Marcien - amerikanskt kraftpaket

Det började ganska illa. Korken smulades fullständig sönder vid minsta kontakt med korkskruven, och jag fick istället trycka ner de sista resterna i flaskan. Sedan kunde jag dekantera, fiska upp korksmulorna, och äntligen sniffa på vinet. Karaffen innehöll 2005 RSV Marcien från Robert Sinskey Vineyards i Carneros. Robert Sinskey är mest känd för sina Pinot Noir, och han har odlat helt ekologiskt sedan tidigt 90-tal. Marcien är dock en klassisk Bordeaux-blend med Cabernet Sauvignon, Merlot och Cabernet Franc.

Doften är inbjudande med mörka bär och lite cigarrlåda. I munnen ger den yppiga frukten nästan intryck av ett sött vin, trots att det faktiskt är helt torrt. Det är dock ingen renodlad fruktbomb, för det finns bra syra och tanniner som stadgar upp. Trevlig balans och mycket smak, med en lång och lite kryddig avslutning gör det här till en riktigt trevlig bekantskap. Terrific Wines importerar, och en flaska kostar 350 kr i beställningssortimentet. Inte billigt, men bra!

Mina första vingårdsbesök i Sydafrika

Jag har just avslutat en tre dagars tjänsteresa till Kapstaden. Syftet var huvudsakligen att besöka återförsäljare, och schemat var kompakt, så jag hade inga större förhoppningar att hinna med några vingårdar, men där bedrog jag mig faktiskt. Med hyrbilens flexibilitet, och den geografiska närheten till vinodlingarna, som faktiskt börjar redan i Kapstadens utkanter, så blev det några snabba avstickare.

Det första besöket var på Zevenwacht Wine Estate, som ligger mellan Stellenbosch och Kuils River. Denna gård var en av de första att satsa ordentligt på vinturism, och här finns nu både hotell, restaurang, spa och konferensanläggning. Jag var dock primärt intresserad av vinerna. För en ganska modest peng får man en vinlista där man prickar för fem viner som man vill prova. Sedan hälls dessa upp i ganska rask takt. Jag fastnade för deras Sauvignon Blanc som var både krispig och smakrik, samt en klassisk Bordeaux blend, bestående av Cab, Merlot och Cab Franc. Packningen blir definitivt tyngre på hemvägen.

Nästa besök skedde någon dag senare, och då hamnade vi minsann på Ernie Els vingård. Golflegenden började tidigt intressera sig för vin, och denna egendom strax söder om Stellenbosch, köptes av honom redan 1999. Vinmakaren och numera också vd:n Louis Strydom har varit med från början, och är en erkänt duktig vinman. Egendomen är pedantiskt skött, komplett med ett "trophy room" för Ernies priser, och en liten putting green framför vinbaren. Utsikten mot Helderberg åt ena hållet, och False Bay åt andra är verkligen betagande. Vi hade begränsat med tid så jag hann inte prova några viner, men jag frågade expertisen bakom disken vad jag skulle köpa om jag bara skulle ha med en flaska som souvenir. Svaret jag fick var Proprietor's Syrah. Detta vin produceras i mycket begränsad kvantitet, och är därmed svårt att få tag på. Dessutom var 2011 som nu säljs en mycket bra årgång. Givetsvis slog jag till. Nu blir packningen ännu tyngre.

Sista vingårdsbesöket på denna resa skedde på Alto, en bit ner för backen från Ernies magnifika egendom. Alto är betydligt mer modest, men kan i gengäld skryta med vinodlingsanor sedan 1693. Det är ganska imponerande. Vi provade Alto Rouge, som är en ekfatslagrad blend som domineras av Syrah och Cab Franc, men med lite Merlot och Cab Sauvignon med i mixen också. Det är ett fruktigt, lättdrucken vin, som har god distribution i hela Sydafrika. I mataffären får man betala ca. 75 rand (50 kr), för det, men på vingården slog jag till på en flaska för 65 rand. Det är verkligen väldigt mycket vin för pengarna.

Dessa tre korta nedslag i vinområdet runt Stellenbosch gav verkligen mersmak. Här finns så mycket att upptäcka. Jag kommer tillbaka snart....

