Pol Roger Cuvée Winston Churchill

Idag firar kära hustrun och jag 20-årig bröllpsdag minsann. Tiden går fort när man har kul! Detta är faktiskt en bemärkelsedag som jag själv tycker är ganska imponerande, så då måste man ju fira ordentligt också. Istället för att gå ut på fin restaurang, bestämde vi oss för att bulla upp hemma, och fira med barnen. Det fick bli skaldjursfest. Vi inledde med Kalix löjromstoast, följt av en gryta härliga blåmusslor, för att avsluta med gratinerad hummer. Inte illa för en onsdagkväll.

Dryckesvalet var ju givet. En dag som denna måste ju gå i champagnens tecken. För en tid sedan gjorde jag en rejäl investering i en flaska 2000 Pol Roger Cuvée Winston Churchill, just med tanke på denna dag. Nu var det dags att låta korken flyga. Doften är ganska diskret, med lite rostat bröd och mogna äpplen. I munnen, små, fina bubblor i stor mängd och en härlig fyllighet, med torkad frukt, och lite honungstoner. Syran är väl balanserad och eftersmaken dröjer sig kvar länge i gommen. Detta är både den dyraste och godast champagne som jag hittills smakat. Det är ju trevligt när dessa två faktorer korrelerar. Nu är frågan när jag kommer att ha råd att köpa nästa flaska. Det skall inte behöva dröja 20 år i alla fall. Skål!

Zind-Humbrecht Pinot Gris

Domaine Zind-Humbrecht brukar räknas till en av de absolut bästa producenterna i Alsace. Nu har jag lyckats komma över några flaskor av deras 2006 Clos Windsbuhl Pinot Gris. Detta är en "single vineyard" som ligger i byn Hunawihr. Doften är mycket inbjudande, men mycket tropisk frukt och lite honung. I munnen möts man av ganska mycket restsötma men balanserad av hygglig syra. Detta är dock inget krispigt vin för räkorna, utan ett riktigt berså-vin. Servera det iskallt som aperitif en varm sommardag, så kommer det verkligen till sin rätt. Vi är dock inte riktigt där ännu. Snön ligger fortfarande ganska djup utanför fönstret, så jag sparar nog resten av flaskorna några månader.

Gattinara, en ny trevlig bekantskap

Som ni ser har denna flaska en mycket speciell form, och det räckte för att fånga mitt intresse på System-hyllan, och ledde till ett omedelbart spontanköp för ett tag sedan. När man också inser att detta faktiskt är halvmogen Nebbiolo från ett spännande distrikt så blev köpet riktigt intressant.

2005 Travaglini Tre Vigne kommer från Gattinara, som är klassad som en DOCG i Piemonte. Vinet är gjort på 100% Nebbiolo, och druvorna har plockats från tre olika historiska vingårdar, därav namnet. Travaglini är ett familjeföretag som funnits sedan 1920. De säger själva att Gattinara mycket väl kan jämföras med sina mer berömda grannar, Barolo och Barbaresco, och jag är nästan benägen att hålla med.

Doften ger karaktäristisk viol, och sedan följer en fruktig smak med mogna plommon och körsbär. Det är mjukt och fylligt. Det finns lite stadiga tanniner i bakgrunden, men de är redan väl avslipade. Detta är helt enkelt jättegott. Varför köpte jag inte fler flaskor? Detta måste ha varit ett tillfälligt släpp, och jag tror priset låg runt 200 kr. Nu går det att beställa Travaglini Gattinara Riserva i beställningssortimentet för lite mera pengar. Kan definitivt vara värt att prova, det också.

Mondeuse de Savoie

Även i år har det blivit lite skidåkning i de franska alperna över sportlovet, och då gäller det ju att passa på att prova traktens delikatesser. Viner från Savoie hittar man nämligen inte på Systembolagets hyllor varje dag.

Veckans utropstecken i vinkonsumtionen blev 2011 Philippe Grisard Mondeuse. Mondeuse är en ovanlig blå druva, som nästan enbart odlas i Savoie. Den ger relativt kraftiga och kryddiga viner, som också tål att lagras några år. Jag stiftade bekantskap med druvan redan förra året, på en turistfälla till fonduerestaurang i Val d'Isère, och då var jag inte så imponerad. Den här gången är det dock mycket bättre. Syrliga björnbär och lite tanniner i bra balans. Detta smakar utmärkt till de lokala ostarna. (Reblouchon kan varmt rekommenderas).

Alain Graillot La Guiraude

Alain Graillots viner är eftertraktade, och anses allmänt tillhöra de absolut bästa i Crozes-Hermitage. Produktionen är dock tämligen liten, och de rara flaskorna brukar försvinna snabbt då det är nyhetssläpp på Systembolaget. Nu hade jag nyligen förmånen att få smaka både den vanliga 2010 Crozes-Hermitage, och dessutom 2010 La Guiraude, som är lyxvarianten, gjord på de bästa cuvéerna.

Den vanliga Crozes-Hermitage doftade viol och blåbär. I munnen en ganska hög syra, och mer mörk frukt, där blåbären får sällskap av plommon. Tanninerna känns lite kantiga, och vinet kommer med stor sannolikhet att utvecklas med några års lagring. La Guiraude däremot var redan nu ett synnerligen harmoniskt vin. Violkaraktären är ännu tydligare, och den mörka frukten balanserar tanninerna väl. Detta är otroligt gott. Det är tveklöst den bästa Crozes-Hermitage jag någonsin druckit, och det slår nog nästan allt annat från norra Rhône-dalen också. Vilket vin! Jag vill ha mer. Tyvärr är detta svårt att få tag på, men jag får väl helt enkelt åka ner och hälsa på den där Alain.

