grillningen i regn på midsommarafton fick därför sköljas ner med två väl valda bourgogner från min favoritby, Auxey Duresses. Den ena kommer från Domaine Michel Prunier & Fille, 2009 Clos de Val Auxey Duresses Premier Cru. Vin nummer två är Domaine Lafouge, 2011 La Chapelle Auxey Duresses Premier Cru. Michel Prunier med dotter är ju vår hovleverantör av bra bourgogner till vettiga priser sedan många år tillbaka. Domaine Lafouge upptäckte jag bara härom året, då deras vin serverades till prinsessan Madeleines bröllopsmiddag.

Bägge vinerna har en härlig doft av röda bär. I munnen så har Clos de Val lite mera jordgubbskaraktär, medan La Chapelle drar mer åt hallon-hållet. De är båda välbalanserade med mjuka tanniner och frisk syra. I slaget om den bästa Premier Cru'n från Auxey Duresses så är kampen jämn, men jag tycker nog att Michel Prunier avgår med segern. Hans Clos de Val har lite mer komplexitet och djup, men det kan definitivt bero på de två extra åren i flaska. Det ska bli spännande att smaka La Chapelle igen om ett par år. Då kanske den har kommit ikapp, för potentialen finns där.

My Wyn - Franschhoeks minsta vinproducent

Tack vare ett tips på denna blogg, från Per på BKWine, så kände jag faktiskt till lite om My Wyn redan. När jag såg att de skulle presentera sina viner på Winter Sculpture Fair så var det i sig skäl nog att åka dit. Detta är den absolut minsta vinproducenten i Franschhoek, med en årlig produktion på under 10 000 flaskor. Deras viner går inte att få tag på i handeln. De har endast direktförsäljning från vingården, och lite export till Schweiz, Tyskland och Nederländerna. Deras ställe ligger oerhört vacker, men otillgängligt, längst upp på sluttningen bakom Dieu Donné, med utsikt över hela dalen. De sista 700 meterna är guppig grusväg som avskräcker många besökare. Jag har tyvärr inte varit där själv ännu, men jag såg skylten till dem då jag besökte Dieu Donné.

Ägare och vinmakare är Jacoline Haasbroek. Hon köper in druvor, gör allt i liten skala, och experimenterar och provar sig fram. Hennes make, Johan, är också i vinbranschen, men han konsultar mest åt andra producenter. Jag hade nöjet att träffa dem båda två och fick en mycket personlig guidning genom deras sortiment. Vi började med ett mycket trevligt mousserande, som har fått mogna på ekfat, vilket har resulterat i ett fylligt vin, men med full fräschör. Sedan fortsatte vi med deras 2014 Sauviognier. Som framgår av namnet är detta en blend, bestående av 46% sauvignon blanc, och 54% viognier, som har fått ligga 11 månader på franska ekfat. Endast två fat är producerade. Doften är förförande, men mängder av tropisk frukt, och lite citrus i bakgrunden. Detta är ett vin som man knappt behöver smaka. Det räcker med att bara njuta av att sticka näsan i glaset. I munnen är det dock lika imponerande, med en lång härlig eftersmak. Detta är ett av de bästa vita vinerna som jag har stött på här i Sydafrika, för ynka 130 rand.

Vi avslutade provningen med deras prestige-vin, 2012 Les Grandes Horisontales. Detta är en röd bordeaux-blend bestående av fem olika druvor, men den exakta kompositionen är en hemlighet. Jag gissade dock på en ganska stor andel merlot, och då nickade Johan instämmande. Vinet är mycket tilltalande redan, men kan nog lagras ytterligare några år. Tanninerna är mjuka och fint integrerade, och kompletteras av mörk frukt och ganska stor komplexitet. Vinet har fått mogna 26 månader i franska ekfat. Det påminner mig egentligen mer om en fyllig Bourgogne än en Bordeaux. Jag blev mycket förtjust i detta vin, väl värt sina 250 rand. När jag kommer till Franschhoek så kommer My Wyn att vara överst på min lista över vingårdar att besöka.

La Chataigne - från Hovås till Franschhoek

Medan jag stod och provade vin på Winter Sculpture Fair, så ringde mobilen, och jag förde ett kort samtal på svenska med kära hustrun. När jag lagt på blev jag till min stora förvåning tilltalad på svenska av en av de tillresta vinmakarna från Franschhoek. Det visade sig vara Richard Parkfelt från La Chataigne. Jag gick givetvis över dit för en pratstund, och lite vinprovning. Denne trevlige man visade sig ha tillbringat sin barndom i Hovås, med en svensk mamma och sydafrikansk pappa. Vid 14 års ålder flyttade han tillbaka till Sydafrika, och sedan år 2000 driver han La Chataigne, ett litet boutique winery vid infarten till Franschhoek. Hans svenska uttal är fortfarande helt perfekt, och han låter verkligen som en Hovås-bo.