Ayala champagne

Det gäller ju som ni alla vet att ta tillvara på alla champagne-tillfällen. Vi blev bjudna på trevlig middag hos grannarna, och då tar man givetvis med sig en flaska skumpa. Denna gång blev det NV Ayala Brut Majeur från byn Aÿ. Det var en trevlig bekantskap, men så brukar jag tycka om de flesta champagner. Brut Majeur är Ayalas standard-cuvée, som görs på 45% pinot noir, 35% chardonnay och 20% pinot meunier. Det är ett väl balanserat vin med frisk citrus i nosen, som följs upp av lite mogna äpplen och en gnutta rostat bröd i avslutningen. Detta kan jag verkligen rekommendera.                                                                                                                                        

Mera Warwick Estate

För ett tag sedan skrev jag om Warwick Wine Estates trevliga cabernet sauvignon-vin, kallat The First Lady (gissa vad Michelle Obama blev bjuden på när hon nyligen besökte Sydafrika). Jag drack det också på plats i Sydafrika, men nu har jag till min glädje upptäckt att det faktiskt finns i beställningssortimentet för högst resonabla 139 kr. Beställ och testa! ni kommer inte att bli besvikna.

Jag har fortsatt att botanisera i Warwicks sortiment och upptäckt Three Cape Ladies och Trilogy också. Three Cape Ladies är en så kallad Cape Blend, bestående av druvorna Cabernet Sauvignon, Pinotage och Syrah. Jag drack det på restaurang i förra veckan, och blev mycket förtjust. Här finns massor av generös frukt, men ändå bra stadga i form av lite kärva tanniner. Vinet finns i beställningssortimentet, från Amka Vinimport, och kostar 199 kr.

Trilogy är prestige-vinet från egendomen i Stellenbosch, med en druvsammansättning tydligt inspirerad av Bordeaux, bestående av en majoritet Cabernet Sauvignon, kompletterat med Cabernet Franc och Merlot. Detta vin har jag tyvärr inte hunnit prova ännu, men det ligger en flaska på lut i källaren. Lovorden i guideböckerna från Sydafrika är mycket goda. Även detta finns i beställningssortimentet för 256 kr.

Bra vinbutik i Johannesburg

Jag håller nu på att tjuvstarta det nya Sydafrika-jobbet så smått, och befinner mig därför i Johannesburg. Det är visserligen långt ifrån vindistrikten runt Kapstaden, men man är ändå mitt i ett helt nytt utbud av sydafrikanska viner, som vi aldrig kommer att få se på Systembolagets hyllor. Bibeln för vinköpare i Sydafrika heter Platter's South African Wines. Det är en mycket fyllig vinguide som kommer ut årligen, med diverse rankinglistor, och också en noggrann alfabetisk genomgång av alla seriösa vinmakare i landet (Foot of Africa är av någon anledning inte inkluderad). Detta var min första investering vid ankomst.

Beväpnad med Platter's gällde det sedan att hitta en välsorterad vinbutik. Alla större livsmedelsaffärer har visserligen en rejäl vinhylla, men det är aldrig samma sak som att gå in i en riktig specialiserad vinaffär. Idag hittade jag äntligen till min nya vinleverantör. Hos Norman Goodfellows på 192 Oxford Road i förorten Illovo kommer jag att hänga mycket framöver. Även om en hel del golvyta upptas av för mig ointressanta öl- och spritflaskor, så finns utrymme över för ett gott utbud av importerade viner, och ett helt fantastiskt utbud av sydafrikanska kvalitetsviner. Jag gick och botaniserade länge och väl bland hyllorna innan följande tre flaskor valdes ut som souvenirer att ta med hem:

2011 Ernie Els Big Easy (intressant Shiraz/Cabernet Sauvignon blend från golfaren)
2008 Raka Quinary (Bordeaux-blend, med mycket goda recensioner)
2009 Haute Cabrière Pinot Noir (favoritdruvan, dessutom rekommenderad av min favorit-psykolog)

Skål!

Vinfavoriter i Singapore

Jobbet har den här gången skickat iväg mig långt bort, ända till Singapore. Det är en väldigt fascinerande stad, och land. Alla berättar för mig att vin är svindyrt här, men jag kan ändå inte motstå frestelsen att stiga in i en liten vinbutik när jag passerar. Döm om min förvåning när jag där inne hittar en hel hylla fylld av flaskor från en av mina absoluta favoritproducenter, Yarra Yering. Dessa viner brukar alltid vara notoriskt svåra att få tag på, så jag kan inte motstå frestelsen att inhandla en flaska 2007 Dry Red #2. Till skillnad från Bordeaux-blandningen Dry Red #1, så är detta ett mer traditionellt australiensiskt vin, gjort på Shiraz och Viognier. Jag ser fram emot att dricka det.

Senare på kvällen hamnar vi på takrestaurangen på 57:e våningen av Sands Marina Bay Hotel. Utsikten är magnifik, och mat och vin likaså. Vinlistan är synnerligen innehållsrik, och spänner hela prisspektrat, ända upp till La Tache. Döm om min förvåning när jag hittar två Languedoc-favoriter bland alla mer namnkunniga fransoser, nämligen Mas de Daumas Gassac och Leon Barral. Det får bli Barral till middagen, vilket faller både mig och kollegorna i smaken. Vinvärlden är ganska liten trots allt......

Restaurant Christian Etienne

Sista kvällen i Provence slår vi på stort och går på stjärnkrogen Christian Etienne i centrala Avignon, tillsammans med våra franska vänner Anne och Fred. De firade faktiskt sin bröllopsmiddag här för 17 år sedan, och har varit flitiga gäster sedan dess, så de känner monsieur Etienne och hans team ganska väl vid det här laget. Därför blir vi synnerligen varmt mottagna redan i dörren, och krögaren själv häller upp välkomstskålen, Louis Roeder Brut. Christian Etienne är något av den provensalska matkonstens grand old man, och han är välkänd för sin delikata behandling av de ypperliga lokala råvarorna, främst grönsaker. Han har en "menu tomate" där samtliga sju rätter innehåller tomat av något slag. Det lät för spännande för att missa.

Fred var även bekant med kvällens sommelier, Nico. Han introducerade mig som vinälskare och Bourgogne-entusiast. Då sken Nico upp, och lovade att ta väl hand om oss under hela kvällen. Vi fick inte ens se en skymt av vinlistan, utan överlämnade dryckesvalet helt och hållet åt denna expert.

Menyn startar givetvis med en helt delikat gaspacho, smaksatt med absint och apelsinskal. Till detta får vi dricka en mycket trevlig ny bekantskap från Loiredalen, 2011 Domaine Vacheron Sancerre Le Paradis. Sedan följer en sallad med gröna och gula tomater smaksatt med basilika, som även den fungerar bra med Sancerre. När första varmrätten anländer är det dags att byta vin. På tallriken ligger då en helt perfekt tillagad torskrygg, serverad med konfiterade tomater, aubergine-kaviar  och en len och mild vitlökskräm. Helt ljuvligt, och troligtvis den bästa fiskrätt jag hittills smakat. Till detta får vi dricka 2011 Yves Cuilleron Les Cerfs. ett vin gjort på 100% Marsanne från distriktet Saint-Peray i norra Rhônedalen. Mycket smakrikt, med lite ekfatslagring och en helt perfekt matchning till fisken och den fina vitlökskrämen. Varför har jag helt missat denna appellation tidigare? Vid det här laget börjar vi närma oss mat- och vin-Nirvana, men det skall komma mera.

Det blir en mellanrättt bestående av kroketter gjorda på sniglar med tillhörande tomatbakelse. Delikat och lekfullt, och Saint-Peray fortsätter att förgylla vår afton. Sedan kommer det kött på bordet, i form av  en perfekt stekt, saftig rapphöna, som serveras med en tomatrisotto. Gissa om det smakade gott! Samtidigt får vi stora välfyllda glas av ett mörkt rödvin som serveras blint. Fred och jag börjar genast gissa vilt, medan Nico står och lyssnar med ett brett leende. Det är sötfruktigt med en ganska hög alkoholhalt, och doft och smak av mörka bär. Vi är definitivt i södra Frankrike. Jag gissar på ett riktigt bra Languedoc-vin eller kanske Gigondas. Fred tror snarare på en ung Chateauneuf, och han får helt rätt. Vi dricker 2009 La Bastide Saint Dominique Les Hespérides. Denna egendom ligger mellan Courthézon och Chateauneuf du Pape, och producerar såväl röda som vita Chateauneuf. Helt klart något att hålla ögonen på.

Middagen avslutas med färsk chèvre-ost med pinjenötter och tomater, och sedan en efterrätt med röda bär och tomatsorbet. Vi har fått uppleva en helt fantastiskt måltid, och ypperliga vinval, men kvällen är inte slut än. Nu tar Nico med oss en trappa ner, och förevisar vinkällaren. Det är ganska trångt, men mycket välorganiserat med numrerade fack utefter väggarna. Vid ingången står en stor låda med öppnade flaskor. Nico berättar att detta är senaste veckans skörd av korkskadat vin. Nivån ligger konstant på mellan 5-10%, men de flesta producenter ersätter med nya flaskor, när lagret fylls på. Av naturliga skäl domineras urvalet i källaren av Rhône-viner, både från norr och söder, men här finns också de bästa Languedoc-vinerna, och ett elitistiskt urval från Bourgogne och Bordeaux. Jag frågar vilket vin han rankar högst i Chateauneuf du Pape och Nico svarar utan minsta tvekan, Chateau Rayas, men det är ett vin som kräver lagring.

Denna ljumma sommarkväll på terrassen i Avignon, tillsammans med goda vänner, med utsikt över påvarnas palats, samt en mat- och vinupplevelse långt utöver det vanliga, kommer att leva kvar i minnet länge. Vi kunde inte ha önskat oss en bättre avslutning på semestern.