Dessutom har Alain, lite som ett hobby-projekt vid sidan om vinbutiken, drivit en egen vingård, under de senaste 10 åren. Den heter Clos Sorian, och ligger på sluttningarna väster om Montpellier, strax utanför den lilla staden Pézenas. Under kvällen får vi tillfälle att prova ett stort urval av Languedoc-viner, samt ett antal olika årgångar av Alains eget Clos Sorian. Festen kan börja!
Alain inleder med att säga att han är mycket språk-kunnig, och behärskar många språk, men de är alla franska. Han talar klart och tydligt, utan den ibland lite besvärliga sydfranska dialekten, men jag får ändå koncentrera mig till fullo för att hänga med, och några noggranna anteckningar är det inte tal om. Därför blir dessa noteringar kanhända lite knapphändiga, men jag kan intyga att det var en formidabel kväll. Vi börjar med några vita Languedoc-viner från 2011. Domaine del'Arjolle Cuvée Equilibre är gjord på Sauvignon Blanc och Viogner, och är en frisk, krispig bekantskap med härlig syra. Helt klart ett bra skaldjursvin. Vi fortsätter med Rosmarinus från Domaine Calage Resseguier. Detta är ett mer traditionellt vitt Languedoc-vin, gjort på Grenache och Roussanne. Här får vi tropiska frukter och lite mer komplexitet. Detta är hustruns favorit, medan jag lutar åt det mer krispiga hållet. Efter denna uppvärmning ber Alain mig söka rätt på ytterligare ett vitt Languedoc-vin i hyllorna som jag vill prova. Fritt fram, som ett barn i en godisbutik! Jag fastnar för Chateau de la Negly Blanc. Detta är en väl ansedd egendom i La Clape som jag är nyfiken på. Tyvärr visar det sig att vinet är klumpigt ekat, och inte särskilt njutbart nu. Här krävs nog lite lagring för att runda av de skarpa kanterna.
Efter uppvärmningen blir det ett första smakprov av Clos Sorian. Vi får egendomens rosé i glasen. Detta är en seriös mat-rosé med fin fyllighet, tack vare en försiktig eklagring. Mycket intressant och gott. Det står ett antal röda flaskor från Clos Sorian uppradade också, men innan vi kastar oss över dem så har Alain en annan överraskning på lut. Han har hört att jag är Bourgogne-älskare, så han har plockat fram något så ovanligt som en 100% Pinot Noir från Languedoc. Vinet heter 2011 Domaine de Clovallon Pinot Noir. Det är mjukt bärfruktigt, och väldigt behagligt att dricka, men syran är tämligen låg. Detta fungerar nog utmärkt lite lätt kylt som sommarvin.
Alain köpte egendomen Clos Sorian 2001. Det var då bara 6 hektar mark, visserligen med gamla vinstockar av Grenache och Syrah, men inga vingårdsbyggnader eller andra faciliteter. Alain fick mer eller mindre börja från scratch, med både arbetet med vinrankorna och produktionsanläggningen. Gallring och ny uppbindning, ingen användning av kemikalier över huvudtaget och givetvis helt manuell skörd var några av de ny grepp som vidtogs. Första årgången blev 2003. Den är tyvärr helt uppdrucken nu, men vi fick inleda med att prova 2004. Detta är ett förvånansvärt kraftigt vin med dominanta tanniner och mörk frukt. Jag hade inte gissat att det redan hade åtta år på nacken. Här finns definitivt lagringspotential kvar. Vi fortsätter med 2006, som är mjukare, väl balanserat, och riktigt gott att dricka nu. 2007 skall lagras ytterligare, men uppvisar fin potential med mörka bär och lite lakritsbett i eftersmaken. Min favorit blir 2006:an, men Alain hävdar bestämt att 2007:an är ännu bättre, men den behöver ytterligare några år på flaska.
Clos Sorian:s vanliga Coteaux de Languedoc är ungefär 50% Grenache och 50% Syrah. År 2007 hade Alain köpt ytterligare lite intilliggande mark, och han prövade då att göra ett mer Syrah-baserat vin, med utnyttjande av under-appelationen Gris de Montpellier. Detta vin fick avsluta provningen, och det var en riktigt bra final må jag säga. Jag trodde nästan för ett ögonblick att jag var förflyttad till Rhône-dalen. Garrigue, anis, mörka körsbär, kort sagt massor av godsaker. Ett riktigt härligt vin. Nu har tyvärr Alain just sålt Clos Sorian. Det blev helt enkelt för mycket jobb med både vingård och vinbutik. Han har dock behållit hela lagret av redan producerat vin, så det finns några flaskor kvar att ta av. Vi trodde nu att vi var klara för kvällen, men då uppmanar Alain mig återigen att gå ut i butiken och välja ett sista rött Languedoc-vin som jag vill prova. "A kid in a candy store" igen alltså. Efter noggrann spaning i de välfyllda hyllorna fastnade jag för 2009 Domaine d'Aupilhac Les Cocalières. Jag har läst om den dynamiske vinmakaren Sylvain Fadat från Montpeyroux, men ännu inte druckit något av hans viner. Alain nickade gillande åt valet, och korkade upp. Det blev en mycket bra avslutning, med en smakrik, pepprig Coteaux de Languedoc.
Innan vi lämnade den sedan länge stängda butiken, så fick Alain starta upp kassaregistret igen, för några av kvällens favoritviner måste få följa med hem till Sverige. Det blev ett antal lådor till kompispriser, så vi fick backa upp bilen till varuleveransporten på baksidan för att lasta in. Tack Alain och Fred för en helt fantastisk vinprovarafton. Jag hoppas att jag kan återgälda en bråkdel av detta i Stockholm någon gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar