Premiär hos Munskänkarna

Jag har i två års tid varit en synnerligen passiv medlem i Munskänkarna. Trots lockande provningsinbjudningar och kurser så har jag helt enkelt inte fått tummen ur. Idag gjorde jag dock slag i saken och begav mig till introduktionsprovningen på Näringslivets Hus, mitt på Östermalm. Detta är tänkt som en första aktivitet för "nybörjare", och jag känner väl kanske att jag har passerat det stadiet redan, men jag skall villigt erkänna att det var både trevligt och givande. Kvällens provningsledare, Anders Källberg, var otroligt kunnig, och dessutom en pedagogisk presentatör. Vi fick en komprimerad och synnerligen matnyttig vinlektion på två timmar. Det gav både en bra repetition av kunskaper och en del helt nya perspektiv, framför allt på själva vinmakeriet.

Kvällens övning avslutades med blindprovning av fyra viner, två vita och två röda. Det första föll mig inte alls i smaken. Det var tunnt och mycket syrligt, men med alldeles för lite frukt för att kunna matcha syran. Jag gissade på en Sauvignon Blanc, trots att det fanns vissa petroleumtoner som pekade i en helt annan riktning. Facit var 2008 Tim Adams Reserve Riesling från Australien. Den kostar hela 249 kr i Systembolagets tillfälliga sortiment, och det var den enligt min mening inte värd. Tacka vet jag Rheingau!

Nästa vita var betydligt fylligare, fortfarande syrligt, men nu uppbackat av bra frukt, både citrus och lite tropiska frukter. Här hade jag faktiskt gissat på riesling och fick till min egen förvåning rätt. Detta vin hette 2008 Casa Marin Miramar Vineyard Riesling från Chile. Jag har definitivt aldrig druckit en chilensk riesling förut, men det här var riktigt trevligt. Det kostar 179 kr i det tillfälliga sortimentet.

Det första röda prickade jag in som en klockren pinot noir, med syrlig jordgubbsfrukt och en aning rökighet, samt lite angenäm beska i avslutningen. Detta var kvällens favorit för mig, och vi pratar alltså om 2009 Craggy Range Te Muna Road Pinot Noir från Nya Zeeland. Tyvärr är denna godbit lite dyr, 299 kr i Systemets september-släpp. Det var ju tur att jag åtminstone fick favoritdruvan rätt.

Vi avslutade med ett fylligare vin med doft av rosor, körsbär och tjära. Jag noterade precis detta i mina anteckningar, och då borde ju alla Nebbiolo-klockor börjat ringa. Av någon anledning hade min hjärna programmerats för att vi skulle prova pinot noir och cabernet sauvignon, så gissningen blev helt uppåt väggarna trots de druvtypiska markörerna. Facit var 2008 Perbacco Nebbiolo från firman Vietti. Detta vin finns i beställningssortimentet för 199 kr, och det kan definitivt vara värt att stifta bekantskap med igen.

Kvällens bonus var att jag äntligen fick skaka hand med Torsten, ena hälften av vinduon bakom Finare Vinare. Detta är enligt min mening Sveriges bästa vinblogg. Till min glädje och milda förvåning så hade han faktiskt koll på Puttes Vinspalt också. Nu får jag skärpa till mig och skriva väl, när en sådan förebild ibland kan ha vägarna förbi, här i cyberrymden.

Walter Hansel Chardonnay

I veckan hade jag nöjet att konferera i Sandhamn, på Seglarhotellet. Det är ju en mycket trevlig skärgårdsmiljö till att börja med, och jag var faktiskt positivt överraskad av såväl mat som service. Vinvalet till kvällens middag föll i vanlig ordning på min lott. Redan vid lunchen bad jag att få botanisera i vinlistan, och sedan tog jag ett snack med sommeliern. På menyn stod tonfisk till förrätt och havskatt till varmrätt, så det fick bli ett lättare rödvin eller något lite fylligare vitt. Till slut föll valet på 2006 Walter Hansel North Slope Chardonnay. Walter Hansel Winery är en liten familjeägd producent i Russian River Valley i norra Sonoma. Vinet är bourgogne-inspirerat, lagrat på franska ekfat, och alltså inte den vaniljbomb som den amerikanska eken ibland kan ge upphov till. Doften är behaglig, med såväl citrus som gul frukt, främst persika och aprikos. I munnen, mycket smakrik, med fin frukt och en liten fin beska i eftersmaken. Möjligen kan man ha synpunkter på att syran är lite låg, vilket får frukten att kännas en aning platt. På det hela taget ett trevligt vin som alla runt bordet verkade uppskatta. Det importeras av Vingruppen, och finns nu tyvärr bara i restaurangsortimentet.

