En nykomling och en trotjänare

I helgen har vi både provat en nykomling från vårsläppet, och plockat fram en gammal trotjänare igen. Vi började med 2008 Viu Manent Reserva Syrah Carignan i fredags. Detta chilenska vin från Colchagua-dalen kom på Systembolaget den 1 februari, för det plånboksvänliga priset 89 kr. Druvblandningen är 86% syrah och 14% carignan. Doften antyder fruktbomb, med mycket mörka bär, främst björnbär. I munnen får man också generös frukt, men den tar faktiskt inte helt överhanden. Det finns en bra strävhet från tanninerna, men tyvärr också en inte helt angenäm eldighet på slutet, då 14% alkohol slår igenom lite väl tydligt. Ett helt OK vin, men den går inte upp på någon topplista.

Lördagens flaska blev en gammal trotjänare, nämligen 2006 Ravenswood Zinfandel Vintners Blend. Den kostar visserligen 10 kr mer, men här får man lite mer återhållen och balanserad frukt, men en större kryddighet och utan den besvärande eldigheten. Detta blir definitivt den här helgens favorit!

Vintips: Stellekaya Hercules

I helgen blev det ytterligare en släktmiddag, med fint besök från Skåne, Göteborg och Täby. Vi var mer eller mindre insnöade under dagen, så det kändes bra med ett välfyllt kylskåp och en hyfsad källarskrubb med vin. Jag serverade en lite kryddstark kycklingwok, och till detta plockade jag fram en sydafrikanare, 2006 Stellekaya Hercules. Jag dricker sällan vin från Sydafrika, men Stellekaya är en producent som finns med i Austalian Wine Clubs utbud, och jag har druckit ett av deras viner tidigare, vilket gav mersmak. Hercules har en intressant druvblandning nämligen 49% Sangiovese, 30% Merlot och 21% Cabernet Sauvignon.

Doften är något blyg, men man får plommon och lite lädertoner i näsan. I munnen blir det mera frukt och plommonen får sällskap av några mörka bär. Tanninerna är mjuka, och detta får betecknas som ett behagligt och lättdrucket vin. Jag önskar att jag hade några fler flaskor på lur i källaren.

Hospices de Beaune

Jag är nu på konferens i Tyskland, och när jag fick en kort lucka mellan konferensrum och middag rusade jag iväg till varuhuset Karstadt. I källarvåningen har de en riktigt trevlig livsmedelsbutik, med en rejält tilltagen vinhörna. Det var en blixtvisit, men mina ögon fastnade genast på ett par flaskor med Hospices de Beaune-etiketter.

Många känner säkert redan till historien bakom Hospices de Beaune. Det är en välgörenhetsinrättning som historiskt har varit kopplad till två sjukhus i Beaune, Hôtel Dieu som grundades redan på 1400-talet, och nu är ett mycket sevärt museum, och Hospice de la Charité, grundat på 1600-talet. Under årens lopp har olika personer donerat eller testamenterat vingårdar till dessa sjukhus, så idag äger Hospices de Beaune 58 hektar vinodlingar i Bourgogne, mestadels i grand cru och premier cru-lägen. Den tredje helgen i november auktioneras årets skörd från dessa attraktiva vingårdar ut till högstbjudande, och olika lokala vinproducenter köper då upp det nypressade vinet för vidare lagring och så småningom buteljering och försäljning.

Den här bakgrunden och historiken gör att jag gärna vill ha några flaskor från Hospices de Beaune nere i källaren, och på Karstadt såg jag min chans. Det blev 2000 Hospices de Beaune Corton Grand Cru Cuvée Docteur Peste och 2002 Hospices de Beaune Beaune Premier Cru Cuvée Dames Hospitalières. Bägge dessa cuvéer är buteljerade av Reine Pedauque. Det rör sig alltså om blandningar av druvor från samma kommun och kvalitetsklassificering men från olika vingårdar. Cuvée Docteur Peste (vilket underbart namn förresten) består t.ex. av vin från fem olika grand cru-lägen i Corton. Dessa spännande flaskor med så mycket historia vilar nu i min källare. Härligt!

Varför spotta?

Jag har just läst färdigt den synnerligen underhållande och läsvärda vinboken, The Accidental Connoisseur av Lawrence Osborne. Författaren åker runt och besöker kända och okända vinodlare och vinmakare runt om i världen. I Toscana hamnar han bland andra hos Marchese Nicolo Incisa della Rochetta som äger Tenuta San Guido där Sassicaia görs. Låt mig citera följande stycke, som beskriver detta besök:

"We went for a casual stroll around the winery, but as we did so, I said I'd seen enough fermentation vats and pumping equipment to last me a lifetime. They are all much the same after a while. - Well you have a point there, he laughed. Much more fun to drink, don't you think? As long as you promise not to spit. I do loathe it when wine people gurgle and spit. I don't labor over my wine so that you can spit it out."

Jag håller helhjärtat med den käre markisen ovan. Jag spottar ytterst sällan ut vin. Det känns helt onaturligt, och jag hoppas att det så förblir. Sedan inser jag också att man snabbt riskerar att bli alkoholist om man inte spottar när man sysslar med professionella provningar av många viner. Dessa stora provningar lockar mig dock inte alls. Jag provar hellre 4-5 väl utvalda viner i lugn och ro, och tillåter mig att svälja, än att springa runt på någon mässa och testa 20-30 viner, men då behöva spotta ut godsakerna hela tiden. Jag är vinentusiast, inte vinproffs, och då kan man med gott samvete svälja, eller vad tycker ni?

Söndagsmiddag med tjocka släkten

Idag skulle vi fira svågerns födelsedag, och fick fullt hus till söndagsmiddagen. Det blev klassiska tournedos med hasselbackspotatis och en krämig svampsås. Till detta plockade jag fram en australiensare som levererades av Australian Wine Club förra året, nämligen 2004 Keith Tulloch Hilltops Merlot. Doften var angenäm, om än lite sluten, med blåbär, björnbär och en antydan till cederträ. Jag missade att lufta i karaff, och det hade nog gjort susen här. Smaken följer doften med mera mörka bär. Det är gott men ganska opersonligt. Det finns ingenting här som sticker ut eller fastnar i minnet, så jag är ändå lite besviken. Australian Wine Club har ju tidigare överraskat mig med ett antal guldkorn, men detta vin kvalar tyvärr inte in i den kategorin. Släktmiddagen var dock mycket trevlig ändå.

Fransk afton med österrikisk riesling

Idag lyckades jag få till en riktigt lyckad bouillabaisse med en grym saffransaioli. Receptet hittar ni här. Vi satt där och kändes oss väldigt franska, och hade t.o.m. Edith Piaf i högtalarna. Vinvalet förstörde dock den frankofila stämningen genom att vara allt annat än franskt. Vi skruvade istället korken av 2008 Rainer Wess Terrassen Riesling från Wachau i Österrike.

När jag sticker näsan i glaset får jag omedelbart starka förnimmelser av päron. I munnen fortsätter päronen att dominera, med fina mineraltoner, och lite citrusbett i avslutningen. Det är gott men ingen direkt fullträff. Jag tycker t.ex. inte att den slår gårdagens Luxemburgare. Detta var en tillfällig nyhet på Systemet för ett tag sedan, och betingade då ett pris på 109 kr. Det finns faktiskt fortfarande att få tag på, då 17 butiker i landet har den kvar på hyllorna.

Fredagsvin från Luxemburg

Att komma hem en fredagskväll och mötas av en stor skål färska räkor och en väl kyld flaska vitt, det är alltid en riktig höjdare. Sådan var min lycka denna kväll. Det kalla vita blev en riesling från moseldalen i Luxemburg med det ståtliga namnet 2007 Schumacher-Knepper Wintrange Felsberg Riesling Grand Premier Cru. När man stoppar näsan i glaset får man en hel fruktkorg i nyllet. Först kommer päron, sedan grapefrukt, och till sist lite blyga aprikoser i bakgrunden. I munnen riktigt gott med mera päron, bra syra och en fin blandning av lite söta honungstoner balanserat av en avslutande grapefruktbeska. Perfekt till räkorna också. Tänk er en lyckad korsning av tyska Rheingau och Mosel så hamnar man i Luxemburg. Det kommer att bli flera flaskor inhandlade, det kan jag lova. Detta är en vårnyhet från släppet 1 februari för humana 83 kr.