Paul Dolan Zinfandel

En sortimentsprovning är utan tvivel en bra marknadsföringsmetod för vinimportörer. När man får tillfälle att prova så många viner samtidigt, så hittar man nästan alltid någon ny favorit. Jag blev i alla fall omedelbart inspirerad, och en första laddning av viner från Wards beställningssortiment bars hem härom dagen, för lite mer vinnjutning i lugn och ro.

Paul Dolan var som sagt tidigare chef på välkända Fetzer. Där var han bl.a. med om att skapa det ekologiska varumärket Bonterra, som funnits på Systembolaget sedan länge. Nu har han tillsammans med några likasinnade skapat Mendocino Wine Company, där Paul Dolan Wines ingår. Miljötänkande genomsyrar hela deras produktion, och alla druvor är organiskt odlade, dvs helt utan kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsel.

2010 Paul Dolan Zinfandel från Mendocino County, norr om  Sonoma, är en mycket trevlig bekantskap. Det finns gott om generös björnbärsfrukt, utan att det blir det minsta syltigt, och det finns en härlig pepprighet i avslutning. Där finns förvisso också en viss alkoholhetta då 14,5% slår igenom lite grann. Det är dock min enda invändning mot en i övrigt mycket sympatisk Zin. Den finns i beställningssortimentet för ganska överkomliga 139 kr, och slår enligt min mening alla standard-zins på Systembolagets hyllor, utom möjligtvis den något dyrare Seghesio Sonoma.

Ward Wines sortimentsprovning

Det "exklusiva" bordet

Vinimportören Ward Wines bjöd under veckan in till sortimentsprovning i Audis lokaler vid Kungsträdgården. Under hela dagen minglade restauranginköparna bland flaskorna, men framåt kvällskvisten fick en utvald skara Audi-kunder också komma in och njuta av godsakerna, och i detta illustra sällskap hade jag lyckats nässla mig in. Vi kände oss verkligen som varmt välkomna VIP-gäster då vi omedelbart hamnade vid bardisken med champagneflaskorna. Ward Wines representerar Pol Roger, som i mitt tycke är en av de allra främsta producenterna i Champagne. Nu hade jag ett unikt tillfälle att få smaka på några riktiga dyrgripar i form av 2002 Brut Vintage (60% pinot noir, 40% chardonnay), 2002 Blanc de Blancs och slutligen 2000 Cuvée Winston Churchill. Blanc de Blancs var mycket bra, Brut Vintage fantastisk, och Winston helt enkelt gudomlig. Det är verkligen kul när ett sådant prestigevin fullständigt uppfyller de högt ställda förväntningarna. Druvblandningen i Cuvée Winston är hemlig, men jag gissar på en ganska hög andel pinot noir. Det behövs för att det skall smaka så här himmelskt.

Efter champagnen följde ett välfyllt bord med vita viner. Där fanns bland annat några trevliga Chablis från Jean-Paul & Benoit Droin. Både Montée de Tonnerre Premier Cru och Les Clos Grand Cru av årgång 2009 var utmärkta. Jag fortsatte dock ganska snabbt till nästa bord med de röda vinerna. Här upptäckte jag en mycket trevlig ny bekantskap i form av Paul Dolan. Han var tidigare chef för det stora amerikanska vinhuset Fetzer, men har nu skapat ett eget märke uppe i Mendocino County. Alla hans viner var väldigt trevliga, och dessutom ganska humant prissatta. Jag har redan lagt in en beställning på Paul Dolan Vineyards Cabernet Sauvignon och Zinfandel. Vid det röda bordet föll jag även för en trevlig pinot noir från Oregon, nämligen 2009 Lemelson Vineyards Thea's Selection. Vidare hittade jag en liten producent från Nya Zeeland som också kunde det här med pinot noir. 2007 Mountford Liason Pinot Noir var kryddig, smakrik och väl balanserad. En annan riktig "crowd-pleaser" för ganska överkomliga pengar var australienska Wynn's Coonawarra Estate Cabernet Sauvignon.

Längst in i lokalen, lämpligt nog under en skylt där det stod "Audi Exclusive" fanns ytterligare ett mindre bord där flaskorna stod tätt, och lite huller om buller. Det visade sig att detta verkligen var den exklusivare delen av Wards breda sortiment. Här fick jag möjligheten att prova Cornas, Hermitage och Côte-Rotie från Delas, alla mycket bra. Vidare så fanns Penfolds utmärkta "mini-Grange" Bin 389, och en spännande spanjor, 2001 Arinzano, med en distinkt doft av mynta. Mitt bland flaskorna hittade jag också en vit klassiker, 2005 Clos Ste Hune Riesling från Trimbach. Det var ett fantastiskt vin med en skir smak av honung och tropiska frukter. Längst in i hörnet trängde sig också några italienska tungviktare från Tenuta di Biserno i Toscana. Här provade jag nästan hela sortimentet från 2009 Il Pino, 2008 Biserno och slutligen kraftpaketet 2008 Ludovico. Dyra men goda är väl en lämplig sammanfattning.  Jag fastnade av naturliga skäl vid detta exklusiva bord ända fram till stängningsdags. På sluttampen hittade jag också en utmärkt amerikanare från Robert Sineskey Vineyards i Carneros, nämligen 2005 Marcien.

Jag ber att få framför ett stort tack till både Ward Wines och Audi för denna högklassiga och proffsigt arrangerade sortimentsprovning. Jag fick många nya favoriter under kvällen, och det mesta går att hitta direkt i beställningssortimentet. Nu är det bara att fortsätta botanisera.