Vigna Christiana, Boca

Vi lägger marinerad kyckling på grillen, och ugnsrostar rotfrukter till detta, så är fredagsmenyn fixad. Till detta vill jag dricka något riktigt gott. Efter vingårdsbesöket i Boca på försommaren så var jag nyfiken på att prova den 20-åring som jag fick med mig hem. Därför drar vi korken ur 1991 Vigna Christiana. Jag borde egentligen dekanterat, men det får bli lite luftning i stora rymliga kupor istället. Doften drar åt härligt syrliga körsbär, med en antydan till läder. I munnen är syran hög, och frukten en aning uttorkad, men efter lite luft i glaset så blommar faktiskt körsbären fram på ett riktigt trevligt sätt. Jag har inte mindre än fem olika årgångar av detta vin, så det skall bli intressant att jämföra framöver. Denna gamling klarade sig riktigt bra.

Fjäll-vin

Så var det dags för den numera årliga fjällvandringen igen. Tidsschemat var pressat innan skolstarten, så sonen, svärfar och jag hann bara med tre dagar i Härjedals- och Jämtlandsfjällen. Den korta turen innebar också lättare och mindre skrymmande packning, så det fanns gott om plats för vinflaskor (även om jag höll mig till 37,5-formatet).

Första kvällen på fjället, på en fin tältplats halvvägs mellan Helags och Sylarna, korkade vi upp 2004 Vina Albina Reserva, en fin klassisk Rioja. Den avnjöts till couscous med lammkorv och diverse lättstekta grönsaker. Mjuka tanniner, lite vanilj från eklagringen och riktigt bra balans mellan frukt och syra. Detta satt som en smäck i kåsan. Vi bara suckade och sade unisont: Gud så gott!

Dag två var det dags för det lokala Systembolagets dyraste halvflaska, nämligen 2007 Tommasi Amarone. Smakrikt, fylligt med mogna körsbär, så värmde det gott i tältet, medan regnet smattrade på tältduken. Syran var dock ganska låg, och kombinerat med hög alkoholhalt, så det måste utfärdas en viss syltvarning. Svärfar och jag var överens om att riojan var bäst.

Hemkomst!

Nu är vi sedan ett tag tillbaka hemma i Sverige igen, och jag lyckades få med mig fjorton flaskor vin över Atlanten. Tolv av dem transporterades i den utmärkta frigolit & kartong-låda som ni ser på bilden. Här har varje flaska ett individuellt fack, och färdas helt tryggt som incheckat bagage. Jag räknade ut att denna låda nu har korsat Atlanten inte mindre än sju gånger. Tyvärr har detta också lämnat vissa spår, med ett mycket slitet kartong-hölje, och en frigolit som börjar smula sönder. Jag undrar om den klarar en resa till?

Treasures from an Atlanta cellar

The last night we had a chance to enjoy wine during our vacation, Lisa dug up some real treasures from her cellar. We started with a red wine from Washington state. 1998 Foris Klipsun is a blend of 59% Cabernet Sauvignon and 41% Merlot. Klipsun is a winegrower in Benton County, Washington that sells their grapes to a large number of winemakers. Foris is a family owned small winery in southern Oregon that bought grapes from Klipsun throughout the 90's (but not anymore).

When I put my nose in the glass, there was a very strong sense of tobacco, but we are talking about nice, sweet pipe tobacco. Also in the mouth, the tobacco continued, now backed up by blackcurrant fruit. I really liked this wine. It has aged well, and it had some real character and depth. Thanks Lisa, for saving this for us.

For dessert, I got to pick a suitable sweet wine from the shelfs in the basement. I found a German favorite from Rheingau. It was 2002 Rüdesheimer Berg Rottland Riesling Auslese, from Weingut Johannishof. Also this wine was absolutely delicious, with some typical petroleum notes, but then a wonderful balance between sweetness and acidity, backed up by generous apricot fruit. What a nice wine finale for our American vacation.

Pampas Steakhouse

During our stay in Atlanta, we had an important birthday to celebrate, and this little guy loves steak. Therefore we looked for a really nice steakhouse, and ended up at Pampas in Alpharetta. This is an Argentinian steakhouse, where the meat is grilled over open fire. It looked a bit dark and stuffy when we entered, but the reception from the staff was very welcoming, and the service excellent throughout the whole evening.

The wine list was not extensive, but well put together, with some interesting bottles. To accompany our appetizers, we started out with a nice white wine from Willamette Valley in Oregon. It was called 2009 Illahe Pinot Gris. Illahe is a small family winery in Dallas, Oregon. Only about 500 cases were made of this pinot gris. This is a nice, crisp wine with plenty of acidity, but matched by some nice fruit, including pears, apples and citrus. It was enjoyed by all the wine drinkers around the table.

With the steaks I wanted to try a good Argentinian Malbec, and there were quite a few listed. I asked our waiter for advice, and he strongly recommended 2007 Luigi Bosca Single Vineyard Malbec. This wine comes from the area called Lujan de Cujo, which was created as an exclusive "DOC", similar to the European system, back in 1989. The grapes come from over 70 year old vines on the Vistalba Estate. It has matured in oak barrels for 14 months before release. It is a dense, flavorful wine, dominated by cherries and plums. The finish has some mocha and a hint of sweetness, with well integrated tannins. Obviously it went very well with our steaks. I complemented our waiter on an excellent recommendation. Pampas Steakhouse is definitely a restaurant I want to return to, both for the steaks, the wine and the friendly service.

www.illahevineyards.com

www.luigibosca.com.ar