Richards viner visade sig också vara trevliga bekantskaper. Jag började med att prova 2014 Kastanje, ett vitt vin gjort på 94% chenin blanc och 6% semillion. Det var som att doppa näsan i en hel fruktskål med tropiska frukter. Smakrikt, krispigt och fräscht med en lång härlig eftersmak av mogen melon. För det ringa priset av 60 rand kändes det nästan som stöld när jag beställde en låda. Enbart 4760 buteljer är producerade, och Richard har egenhändigt signerat varje flaska med guldpenna.

Nästa fynd var 2011 Marron. Detta är en röd blend bestående av 64% shiraz, 18% merlot och 18% cabernet sauvignon. Det unika är att merlot-druvorna i denna blend har fått torka, på ett liknande sätt som i italienska Verona, när man gör Amarone. Där får druvorna torka på bastmattor, men Richard knipsar av druvklasarna när de nått mognad, men låter dem sedan hänga kvar ute på vinrankorna för ytterligare torkning. Detta är ett riktigt vågspel, för vädret måste vara helt torrt. Det räcker med en regnskur så ruttnar druvorna bort. Resultatet 2011 har dock blivit riktigt bra. Vinet är lättillgängligt med mjuka tanniner och härlig plommon-frukt. Vi drack det ikväll till en kyckling-wok och det smakade perfekt. Jag köpte bara en låda, men för 100 rand per flaska borde jag ha köpt mer. Vår plan är dock att åka till Franschhoek med hela familjen inom en snar framtid, och då kan man bo på La Chataigne, där de har tre fina gäststugor att hyra. Det finns andra ord möjligheter att fylla på förrådet ganska snart igen.

Det går att få tag på La Chataignes viner i Sverige, men då får man åka till Öland och gå på restaurang där. Richard försöker nu även lista sina viner på Systembolagets beställningssortiment, via svensk importör. När de dyker upp där, så råder jag er att slå till direkt. Detta är riktigt charmiga och småskaligt producerade viner till ett löjligt lågt pris.

Winter Sculpture Fair med vin

Titeln ovan kan ju te sig lite kryptisk, men låt mig förklara. Här på södra halvklotet går vi nu mot vinter, och sydafrikanerna plockar fram sina tjocka jackor när temperaturen dippar ner mot ynka 20 grader. Då organiseras en mycket populär festival här i närheten, i en stor park. Meningen är att man ska gå runt och beundra diverse konstverk och skulpturer som är utspridda i gröngräset, men detta är egentligen bara en förevändning för en rejäl mat- och vinupplevelse, i samma gröngräs. På medhavda picknick-filtar kan man nämligen njuta av det bästa Franschhoek Valley har att erbjuda. Konstarrangörerna har varit så smarta att de har bjudit in ett antal välrenommerade restauranger och vinproducenter från just Franschhoek som får se till att alla konstbesökare hålls på gott humör med vin och mat. Detta är ett ypperligt upplägg, och biljetterna sålde helt slut redan en vecka innan evenemanget går av stapeln. Jag hängde inte riktigt med i svängarna, utan stod snopet där utan biljett. Detta är dock Sydafrika, så man kan alltid försöka med en alternativ plan.

Jag steg därför upp relativt tidigt denna söndagmorgon för att vara på plats när grindarna öppnade, i hopp om att kunna prata mig in. Väl där så var dock parkeringen redan halvfull och en lång kö ringlade sig mot ingången. Hur skulle detta gå? Jag började diskutera möjliga lösningar med en trevlig mörkhyad säkerhetsvakt, som då raskt fiskade upp en extra biljett ur fickan, som jag kunde få utnyttja mot en skälig ersättning. Detta är ett fantastiskt land!

Här är listan på vinmakare som var på plats, så förstår ni varför jag var så angelägen att komma innanför grindarna:

Anthonij Rupert Wines
Backsberg
Boschendal
Black Elephant Vintners
Four Paws
Franschhoek Pass Winery
Grande Provence
Haute Cabriere (bra mousserande under märket Pierre Jordan, och hyfsad Pinot Noir)
Holden Manz
La Bri
La Chataigne (se separat blogg-inlägg)
La Motte
Lynx Wines (här köpte jag en god Viognier och en Rhône blend)
Maison Estate (här köpte jag en utmärkt Shiraz)
Môreson (de gör en utmärkt Pinotage)
My Wyn (se separat blogg-inlägg)
Plaisir de Merle
Rickety Bridge (deras Paulina's Reserve Cabernet Sauvignon är en favorit)

Med 18 olika vinmakare på plats så blev det en hel del provning, och några väl valda inköp. Nu kommer jag att skriva lite mer ingående om två nya favoriter, La Chataigne och My Wyn.